fredag, februari 15, 2013

En komplex dag

Mina dagar är ofta av det mer komplexa slaget. Ta denna dag som exempel.
  • På förmiddagen hade jag två möten 9-10 följt av samtal med medarbetarna 10-11. 
  • Sedan gick jag hem för att arbeta vidare där och handlade lunch på vägen. 
  • Jag behövde efter att jag ätit ringa Synsam för att meddela att jag inte hade möjlighet idag att komma in med lånade bågar. 
  • Sedan ringde jag Arbetsförmedlingen angående en praktikant, dock utan att nå personen jag skulle tala med eftersom hen var sjuk. 
  • Sedan ringde jag SJ för att boka tågbiljett till Göteborg om ett par veckor. 
  • Så tittade jag på en del epostmeddelanden och besvarade dem, fast inte alla ty då hade jag inte hunnit med något mer.
  • Därefter gick jag igenom de sena anmälningarna till en workshop som jag arrangerar i Academic Writing för att meddela de som blivit antagna att de blivit det och skicka anvisningar.
  • Sedan gick jag in i Primula för att ta semester några udda dagar framöver för privata angelägenheter.
  • Slutligen gick jag igenom insända förslag till föredrag till vårt kommande symposium om spekulativ fiktion som äger rum på Världsboksdagen.
  • Tja och så har jag hunnit titta på en kort video på nätet om det kommande LARP:et i Göteborg förstås.
Kalenderposterna är inte slut ännu, så jag får nog fortsätta ett tag till ikväll.

torsdag, februari 14, 2013

55 minuter

Rubriken låter som en thriller, men så spännande ska vi inte ha det. 55 minuter är vad det tar att åka nya Stockholmspendeln från Uppsala till huvudstaden. Att åka sträckan kostar 110 kr, medan en SJ-biljett kostar 84 och man kommer fram efter 40 minuter.

Så varför sitter jag på pendeln undrar vän av ordning? Det tar längre tid och är dyrare!

Jo, det beror på att "halvtiotåget" från Uppsala med SJ inte går xx:39 som alla andra dagliga avgångar utan 09:36. Jag kom till stationen glad i hågen i tro att jag hade tre minuters marginal. Men tji fick jag. Så då prövar jag nya pendeln i stället för att vänta en halvtimma och komma än mer försent till dagens destination: ATA.

PS Vid ankomst insåg jag fördelen med biljetten, den gällde även på tunnelbanan så i Stockholmsänden slipper man en extra utgift om man som jag har ATA på Östermalm som slutdestination.

lördag, februari 09, 2013

torsdag, februari 07, 2013

Istanbul - monument, identitet och kulturmöten mellan öst och väst

I måndags drog kursen Istanbul - kulturmöten, monument och identitet mellan öst och väst 15 hp
igång. Kursen är av blandad karaktär, d.v.s. den innehåller platsbunden undervisning vid tre tillfällen: en undervisningsvecka i Uppsala, en fältstudievecka i Istanbul och en examinationsdag i Uppsala. I övrigt äger undervisningen rum online med fokus på självstudier, men med uppgifter att lösa och regelbunden handledning.

Studenterna ska dels ta sig igenom viss förutbestämd kurslitteratur, bl.a. den teoretiska huvudboken Historiebruk av Peter Aronsson som nu finns inte bara tryckt utan som e-bok, dels utforma en egen problemformulering kring ett område som de finner intressant och som sedan ska resultera i ett projektarbete. Den senare ska utgå från kursens titel och helst knyta an till en plats i Istanbul som kan besökas. Eftersom den ligger på avancerad nivå har studenterna uppnått en viss självständighet, så det brukar sällan vara problem för dem att utifrån sina egna intressen hitta någon företeelse att ägna sig åt.

Undervisningsveckan i Uppsala äger rum just nu. Och den började med att jag blev uppringd av den kursansvarige som blivit sjuk. Normalt sett brukar mina insatser ligga på en begränsad nivå vad IRL-undervisning hemmavid angår och i stället ha sitt fokus på online-undervisningen och veckan i Istanbul. Alltså var det bara att möblera om i arbetsschemat och infinna sig tidigt för att välkomna årets 20 studenter.

Förmiddagen ägnades sålunda åt att ge information, diskutera ovannämnda projektarbeten och att ta hand om dagens första gästföreläsare, turkologen och lingvisten Eva Csato som talade över språksituationen i Istanbul under 1600-talet som präglades av mångfald. En yngre kollega tog vid som ansvarig för nästa gästföreläsare under eftermiddagen, Lars Karlsson från antikens kultur och samhällsliv som introducerade studenterna till Konstantinopels topografi, så att jag kunde återvända och genomföra det omstuvade måndagsmötet på SALT som annars äger rum i början av arbetsdagen.
 Efter mötet återstod 1,5 timma till eposthantering och övrig administration innan jag behövde återvända till undervisningslokalen för en workshop kring ämnesvalet. Kvällen avslutades av en buffé tillsammans med studenterna. Det är trevligt att få litet tid för social samvaro också, eftersom det betyder så mycket för att online-undervisningen sedan ska fungera.

Interior of one of the old book rooms in Carol...
Interior of one of the old book rooms in Carolina Rediviva, Uppsala. (Photo credit: Wikipedia)
Eftersom det var litet osäkert om min sjuka kollega kunde komma eller inte igår tisdag till vår heldag på Carolina Rediviva, så lade jag om mitt schema så att jag kunde vara med hela dagen. Bibliotekarierna hade tagit fram ett rikt axplock både ur handskriftssamlingen och bildsamlingen. Den äldsta handskriften var från 1300-talet t.ex. och de yngsta från tiden runt sekelskiftet 1900. Till det kom målningar, teckningar, ritningar, kartor, gravyrer osv. Allt detta låg uppdukat på bord i den praktsal som ni ser på fotot intill, den s.k. Carolinasalen.

Tyvärr går det inte att länka till de bilder som finns i bildsök direkt, annars hade jag gjort PR för detta spännande material här i min blogg med några exempel på vad vi tittade på. Att ladda ner och ladda upp bilder i den egna bloggen därifrån är olagligt misstänker jag. Så klicka på länken ovan och leta själv i bildsök efter Istanbulfotografier, -kartor, -teckningar och -målningar ifall ni är nyfikna.

Resterande vecka har jag behövt använda för annat arbetsändamål så jag har inte kunnat lyssna i år heller till Mohammad Fazlhashemi, Leif Stenberg, Tomas Björk, Hedvig Mårdh, Johan Mårtelius eller Karin Ådahl vilka alla bidragit till att ge kursdeltagarna en utökad kunskap om Turkiet, Istanbul, konst, arkitektur och islamisk religion.
Enhanced by Zemanta

Läsekretsen

Av någon underlig anledning tycks jag ha en stor läsekrets i USA, både mainland och Alaska. Kan det vara översättningsmodulen jag lagt till som lockar dessa webbesökare? Eller hittar de min blogg av misstag? Ryssland är också lika stor i statistiken som Sverige. Nåja, man skådar inte given häst i munnen. Hej, hej alla amerikaner och ryssar som tar del av min blogg - exakt vad finner ni intressant?

onsdag, februari 06, 2013

Downton Abbey på Hallwylska


Tidsbrist gjorde att jag aldrig fick ut några av de foton som jag tog på denna fängslande utställning. Här är i varje fall ett porträtt av en enastående hatt att ha som inspiration för sommarens picnic-utstyr.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Målaren

På plats i en av salarna på Nationalmuseum fanns en konstnär som just höll på att lägga sista handen vid sin fotorealistiska framställning av rummet, konstverken och besökarna. Döm om min häpnad när jag i målningens bakgrund såg en av museets intendenter som var fångad på kornet!


- Posted using BlogPress from my iPhone

måndag, februari 04, 2013

Bot updates

Har man ont om tid kan man alltid använda denna tjänst: http://awd.site.nfoservers.com/replicants/ Skruvat? Absolut! Men möjligen tidsbesparande.

fredag, februari 01, 2013

Barndomens boklåda och Florensjukan

Jag undrar om jag inte drabbats litet grann av Florensjukan, fast i förhållande till böcker. Det känns som om jag aldrig tidigare har haft tillgång till så många böcker som nu, men kommer mig inte för att läsa i den utsträckning som jag brukat. De finns överallt. Hemma står två överfulla bokhyllor, en med olästa romaner och en med oläst kulturhistorisk facklitteratur. Tilläggas bör att jag totalt har 18 hyllmeter mestadels lästa böcker. Kulturhistoriska hyllan undviker jag numera visligen att fylla på. I varje fall har jag med viss beklagan lämnat Clio som stått för största delen av inflödet.

Den andra bokhyllan däremot matas med ny litteratur fortlöpande i en takt som råkat i obalans med tillgången på lästid. Inte fylls den bara på av mig heller. Nej, utöver de bokshoppinganfall som jag drabbas av ibland, så lånar min bästa väninna böcker åt mig i en strid ström. Mest deckare, vi gillar båda deckare som tidsfördriv. Men jag som ändå är en snabbläsare för en ojämn kamp med att nolla antalet inlånade böcker. Snart står de i dubbla rader på djupet.

När jag växte upp bestod bokhandeln i Gällivare av en pappersbutik som också hade en liten hörna med skönlitteratur. Ibland undrade jag om bara jag handlade där. Utbudet var med andra ord begränsat, eller om man så vill hanterbart. Sedan fanns förstås också Folkbiblioteket i Folkets Hus att tillgå och även skolbibliotek.

Storleken på skolbiblioteket var avhängigt nivån. Jag kan inte erinra mig att min lågstadieskola som fanns i bottenvåningen på ett av punkthusen ens hade något. I fjärde klass gick jag på Centralskolan, som sedermera sprängdes. Det var ett nöje som är få skolelever förunnat att uppleva. Det var inte följden av någon terrorattack, skolan låg helt enkelt på rasriskområde över gruvan i Malmberget. Så här i efterhand kan jag i stället beklaga denna nödvändighet, för det var egentligen en fin funkisbyggnad.

Nåväl, skolbiblioteket låg i ett litet rum minns jag, där lånetiderna var schemalagda. Vi fick gå dit torsdag kl 14 och låna högst sju böcker åt gången. De räckte över helgen. Sen var det bara att vänta till nästa lånetillfälle. Efter några månader fick jag börja om med böcker jag redan läst.

Min klass fick efter ett år flytta till den nya Finstaskolan. Där fanns det i varje klassrum en bokhylla och den fylldes aldrig på med nya böcker. Det var bara att läsa om. Min favoritbok var Ökenstormen. Jag älskade den högt. När vi skulle gå ut femman och byta klassrum var det en stor tragedi. Min lärare förstod hur viktig den var för mig och gav mig ett exemplar i present när hon slutade.

Först på högstadiet fick jag tillgång till ett rejält skolbibliotek, som inte bara innehöll barn- och ungdomsböcker utan även facklitteratur längs ena kortsidan. De fanns i ett vad jag då uppfattade som ett mycket stort rum. Resolut började jag läsa enligt den systematiska indelningen och började med A - bibliotekväsende. Sedan betade jag av sektion för sektion och lade grunden till en god allmänbildning, vilket också var mitt syfte. Även uppslagsböcker slukade jag, allt från den om olika typer av berusningsmedel och den med summeringar av operahandlingar. Allt memorerade jag för säkerhets skull. Det gick av bara farten. Vad skönlitteraturen bestod av minns jag inte. Det som fängslade mig var utbudet av kunskap.

Numera är bokutbudet förlamande stort, böcker finns överallt. Det är inte bara stora traditionella som bokhandlar finns i mitt närområde dag, utan överfulla pocketshoppar här och där. Fulla av frestelser. Sedan finns ju eböcker att tillgå, miljoners miljoner, som bara är att ladda ner på läsplattan. Hur ska jag välja? Vilken ska jag ta? Hur ska jag under ett kort människoliv hinna med att läsa och ta del av alla de världar de rymmer som jag med nyfiken längtan vill erövra? Som åsnan mellan hötapparna vacklar jag fram och åter mellan bokhyllorna i mitt hem, lyfter ut en roman tövande, ställer in den igen. Försöker bestämma mig. Och i slutändan spelar jag ett fånigt spel på Facebook i stället, mitt sätt att sticka huvudet i sanden.

Det är nog en variant av Florensjuka som kommer över mig då, vilket är namnet på ett syndrom som turister råkar ut för. De drabbas av staden och alla dess kulturhistoriska minnen, alla fantastiska målningar i museer och kyrkor, alla enastående byggnadsverk - och insikten om att de under sin korta vistelse där bara kan ta del av en bråkdel av det leder till att de låser in sig på sitt rum. De klarar inte av att hantera urvalsfrågan.

- Posted using BlogPress from my iPad