fredag, december 28, 2012

En stilla jul

Så har den jul jag stressat så mycket inför kommit och gått. Nu måste jag i sanningens namn medge att det inte är så mycket julpynt och julmat som stått i fokus, utan mer detta med att ro i land så mycket planering som möjligt före årsskiftet av det som ska tima under 2013.

Att ha en hel helg före julafton är inte en garanti för att man hinner med så mycket som man tänkt sig. Lördagen ägnades åt att julhandla, söndagen litet otippat åt att hjälpa till med att snöröja en 7x2 m balkong på ett äldre hus där det börjat droppa så stilla genom vardagsrumstaket. Det tog ca 4 timmar att skotta och få en presenning på plats. Där försvann den julplaneringseftermiddag som jag tänkt mig och i stället blev en god gärning uträttad. Julgranen hämtades på seneftermiddagen (med tillstånd av markägaren) från en skog ett par mil utanför stadens hank och stör för att sedan köras in under tidig kväll. Den fick sedan stå på balkongen och tina över natten.
smörgåsbord, Swedish buffet
Svenskt julbord (Photo credit: Wikipedia)

Tack vare mina föräldrar blev det middag med julskinka och dopp i grytan ändå, allt arbete till trots. På julaftonen levererades klappar och granen kläddes, ett litet julbord dukades upp med sådant mamma lagat eller inhandlat. Sill till lunch och köttprodukter till middag. Julklappar delades sedan ut under kvällens lopp. Efter juldagens mässa installerade jag antivirusprogram åt min mamma. Hon brukar få sina datorer i julklapp, så därför har det blivit en naturlig tradition att göra detta då eftersom den gamla licensen löper ut lagom till nyåret. Annandagen var jag på jullunch i Tierp och på julmiddag i Uppsala.
Korpilombolo municipality of Norrbotten County...
Korpilombolo municipality of Norrbotten County 1952. (Photo credit: Wikipedia)

Tredjedag jul har jag återupptagit arbetet fast hemma och fortsatt skriva på min uppsats om Korpilombolo kyrka, som ligger i Norrbotten. Den ska ingå i en lokalhistorik. Även om texten inte ska vara så lång tar det förvånansvärt mycket tid att skriva den, eftersom fakta ska hämtas från olika källor och flätas ihop till en tät berättelse. Särskilt den äldre historien är litet som att jumpa på isflak, eftersom det finns luckor här och var. Nu är jag i vart fall framme vid den stora restaureringen 1936, sedan ska jag skildra den från 1974 och så är jag i hamn.

Zemantas bildrekommendationer är ibland obegripliga förresten. Till det här blogginlägget föreslås foton på allt möjligt från Melbournes cricketplan till ett diagram över grenvägsmönster?
Enhanced by Zemanta

fredag, december 21, 2012

Humaniora som Vetenskap

Även om tidskriften Illustrerad Vetenskap (ånyo kallad för Nya illustrerad Vetenskap för andra gången sedan jag började prenumerera) har sitt främsta fokus på naturvetenskap, teknik och medicin, så har utrymmet som ägnas humanistiska rön utökats under den tid jag läst den. Tidskriften har förvisso också ett tag slagits ihop med en annan som handlat om paranormala företeelser, men det inslaget är numera en tummetott. Att så skedde var nog för att de förra inte drog en lika stor läsekrets.


Kleopatra VII och sonen Caesarion vid Denderatemplet.
I senaste numret som trillade in färskt i min brevlåda idag får man veta ett och annat inom mitt intresseområde. En frågeställare för svar på vad som troligen hände Kleopatras barn, tre söner och en dotter. Av en notis framgår att tandläkare kanske måste kallas världens äldsta yrke trots allt, eftersom en slovensk man fick ett hål i en tand lagad med bivax för 6500 år sedan vilket är äldsta fyndet hittills av tandfyllning i historien.

Opening from the Hours of Catherine of Cleves, c. 1440, with Catherine kneeling before the Virgin and Child, surrounded by her family heraldry. Opposite is the start of Matins in the Little Office, illustrated by the Annunciation to Joachim, as the start of a long cycle of the Life of the Virgin.
En forskare vid St Andrews i Skottland har uppfunnit en ny bokscanner som kan mäta mängden smuts på en boksida. Det har lett till att hon kunnat få fram nya data om medeltidens läsvanor och framförallt religiösa bruk. Mest lästa sidorna i tidens bönböcker är bönerna om personlig frälsning, t.ex. skydd mot pest, medan de sidor som innehåller böner för andras räddning inte lästs lika ofta.

Zhujiangflodens sträckning
Kulturgeografen liksom agrarhistorikern kanske finner intresse i att kinesiska forskare bevisat att "tamriset" härstammar från vilt ris som vuxit kring Perlefloden i Sydkina. En geografisk benämning som inte är helt korrekt för på svenska heter Zhujiangfloden Pärlfloden. Som geografisk angivelse tycks det mig en aning vagt eftersom den är Kinas tredje längsta flod med sina 2200 km och passerar förbi Kanton. Den nyfikna undrar: Men var längst floden växte detta rissläkte?

Nya dateringsmetoder av grottmålningar i nordvästra Spanien visar att de är äldre än man trott, dvs minst 40.000 år gamla. Detta har lett till en vetenskaplig tvist mellan de forskare som drar slutsatsen att neanderthalarna var de första konstnärerna och de som menar att de inte var intelligenta nog utan att det var de första invandrade moderna människorna, homo sapiens, som stått för måleriet. Frågan är om den senare slutsatsen beror mer på fördomar än verifierbara fakta? Om de förra har rätt kan  människans konstnärliga ådra ha kommit från neanderthalarna? Genetiken har ju på senare tid visat att vi är släkt.

Pedagogen i mig uppmärksammar appen Planet Cards, som genom ett quiz lär ut fakta om vårt planetsystem. Mycket god idé som kan användas också inom andra kunskapsområden.

Tidskriften uppmärksammar också fotografen och författaren Peter Hanneberg som i en nyutkommen bok presenterar etthundra av UNESCOs världskulturarv, däribland Skogskyrkogården i Stockholm. Den som skrivit notis påpekar att boken aktualiserar vikten av kulturskydd och inte bara naturskydd med hänvisningen till den tragiska sprängningen i Afghanistan av Buddhastatyerna 2001. Ett kulturarv som föröds blir lika otillgängligt för oss som en utrotad djurart.
English: Sweden. Stockholm. Skogskyrkogården
English: Sweden. Stockholm. Skogskyrkogården (Photo credit: Wikipedia)
Enhanced by Zemanta

söndag, december 16, 2012

Att levandegöra historia

Till sist har jag avslutat "The Crucible" av S.G. MacLean, vilket föranlett detta inlägg. För mig som de senaste åren sysslat med fantasin och kulturarvet med utgångspunkt från spänningslitteratur, så ligger det nära till hands när jag läser en historisk deckare att ta reda på mer och inte minst att googla författaren. Så ock denna gång.

Det visar sig då att S.G. MacLean heter Shona i förnamn, är född i Inverness och är kvinna. Inget konstigt med det, för trivsamma pusseldeckare i historisk miljö tycks vara något som framförallt kvinnliga författare sysslar med att döma av de böcker jag läst. Att förlaget övertalat henne att övergå från att ha sitt förnamn på omslaget till att använda "könsneutral" pseudonym är inte heller ovanligt. Om det är bra eller dåligt vill jag inte säga, men smaka gärna på Shona MacLean vs S.G. MacLean och fundera sedan själv över den bild respektive kombination framkallar och dra din egen slutsats. Hon visade sig också vara brorsdotter till författaren Alistair MacLean, känd bl.a. för Kanonerna på Navarone. Det äpplet föll alltså inte så långt från päronträdet.

English: Marischal College, Aberdeen
Marischal College, Aberdeen. OBS! Denna huvudbyggnad är inte den ursprungliga, utan uppfördes på 1820-talet. Marischal College gick samman med King's College och bildade Aberdeen University på 1860-talet. Idag är den forna huvudbyggnaden dessutom uthyrd till Aberdeen City Council som hyst in sin administration där. (Photo credit: Wikipedia)
Mer intressant är att hon har en filosofie doktors-examen i historia från universitet i Aberdeen och har ägnat sig åt skotsk 1500-1600-talshistoria. Enligt en intervju på nätet var hon från början mest fångad av medeltidshistoria, men kom alltmer att intressera sig för hur högre utbildning för lekmän var anordnad i äldre tider i motsats till de kyrkliga företrädarnas. Det ledde till att hon bytte tidsperiod, eftersom arkiven i Aberdeen innehåller mycket material om detta från efterreformatorisk tid. Avhandlingar som litterär genre gav henne inte möjlighet att tillvarata allt spännande källmaterial hon fann. Alltså började hon skriva skönlitteratur i stället. 

Aberdeen är därför den plats där hennes böcker utspelar sig. Huvudprotagonisten Alexander Seaton är lärare vid Marischal College grundat 1593. Romanerna som hunnit bli fyra till antalet utspelar sig på 1620-30-talet, d.v.s den period som hon är mest insatt i.

Ett tack till olika arkiv finns i slutet av boken, vilket signalerar en ambition hos henne att använda de förmågor hon utvecklat som forskare som bas för den egna föreställningsförmågan. Även om gestalterna i hennes romaner är påhittade, så har hon enligt egen utsago blivit inspirerad av de människoöden som hon stötte på under sitt avhandlingsarbete. Fiktion och fakta flätas samman smidigt. Miljöskildringarna känns övertygande och levande, vilket främst gäller staden. Samtidigt präglas romanen naturligtvis av att vara skriven idag, inte minst i karaktärernas umgängessätt och värderingar där vår tid möter dåtiden. Inte ens en historiker kan undvika att se det förflutna genom samtidens lins oavsett om det gäller akademiskt eller skönlitterärt skrivande.

Att veta att författaren är historiker gör mig tryggare när jag i Seaton's sällskap vandrar runt i 1600-talets Aberdeen och följer med honom in i undervisningssalarna. Att ha läst boken har gjort mig mer intresserad av skotsk historia i allmänhet och Aberdeens i synnerhet. Om det är jag säkert inte ensam. På det viset kan man säga att hon indirekt gjort en insats för att väcka intresse inte bara för historieämnet som sådant, utan också för lokalhistorien. Jag tycker mig  ha fått en skissartad bild av hur vardagslivet i en liten skotsk stad efter reformationen kunde ha tett sig och om hur det dåtida universitetslivet var organiserat i Aberdeen, men också annorstädes. Så långt tror jag nog man kan sträcka sig när det gäller skönlitteratur för även om somligt är hittepå, så är annat faktabaserat.

Detta är den första roman som jag läst av henne och den tredje i sviten, men den lär inte bli den sista eftersom jag fann boken tilltalande. Dessutom känner jag en svensk arkeolog som bor i Aberdeen och arbetar vid universitetet, vilket ju gör det hela än roligare. Med andra ord kan jag varmt rekommendera S.G. MacLean!

Enhanced by Zemanta

fredag, december 14, 2012

Humanioraverket

Bra och tänkvärt blogginlägg av Malin Lindström på Humanioraverkets hemsida. När jag läste blev jag nästan lite smått tårögd över vad Kulturentreprenörsprogrammet kunnat möjliggöra. Malin är en av våra fantastiska kulturentreprenörsstudenter - detta kandidatprogram må ha sina brister men det har fått unga studenter att tänka nytt, tänka om och våga pröva sina vingar!

För att citera Arkimedes: "Giv mig en hävstång och jag kan flytta på jorden!" Eller för all del Obama's enkla, men tilltalande slogan som hade kunnat vara min egen: "Yes, we can!"

Om Kulturentreprenörsprogrammet får funktionen att ge mod i barm och att öppna upp för egna initiativ och egen kreativitet, så kan jag känna mig mycket nöjd. För kultur är livsviktigt och nödvändigt för vår framtid! Det finns evidensbaserad forskning i medicin som visar entydigt på detta inom många områden, t.ex. på Karolinska institutet där Fredrik Ullén fått drygt 20 miljoner för att forska om den musicerande människan och hur det stärker hjärnans utveckling. Vi blir helt enkelt intelligentare på en rad olika områden om vi utövar och tillägnar oss kultur.

Karriärtåget dundrar på

Botaniska trädgården, Uppsala, in Uppsala
Botaniska trädgården, Uppsala, in Uppsala (Photo credit: Wikipedia)
Med tanke på att jag nyligen installerades som professor också har karriärtåget dundrat med hög hastighet. Av de administrativa uppdrag som man kan ha vid ett universitet måste detta vara ett av de roligaste. I uppdraget ingår att leda, inspirera och samverka för att främja ett hållbart vårdande och brukande av kulturarvet vid universitetet. Tre mycket viktiga uppgifter som det på något vis känns som om jag ägnat mig åt i olika sammanhang hela mitt liv, snart jag syssla med det inom mitt kärnområde.

Av någon orsak som jag inte ens kan förklara för mig själv fick SALT-uppdraget mig att i princip upphöra med att blogga. Det berodde dels på tidsbrist, dels på att jag hellre ville att avdelningens Humaniorablogg med kollegiala inlägg skulle stå i fokus. Den fanns från början på hemsidan som en wordpress-blogg, men ligger sedan ett år tillbaka på UNT tack var ett tips från Uppsala universitets kommunikationsavdelning. Nu med det nya uppdraget känns det tvärtom som mycket angeläget att jag tar upp bloggandet igen. Vi får se om det blir här under min vanliga signatur eller om det blir i en universitetsanknuten blogg eller i UNT:s bloggosfär.
Enhanced by Zemanta

Händelserik Lucia

Gårdagens Lucia blev verkligen späckad.

På morgonen ett sonderingsmöte med prorektor inför 1 januari då jag tillträder uppdraget som Rektorsråd för kultur vid Uppsala universitet. Det viktigaste inslaget var kanske inbokande av mötestider för våren då jag hoppas på att ha intressanta nyheter att förmedla och nya spännande projekt att diskutera.

När vårt möte var över hastade han iväg för att ta emot Nobelpristagarna som av tradition håller en offentlig föreläsning vid Uppsala universitet på Luciadagen. Själv vandrade jag iväg till universitetsbiblioteket för att få min dos av det Luciatåg med universitetspersonal som årligen äger rum kl 9:30 i A-salen. Det var som vanligt mycket stämningsfullt och välsjunget. I tåget gick utöver Lucia även tärnor, en pepparkaksgosse och stjärngossar. På gallerierna spelades trumpet och där sjöngs det med i en kanon. Det är alltid lika fantastiskt att höra röster fylla det stora rummet från olika håll - ett slags analogt, manuellt stereoljud :).

Efter lussetåget en fikapaus med min bästa väninna på Alma och sedan lyssnade vi på kemipristagarens föreläsning i Universitetshusets aula. Om jag påstod att jag hängde med i allt skulle jag ljuga, men det gjorde jag inte när Derrida föreläste på samma plats för många år sedan heller. Men även om detaljerna undslipper en finns det annat att reflektera över som fantasieggande benämningar som chimeric receptors och hans visuella språk i Powerpointpresentationen med färglagda diagram av olika slag.

En Chimera är för övrigt ett mytologiskt hybriddjur som man under Antiken trodde fanns i den outforskade delen av världen. Djuret hade lejonhuvud, getkropp och ormsvans samt sprutade eld. Enligt en hypotes var det ett område i Lykien nära kusten där eldslågor slog upp ur hål i jorden som gav upphov till myten.
Ian Holm as Bilbo Baggins in Peter Jackson's T...
Ian Holm as Bilbo Baggins in Peter Jackson's The Lord of the Rings: The Fellowship of the Ring. (Photo credit: Wikipedia)

För min del gick dagen vidare med mytologiska förtecken kan man säga då jag med ett gäng goda vänner gick på The Hobbit så att vi efteråt kunde äta en bit mat och diskutera filmens förtjänster och nackdelar. Den kändes på intet sätt lång, men måste sägas vara en variant på Tolkiens saga om Bilbo eftersom en del av händelserna i den omarbetats. Troligen pga att man inte tyckte att de var filmiska nog eller att de var för barnsliga. Redan Tolkien omarbetade 1947 Bilbo efter det att Sagan om Ringen kommit ut för att den skulle hänga bättre ihop med den senare.

Mina mest kritiska synpunkter är att filmen vacklar mellan situationskomik och storslagen epik på ett litet märkligt sätt. De komiska inslagen hör samman med boken som var riktad till barn ursprungligen, medan det episka knyter an till Sagan om Ringen och har ett påtagligt vuxenstuk. Musiken användes också för att skapa bryggor över till den senare filmen. Vidare gav inspelningstekniken med HD-upplösning  filmen en känsla av datorspelsscenografi. Det blev helt enkelt för skarpt i vissa lägen, vilket gjorde att miljöerna såg onaturliga ut. Scenen med Gollum var utan tvekan höjdpunkten i filmen, man kan bara inte låta bli att paradoxalt nog tycka om detta obehagliga odjur med hans stora ögon, livliga mimik och hans konversationer med sig själv. Här ska inte bli en spoiler, därför avstår jag från att skriva mer om filmen nu.
Enhanced by Zemanta

torsdag, december 13, 2012

Raska fötter...

A picture of the TARDIS as taken at BBC Wales ...
A picture of the TARDIS as taken at BBC Wales reception by me (Andrew Wong) in 2005. (Photo credit: Wikipedia)
Tre tuffa dagar med högt arbetstempo och kvällspass, måndag kväll förbereda en föreläsning till på tisdag, på tisdag upprätta budget för en kurs. Om dagarna administrera SALT på olika fronter.

Inledde starkt 7:30 imorse med att utföra redaktörsuppgifter för Konsthistorisk Tidskrift för att därpå bege mig till Tre Frisörer för att trimma barret och klippa lugg. Jag har haft samma frisör sedan jag var 20 och ny student i Uppsala. Per kan mina virvlar utan och innan vid det här laget.

Tillbaka till kontoret för att diskutera idéer till affisch med CFP för vårens symposium om Speculative Fiction. Doctor Who's Tardis var min första tanke, som sinnebild för tid och rum. Om allt går väl kommer jag att leverera ett paper baserat på egna upplevelser från en helg ombord på Monitor Celestra - ett LARP förlagt till Battlestar Galactica-seriens omland som äger rum på Marinmuseet i Göteborg under tre helger i Mars.
250
250 (Photo credit: Wikipedia)

Sedan övergick jag till att med Alicias hjälp experimentera fram en webbplats i Wordpress för SAHN- symposiet 2013 som också ska lysas ut i dagarna. Tack Annika för snygg logotyp och tack Alicia för energiskt och entusiastiskt arbete med att digitalt reka en bra mall. Hann även flänga iväg en inbjudan till vårt förstahandsval av keynote speaker.

Vid halvsex gav jag mig av kollegan och vännen Annika för att hämta förhandsbokade biljetter till morgondagens föreställning av The Hobbit. Efter uträttat ärende sträva hemåt via Lutis Livs för att äta middag. Den enkla lösningen blev en god fiskgratäng från Oliv-o-mat, ett cateringföretag som ligger några kvarter bort från där jag bor. Kvällen avslutades med ett föreningsmöte och nu är det hög tid att jag sluter mina blå.
Enhanced by Zemanta

söndag, november 25, 2012

Tankar om livslön, lärarlegitimation och läxhjälp

Enligt SACO:s livslönerapport från 2011 förlorar den som skaffar sig en lärarutbildning ekonomiskt på det jämfört med den som börjar arbeta direkt efter gymnasiet. Inte konstigt att det råder kris i den svenska skolan. Ett bra sätt att börja få rätsida på den bör rimligen vara att se till att det lönar sig att bli lärare. Det kan inte direkt uppmuntra de mest lämpade att söka lärarutbildning även om pengar inte är allt.

Inte nog med att lärare ska stå ut med låg lön, de ska nu ha besväret att tvingas ansöka om lärarlegitimation. På vilket sätt det skulle förbättra kvaliteten skolan står på intet sätt klart för mig. Det vore mer effektivt om lärarutbildningen i stället förlängdes så att de studerande fick möjlighet att båda skaffa ämneskunskaper och pedagogisk skicklighet. I varje fall, det mest märkliga är då att den som inte anses kompetent nog att få lärarlegitimation i stället kan starta eget och erbjuda läxhjälp och förmodligen tjäna betydligt bättre på det än att vara lärare.

Fördelen med förkylning

Author Jonathan Stroud @ The Belmont Library
Author Jonathan Stroud @ The Belmont Library (Photo credit: San Mateo County Library)
En fördel med en normalförkylning är att man kan ta sig friheten att kura med en bok hela helgen. Allt annat hushållsgöra blir en bonus och något att klappa sig på axeln över. Jag har läst klart boken om den oförskämde djinnen Bartimaeus, kung Salomo, drottningen av Saba och drottningens livvakt samt ett antal andra odågor till demoner.

Det intressantaste upptäckte jag tack vare Talmudforskaren Reuven Kieperwassers föreläsning att det finns en judisk koppling för enligt en folklig berättartradition ska Salomo ha haft en härskara demoner i sin tjänst som sina slavar och som tvingades hjälpa honom med hans goda verk. Detta gör mig litet imponerad av författaren Jonathan Stroud, eftersom tydligen känner till denna litet obskyra tradition.

Snart har jag också läst halva Crucible, en deckare av S.G. MacLean som utspelar sig 1631 vid Aberdeens colleges, d.v.s. i akademisk miljö. Det är mysdeckare, som dock ledde till följande tanke. Det vore intressant om någon litteraturvetare tog sig an temat rosencreutzare i litteraturen, för efter Da Vinci-koden tycks detta hemliga sällskap ha blivit synnerligen populär att spinna äventyrs- eller deckarromaner kring.

Category:University of Aberdeen
Category:University of Aberdeen (Photo credit: Wikipedia)
Trots min sybaritiska tillvaro denna helg har jag ändå hunnit med en vittvätt och en svarttvätt. Här kan man tydligt se konsekvenserna av sammanskrivning i ett fall då särskrivning för ovanlighets skull hade varit det rätta. I maskinen mullrar nu till yttermera visso en kulörtvätt. En burk blåbärssylt svängde jag alldeles nyss ihop och krukväxterna har vattnats. Nu tillbaka till Aberdeen 1631.
Enhanced by Zemanta

lördag, november 24, 2012

Kakformar

Eftersom det blivit näst intill omöjligt att få se sin egen blogg så att det går att redigera innehållet i widgets i marginalen med mindre än att man skriver ett inlägg, så får jag väl göra det då. Dagens irriterade fråga gäller varför Ikeas sockerkaksform är är dubbelt så stor som sockerkaksformar brukar vara? Jag skulle pröva ett LCHF- recept på sockerkaka och insåg med häpnad när smeten hällts i att den knappt åstadkom bottenskyla pga formens storlek. Hoppas att sockerkakan ändå blir okey.

torsdag, november 15, 2012

Fil kand till professor?

Kanske dags att ändra min titel i telefonkatalogen nu?

Min installationsföreläsning

Här är min installationsföreläsning från igår! Det är alltid litet otäckt att höra eller se sig själv, men detta känns ju acceptabelt. Håll till godo! Om ni som jag bara ser en stor vit ruta nedan så beror det på att videospelaren är för bred för blogspots format. Klicka på pilen i rutan, så går inspelningen igång.



söndag, oktober 07, 2012

Kontrast - SweCon 2012

English: Nene Ormes at Eurocon 2011 in Stockholm.
English: Nene Ormes at Eurocon 2011 in Stockholm. (Photo credit: Wikipedia)
Ikväll kopplar jag av i soffan efter en fantastiskt rolig och inspirerande helg på SweCon, som ska uttydas som Swedish Convention, d.v.s. en kombination av bokmässa och konferens om fantastisk litteratur. Till genren räknas numera all litteratur som inte utspelar sig i vår vardagsvärld, i vår historia eller är deckare: Science fiction, fantasy, horror och steampunk m.m. Min första SweCon var för ett par år sedan då jag inbjöds att sitta med i en panel om hur litteratur man läser som barn/ungdom påverkar en under resten av livet. Vi panelister förde ett givande samtal. Denna SweCon var en trevlig avslappnad affär som gav mersmak. Året efter deltog jag i EuroCon som ägde rum i KTH:s kårhus i Stockholm.

Årets SweCon blev en stor succé med drygt 450 deltagare som trängdes i konferensrummen. Det är faktiskt lika många som de deltog i EAHN-konferensen i våras i Bryssel, dvs European Architectural History Network. Programmet var också välavvägt och varierat med allt från föreläsningar till panelsamtal till workshops. Själv bidrog jag med en föreläsning med titeln "Hjältinnor i science fiction och fantasy" utifrån perspektivet visuell kultur där jag synade den omslagskultur som genomsyrat såväl tidskrifter som böcker sedan 1920-talet. Det var proppfullt i salen och responsen mycket god.

Mats Strandberg
Mats Strandberg (Photo credit: Arild Vågen)
Under helgen deltog jag i en workshop om samskrivande, åhörde en föreläsning och lyssnade på ett stort antal panelsamtal med inbjudna författare, både svenska och internationella. Jag köpte även böcker och i slutändan kom jag hem med böcker av alla hedersgästerna: Peter Watts, Joe Abercromby, Kelly Links och det svenska författarparet Mats Strandberg och Sara Elfmark Berggren  som gett ut en framgångsrik fantasyroman som håller på att översättas till flera andra språk). Även andra författare deltog, bl.a. Nene Ormes. Två av kassarna är fyllda av svensk fantasy, som jag har tänkt undersöka. Annars har jag mest läst scifi eftersom mycket av fantasy-litteraturen enligt min erfarenhet är både enahanda och består av långa serier.
Enhanced by Zemanta

måndag, juli 30, 2012

Patience, patience...

After two months of incessant rain in my part of the world, the weather has changed for the better. Ergo, I prefer being out in the sun rather than blogging for the moment. I will also do some back writing from the mid-July conference I attended as well as post as promised from the Venice excursion in October last year.

söndag, juli 08, 2012

Diet success and visit to Gysinge

English: Common Quail eggs Русский: Перепелины...
English: Common Quail eggs Русский: Перепелиные яйца (Photo credit: Wikipedia)
Although I cheat constantly I have actually lost a kg. This morning there was no electricity, so I started the day with a banana to avoid the unpleasant feeling of being hungry until it returned. Fortunately it did so at 9 am.

I didn't eat my grapefruit yesterday and had two eggs instead, postponing the grapefruit until today since I am not overly fond of it. This morning I  postponed eating it one more day until Monday.

Because I am worth it, I had three quail eggs with a table spoon of hollandaise instead of mayo of which I have run out. Quail eggs are notoriously difficult to peal, but the lady who sold them to me at Gysinge Handelsbod taught me a trick. After boiling them (2-3 min at the utmost) you douse them in a mix of 50-50 water and vinegar for 10 minutes. The natural egg colouring dissolves though, so it can only be used if you don't mind them loosing their speckled hue and being white instead. It actually worked.

The quail eggs I bought yesterday at Gysinge Handelsbod. In addition I ate a thin slice of gorgonzola cheese, otherwise I drank lemon water and black coffee according to the diet's prescription.

Gysinge bruk på 1790-talet. Akvarellerad pennt...
18th century engraving of Gysinge
There is a company established in Gysinge that sells material for those who wants to do traditional building restoration (Gysinge Byggnadsvårdscentum) and that was the real goal for my visit. The quail eggs were an unanticipated bonus. The Gysinge web page is in Swedish only, but if you are English speaking use Google chrome and get an instant translation. It will be a bit peculiar, and not all words are available, but at least you get an idea of the product range. They have a webshop as well as stores to visit both at Gysinge and in Stockholm. If you have an old house it's worth taking a look at it, granted, it is fairly expensive but you gain in quality.

Gysinge is situated in a forest by a river and was founded in the 17th century as an iron works. It was operative until the early 20th century when a big company bought it and closed it down more or less immediately. There are ruins from earlier buildings that were replaced by more modern ones during the 19th century. The manor house on the photo was built betwen 1820-1840 and is a prime example of Swedish Empire Style, the stone foundation on the right is from a foundry that was pulled down around 1820. Aside from the restoration center which is housed in the former worker's area there are lots of things to see, a fire engine museum, the manor house, the foundry, the iron works and so forth. In other words, it is well worth going there. It is situated about 40 km from Uppsala.


Visa större karta



Enhanced by Zemanta

fredag, juli 06, 2012

Venice


In October last year I went with my department on a staff development excursion to Venice and loved every minute of being there. Venice is a truly lovely city with beautiful sights round almost every corner.

Most strikingly was the silence. It was so amazing, no cars and therefore mostly no engine noise! When it is absent you notice how stressful the constant sounds of motor traffic actually is.  Canal Grande is the great exception, where the water taxis, so called Vaporetti, 


 To get from the airport you catch a flight boat instead of a bus. Here we are,  trudging from the boat  stop Zattere towards our hostel.












We actually stayed in the old city in a hostel called Domus Cavanis just opposite the Hotel Belle Arti that used to be a convent of some sort. The hotel room was also spectacular. It looked like a boudoir from Casanova all in red with different patterns in gold.



Being art historians we did a large number of museums and city walks guiding each other. Everyone had prepared at least one, sometimes two talks during the week. We also had attended a number of preparatory lectures at home about Venice, both by art historians as well as by scholars from other disciplines. A single  blogpost is not enough to represent this tour, so over the next few days I will write some more to go with a selection of photos.





Enhanced by Zemanta

Depressing weather

English: dark cloud, weather forecast symbol
English: dark cloud, weather forecast symbol (Photo credit: Wikipedia)
I really should have taken that long walk yesterday, and I really should have sat in the sun for an hour to read. Instead I sat inside diligently working trusting the weather forecast that originally promised sun the whole week.... Something one should NEVER do. The only mitigating circumstance is that email has stopped flooding in, well almost, and I can do my work from home.

Not that I should complain, it is excellent weather this year for writing those two essays I must finish before the end of the summer. No need to gaze wistfully out the window. This pic shows the current character of the cloud cover. The first essay is due August 20th, but I would  prefer to finish it by the end of next week if possible to get some vacation time without scholarly work. The other one is due October 1st.

I am seriously contemplating doing something else than being a teacher/researcher at Uppsala university. When I was young, the summers were all devoted to studies or work, now that I have reached midlife I spend them writing those pieces I never seem to get the time to do during other parts of the year. It's okey in the winter, but I am more and more annoyed by missing out the better part of spring and most of the summer due to scholarly duties.

Uppsala University (1442863813)
Uppsala University (1442863813) (Photo credit: Wikipedia)
Today, the sky is overcast so I may as well slog on with it.  This summer has never really got off the ground, it has a decided autumnish character with a dark brooding cloud cover several days of the week. My legs are still pale, instead of golden brown. I wonder, has the Golf Stream stopped again and the authorities are afraid to tell us?
Enhanced by Zemanta

Dietary difficulties

During the afternoon I finally blended the spinach and lime smoothie that goes with my diet. You drink it between the main meals to avoid being temped to snack. It tasted quite good. Breakfast was frugal, black coffee, lemon water and a grapefruit. For lunch a fish skewer with broccoli and salad.

Failed at dinner though, due to unexpected visitors who stayed until 8:30. Before the guests arrived I had fortunately had a portion of unsweetened frozen fruit which carried me through. Dinner was supposed to have consisted of mixed fruit salad, but for expedience sake at that late hour I had oven grilled beef of moose, very lean meat in fact, with oven grilled small beet roots and mixed green salad. Into the meat juice I stirred a few spoons of cream for sauce and also had a slice of spicey red wine butter on top of the meat.

I think it's okey. Better luck tomorrow.


- Posted using BlogPress from my iPad

onsdag, juli 04, 2012

Summer Time Movie Time

LONDON, ENGLAND - MAY 31:  (L-R) Actors Michae...
LONDON, ENGLAND - MAY 31: (L-R) Actors Michael Fassbender, Noomi Rapace, Charlize Theron and Logan Marshall-Green attend the world premiere of 'Prometheus' at the Empire Leicester Square on May 31, 2012 in London, England. (Image credit: Getty Images via @daylife)
Bad movie - moonrise kingdom
The poster for Moonrise Kingdom (Photo credit: williacw)
After wanting to go to some good flicks since Christmas when I got a card which entitles me to a price reduction on four movies, I have finally got the time to do it. Last week I actually went to see two movies on the same evening, one after the other. I started out with  Moonrise Kingdom, and followed up with Prometheus.

Moonrise Kingdom is a wonderful and quirky story about two children who both feel that they don't fit in their environment and who run away together, the boy from a summer scout camp and the girl from her home. As soon as they are missed, her family and his camp mates searches for them. The story takes place in the mid-1960's on a small island just before a hurricane is coming in. The footage is incredibly beautiful both in composition as well as in colour, with a brownish-yellow background hue reminiscent of what we are used to see on old photos from that era. The characters are all more than odd and are enacted by well-known actors such as Bruce Willis, Bill Murray and Tilda Swinton. Wes Anderson who is the director is also known for The Royal Tenenbaums, The Life Aquatic and Darjeeling Limited. If you only go to one movie during the whole summer, pick this charming, funny and thought provoking story!



Prometheus was quite a contrast. I left Moonrise Kingdom with a smile on my lips, which was replaced during the Prometheus with a thumping heart and racing pulse. Prometheus is directed by Ridley Scott who also has Blade Runner and Alien on his CV. Can't help boasting a bit, but the female lead is acted by the Swedish actress Noomi Rapace. As usual Scott delivers an exciting, and fast paced action movie. I would designate it as horror scifi, from the very beginning it gives a claustrofobic impression which builds up slowly. A pair of lovers, both archeologists, make an amazing discovery - on ancient paintings and reliefs the same star constellation has been depicted together with a gigantic man pointing towards them. They believe that they have found the origin of man and convinces a wealthy man to fund an expedition. On the ship, which carries the somewhat ill boding name Prometheus they eventually get to those stars and then it gets creepier and creepier, as man's creator turns out to be less benevolent than surmised. A quick reminder that Mary Shelley's Frankenstein carries the subtitle A modern Prometheus is a good enough hint...



Yesterday I capped this with a third movie - The Avengers. This is also a scifi action movie based on a story from 1964 bythe Marvel Comics, featuring the heroes Captain America, The Falcon, Iron Man and The Hulk, in addition the secret agent Natasha and a pair of gods. The story also Joss Whedon, otherwise known for Firefly and Buffy the Vampire Slayer, is its director. This was a fun, rollicking adventure with snappy dialogue. I very much enjoyed this matine style movie In this movie as well a Swedish actor plays an important role, Stellan Skarsgård. Mankind has discovered am object called the Tesseract, which promises unlimited energy if it can only be harnessed. At the same time elsewhere in the Universe, powerful aliens promises the trickster god Loke (Loki) the power of earth if he steals back the Tesseract for them. To support him, they provide an alien battle force....


Enhanced by Zemanta

tisdag, juli 03, 2012

Canoeing

Fyris
Fyris (Photo credit: Ulf Bodin)
Don't really know if I spelt the headline right, never mind. I am a bit tired still after the weekend, when I went canoeing with some friends on the Fyris River. It was the first time ever for me and maybe it was a bit presumptious since I haven't exercised much during the past 5-6 years due to various health issues: spinal disc herniation (2005), frozen shoulder (2009) and a persistent achilles heel inflammation I also contracted on 2009, which comes and goes.

Still, I am glad I am a bit crazy for this was a fantastic experience paddling down this small river and one of its tributaries with different types of landscape passing by along the way, some exceedingly beautiful. Even the dead trees, wrapped in some insect web looked amazingly attractive and at the same time horrific. We even spent the night in the forest!

Misty morning
Misty morning (Photo credit: shinryuu)
I am still unsure of the route, I have tried to figure it out by google maps but can't identify the starting point. Still, with the aid of Zemanta I have added three relevant pics.The one above shows the main river we followed on the second day. The one called Misty morning on the right is a river crossing that I actually recognise. We had to get out at that precise spot and drag the canoes across the small island between the wooden bridges. Amazing coincidence to find a Japanese who have taken a photo in the winter of that identical spot. I didn't dare bring my own camera along, being afraid I might drop it in the river.

Vattholma nordelch 04
Vattholma nordelch 04 (Photo credit: Udo Schröter)
We started out from a small brook  some kilometers from Dannemora (Sweden), where we got the canoes into water. Then we arrived at a lake or dam where we paddled across to an island for our picnic lunch. We continued across the lake/dam down to a small river outlet called Fyrisån. Our first stop was at idyllic Vattholma, a small village that was organised round an iron foundry a hundred years ago but nowadays is quite somnolent. The final goal was Storvreta, a suburb of Uppsala, from where we could grab a taxi or bus according to inclination to go home to Uppsala.

Now that I look at Google maps it seems that they have become a lot less detailed, which is a pity since they become pretty useless that way. It is impossible for one thing to find the waterways and post a picture showing the route.

Anyway, had I been attempting a rowing machine I would have believed myself exhausted after 15 minutes, whereas for real I managed with very little trouble to paddle for two solid days. My neck and upper arms hurt a bit, but not enough to deter me from continuing. In fact, although exhausted on Sunday evening and still a bit yesterday, it was the good kind of exhaution that comes from giving your body a thorough working over. All in all, a lovely weekend!
Enhanced by Zemanta