tisdag, december 02, 2014

Nattens mardröm

Nu på morgonkvisten insåg jag att jag hade haft en dröm. Jag befann mig på något av Medelhavsinstituten, oklart vilket, men troligen det i Athen, fast i en helt annan byggnad, tillsammans med en kollega / student, oklart vem, och talade med kvinna som förberedde catering för ett event. Då kom jag plötsligt på att jag hade ansökt om att bli föreståndare för Svenska Institutet i Istanbul, blivit erbjuden jobbet, tackat ja och sedan prompt glömt bort det! Även om jag i verkligheten vet att en institutsföreståndare faktiskt måste vara på plats tog det ett tag innan jag i drömmen insåg detta faktum.... Sedan började fundera över nära och kära, om mina föräldrar kunde inrymmas där längre perioder o.s.v. Allt verkade mycket besvärligt. Mest underligt var nog att cateringdamen hade svar på allehanda frågor om institutsföreståndarskapet i Istanbul trots att hon aldrig varit där.

måndag, december 01, 2014

Internerad på Långholmen

I slutet av förra veckan deltog jag i ett tidskriftsinternat på Långholmen där jag inte varit förut. Mycket intressant. Mest egendomlig var nog inredningen, dvs överslafens fotodekor som ses intill. Det gav något av lätt dissonans att upptäcka fotograferade sidor ur Polisunderrättelser, mest med text men också med foton. Texten hörde inte direkt ihop med fotona, så jag lämnades undrande över vilka dessa kvinnor var och vad de gjorde där då Långholmen var ett mansfängelse? Ett etiskt dilemma, även om jag förstår syftet med fotona.


Ny laptop ger ny fart åt bloggandet

Jag har till slut insett att jag pga det ymniga tillflödet av epost som plirar till i min tjänstedator drabbats av aversion mot den. Alltså undviker jag så mycket det bara går att använda den på fritiden. Det går förstås bl.a. ut över bloggandet, då jag även tycker att det är litet småjobbigt att skriva längre texter på iPad. Resolut har jag nu införskaffat mig en privat laptop, som INTE ska vara utrustad med epost och som bara ska inge mig med positiva vibbar. Tjohej!

måndag, november 10, 2014

Årets UUMM-dag

Sitter just nu och väntar på att ta mig över till Visby för ett AU-möte, som ordförande för BAC (Baltic Art Center). Dagen i övrigt bjöd på en stimulerande UUMM (Uppsala Universitets Musik och Museer) personaldag med presentation av Graffmans arbete med att assistera Uppsala att ta fram en destinationsstrategi och som krönet på dagen presenterade chefen för Edinburghs universitetsmuseisamlingar deras strategiska arbete med att visa sin relevans för universitetets kärnverksamhet.

Den senaste månaden har för övrigt varit hektisk i överkant, men från och med nästa vecka blir tillvaron lugnare. Då SKA jag ta itu med litet bakbloggande (detta avsett ur tidssynpunkt och inte bullsynpunkt).

måndag, september 29, 2014

Generika

För ett tag sedan fick jag ett recept utskrivet av läkare på allergimedicinen Aerius. På det apotek jag brukar använda fanns inte medicinen i lager och jag erbjöds i stället generika-preparatet Desloratadin. Även om jag hade nästan slut på Aerius tackade jag nej till generikan och bad dem beställa Aerius i stället. Jag är beredd att betala den extrakostnad som det innebär för mig som kunde då jag har råd med det, däremot tycker jag inte att det är okey att jag dessutom ska behöva vänta en vecka extra innan jag får den medicin jag vill ha och som läkaren ansett att jag bör ha. Än värre är att nya, effektivare mediciner, som är dyrare för att patentet ännu inte gått ut faktiskt inte tillhandahålls, utan i stället erbjuds man äldre, mindre effektiva mediciner som är billigare i väntan på att patentet på den bättre medicinen ska löpa ut så att konkurrenterna som inte haft kostnader för att utveckla den kan börja tillverka generika. Gissa vad det innebär för viljan hos företagen att ta ansvar för utvecklandet av nya. bättre mediciner? Om inte annat kanske de i längden får svårt att ha råd med det. Det finns två viktiga orsaker till mitt ställningstagande, ett personligt och ett som kan kallas socialt ansvarstagande.

Den personliga orsaken är att även om ett generika-medel innehåller samma verksamma substans som originalet, så är det inte säkert att övriga ingredienser är desamma. Det kan påverka medicinens prestanda eller åtminstone leda till mindre lyckade konsekvenser för användaren som då mina föräldrar fick allergiska besvär av ögondroppar då de byttes ut mot generika. Min mamma visade sig vara allergisk mot konserveringsmedlet i det andra preparatet, vad min pappa reagerade på vet vi inte. Men reaktionen försvann när han fick originalet i stället. Jag väljer ofta att ta det säkra före det osäkra och köpa originalet, även om det är dyrare. På samma sätt föredrar jag faktiskt att få tillgång till det dyrare och bättre preparatet i stället för det äldre och mindre effektiva. Jag har råd, men alla har inte det. Ska det verkligen behöva vara så att de som inte kan betala mellanskillnaden ska behöva nöja sig med en mindre effektiv medicin? Att nya mediciner kan vara mycket dyra och kanske blivit ännu dyrare beror ju på att det kostar miljarder att utveckla dem och företagen måste få ut den investeringen på den korta tid som patentet gäller. Alltså måste de slå ut investeringskostnaden framförallt inom den period då de har ensamrätt på den.

Den andra orsaken är att läkemedelsföretag tar ett stort ansvar för att utveckla nya läkemedel. Det är dyrt, eftersom det tar långt tid och kräver kostsamma försök som inte alltid lyckas. De flesta experiment leder faktiskt inte till nya mediciner. För att säkerställa att mänskligheten inte behöver uppleva en ny neurosedyn-skandal kan det ta allt från tio till trettio år att ta fram en ny medicin på ett säkert sätt. Under den tiden ska läkemedelsföretaget betala för lokaler, utrustning, löner, experiment m.m. utan att säkert veta om det får utdelning för investeringen då det inte alltid är så att en medicin faktiskt kommer ut på marknaden.

Vinsterna för läkemedelsbolagen går i första hand till utveckling av nya läkemedel för annars skulle företagen inte kunna växa, då patenten för mediciner med tiden löper ut. Om utvecklandet av nya mediciner görs olönsammare kommer viljan att ta fram dem att minska hos företagens ägare, vilket inte borde förvåna någon. Detta vore till men för mänskligheten. Visst vore det fantastiskt om läkemedel utvecklades av altruistiska skäl, men det skulle vara svårt att få fram så mycket pengar på donationsväg. Det finns inte så många Bill Gates och det krävs trots allt tillgångar i den storleken för att kunna finansiera framtagandet av nya mediciner.

Jag ha tyckt mig se en tendens idag att stora läkemedelsföretag lägger ner laboratorieverksamhet då räntabiliteten på investeringarna att ta fram nya läkemedel minskar för att i stället köpa upp mindre företag med lovande preparat där experiment tagit medicinen fram till sista teststadiet. Därmed minskar de osäkerhetsmarginalen och maximerar vinsten. Kostnaden för att ta fram nya läkemedel har då flyttats till dessa mindre entreprenörer som kanske slumpmässigt fått en god idé som de vill utveckla. Inte sällan kommer deras startkapital från privata och offentliga stiftelser dit vanliga människor som du och jag skänkt pengar. Dessa stiftelser är inte så många och det är bara mycket få sjukdomar som lett till bildandet av sådana. Det innebär i sin tur att en klok forskare riktar in sig på just dessa sjukdomar där det finns pengar att få och inte på sjukdomar där det inte finns pengar att få, oavsett hur angeläget det kan vara att ta fram nya mediciner mot de senare. Inte sällan har skattefinansierad forskning vid universitet bidragit till utvecklingen av de små aktörernas mediciner i stället för kommersiella intäkter.

Som konsument betalar jag alltid kostnaden för läkemedelsutveckling oavsett om det sker på apoteket, via donationer eller via skatten. Genom att köpa originalmediciner på apoteket som kostar litet mer stöder jag de stora företagen med välutvecklade laboratorier, lång erfarenhet och bred produktlinje, eftersom jag är övertygad om att det i längden är ett hållbart sätt att säkerställa att det finns kompetens på bredden. Genom skatten och frivilliga donationer stöder jag små företag med små laboratorier, där människor som fått en idé kan pröva den. Men jag vill inte helt förlita mig bara på de små entreprenörerna som ofta bara kan satsa på att utveckla EN enda medicin, dels minskar antalet mediciner som kan utvecklas, dels blir konsekvenserna större om det inte lyckas. Framförallt så vill jag inte att merparten av läkemedelsutvecklingen landar på skattekontot, eftersom det sannolikt kommer att leda till minskad forskning i framtiden då det inte går att skattevägen kompensera för bortfall av forskning hos stora kommersiella aktörer då det inte finns lika mycket pengar att tillgå. Det handlar inte om att sänka skatter, tvärtom så har jag inte något emot att betala skatt. Men jag tror helt enkelt inte att det räcker.

Men det är helt OK att erbjuda generika, så att den enskilde själv får välja om man vill betala litet extra eller ej. Däremot får det inte bli så att generika är det enda som finns att tillgå, för  jag är övertygad om att det kommer att hindra utvecklingen på den medicinska fronten. Den kommer att gå långsammare då företagen blir försiktigare och inte vågar ta kostnader för osäkra investeringar på samma sätt som innan. Viljan att låta mediciner som är storsäljare subventionera framtagandet av mediciner för mer ovanliga sjukdomar kan också minska eller än värre så kan det ekonomiska utrymmet blir för snävt.


fredag, september 26, 2014

Durramjölskris

Den enda butiken i centrala Uppsala (Coop på Ringgatan) som sålt durramjöl (växten kallas även Sorghum) har slut sedan tre veckor. Kris i den glutenfria bakningen. Om jag hade hunnit med det förstås. Men det får bli köpes tills dess tillvaron lugnar sig. Just nu är det alltför mycket på gång. Idag blev det t.ex. en 12 timmars arbetsdag innan jag kunde ta kväll med grillade, marinerade pilgrimsmusslor och en liten hummer. 

Imorgon hinner jag förhoppningsvis med ett längre blogginlägg med kalendern i handen så att jag kan rekapitulera de senaste två dagarnas aktiviteter. Under denna ostörda arbetsdag hann jag med att svara på en massa epost, lägga in epostlisteanvändare, revidera en programkatalogtext, lägga upp en mötesdoodle åt en kollega, skapa ett schema över seminarieserien Vetenskapligt skrivande och leta fram möjlig kursbok. Och städa skrivbordet hemma förstås eller snarare flytta på saker till ett annat bord så att datorn fick plats. Något har jag säkert glömt.

tisdag, september 23, 2014

Nära nog rekord i möten

Idag hade det kunnat bli rekord i antal möten på två dagar om jag inte måst banga personalmötet för att hinna med att läsa klart en masteruppsats på 98 sidor. 

Igår härbärgerade jag på eftermiddagen AU-möte för BAC-styrelsen och på kvällen möte med styrelse och valberedning för Damsällskapet Concordia. BAC = Baltic Art Center i Visby där jag åtagit mig ordförandeskap. Det blev ett konstruktivt och trevligt möte i båda fallen. 

Idag en masterventilering på förmiddagen, en av de bästa jag suttit ordförande för. Både respondent och opponent gjorde lysande insatser. Uppsatsen handlar om tre problematiska museer i Rom med koppling till fascismen och hur man förhållit sig till sitt historiska ideologiska bagage. Efteråt hade jag ett konstruktivt handledningsmöte över lunch med en annan masterstudent, som skriver om orientalistiska motiv i konsten.

Efter lunchen ledningsgruppsmöte på jobbet följt av ett referensgruppsmöte om kulturarv som högskolepedagogisk resurs och avslutningsvis ägnades resten av dagen åt den nya fakultetsledningens Eriksgatubesök vid institutionen. Alla tre intressanta och givande. 

Men det blir tröttande då det är nödvändigt att upprätthålla 100% uppmärksamhet i timmar utan uppehåll. Kollapsade på soffan hemma med Ian M Banks roman Feersum Endjinn som jag började läsa på flyget hem från LONCON i augusti och sedan knappt haft tid att öppna. Till middag en enkel och snabb låda bestående av vit zucchini med rillette i en mjölk-gräddsås med Pecorino. Glömde bort att lägga i kantareller som jag tänkt så den blev litet mindre matig. Kvällen avslutades med highlights ur The Hobbit andra delen, drakar höjer ens humör liksom stridbara alver.

fredag, augusti 22, 2014

Road show

Det blev täta resor så här mot slutet av sommaren. Hemma från London är jag nu på väg till Köpenhamn på ett ackrediteringsuppdrag. Eftersom jag kommer fram sent kände jag ingen lust att vänta med middagen. Först cirklade jag runt bland ätställena två varv för att undvika smörgåsar, pasta, pizza och tunna sallader innan jag identifierade en restaurang som utöver pastarätter även serverade kebabtallrik. Nu är jag övermätt så det förslår, men lunchen bestod bara av litet sallad och soppa, så det blev väl liksom minus-plus i kalorimängd.

En lustig sak hände när jag gick från ena piren till den andra för att nå min gate; ventilationssystemet började plötsligt gå omvänt och sög in både avgaser och motorljudet från flygplanen. Det lät precis som om jag suttit över vingen på ett propellerplan.

Jag är inhyst på ett makalöst hotell med inredning från 1913, Copenhagen Plaza, stilig jugend och den märkliga Library Bar med bokhyllsinklädda väggar. Böcker som dekor alltså. Rummen pryddes av illustrationer av H C Andersens sagor.



Uppdaterad läslista

Min lista över läst skönlitteratur under året innehåller bra många fler böcker än ifjol, vilket känns synnerligen tillfredsställande. Viss risk finns nu för att höstskörden blir mindre då jag har ett sakkunniguppdrag som innebär att jag läser stora mängder facklitteratur för att kunna yttra mig över sökanden till en tjänst i Norge. För att rå på den högen behöver jag nog använda mycket av lästiden under september-oktober. Men jag har stora förhoppningar ändå på att kunna avsluta Ian M Banks Feersum Endjinn som inte är så lång. Av någon konstig anledning har han hamnat under min radar, men nu när jag blivit uppmärksam på honom kommer inte detta att vara en enda bok jag läser av hans hand. Det kan hända att jag också läser några av hans mainstream-böcker, som icke-spekulativ fiktion kallades på WorldCon som jämförelse. Banks författarskap är av hög litterär kvalitet OBJEKTIVT sett oavsett om man läser hans realistiska eller spekulativa romaner. Ja, jag anser att det finns objektiva kriterier för kvalitet inom litteraturen, men dit hör inte vilken genre en bok tillhör utan hur välskriven den är. Hantverket är med andra ord det avgörande för vad som objektivt sett är bra. Sedan kan jag givetvis finna personligt värde också i böcker som inte tillhör den stilistiska toppligan utifrån  mer subjektiva kriterier som jag håller mig med, inklusive emotionell impact.

fredag, augusti 15, 2014

WorldCon Philharmonic Orchestra


Dr WHO- temat med teremin till vänster - cool!

LONCON 3: Steampunk costuming

Tips om hur man skapar en Steampunk outfit. Seminarieledaren exemplifierar hur man kan hitta Steampunkiga saker på Myrorna och liknande ställen och loppisar. Satsa på en korsett är ett centralt förslag, den har lång livslängd. Bokrekommendation: Calista Taylor, Steampunk your Wardrobe.

Patricia Ashby demonstrerar sin klädsel. 


torsdag, juli 24, 2014

Med pappstrut norrut

Imorse gav jag mig av till Arlanda för att ta flyget till Gällivare 9:50. Det drivs av NextJet som trafikerar med gammaldags, hederlig pappstrut som dessutom mellanlandar. Tidigare har det varit i Kramfors, men den här gången gick vi ner i Lycksele. Det tar därför 2,5 timmar att ta sig till Gällivare, vilket känns litet konstigt då det bara tar en timma att flyga till Köpenhamn som ligger längre bort. På flygplatsen mötte föräldrarna upp och sedan gav vi oss av för att handla mat. Eftersom förråden var rätt så uttömda tog det ett par timmar att samla ihop allt.

 

 

Då vädret i år varit osannolikt varmt med temperaturer mellan 25 och 30 grader i en dryg månad också uppe i fjällen passade vi på att köpa med oss sallad till sen lunch som vi sedan åt sittande vid ett bord på campingen. Sedan satte vi av mot Västra Kirjaluokta (eg Dabloluokta, ingen vet riktigt varför platsen fick byta namn och det finns vare sig någon södra, norra eller östra Kirjaluokta heller som motiverar förleden).

 

 Väl framme på kvällskvisten hoppade jag raskt i bikinin och satt sedan utomhus fram till 19-tiden och njöt av värmen, sedan grillade vi entrecote till middag och avslutade kvällen med att titta på Snuten i Hollywood II. Så var det dags att sova. Vid 3-tiden på natten vaknade jag och tog en vacker bild av soluppgången, eller om det var solnedgången, litet svårt att säga så här års.

 

onsdag, juli 23, 2014

Harry Potter Exhibition i Norrköping - några tankar

Åkte i lördags kväll till Norrköping efter att på fredagen ha upptäckt att en mycket ambitiös vandringsutställning om Harry Potter-filmerna i samverkan mellan Global Experience Specialists och Warner Brothers fanns där. Biljett beställde jag till söndag morgon. Marknadsföringen kan inte ha varit särskilt effektiv då den inte nått sociala medier i någon större utsträckning. Den har varit på vandring sedan 2009 och passerat storstäder i USA och Kanada, bl.a. New York. Nu är den uppbyggd i den tekniska hallen på Norrköpings fotbollslags hemmaarena Nya parken. Förmodligen var det det enda utrymmet som var stort nog och även om det inte är så charmigt utifrån fungerar det väl.

Varför den har sin Europapremiär i Norrköping och inte i storstäder som Stockholm eller Malmö eller Göteborg är litet förvånande. Min misstanke är att företaget som skapat utställningen tittat på en karta av Sverige och föreställt sig att Norrköping ligger mitt i landet och därför vore lätt att nå från övriga städer. Jag misstänker också att det antagandet inte var helt korrekt. Norrköping en lördag kväll slog mig inte som den mest livade platsen trots det fantastiska balsamiska vädret. Även om det var ett flertal barnfamiljer på plats söndag morgon, så rådde inte någon större trängsel. Synd på en rolig utställning, som bör locka fans från när och fjärran.

En anledning till varför besökare inte satt snurr på sociala medier och enligt min mening ett stort misstag av arrangören är att det råder fotoförbud. Den enda fotomöjligheten är när besökarna kommer in på utställningen där alla som vill får låna elevhemshalsdukar och trollspön för en gruppbild framför en blue-screen. I butiken kan man sedan om man vill köpa en eller flera bilder med bakgrunder av filmaffischkaraktär. Visserligen ett roligt minne, men då det är schablonartat och inte knutet till personliga upplevelser av utställningens miljöer och föremål. Efter besöket kan man köpa en minnesbok eller utställningsguide som det kallas, men det fungerar inte som ersättning för selfies. Därför är det här blogginlägget oillustrerat och därmed tråkigare, därför finns inget foto knutet till min Facebookstatus, vilket innebär att det inte finns något lockbete för läsare.

Utställningen överträffade faktiskt mina förväntningar med uppbyggda scenerier och ett överflöd av föremål och dräkter som hade använts i filmerna. Ja, det var jättekul att få se det i verkligheten, att få titta närmare på Harry's säng i dormitoriet, stå öga mot öga med dödsätare i deras metallmasker, få se Bellatrix klänning och Voldemorts sidenrock. Ja, den som uppskattade filmerna om Harry Potter bör definitivt besöka utställningen även om det innebär en längre resa. Men samtidigt var denna horror vacui dess svaghet, att ta in utställningen blev för min del nästan omöjligt. Det hade gett mig mer om jag kunnat ta foton av det JAG tyckte var intressant för att kunna titta på efteråt och kunna visa för mina vänner. Sannolikheten att de skulle besöka utställningen också hade varit större, för det hade varit mer inspirerande än de här torra raderna.

Utställningen var också förvånansvärt konventionell till utformningen, jag hade förväntat mig mer innovativa tekniker. Platta skärmar visade porträtten som hänger på Hogwarts och körde loopar med scener ur filmerna, musiken spelades nonstop i bakgrunden vilket skapade problem när det var något annat som var tänkt att höras. Skyltar konkurrerade med audioguiderna, bådadera var förvånansvärt icke-informativa. Ofta fick man bara veta att föremål X kunde ses i film Y av skylten, medan audioguiden gav små snuttar ur intervjuer med de som skapat scenerier och dräkter. Det var ungefär som extramaterialet på en DVD, men betydligt kortare.

Böckerna nämndes överhuvudtaget inte, men med tanke på att de flesta svenskar läst dem innan de såg filmerna hade beskrivande citat här och var som komplement gjort det hela mer spännande. Berättande inslag i audioguiderna med korta uppläsningar och med utdrag ur skådespelarnas dialoger vid sidan av intervjuerna hade lyft utställningen åtskilligt, världsskapandet kom pga det lakoniska tilltalet inte till sin rätt. Det var som om mönstret var skyltar på konstmuseer som talar om vem som gjort en målning, vad den kallas och när den målats - men ingenting mer. Resten överläts åt besökaren. De såldes för övrigt inte i butiken och inte heller filmerna lustigt nog.

Det var betydligt mindre av interaktivitet än jag förväntat mig även om det var roligt att pröva på att dra upp alrunor, kasta Quidditchdunkare och provsitta i Hagrids fåtölj. Men man vill alltid ha mer - som en trollkarlsduell eller få besöka "room of all requirements", ja, kanske få stå öga mot öga mot honom-vars-namn-inte-får-nämnas osv. I stället för en traditionell museibutik i slutet av utställningen hade försäljningen kunnat vara integrerad med den och utspridd. Besökarna hade kunnat få besöka Ollivander's för att pröva ut sin egen trollstav eller köpa godis och trollerisaker av Weasley-tvillingarna.


lördag, juli 19, 2014

Syltningsdags

Imorse röjde jag i frysen litet genom att koka sylt på 0,5 kg färska blåbär och 0,5 kg frysta svartaroniabär från ifjol. Det blev mycket gott, mindre jolmigt än blåbärssylt ibland kan bli och konsistensen blev bärigare eftersom aroniabären är torrare av sig. Annars har jag börjat läsa andra delen i Udda verklighet av Nene Ormes, som utvecklats språkligt och blivit stilistiskt säkrare. Det är bara att förvänta sig, för skriver man mycket blir man automatiskt allt bättre på det.

fredag, juli 18, 2014

Ärenden och roligheter

Ännu en underbar sommardag med sol och ulliga moln. På förmiddagen läste jag litet i Jo Waltons Among Others, veckohandlade då kylskåpet började eka tomt, köpte färdigfrankerade kuvert för ett Concordiautskick då de åtta äldsta medlemmarna inte förvånande föredrar att få programmet per snigelpost i stället för epost, tvättade och hängde två tvättar, lagade sommarlunch (kokt färsk potatis, skivad rökt lax, gräddfil med pepparrotsvisp), och åt en Magnum Mandel mini.

Sedan la jag mig i solstolen och läste klart Waltons bok som var rätt förvånande både till upplägg och innehåll. Det är en mycket prosaisk berättelse om en tonåring, om magi och om en magisk batalj). Den är upplagd som en 15-årings dagbok och precis så torrt avrapporterande som om jag själv hade skrivit en sådan vid den åldern. Walton har lyckats med att göra huvudpersonen Morwenna trovärdig, eftersom magi och älvor hör till hennes vardag som självklarheter så är reflektionerna kring detta också mycket vardagliga till sin karaktär.

Den utspelar sig 1979-1980 med tidstypiska detaljer, jag kom på mig själv med att förvånat undra över varför huvudpersonen ville ha en skrivmaskin tills jag kom på att det ju inte fanns några persondatorer att tillgå då. Morwenna är förtjust i SF och hennes korta dagbogsanteckningar växlar mellan att ge en ögonblicksskildring från hennes vardag på internatskola, hennes försiktiga försök att utöva magi, hennes tveksamheter inför det, relationerna med hennes närmaste familj och vänner samt hennes idoga läsande. Det känns nästan som om jag borde sätta mig ner och läsa igenom alla de verk som Morwenna nämner för att se om vi har samma uppfattning. Den är mer intressant än spännande, inte något högt tempo, tvärtom går handlingen rätt långsamt. Det roliga ligger i att få lära känna Morwenna och att fragmentariskt via hennes reflektioner få lära känna henne.

Väl genomläst lade jag boken till sidan för att återgå till praktiska sysslor som att hänga ännu en tvätt, fylla i en blankett för Ackrediteringsinstitut för Högre Uddanning i Köpenhamn och skriva på kontraktet som ska postas, boka hotellrum till imorgon kväll i Norrköping och biljett till Harry Potter Exhibition söndag förmiddag. Det ska bli spännande. Flygbiljett till London för LonCon3 bokade jag igår. Nu strax hänga tvätt igen och lägga i en ny tvätt, sedan ta en promenad till brevlådan med det som ska postas.

torsdag, juli 17, 2014

I väntan på lunchen - glutenfritt

Nu har jag beställt Karolina Tegelaars Stora Boken om glutenfri bakning och dessutom ingredienser från Dove Farm i England som var svåra att hitta i Sverige. Största problemet var xantangummi eftersom den var slutsåld hos den enda svenska webbutiken som var riktad till privatkunder. Men då det visade sig att Dove Farm har riktigt bra priser beställde jag direkt därifrån. Det ska bli spännande att så småningom få leveranserna och sätta igång. Min mage mår definitivt bättre av att slippa gluten så mycket som möjligt har jag kommit fram till efter praktiska prov. Inte så att jag inte kan äta en pizza ibland, men om det blir flera dagar i rad med vetebaserade bakverk så blir det för mycket. Det skadar ju inte heller att glutenfritt oftast innehåller färre kolhydrater.

När jag väl fått litet mat i magen ska jag försöka arbeta en stund igen. Eller också inte. Jag kanske solar och läser i stället, medan jag försöker stå ut med den distraherande 5.2 hungern.

Nytt 5:2 försök

För ett år sedan ungefär försökte jag sätta igång med 5:2 diet. Det spårade ur rätt snart. Nu prövar jag igen. Det är enklare att få in vanan under sommaren när man inte störs av andra aktiviteter. Tänkande är t.ex. kalorkrävande och jag har gräsligt svårt för att arbeta effektivt om jag är hungrig. Nu under semestertider när jag bara arbetar när jag vill blir det ett mindre problem om jag inte uträttar lika mycket som jag tänkt mig. Dagens måltid hittade jag i The 5:2 Diet Book av Kate Harrison. Den är både självbiografisk, instruktiv och innehåller tips på recept för halvfastedagarna. Jag kommer nog att äta närmare 600-700 kcal än de avsedda 500, men det lär säkert också ha effekt. I varje fall bestod frukosten av ett ägg och en kopp kaffe med mjölk (det senare var ett avsteg från rättlärigheten). Lunchen kommer att bestå av mixad majssoppa med gräslök (för jag hade inte vårlök hemma), chilliflagor, 100 g frysta majskorn, 3 dl buljong och 50 g ruccola som jag måste äta upp. Det blir nog nyttigt och även om det kanske blir 120 kcal i stället för 115 kcal, så spelar det mindre roll.

Hugo Awards

Igår laddade jag ner Hugo Voter Packets både för att kunna vara med och rösta om 2013 års bästa böcker inom fantastik, men också för att kunna rösta fram vinnare av retro-Hugos från 1939. Det är nämligen 75 år sedan världens första WorldCon arrangerades och det skedde i London. Det är alltså fansen som avgör vilka som vinner Hugos och Campbell Awards. Om du inte redan anmält dig till denna WorldCon i London så är det dags. Programmet är rikt och imponerande.

Jag har börjat med retro-Hugo-paketets short stories. Kandidaterna hittar man på LonCon 3's hemsida. Min favorit var skriven av L Sprague De Camp och heter Hyperpilosity. Rolig och överraskande berättelse. Som omväxling till arbete idag ska jag fortsätta att beta mig igenom dem. Röstningen avslutas 31 juli, så det är inte så mycket tid att vifta på.

Dagen som gick: rekommenderade studiegångar och wallenbergare

Igår blev det inget bloggat, eftersom jag fokuserade på en viktig arbetsuppgift som legat och väntat på mig ett tag: att skapa en rekommenderad studiegång för magisterprogrammet i konstvetenskap och för masterprogrammet i detsamma. Det visade sig ta mer än en arbetsdag att få till pga poängfördelningen. Jag höll på med att trixa ihop det från kl 9 till kl 18:30!

För den ettåriga magistern var det enklare, det fanns bara två rimliga alternativa sammansättningar pga 2 obligatoriska kurser om 7,5 hp vardera och ett examensarbete på 30 hp som hädanefter ska inkludera en inledande seminarieserie ledd av mig om "Vetenskapligt skrivande" på motsvarande 7,5 hp. Av tjänsteplaneringsskäl måste den ligga under period 2, dvs november-december, på halvfart.

Masterprogrammet föranledde mer huvudbry då det är tvåårigt och examensarbetet ska vara 45 hp, medan kursdelen ska omfatta 75 hp. Den som kom på den smarta idén med 45 hp skulle jag vilja ta i upptuktelse. Det är inte jämnt delbart med 4 terminer, alltså blir det ett förskräckligt pillande för att få in den, min seminarieserie och de två obligatoriska kurserna av vilka en äger rum på höstterminen (sept-okt) och en på vårterminen (maj-april). Att alla kurser är avsedda att gå på halvfart underlättar inte direkt, studenterna har stora problem med att få till praktikkursen bl.a. då praktikgivarna i allmänhet föredrar helfart. Ofta landar den i slutet av en termin och går in på sommaren av det skälet. I slutändan fick jag till 3 rimliga alternativ där jag försökt koncentrera examensarbetet i två av dem till längre block. Det brukar befrämja skrivandet.

Nu återstår att få höra kollegernas synpunkter efter semestern, eftersom uppläggen påverkar tjänsteplaneringen för alla. Å andra sidan kommer den hursomhelst att förenkla planeringen, då det blir möjligt att fatta beslut om schabloner för handledning. Det funkar inte idag då studenterna kan ägna sig åt sitt examensarbete litet hursomhelst under de två åren.

Avrundande dagen åt terapeutiskt matlagande och åstadkom underbara wallenbergare på fläskfärs från Resta gård. De serverade jag på traditionsenligt sätt med potatismos, gröna ärtor och skirat smör. Receptet finns i min matblogg. Resta har fullkomligt underbart griskött och fläskfärsen är lika mör och god som kalvfärs. Tipset att pröva göra wallenbergare på fläskfärs fick jag av ägaren.

tisdag, juli 15, 2014

Dagen jag börjar blogga - igen

Sommar, semester och tid att blogga, så nu försöker jag igen. Vissa äldre inlägg ska bloggas på plats med hjälp av kalendern, men i detta mitt första för i sommar så kartlägger jag dagen. Framöver ska jag tillämpa den metoden, att skriva litet grann nästan varje dag om vad jag gör. Nedan har jag använt mig av Bloggers länktjänster, men det fungerar inte alltid på svenskt tilläggsmaterial och då lägger jag in egna länkar för vidare läsning eller information.

Den här dagen inleddes starkt med att jag skapade höstprogram för Damsällsällskapet Concordia som jag är medlem av och sekreterare för. Det grundades för över hundra år sedan av sällskapssugna hemmafruar i Uppsala, som ville ha ett eget nätverk på samma sätt som männen då förtiden hade sina herrklubbar. Senare övergick Concordia rätt naturligt till att bestå av yrkesverksamma kvinnor. Det är en invalsförening med begränsat medlemstal och flera av de äldstas mammor var sannolikt med och grundade Concordia en gång i tiden. Medelåldern är i sällskapet är hög, till 80% består den av pigga damer över 70. Den äldsta medlemmen närmar sig hundra jämnt. Jag hör till de 10 yngsta. Det är spännande att ha direktkontakt med så många kvinnor tillhörande äldre generationer med den stora samlade erfarenhet som det innebär. De har fantastiska historier att dela med sig.

Concordia har 3-4 möten per termin kring en aktivitet och en gemensam måltid. Det sociala står dock i centrum. Aktiviteterna beslutade om vi sent i våras, men då fanns ingen tid för påannonsering. Vi börjar redan 2 sept med visning av den fantastiska utställningen Ikebana & Plant Art i Botan, för att sedan fortsätta 8 okt med visning av Domkyrkans stora utställning Himlen är här. Sedan blir det litterär salong 10 nov med anledning av hundraårsminnena av Maria Lang (eg Dagmar Lange) och Tove Jansson. Den kvällen leds av två författare som är medlemmar. När förslaget kom upp i styrelsen utbrast genast en av de äldre damerna: Oh, Maria Lang har jag haft som lärare. Det kommer säkert att visa sig finnas fler.  Hösten avslutas med ett sedvanligt adventsfirandet med julspel som sattes samman i främre halvan av 1900-tale.

Ett något suddigt foto från Ikebanavernissagen på en av performancemodellerna som fick en håruppsättning av levande växter live.

Nu till duschen, ansiktsmask och fuktmask, sedan blir litet redaktörsarbete för Konsthistorisk Tidskrift. Det känns litet vemodigt, eftersom jag beslutat mig för att avgå. Jag har fått två nya uppdrag på min lott (som styrelseledamot av BAC och som kontaktperson för universitetsnätverket Coimbra inom kultur och humaniora). Om min forskningstid alls ska kunna ägnas åt eget skrivande måste något lämnas bakom mig. Varje artikel som jag granskar för KHT tar sammanlagt minst 2-3 dagar eller fler att processa, genom att jag lämnar redaktionen får jag således mer tid över att själv författa och inte bara stödja andras skriverier. Dagens första artikel har genomgått en revision och blivit mycket bättre, en uppfattning som lyckligtvis de anonyma expertgranskarna visade sig hålla med om.

Nu pausar jag KHT-arbetet för lunch då det återstår tre artiklar att läsa och reagera på innan jag är igenom mitt beting, men innan dess har jag hunnit med att försöka fylla en betygsnämnd där det saknas en person. Den första jag ringde var tyvärr i New York, nu ställer jag mitt hopp till en annan som jag kontaktat via Facebook (för hur får man annars fatt i kollegerna sommartid?). Håll tummarna. Jo, det gick vägen, så var den arbetsuppgiften avklarad.

Jag råkade laga både lunch och middag samtidigt, dvs sallad till lunch och eftersom jag hittade en broccoli på väg mot att vissna i kylskåpet kokade jag soppa på den. Nu har jag fortsatt med andra göromål som ligger på privatsidan, som att boka om bilbesiktningstiden. Ute skiner solen och jag tror att jag snart sätter mig i den med något läsbart i handen, trots allt är det semester och Jo Walton's Among others som jag köpte på Fantastika lockar.

onsdag, juni 11, 2014

Hugo Awards 2014

Över 10.000 medlemmar!

Dags att få veta vad man bör läsa :). 

Joyce Allister Dayhar designat årets Hugo.

John W Campbell Award:
Best New Writer: Sofia Samatar, A Stranger in Olondria

Hugo Best a Fan Artist Award: Sarah Webb

Best Fan Writer: Kameron Hurley, Storytellers

Best Fancast: SF Signal

Best Fanzine: A Dribble of Ink, ed Aidan Moher

Best Semiprozine: Lightspeed Magazine

Best Professional Artist: Julie Dillon

Best Editor Long Form : Ginjer Buchanan 

Best Editor Short Form: Ellen Datlow

Best Dramatic Presentation Short Form: A Game of Thrones, The rain of Castamere

Best Dramatic Presentation Long Form: Gravity

Best Graphic Story: Time by Randall Munroe (XKCD)

Best Related Work: Kameron Hurley, We have always fought: Challenging the Women, Cattle and Slaves Narrative ( A Dribble of Ink)

Best Short Story: John Chu, The Water that falls on you from nowhere

Best Novelette: The Lady Astronaut of Mars, Mary Robinette Kowal

Best Novella: Equiod by Charles Stross

Best Novel: Ancillary Justice


onsdag, april 02, 2014

Istanbul 2014: vyer, blomsterprakt och järnvägsromantik

Utsikt över Marmarasjön med "lilla Hagia Sophia" i bakgrunden och livet på taken i förgrunden.



Hagia Sophia




Gülhaneparken



Haydarpasha station på asiatiska sidan. Numera stängd.

söndag, mars 30, 2014

Vår och planteringar

Nu pluppar det ut blogginlägg ikväll. Det har varit en helg med vår i luften, så när jag nu inte kunde vara i Istanbul har jag tagit det lugnt. Idag har jag läst ut en deckare av Jacqueline Winspear, den senaste om Maisie Dobbs, som jag uppskattar för miljöskildringarna och väl utmejslade karaktärer. För dig som inte läst den utspelar den sig i början av 30-talet med Hitlers maktövertagande som politisk bakgrund, medan huvudpersonerna fortfarande håller på att hämta sig efter det första världskriget. Eftersom vädret var vackert passade jag också på att plantera basilika, timjan, persilja och dill. Härnäst blir det tomater. tomatillo, paprika m.m. Fåglarna kvittrar och knopparna jäser på buskar och träd- Hurra för våren!
Enhanced by Zemanta

Ny bakgrund

När jag nu alldeles för sent under våren kom mig för att lägga till en lista över årets lästa böcker tyckte jag det var dags att ändra bloggbakgrund. Det inspirerar alltid. Den nuvarande bakgrunden känns kongenial med mig och mina intresseområden. Efter en och en halv månad av stress med deadline efter deadline kan jag nu varva ner och börja blogga systematiskt igen. I stället för att dra igång eposten direkt på morgonen ska jag sätta mig ner med min blogg!

Nakama - Vänskap

GustafVasa Nave
GustafVasa Nave (Photo credit: Wikipedia)
Nakama var namnet på den universitetskonsert som jag bevistade i Gustaf Vasa kyrka i Stockholm för ungefär en månad sedan. Det är alltså japanska och betyder vänskap. Den här gången syftande på det samarbete mellan Kyotos universitetskör, Heimat, och Kungl Akademiska kapellet/Uppsala universitets Dramatiska kör som lett till två gemensamma konserter vardera i Japan och Sverige. Framträdandet var ytterst professionellt, hög nivå på instrumentalmusik lika väl som på sången. En sak förundrade mig dock och det var körernas klädsel. Kvinnorna i UU:s dramatiska kör bar helsvart och ankelångt om än litet olika modeller på klänningarna, medan de i den japanska kören bar något som mest såg ut som skolflicksuniform i mangaserier. Intressant kulturskillnad.


Enhanced by Zemanta

Härprodukter från Uppland

Ett vackert stilleben från en matutflykt för en dryg månad sedan. Ser det inte läckert ut? Resta tänker anlägga gårdsmejeri och tillverka yoghurt, ost och annat. 

Övre raden: Ägg från Landsberga gård och fjällkomjölk från Resta gård.
Mellersta raden: Isterband från Resta, Merguez, Nürnbergef Rostbratwürstel.
Nedre raden: Fänkålssalsiccia, fläskfärs från Resta.

Gallstopp

Jag skulle egentligen åkt till Istanbul för att undervisa i fredags, men fick snöpligt nog gallbesvär och tillbringade kvällen och en del av natten torsdag-fredag på akuten. Efter medicinering har smärtan gett med sig, vojne, vojne.

måndag, februari 24, 2014

On the road med EMM

Befinner mig idag i Visby, i skrivande stund på Hotell Almedalen efter en givande dag med samtal kring kultur, forskning och utbildningsfrågor. Många samarbetsmöjligheter har visat sig både inom rektorsråderiet och inom min dagliga gärning som professor. Livet är helt enkelt kul! 

Almedalen som gett hotellet dess namn ligger bakom det, framför ligger havet, sämre utsikt kan man ha. Genom fönstret på fotot anar man dammen i den lilla parken som en gång i tiden var Visby hamn. Ett tips till mina läsare: Gotland under off-season är mycket lugnt och hotellen har ont om gäster, vilket leder till låga priser. Med andra ord, ta en långweekend i Visby i stället för på Manhattan - jag menar, ö som ö!


PS. Jag har åter tänkt starta igång bloggandet. Egentligen behöver jag ju inte skriva långa drapor, det kan räcka med några rader. Men min ambition sticker upp huvudet igen, jo, jag ska gå igenom min kalender och försöka bakåtblogga igen. Trots allt lever jag ett intressant och omväxlande liv, vilket vore synd att inte dokumentera i form av minnesanteckningar (åtminstone ur mitt eget perspektiv). DS.

söndag, januari 05, 2014

All time low på biofronten

Antingen har jag glömt bort att lista någon bioföreställning som jag sett under 2013 eller också har jag faktiskt inte besökt någon biograf alls under året innan andra delen av hobbiten. Mest troligt är nog att jag glömt bort att föra in filmer, eftersom jag har en gnagande känsla av att ha sett någon mer i varje fall. Hursomhelst är det en dålig trend när jag bara går på bio när det kommer en ny del av hobbiten. Ett nyårslöfte måste då bli att gå oftare på bio och konserter.