måndag, oktober 26, 2009

Svensktalande blogg

Nu är plötsligt alla rubriker på ingångssidan på svenska. Så var det inte sist jag var inne. Får väl kalla det för framsteg?

Har varit sysselsatt hela dagen med att delta i och fixa middagsmat till ett svenskt-norskt samverkansmöte om utbildning, fortsätter med det även imorgon förmiddag.

söndag, oktober 25, 2009

Vad gör man av en gråmulen söndag?

Gråmulna söndagar inbjuder inte till långpromenad, men eftersom jag har lektorstjänstgöring var fjärde vecka är det bara att pallra sig iväg ändå. Det var en utmärkt väl sammansatt gudtjänst idag måste jag säga, för en gångs skull hängde psalmer, texter, predikan och till och med kyrkkaffeföredraget ihop. Allt handlade om volontärsarbete, vilket naturligtvis är viktigt. Samtidigt något som kan vara svårt att få tid till i dagens stressade arbetsliv, där det inte finns några hemmafruar längre som har ledig tid att fylla. Jag tycker dock att dagens pensionärer som klagar över ungdomens egoism utan att själva engagera sig i annat eller andra kanske kunde ta ett spadtag som volontärer ibland.

Väl hemma väntade veckans sopor ivrigt på att bli utburna, en full diskmaskin att tömmas och lunch att lagas. Det är nu avklarat och maten till och med äten. Jag hann också med att tala med mamma på telefon två gånger, en gång 30 minuter och en gång 5 minuter. Det blev svartrötter med kalvfärsbiffar, mycket gott, och så pass väl tilltaget att det räcker in på nästa vecka. När svartrotsgratängen tagit slut gör jag om samma manöver med kålrabbin.

Nu lyssar jag till en fin bossa nova på Spotify, knaprar på litet ost och väntar på att kaffebryggaren ska värmas upp så jag får min macchiato. Osten bunkrade jag i Lund, fyra olika sorter. En tupplur har jag förtjänat, därefter blir det en sväng energiskt undanplockande. Robomoppen sätter jag på när jag beger mig hemifrån att tanka bilen och sedan köra till kvällens föreningsmöte (apropå volontärsarbete). Sedan är det dags att lägga sig och få litet vila innan nästa arbetsvecka tar vid.

Var tar timmarna vägen egentligen? Andra verkar hinna med att både städa, tvätta, laga mat och ha ledigt. Jag måste nästan alltid välja och hinner aldrig ikapp med hushållsarbetet. Det är väl som jag skrivit i en tidigare post, det går inte fortare för att man är ensam - men däremot har man ingen som hjälper till och gör halva insatsen.

fredag, oktober 23, 2009

Another one bites the dust

Vilket förstås låter som precis det motsatta i förhållande till vad jag avser. Vilket i sin tur betyder att jag kan lägga en till disputerad doktorand till handlingarna. Det är alltid roligt att ha fått assistera någon annan att förverkliga sitt livs dröm.

söndag, oktober 18, 2009

Löften till mig själv

Innan natten faller ska jag ha tömt tvättunnan (är på god väg), öppnat all gammal post och rensat köksbordet från plånboksskräp. Men först ska jag ta en njutningsfull tupplur på soffan. Enligt studier ökar en powernap energinivåerna med 35% och stärker förmågan att fatta kloka beslut med 50%. Sånt måste man ju bara lyssna på.

söndag, oktober 11, 2009

Literart


GeoTagged, [N59.86720, W17.61761]

Idag har jag varit kulturell och besökt Bror Hjorths Hus. Först lyssnat på ett föredrag av Lars Burman med den eggande titeln: "vad är det för mening  tänkte Alice med en bok som innehåller varken prat eller bilder?" Där presenterades rapsodiskt tankar om bild i text eller text som bild, vilka båda förekommer. Exempel på det förstnämnda är liknelser och metaforer, exempel på det sistnämnda var hyllningsdikter från 1600-talet som kunde vara utformade som blomstervaser. Emblematik kom förstås också upp. Ett roligt och lättsamt föredrag.

Efteråt tittade jag på tillhörande utställning: Literart där ett stort antal konstnärer från Uppland fått skapa ett eller flera verk inspirerade av uppländska författare. Fotot visar ett av de verk inspirerad av Hästen vid porten gjort av Mats Nyberg, som även representerades av skulpturer av bl.a. sagda häst.

Alla verken i utställningen var för övrigt riktigt intressanta och ur estetisk synvinkel mycket tilltalande. Ett av dem skulle jag vilja ha hemma hos mig i mitt vardagsrum och det var reliefen som hörde samman med Elsie Johanssons roman Näckrosträdet (2004) som var utförd av Ann Gedin.

Utställningen rekommenderas varmt

Måste släpa mig upp...

Nu har jag förberett en müsliröra för ugnsrostning, återstår att hälla upp i långpanna och sätt in den i ugnen. Jag har också lovat gå på en föreläsning på seneftermiddagen i Bror Hjorths hus.

lördag, oktober 10, 2009

Bokrekommendation!

Det här tomma inlägget hittade jag just 1 januari 2012 - så märkligt! Måste vara en serie på iphone när det bloggprogrammet krånglade? Då rekommenderar jag i stället PD James crossover Murder at Pemberley så verkar inlägget lagom sibyllinskt.

Nya tekniska små under och ett varningens finger!

Igårkväll upptäckte jag att Google erbjuder ett nytt kompositionsfönster för blogspot. Där kan man placera in foton där man vill ha dem i stället för som förut vara tvungen att först lägga in dem överst och sedan klippa ur och klistra in dem där de ska vara. Ett stort plus i kanten för det Google! 

Det är bara att markera den i Instrumentpanelens inställningar. Kompositionsfönstret påminner också mycket om det som är rätt vanligt i ftp-klienter idag. Många fler funktioner har lagts till. Däremot har möjligheten att lägga till video försvunnit och det var förstås litet synd. Men det kan ju bero på att det finns en widget som gör det möjligt.

Dagens glädjande upptäckter var flerfaldiga:

Blogwriter för iPhone (dvs den avancerade betalversionen) har uppdaterats. Det innebär att jag återigen kan blogga on the go. Precis som jag skaffat den så kom senaste iPhone OS-uppdateringen vilken skapade en bugg i Blogwriter som gjorde att tangentbordet försvann vid varje ny bokstav.  Minst sagt opraktiskt.

Lite-versionen fick sin uppdatering för ett tag sedan vilket var ett plus, men med den kan man inte skicka bilder till bloggen. Med den tunga versionen går det, så nu kan jag bli mer bloggaktiv. Att vänta tills man kommer hem på kvällen betyder ofta att jag missar bra bloggtillfällen under dagen då tillfälliga infall kommer. Det är när jag går på stadens gator som jag ofta kommer att tänka på saker eller ser något roligt att fota och dela med mig.

Jag har upptäckt yFrog som är en bildklient integrerad med Twitter. I tweeten läggs en länk in som leder vidare dit. Klart bra tillägg för en visuell person som jag som hela tiden fotar. Min twitter-klient för iPhone, Tweetie, har i dagarna kommit i en uppgraderad version (Tweetie 2) som kostar 22 kr. Mycket väl spenderade pengar tycker jag nu när jag hunnit bekanta mig med den. Med den kan jag också ladda upp spontant tagna foton, eller äldre för den delen, direkt till yFrog och omedelbart få fotot omtwittrat i min Twitter. Mycket tidsbesparande. Pixel

Efter att ha googlat mitt username ser jag att den är i större cirkulation än jag anat. Problemet med det är att i de flesta fall får man inte ändra sitt usernamne när det väl valts. Mycket dumt tycker jag. För att åtminstone bli mindre lättkarterad har jag nu ändrat inställningarna i Dipity. Den som där vill följa mitt internetliv måste nu bli min vän och bli godkänd som sådan. I Twitter kan man ändra sitt username, så det får väl bli steg två för att obfuskera mera.

Jag kommer nu också att separera min privata twitter från det mer jobbliknande twittrandet och skapa en separat user för det senare, samt lägga kopplingen mellan Facebook och twitter dit i stället. Det blir annars litet konstigt för den som inte vet att de hänger ihop eftersom jag ofta gör pålysningar av olika slag. Ibland kan de vara relevanta, men ofta inte.

Den tidigare kopplingen jag har haft mellan Twitter och Facebook så att statusuppdateringar i den förra övergår till den senare har jag hävt. Jag håller med, vad är det för kul med den dubbleringen? Nu kommer jag att kunna använda mig av Twitter till annat - själv ser jag den mer som mikroblogg. Kopplingen mellan Twitter och Blogspot får vara kvar. På det viset uppdateras bloggen med korta meddelanden när jag inte har tid att skriva längre inlägg.

Nu måste jag sova!

Faktiskt. Jag tror jag är övertrött efter konferensarrangerandet. Men nu måste jag lägga mig. Det blev mycket lyckat för alla deltagare också denna gången. Fast en del kolleger blev nervösa över att inte själva ha kontroll och överblick över hela situationen. En av dem som erkände detta sa också att det rätt snart stod klart för denne att JAG hade grepp över situationen och en mental karta att följa, varpå han slappnade av och flöt med strömmen. Det kanske är ett manligt inlärt drag att våga lita på att den som håller i ratten kan köra? Mer vanligt är det hos männen tycker jag mig märka.

Jag stressar tydligen andra genom att inte ha listor att gå efter. Men varför i fridens namn ska jag det om jag klarar mig utan? Just to make them happy? Jag har ju konceptet i huvudet och det som delegerats till andra förutsätter jag att de sköter om. Allt går inte att planera, allt går inte att förutse, vissa saker måste fixas på slutet. Alltför detaljerade nedskrivna listor försvagar enligt min mening möjligheten att omprioritera, att vara flexibel och svara mot förändrat läge.

Sen förstår jag inte riktigt varför jag alltid ska behöva anpassa mig till andras beteendemönster? Varför kan de kräva detta av mig utan att kräva av sig själva att de ska anpassa sig? När någon annan är projektledare så är jag följsam mot den personens sätt att arbeta och förväntar motsvarande respekt när jag är projektledare. Men det är tydligen inte självklart. Framförallt är det andra kvinnor som tycker att de har rätt att begära av mig att jag ska förändra mitt sätt att vara så att de passar dem.

Intensiv är jag också, tydligen inte bra det heller. Jaha, much do I care, jag är som jag är och precis som jag accepterar andra som de är vill jag bli accepterad som jag är. Jag varken vill eller kan ändra min intensitetsnivå, utan den inga stordåd. Intensitet krävs för att åstadkomma halvmirakel.