fredag, december 28, 2012

En stilla jul

Så har den jul jag stressat så mycket inför kommit och gått. Nu måste jag i sanningens namn medge att det inte är så mycket julpynt och julmat som stått i fokus, utan mer detta med att ro i land så mycket planering som möjligt före årsskiftet av det som ska tima under 2013.

Att ha en hel helg före julafton är inte en garanti för att man hinner med så mycket som man tänkt sig. Lördagen ägnades åt att julhandla, söndagen litet otippat åt att hjälpa till med att snöröja en 7x2 m balkong på ett äldre hus där det börjat droppa så stilla genom vardagsrumstaket. Det tog ca 4 timmar att skotta och få en presenning på plats. Där försvann den julplaneringseftermiddag som jag tänkt mig och i stället blev en god gärning uträttad. Julgranen hämtades på seneftermiddagen (med tillstånd av markägaren) från en skog ett par mil utanför stadens hank och stör för att sedan köras in under tidig kväll. Den fick sedan stå på balkongen och tina över natten.
smörgåsbord, Swedish buffet
Svenskt julbord (Photo credit: Wikipedia)

Tack vare mina föräldrar blev det middag med julskinka och dopp i grytan ändå, allt arbete till trots. På julaftonen levererades klappar och granen kläddes, ett litet julbord dukades upp med sådant mamma lagat eller inhandlat. Sill till lunch och köttprodukter till middag. Julklappar delades sedan ut under kvällens lopp. Efter juldagens mässa installerade jag antivirusprogram åt min mamma. Hon brukar få sina datorer i julklapp, så därför har det blivit en naturlig tradition att göra detta då eftersom den gamla licensen löper ut lagom till nyåret. Annandagen var jag på jullunch i Tierp och på julmiddag i Uppsala.
Korpilombolo municipality of Norrbotten County...
Korpilombolo municipality of Norrbotten County 1952. (Photo credit: Wikipedia)

Tredjedag jul har jag återupptagit arbetet fast hemma och fortsatt skriva på min uppsats om Korpilombolo kyrka, som ligger i Norrbotten. Den ska ingå i en lokalhistorik. Även om texten inte ska vara så lång tar det förvånansvärt mycket tid att skriva den, eftersom fakta ska hämtas från olika källor och flätas ihop till en tät berättelse. Särskilt den äldre historien är litet som att jumpa på isflak, eftersom det finns luckor här och var. Nu är jag i vart fall framme vid den stora restaureringen 1936, sedan ska jag skildra den från 1974 och så är jag i hamn.

Zemantas bildrekommendationer är ibland obegripliga förresten. Till det här blogginlägget föreslås foton på allt möjligt från Melbournes cricketplan till ett diagram över grenvägsmönster?
Enhanced by Zemanta

fredag, december 21, 2012

Humaniora som Vetenskap

Även om tidskriften Illustrerad Vetenskap (ånyo kallad för Nya illustrerad Vetenskap för andra gången sedan jag började prenumerera) har sitt främsta fokus på naturvetenskap, teknik och medicin, så har utrymmet som ägnas humanistiska rön utökats under den tid jag läst den. Tidskriften har förvisso också ett tag slagits ihop med en annan som handlat om paranormala företeelser, men det inslaget är numera en tummetott. Att så skedde var nog för att de förra inte drog en lika stor läsekrets.


Kleopatra VII och sonen Caesarion vid Denderatemplet.
I senaste numret som trillade in färskt i min brevlåda idag får man veta ett och annat inom mitt intresseområde. En frågeställare för svar på vad som troligen hände Kleopatras barn, tre söner och en dotter. Av en notis framgår att tandläkare kanske måste kallas världens äldsta yrke trots allt, eftersom en slovensk man fick ett hål i en tand lagad med bivax för 6500 år sedan vilket är äldsta fyndet hittills av tandfyllning i historien.

Opening from the Hours of Catherine of Cleves, c. 1440, with Catherine kneeling before the Virgin and Child, surrounded by her family heraldry. Opposite is the start of Matins in the Little Office, illustrated by the Annunciation to Joachim, as the start of a long cycle of the Life of the Virgin.
En forskare vid St Andrews i Skottland har uppfunnit en ny bokscanner som kan mäta mängden smuts på en boksida. Det har lett till att hon kunnat få fram nya data om medeltidens läsvanor och framförallt religiösa bruk. Mest lästa sidorna i tidens bönböcker är bönerna om personlig frälsning, t.ex. skydd mot pest, medan de sidor som innehåller böner för andras räddning inte lästs lika ofta.

Zhujiangflodens sträckning
Kulturgeografen liksom agrarhistorikern kanske finner intresse i att kinesiska forskare bevisat att "tamriset" härstammar från vilt ris som vuxit kring Perlefloden i Sydkina. En geografisk benämning som inte är helt korrekt för på svenska heter Zhujiangfloden Pärlfloden. Som geografisk angivelse tycks det mig en aning vagt eftersom den är Kinas tredje längsta flod med sina 2200 km och passerar förbi Kanton. Den nyfikna undrar: Men var längst floden växte detta rissläkte?

Nya dateringsmetoder av grottmålningar i nordvästra Spanien visar att de är äldre än man trott, dvs minst 40.000 år gamla. Detta har lett till en vetenskaplig tvist mellan de forskare som drar slutsatsen att neanderthalarna var de första konstnärerna och de som menar att de inte var intelligenta nog utan att det var de första invandrade moderna människorna, homo sapiens, som stått för måleriet. Frågan är om den senare slutsatsen beror mer på fördomar än verifierbara fakta? Om de förra har rätt kan  människans konstnärliga ådra ha kommit från neanderthalarna? Genetiken har ju på senare tid visat att vi är släkt.

Pedagogen i mig uppmärksammar appen Planet Cards, som genom ett quiz lär ut fakta om vårt planetsystem. Mycket god idé som kan användas också inom andra kunskapsområden.

Tidskriften uppmärksammar också fotografen och författaren Peter Hanneberg som i en nyutkommen bok presenterar etthundra av UNESCOs världskulturarv, däribland Skogskyrkogården i Stockholm. Den som skrivit notis påpekar att boken aktualiserar vikten av kulturskydd och inte bara naturskydd med hänvisningen till den tragiska sprängningen i Afghanistan av Buddhastatyerna 2001. Ett kulturarv som föröds blir lika otillgängligt för oss som en utrotad djurart.
English: Sweden. Stockholm. Skogskyrkogården
English: Sweden. Stockholm. Skogskyrkogården (Photo credit: Wikipedia)
Enhanced by Zemanta

söndag, december 16, 2012

Att levandegöra historia

Till sist har jag avslutat "The Crucible" av S.G. MacLean, vilket föranlett detta inlägg. För mig som de senaste åren sysslat med fantasin och kulturarvet med utgångspunkt från spänningslitteratur, så ligger det nära till hands när jag läser en historisk deckare att ta reda på mer och inte minst att googla författaren. Så ock denna gång.

Det visar sig då att S.G. MacLean heter Shona i förnamn, är född i Inverness och är kvinna. Inget konstigt med det, för trivsamma pusseldeckare i historisk miljö tycks vara något som framförallt kvinnliga författare sysslar med att döma av de böcker jag läst. Att förlaget övertalat henne att övergå från att ha sitt förnamn på omslaget till att använda "könsneutral" pseudonym är inte heller ovanligt. Om det är bra eller dåligt vill jag inte säga, men smaka gärna på Shona MacLean vs S.G. MacLean och fundera sedan själv över den bild respektive kombination framkallar och dra din egen slutsats. Hon visade sig också vara brorsdotter till författaren Alistair MacLean, känd bl.a. för Kanonerna på Navarone. Det äpplet föll alltså inte så långt från päronträdet.

English: Marischal College, Aberdeen
Marischal College, Aberdeen. OBS! Denna huvudbyggnad är inte den ursprungliga, utan uppfördes på 1820-talet. Marischal College gick samman med King's College och bildade Aberdeen University på 1860-talet. Idag är den forna huvudbyggnaden dessutom uthyrd till Aberdeen City Council som hyst in sin administration där. (Photo credit: Wikipedia)
Mer intressant är att hon har en filosofie doktors-examen i historia från universitet i Aberdeen och har ägnat sig åt skotsk 1500-1600-talshistoria. Enligt en intervju på nätet var hon från början mest fångad av medeltidshistoria, men kom alltmer att intressera sig för hur högre utbildning för lekmän var anordnad i äldre tider i motsats till de kyrkliga företrädarnas. Det ledde till att hon bytte tidsperiod, eftersom arkiven i Aberdeen innehåller mycket material om detta från efterreformatorisk tid. Avhandlingar som litterär genre gav henne inte möjlighet att tillvarata allt spännande källmaterial hon fann. Alltså började hon skriva skönlitteratur i stället. 

Aberdeen är därför den plats där hennes böcker utspelar sig. Huvudprotagonisten Alexander Seaton är lärare vid Marischal College grundat 1593. Romanerna som hunnit bli fyra till antalet utspelar sig på 1620-30-talet, d.v.s den period som hon är mest insatt i.

Ett tack till olika arkiv finns i slutet av boken, vilket signalerar en ambition hos henne att använda de förmågor hon utvecklat som forskare som bas för den egna föreställningsförmågan. Även om gestalterna i hennes romaner är påhittade, så har hon enligt egen utsago blivit inspirerad av de människoöden som hon stötte på under sitt avhandlingsarbete. Fiktion och fakta flätas samman smidigt. Miljöskildringarna känns övertygande och levande, vilket främst gäller staden. Samtidigt präglas romanen naturligtvis av att vara skriven idag, inte minst i karaktärernas umgängessätt och värderingar där vår tid möter dåtiden. Inte ens en historiker kan undvika att se det förflutna genom samtidens lins oavsett om det gäller akademiskt eller skönlitterärt skrivande.

Att veta att författaren är historiker gör mig tryggare när jag i Seaton's sällskap vandrar runt i 1600-talets Aberdeen och följer med honom in i undervisningssalarna. Att ha läst boken har gjort mig mer intresserad av skotsk historia i allmänhet och Aberdeens i synnerhet. Om det är jag säkert inte ensam. På det viset kan man säga att hon indirekt gjort en insats för att väcka intresse inte bara för historieämnet som sådant, utan också för lokalhistorien. Jag tycker mig  ha fått en skissartad bild av hur vardagslivet i en liten skotsk stad efter reformationen kunde ha tett sig och om hur det dåtida universitetslivet var organiserat i Aberdeen, men också annorstädes. Så långt tror jag nog man kan sträcka sig när det gäller skönlitteratur för även om somligt är hittepå, så är annat faktabaserat.

Detta är den första roman som jag läst av henne och den tredje i sviten, men den lär inte bli den sista eftersom jag fann boken tilltalande. Dessutom känner jag en svensk arkeolog som bor i Aberdeen och arbetar vid universitetet, vilket ju gör det hela än roligare. Med andra ord kan jag varmt rekommendera S.G. MacLean!

Enhanced by Zemanta

fredag, december 14, 2012

Humanioraverket

Bra och tänkvärt blogginlägg av Malin Lindström på Humanioraverkets hemsida. När jag läste blev jag nästan lite smått tårögd över vad Kulturentreprenörsprogrammet kunnat möjliggöra. Malin är en av våra fantastiska kulturentreprenörsstudenter - detta kandidatprogram må ha sina brister men det har fått unga studenter att tänka nytt, tänka om och våga pröva sina vingar!

För att citera Arkimedes: "Giv mig en hävstång och jag kan flytta på jorden!" Eller för all del Obama's enkla, men tilltalande slogan som hade kunnat vara min egen: "Yes, we can!"

Om Kulturentreprenörsprogrammet får funktionen att ge mod i barm och att öppna upp för egna initiativ och egen kreativitet, så kan jag känna mig mycket nöjd. För kultur är livsviktigt och nödvändigt för vår framtid! Det finns evidensbaserad forskning i medicin som visar entydigt på detta inom många områden, t.ex. på Karolinska institutet där Fredrik Ullén fått drygt 20 miljoner för att forska om den musicerande människan och hur det stärker hjärnans utveckling. Vi blir helt enkelt intelligentare på en rad olika områden om vi utövar och tillägnar oss kultur.

Karriärtåget dundrar på

Botaniska trädgården, Uppsala, in Uppsala
Botaniska trädgården, Uppsala, in Uppsala (Photo credit: Wikipedia)
Med tanke på att jag nyligen installerades som professor också har karriärtåget dundrat med hög hastighet. Av de administrativa uppdrag som man kan ha vid ett universitet måste detta vara ett av de roligaste. I uppdraget ingår att leda, inspirera och samverka för att främja ett hållbart vårdande och brukande av kulturarvet vid universitetet. Tre mycket viktiga uppgifter som det på något vis känns som om jag ägnat mig åt i olika sammanhang hela mitt liv, snart jag syssla med det inom mitt kärnområde.

Av någon orsak som jag inte ens kan förklara för mig själv fick SALT-uppdraget mig att i princip upphöra med att blogga. Det berodde dels på tidsbrist, dels på att jag hellre ville att avdelningens Humaniorablogg med kollegiala inlägg skulle stå i fokus. Den fanns från början på hemsidan som en wordpress-blogg, men ligger sedan ett år tillbaka på UNT tack var ett tips från Uppsala universitets kommunikationsavdelning. Nu med det nya uppdraget känns det tvärtom som mycket angeläget att jag tar upp bloggandet igen. Vi får se om det blir här under min vanliga signatur eller om det blir i en universitetsanknuten blogg eller i UNT:s bloggosfär.
Enhanced by Zemanta

Händelserik Lucia

Gårdagens Lucia blev verkligen späckad.

På morgonen ett sonderingsmöte med prorektor inför 1 januari då jag tillträder uppdraget som Rektorsråd för kultur vid Uppsala universitet. Det viktigaste inslaget var kanske inbokande av mötestider för våren då jag hoppas på att ha intressanta nyheter att förmedla och nya spännande projekt att diskutera.

När vårt möte var över hastade han iväg för att ta emot Nobelpristagarna som av tradition håller en offentlig föreläsning vid Uppsala universitet på Luciadagen. Själv vandrade jag iväg till universitetsbiblioteket för att få min dos av det Luciatåg med universitetspersonal som årligen äger rum kl 9:30 i A-salen. Det var som vanligt mycket stämningsfullt och välsjunget. I tåget gick utöver Lucia även tärnor, en pepparkaksgosse och stjärngossar. På gallerierna spelades trumpet och där sjöngs det med i en kanon. Det är alltid lika fantastiskt att höra röster fylla det stora rummet från olika håll - ett slags analogt, manuellt stereoljud :).

Efter lussetåget en fikapaus med min bästa väninna på Alma och sedan lyssnade vi på kemipristagarens föreläsning i Universitetshusets aula. Om jag påstod att jag hängde med i allt skulle jag ljuga, men det gjorde jag inte när Derrida föreläste på samma plats för många år sedan heller. Men även om detaljerna undslipper en finns det annat att reflektera över som fantasieggande benämningar som chimeric receptors och hans visuella språk i Powerpointpresentationen med färglagda diagram av olika slag.

En Chimera är för övrigt ett mytologiskt hybriddjur som man under Antiken trodde fanns i den outforskade delen av världen. Djuret hade lejonhuvud, getkropp och ormsvans samt sprutade eld. Enligt en hypotes var det ett område i Lykien nära kusten där eldslågor slog upp ur hål i jorden som gav upphov till myten.
Ian Holm as Bilbo Baggins in Peter Jackson's T...
Ian Holm as Bilbo Baggins in Peter Jackson's The Lord of the Rings: The Fellowship of the Ring. (Photo credit: Wikipedia)

För min del gick dagen vidare med mytologiska förtecken kan man säga då jag med ett gäng goda vänner gick på The Hobbit så att vi efteråt kunde äta en bit mat och diskutera filmens förtjänster och nackdelar. Den kändes på intet sätt lång, men måste sägas vara en variant på Tolkiens saga om Bilbo eftersom en del av händelserna i den omarbetats. Troligen pga att man inte tyckte att de var filmiska nog eller att de var för barnsliga. Redan Tolkien omarbetade 1947 Bilbo efter det att Sagan om Ringen kommit ut för att den skulle hänga bättre ihop med den senare.

Mina mest kritiska synpunkter är att filmen vacklar mellan situationskomik och storslagen epik på ett litet märkligt sätt. De komiska inslagen hör samman med boken som var riktad till barn ursprungligen, medan det episka knyter an till Sagan om Ringen och har ett påtagligt vuxenstuk. Musiken användes också för att skapa bryggor över till den senare filmen. Vidare gav inspelningstekniken med HD-upplösning  filmen en känsla av datorspelsscenografi. Det blev helt enkelt för skarpt i vissa lägen, vilket gjorde att miljöerna såg onaturliga ut. Scenen med Gollum var utan tvekan höjdpunkten i filmen, man kan bara inte låta bli att paradoxalt nog tycka om detta obehagliga odjur med hans stora ögon, livliga mimik och hans konversationer med sig själv. Här ska inte bli en spoiler, därför avstår jag från att skriva mer om filmen nu.
Enhanced by Zemanta

torsdag, december 13, 2012

Raska fötter...

A picture of the TARDIS as taken at BBC Wales ...
A picture of the TARDIS as taken at BBC Wales reception by me (Andrew Wong) in 2005. (Photo credit: Wikipedia)
Tre tuffa dagar med högt arbetstempo och kvällspass, måndag kväll förbereda en föreläsning till på tisdag, på tisdag upprätta budget för en kurs. Om dagarna administrera SALT på olika fronter.

Inledde starkt 7:30 imorse med att utföra redaktörsuppgifter för Konsthistorisk Tidskrift för att därpå bege mig till Tre Frisörer för att trimma barret och klippa lugg. Jag har haft samma frisör sedan jag var 20 och ny student i Uppsala. Per kan mina virvlar utan och innan vid det här laget.

Tillbaka till kontoret för att diskutera idéer till affisch med CFP för vårens symposium om Speculative Fiction. Doctor Who's Tardis var min första tanke, som sinnebild för tid och rum. Om allt går väl kommer jag att leverera ett paper baserat på egna upplevelser från en helg ombord på Monitor Celestra - ett LARP förlagt till Battlestar Galactica-seriens omland som äger rum på Marinmuseet i Göteborg under tre helger i Mars.
250
250 (Photo credit: Wikipedia)

Sedan övergick jag till att med Alicias hjälp experimentera fram en webbplats i Wordpress för SAHN- symposiet 2013 som också ska lysas ut i dagarna. Tack Annika för snygg logotyp och tack Alicia för energiskt och entusiastiskt arbete med att digitalt reka en bra mall. Hann även flänga iväg en inbjudan till vårt förstahandsval av keynote speaker.

Vid halvsex gav jag mig av kollegan och vännen Annika för att hämta förhandsbokade biljetter till morgondagens föreställning av The Hobbit. Efter uträttat ärende sträva hemåt via Lutis Livs för att äta middag. Den enkla lösningen blev en god fiskgratäng från Oliv-o-mat, ett cateringföretag som ligger några kvarter bort från där jag bor. Kvällen avslutades med ett föreningsmöte och nu är det hög tid att jag sluter mina blå.
Enhanced by Zemanta