torsdag, december 24, 2009

Jul igen

Tiden rasar iväg. Undrar när jag får chansen att lägga till en post om mina två Istanbulutflykter? Och en bild eller två eller tre.

lördag, december 19, 2009

Eddie Izzard live om stage

Ja, han ser rätt liten ut. Gillar särskilt biten om Bayeuxtapeten, mac vs pc, och iTunes download.

Eddie Izzard på Hovet


GeoTagged, [N59.29582, W18.08260]

IPhone har gett livet nya spännande möjligheter. Jag bloggar direkt från Hovet. Här är fullt! Det sorlar förväntansfullt. Stora leenden. Två skärmar visar tweets från hela världen inkl publiken. Och när showen är igång skickar jag nästa post.

torsdag, december 17, 2009

Skokloster i kristyr och deg


Så är årets pepparkakshustävling i Salongens regi avklarad. Detta var den värdiga vinnaren.

tisdag, december 08, 2009

Voodoo Child och grönsakspaté

Bästa sättet att laga sju grönsakspatéer på en kväll raskt är att slanta morötterna i matberedaren och köra Voodoo Child med Rogue Traders på hög volyme i bakgrunden - eller hur? Tyvärr kan jag inte bädda in YouTube-videon med dem, eftersom funktionen är disabled. Så klicka på låttiteln för länk i stället.

Spotifylistan dedicerad till disco får fylla ut resten av kvällen.

fredag, december 04, 2009

Gråmulet

Inget utflyktsväder direkt, det ser ut att blir regn närsomhelst, och inte så ljust heller till följd av de lågt liggande molnen. Åtminstone vågar jag väl mig ut en vända upp och ner längs Istiklal.

Byggarbetsplats - igen!

Visserligen har jag hemma bott i en byggarbetsplats, eftersom husen omkring färdigställts efterhand på området. Nu har jag hamnat i en ny, men här är inte lika välisolerat så alla ljuden tränger in. Sisande från sågar och dunk från släggor ackompanjerar dagens arbete både uppe på mitt rum och nere i biblioteket.

Rummet vetter mot en bakgård och där renoveras två av grannhusen. Biblioteket vetter mot generalkonsulatets trädgård och där renoveras konsulatsbyggnaden samtidigt som ett nytt hus är under uppförande för forskningsinstitutets räkning. Det senare är förstås en positiv åtgärd, men innebär tidig väckning när byggnadsarbetarna kommer.

Ovan vid så mycket ljud som här finns har jag sovit dåligt de två första nätterna, men med extra stark kopp näskaffe på morgonen kvicknar jag till ändå.

torsdag, december 03, 2009

Det andra Rom

Så där, efter flera frenetiska, men misslyckade, försök att friställa en enda ynka vecka från möten av diverse slag, så lyckades jag till slut få det till stånd i december! Kanske inte den mest ideala tiden att besöka Istanbul, men beggars can't be choosers. När jag checkade in på flyget kom jag plötsligt ihåg nerresan i maj då jag hade fönsterplats och en stor, kraftig turkiska i 80-årsåldern med sin man satt på de andra platserna. Det var helt omöjligt för mig att ta mig på toa den gången, så visligen valde jag nu plats mot gången. Planet var inte fullsatt och jag hade lugnt kunnat ha utsikt som det visade sig, utan att få besvär. Men det kan man aldrig veta i förväg.

På väg av planet kom jag i samspråk med en svenska som visade sig vara anställd av Länsmusiken i Gävle. Hon var på väg ner med anledning av  ett samarbete med en turkisk och en svensk skola kring ett musikprojekt. Vi bytte raskt visitkort med varandra. På flygbussen slog sig en stadigt byggd äldre turkisk man ned bredvid mig och inledde omgående konversation. Han undervisade i risk management på arkitektundervisningen vid ett universitet i Pera nära Svenska Forskningsinstitutet. Av honom erbjöds jag lunch på torsdag om jag har lust med det i kantinan, dvs idag, fast idag åt jag lunch med en tidigare student som är doktorand i Antikens kultur och samhällsliv som är stipendiat vid Koc-institutet. Av mannen på flygbussen fick jag veta att Istanbuls kullar i själva verket består av jord och inte berg, därför håller de stora byggnaderna på att spricka eller glida iväg. Fatihmoskén var enligt honom mer eller mindre på fallrepet. Den försöker man rädda genom att skapa en konstgjord grund av armerad betong genom att borra och gjuta fundament.

Här på institutet har jag blivit inkvarterad i ett mysigt rum under takåsen, enda problemet var att släpa upp resväskan. På grund av tvingande möten krympte min arbetsvecka ihop till fem aktiva dagar i Istanbul. Fy så tråkigt tycker jag, två dagar tillbringar man ju med att ta sig upp respektive ner. Nåja, jag får utnyttja tiden väl. I förmiddags kom jag igång med att skriva, efter lunch läste jag någon timme för att sedan ägna 3 timmar åt den fördömda eposten. Imorgon ska jag fortsätta på förmiddagen med skrivandet, men sedan måste jag avsätta viss tid åt andra eftersläpande skrivuppgifter: en recension, redigera en uppsats för en antologi, redigera bildlista och korrekturändra en annan, för att inte tala om de 200 sidor med pedagogiska uppsatser som jag också har med mig att bearbeta. Sedan vill jag förstås ut på stan några timmar åtminstone, det vore ju fånigt annars att åka hit om jag bara satt på institutet.





Powered by ScribeFire.

fredag, november 20, 2009

Utlåst! Den långa versionen!

Igår blev jag blev utlåst från mitt hem på morgonen och tog mig inte in i lägenheten igen förrän halvtvå. Det började med att jag ringde mamma kvällen innan och frågade om de sett en bok som varit spårlöst försvunnen och skulle in till UB. Jag nämnde att jag skulle leta i ouppackade kartonger i förrådet och hon erbjöd sig att hjälpa till.

Mamma kom hit, vi gick ner, vi gick igenom en massa kartonger, hittade andra försvunna saker som pärmregister, Torchwood-DVD:erna och mitt headset m.m. Men ingen bok. Jag bär ut allt utom mitt headset och minihögtalarna som jag glömde kvar i förrådet. Tar ut nyckeln för att stänga och låsa, kommer ihåg headsettet och minihögtalarna, går in igen, lägger ifrån mig nycklarna för att ta med dem ut. Mamma står och pratar om något, jag lyssnar och i distraktion stänger jag dörrn, slår igen hänglåset och skriker omedelbart: Faaaan också, jag har nycklarna kvar på insidan!

Skrattar hysteriskt ett tag åt min egen dumhet. Jag är iklädd noppiga mysbyxor och en inomhuströja samt har tofflor på mina bara fötter. Min mamma har strumpbyxor, uteskor och fleecetröja. Vi byter kläder. Jag går hem till dem för att be pappa komma med metallsågen. Hänglåset får inte ens en skråma på sig. Vi lämnar mamma i källaren - annars skulle vi inte kunna ta oss in dit igen - och går hem till dem för att ringa låssmed. Jag ringer och ringer, antingen svarar de inte eller så har de inte tid. Till slut ringer jag Skanska och receptionisten hänvisar till Swesafe som installerat alla låsen i vårt hus. Jag ringer dit och en humoristisk man frågar mig ifall jag skulle få tag i min förrådsnyckel ifall de spränger dörren till lägenheten.

Jag svarar jakande. Lugn sa han, jag ringer Skanska, de har säkert kvar nyckellistor och kan skriva ut en fullmakt åt dig så kan du få ut en extranyckel mot legitimation. Jag skrattar ihåligt och påpekar att den är i lägenheten. Får dock löfte att få en nyckel om min pappa intygar att jag är jag och visar sitt körkort.

Det går en kvart, han ringer upp och meddelar att jag ska tala med X så ordnar han det. Jag får efter ett stund tag i X som säger: "klart vi ska se till att du kommer in igen, du kan hämta fullmakten hos oss i Boländerna före kl 12". Klockan är då halv tolv.

Jag säger till min pappa att vi nog bör åka över med en Allers till mamma så hon kan lösa korsord medan hon väntar. Hon har varit fast i min källare sedan klockan 9 utan något att göra. Vi levererar en Allers och avger lägesrapport. Pappa kör som en biltjuv till Skanska. Jag får fullmakten av receptionisten.

Vi åker vidare till Swesafe. De gör en nyckel. Vi åker tillbaka hem till mig. Nyckeln passar inte i låset. Vi åker tillbaka. Receptionisten säger: "det kan vara någon gradering som skiljer sig, vi gör en ny." Vi väntar. Jag får en ny nyckel och vi åker hem till mig. Den passade gudskelov!

onsdag, november 18, 2009

Julie & Julia

Underfundig feelgoodfilm med bl.a. Meryl Streep där mat spelar huvudrollen. En ung tjej som är fast i ett tråkigt statligt callcenter-jobb matbloggar kring sitt projekt att laga sig igenom Julia Child's franska kokbok under ett år. Som parallellhandling får vi också veta hur det kom sig att Julia Child skrev sagda kokbok. Att bena ur anka visade sig mindre svårt än man kan tro, däremot blev det sörja av aladåben.

Filmen rekommenderas av en som såg den ikväll. Men jag borde inte ha ätit en liten popcorn, det känns som om jag ätit grus (skalen). Upptäckte att jag inte varit på bio sedan augusti, men ett skäl heter BattleStar Galactica och Doctor Who - det tar en höst att ta sig igenom två TV-serier. I synnerhet om man också ska arbeta och träffa andra människor. Dags att sova.

En kväll med Anna Ternheim

Det är egentligen förvånande hur snabbt man faktiskt kan ta sig igenom en pocket när man bara har tid att läsa 30-40 minuter på morgonen medan man äter frukost. Det är min avstressande början på dagen numera att göra i ordning en tallrik fil med müsli, torkade bär och ringla över honung för att sedan krypa ner under täcket och läsa.


Kvällarna har jag mestadels varit någon annanstans än hemma, av olika skäl. Som igår. Då var jag på en underbar konsert med Anna Ternheim på Reginateatern i Uppsala. Här en stämningsbild som jag tog. Hon sjöng förstås den oerhört förtätade Black Sunday Afternoon som får mig att rysa. Och berättade att hon inspirerades till den av en serie kidnappningar av barn för några år sedan. När hon avslutade tackade hon för att så många kommit för att lyssna på hennes "elaka små visor". Elaka skulle jag inte kalla dem, men däremot dystopiska och framförallt ändå vackra rent musikaliskt.

Jag hemförde två troféer, en signerad CD - Leaving on a Mayday - och en signerad tygpåse med tryck från omslaget till sagda CV. Signaturen är i silver. Det ser mycket stiligt ut med en hälsning till mig också, skulle nu min påse komma på avvägar ser man på en gång att den är min!

torsdag, november 12, 2009

En parad av nöjen och en begravning

Ja, Catha kom och vi hade en trevlig kväll förra torsdagen med sushibuffé till middag och prat i kubik. Jag lanserade också ett förslag jag haft en längre tid på att hon - om hon ville och hennes nya sambo inte hade något emot att hon övergav honom några semesterveckor - kunde komma ner i samband med att jag är i Portugal på konferens så kunde vi sedan tågluffa både där och i södra Spanien. Hon blev mäkta förtjust i tanken, så nu är det överenskommet.


Vi ska arkitekturexplorera tillsammans: Santiago de Compostela, Porto, Lissabon, kanske Coimbra, sedan över till Cordoba, Granada, Sevilla och aporna vid Gibraltar sund, vidare till Madrid och Barcelona. Hmm, jag har glömt ett par anhalter? Gör inget, det finns tid att planera. Bilden visar för övrigt ett av de berömda stalaktitvalven i Alhambra. Det går att köpa tågluffarkort för Portugal (4 resdagar) och Spanien (8 resdagar) separat och när vi tittade vi på resrutten kom vi fram till att det räckte. Flyg ner och flyg hem.

Fredag hade jag sedan ett föreningsmöte, uteslutande trevligt, men i övrigt inget att berätta om.

Lördagen desto festligare - en gammal studiekamrat kom upp från Stockholm och en annan i Uppsala tillstötte. Sedan gick vi runt och ögonshoppade (mestadels) i olika butiker, köpte färsk svamp på Vaksala torg, tog varsin cocktail i Skybar överst på Konserthuset och köpte färdiga maträtter att värma hemma hos mig. Här satt vi hopkrupna i vardagsrummet och bubblade till midnatt. Mycket roligt!

Söndagen blev stressig. Först farsdagslunch med föräldrarna, sedan på eftermiddagen hade jag lovat kamrater att skjutsa dem till diverse butiker i Boländerna, slutligen ännu ett föreningsmöte på kvällen som var konstruktivt den här gången.

Måndag som gått var enda dagen denna vecka som jag är hemma på kvällen i vettig tid. Tisdag kväll åkte jag till Norrköping och sov över på Södra hotellet för att där delta i en begravning. Det var mycket fint. Därefter äntra tåget och åka tillbaka, hemma var jag vid niotiden på kvällen. Idag har jag varit med studenter på Nationalmuseum och vi har även lyssnat på kvällsföredrag där. Temat för det senare var Caspar David Friedrich och den besjälade naturen. Hemma vid niotiden på kvällen igen. Imorgon föreningsmöte igen.

Trött, snuvig och hurven har jag suttit och Facebookat fram till nu. Hoppas jag bara är på väg att bli förkyld så att det inte är något värre på gång. Det vore onekligen förargligt när jag nu vaccinerat mig om det visar sig att jag redan var smittad av nya flunsan. Än bättre om det är en försenad reaktion på vaccinet som går över snabbt. Det ska ta 3-4 veckor innan full immunitet uppnåtts. Suck!

torsdag, november 05, 2009

Tokigt mycket att göra

Efter att ha slitit hund i en månad med mycket litet tid för fritidsaktiviteter så faller balansen över åt det senare hållet. Inte så att jag inte jobbar, för det kommer jag att göra, men roligheterna radar upp sig på ett pärlband.

Ikväll hade jag drog jag igång en kurs i Bild och bildteologi - ett ämne som är mycket roligare än det låter. Bilder i kristna sammanhang var långt ifrån en självklarhet och bråken kunde bli både dramatiska och intensiva. Tertullianus,en av kyrkofäderna, ifrågasatte till och med om konstnärer alls kunde bli kristna!

Imorgon, hmmm, idag, ser att klockan är över midnatt, kommer Catha på besök från Lund. Jättekul!

Fredag kväll har jag föreningsmiddag.

Lördag ska jag träffa goda vännerna Ilona och Sissi. Vi börjar kl 11 med kulturella aktiviteter och umgås sedan långt in på kvällen.

Söndag utflykt på landet och på kvällen ett vanligt föreningsmöte.

Sen är det faktiskt litet lugnare därefter.

måndag, oktober 26, 2009

Svensktalande blogg

Nu är plötsligt alla rubriker på ingångssidan på svenska. Så var det inte sist jag var inne. Får väl kalla det för framsteg?

Har varit sysselsatt hela dagen med att delta i och fixa middagsmat till ett svenskt-norskt samverkansmöte om utbildning, fortsätter med det även imorgon förmiddag.

söndag, oktober 25, 2009

Vad gör man av en gråmulen söndag?

Gråmulna söndagar inbjuder inte till långpromenad, men eftersom jag har lektorstjänstgöring var fjärde vecka är det bara att pallra sig iväg ändå. Det var en utmärkt väl sammansatt gudtjänst idag måste jag säga, för en gångs skull hängde psalmer, texter, predikan och till och med kyrkkaffeföredraget ihop. Allt handlade om volontärsarbete, vilket naturligtvis är viktigt. Samtidigt något som kan vara svårt att få tid till i dagens stressade arbetsliv, där det inte finns några hemmafruar längre som har ledig tid att fylla. Jag tycker dock att dagens pensionärer som klagar över ungdomens egoism utan att själva engagera sig i annat eller andra kanske kunde ta ett spadtag som volontärer ibland.

Väl hemma väntade veckans sopor ivrigt på att bli utburna, en full diskmaskin att tömmas och lunch att lagas. Det är nu avklarat och maten till och med äten. Jag hann också med att tala med mamma på telefon två gånger, en gång 30 minuter och en gång 5 minuter. Det blev svartrötter med kalvfärsbiffar, mycket gott, och så pass väl tilltaget att det räcker in på nästa vecka. När svartrotsgratängen tagit slut gör jag om samma manöver med kålrabbin.

Nu lyssar jag till en fin bossa nova på Spotify, knaprar på litet ost och väntar på att kaffebryggaren ska värmas upp så jag får min macchiato. Osten bunkrade jag i Lund, fyra olika sorter. En tupplur har jag förtjänat, därefter blir det en sväng energiskt undanplockande. Robomoppen sätter jag på när jag beger mig hemifrån att tanka bilen och sedan köra till kvällens föreningsmöte (apropå volontärsarbete). Sedan är det dags att lägga sig och få litet vila innan nästa arbetsvecka tar vid.

Var tar timmarna vägen egentligen? Andra verkar hinna med att både städa, tvätta, laga mat och ha ledigt. Jag måste nästan alltid välja och hinner aldrig ikapp med hushållsarbetet. Det är väl som jag skrivit i en tidigare post, det går inte fortare för att man är ensam - men däremot har man ingen som hjälper till och gör halva insatsen.

fredag, oktober 23, 2009

Another one bites the dust

Vilket förstås låter som precis det motsatta i förhållande till vad jag avser. Vilket i sin tur betyder att jag kan lägga en till disputerad doktorand till handlingarna. Det är alltid roligt att ha fått assistera någon annan att förverkliga sitt livs dröm.

söndag, oktober 18, 2009

Löften till mig själv

Innan natten faller ska jag ha tömt tvättunnan (är på god väg), öppnat all gammal post och rensat köksbordet från plånboksskräp. Men först ska jag ta en njutningsfull tupplur på soffan. Enligt studier ökar en powernap energinivåerna med 35% och stärker förmågan att fatta kloka beslut med 50%. Sånt måste man ju bara lyssna på.

söndag, oktober 11, 2009

Literart


GeoTagged, [N59.86720, W17.61761]

Idag har jag varit kulturell och besökt Bror Hjorths Hus. Först lyssnat på ett föredrag av Lars Burman med den eggande titeln: "vad är det för mening  tänkte Alice med en bok som innehåller varken prat eller bilder?" Där presenterades rapsodiskt tankar om bild i text eller text som bild, vilka båda förekommer. Exempel på det förstnämnda är liknelser och metaforer, exempel på det sistnämnda var hyllningsdikter från 1600-talet som kunde vara utformade som blomstervaser. Emblematik kom förstås också upp. Ett roligt och lättsamt föredrag.

Efteråt tittade jag på tillhörande utställning: Literart där ett stort antal konstnärer från Uppland fått skapa ett eller flera verk inspirerade av uppländska författare. Fotot visar ett av de verk inspirerad av Hästen vid porten gjort av Mats Nyberg, som även representerades av skulpturer av bl.a. sagda häst.

Alla verken i utställningen var för övrigt riktigt intressanta och ur estetisk synvinkel mycket tilltalande. Ett av dem skulle jag vilja ha hemma hos mig i mitt vardagsrum och det var reliefen som hörde samman med Elsie Johanssons roman Näckrosträdet (2004) som var utförd av Ann Gedin.

Utställningen rekommenderas varmt

Måste släpa mig upp...

Nu har jag förberett en müsliröra för ugnsrostning, återstår att hälla upp i långpanna och sätt in den i ugnen. Jag har också lovat gå på en föreläsning på seneftermiddagen i Bror Hjorths hus.

lördag, oktober 10, 2009

Bokrekommendation!

Det här tomma inlägget hittade jag just 1 januari 2012 - så märkligt! Måste vara en serie på iphone när det bloggprogrammet krånglade? Då rekommenderar jag i stället PD James crossover Murder at Pemberley så verkar inlägget lagom sibyllinskt.

Nya tekniska små under och ett varningens finger!

Igårkväll upptäckte jag att Google erbjuder ett nytt kompositionsfönster för blogspot. Där kan man placera in foton där man vill ha dem i stället för som förut vara tvungen att först lägga in dem överst och sedan klippa ur och klistra in dem där de ska vara. Ett stort plus i kanten för det Google! 

Det är bara att markera den i Instrumentpanelens inställningar. Kompositionsfönstret påminner också mycket om det som är rätt vanligt i ftp-klienter idag. Många fler funktioner har lagts till. Däremot har möjligheten att lägga till video försvunnit och det var förstås litet synd. Men det kan ju bero på att det finns en widget som gör det möjligt.

Dagens glädjande upptäckter var flerfaldiga:

Blogwriter för iPhone (dvs den avancerade betalversionen) har uppdaterats. Det innebär att jag återigen kan blogga on the go. Precis som jag skaffat den så kom senaste iPhone OS-uppdateringen vilken skapade en bugg i Blogwriter som gjorde att tangentbordet försvann vid varje ny bokstav.  Minst sagt opraktiskt.

Lite-versionen fick sin uppdatering för ett tag sedan vilket var ett plus, men med den kan man inte skicka bilder till bloggen. Med den tunga versionen går det, så nu kan jag bli mer bloggaktiv. Att vänta tills man kommer hem på kvällen betyder ofta att jag missar bra bloggtillfällen under dagen då tillfälliga infall kommer. Det är när jag går på stadens gator som jag ofta kommer att tänka på saker eller ser något roligt att fota och dela med mig.

Jag har upptäckt yFrog som är en bildklient integrerad med Twitter. I tweeten läggs en länk in som leder vidare dit. Klart bra tillägg för en visuell person som jag som hela tiden fotar. Min twitter-klient för iPhone, Tweetie, har i dagarna kommit i en uppgraderad version (Tweetie 2) som kostar 22 kr. Mycket väl spenderade pengar tycker jag nu när jag hunnit bekanta mig med den. Med den kan jag också ladda upp spontant tagna foton, eller äldre för den delen, direkt till yFrog och omedelbart få fotot omtwittrat i min Twitter. Mycket tidsbesparande. Pixel

Efter att ha googlat mitt username ser jag att den är i större cirkulation än jag anat. Problemet med det är att i de flesta fall får man inte ändra sitt usernamne när det väl valts. Mycket dumt tycker jag. För att åtminstone bli mindre lättkarterad har jag nu ändrat inställningarna i Dipity. Den som där vill följa mitt internetliv måste nu bli min vän och bli godkänd som sådan. I Twitter kan man ändra sitt username, så det får väl bli steg två för att obfuskera mera.

Jag kommer nu också att separera min privata twitter från det mer jobbliknande twittrandet och skapa en separat user för det senare, samt lägga kopplingen mellan Facebook och twitter dit i stället. Det blir annars litet konstigt för den som inte vet att de hänger ihop eftersom jag ofta gör pålysningar av olika slag. Ibland kan de vara relevanta, men ofta inte.

Den tidigare kopplingen jag har haft mellan Twitter och Facebook så att statusuppdateringar i den förra övergår till den senare har jag hävt. Jag håller med, vad är det för kul med den dubbleringen? Nu kommer jag att kunna använda mig av Twitter till annat - själv ser jag den mer som mikroblogg. Kopplingen mellan Twitter och Blogspot får vara kvar. På det viset uppdateras bloggen med korta meddelanden när jag inte har tid att skriva längre inlägg.

Nu måste jag sova!

Faktiskt. Jag tror jag är övertrött efter konferensarrangerandet. Men nu måste jag lägga mig. Det blev mycket lyckat för alla deltagare också denna gången. Fast en del kolleger blev nervösa över att inte själva ha kontroll och överblick över hela situationen. En av dem som erkände detta sa också att det rätt snart stod klart för denne att JAG hade grepp över situationen och en mental karta att följa, varpå han slappnade av och flöt med strömmen. Det kanske är ett manligt inlärt drag att våga lita på att den som håller i ratten kan köra? Mer vanligt är det hos männen tycker jag mig märka.

Jag stressar tydligen andra genom att inte ha listor att gå efter. Men varför i fridens namn ska jag det om jag klarar mig utan? Just to make them happy? Jag har ju konceptet i huvudet och det som delegerats till andra förutsätter jag att de sköter om. Allt går inte att planera, allt går inte att förutse, vissa saker måste fixas på slutet. Alltför detaljerade nedskrivna listor försvagar enligt min mening möjligheten att omprioritera, att vara flexibel och svara mot förändrat läge.

Sen förstår jag inte riktigt varför jag alltid ska behöva anpassa mig till andras beteendemönster? Varför kan de kräva detta av mig utan att kräva av sig själva att de ska anpassa sig? När någon annan är projektledare så är jag följsam mot den personens sätt att arbeta och förväntar motsvarande respekt när jag är projektledare. Men det är tydligen inte självklart. Framförallt är det andra kvinnor som tycker att de har rätt att begära av mig att jag ska förändra mitt sätt att vara så att de passar dem.

Intensiv är jag också, tydligen inte bra det heller. Jaha, much do I care, jag är som jag är och precis som jag accepterar andra som de är vill jag bli accepterad som jag är. Jag varken vill eller kan ändra min intensitetsnivå, utan den inga stordåd. Intensitet krävs för att åstadkomma halvmirakel.

måndag, september 28, 2009

Ser sitt liv som tidningsrubrik

Lektor slagen blå och gul i Göteborg. Känner sig inte mer svensk för det. Av mina tweets till höger har väl framgått att jag varit på bokmässan i Göteborg.

Farligt för hälsan kan tyckas med tanke på att jag sista mässdagen lyckades med konststycket att ramla och slå mig! En gång på förmiddagen och en gång på kvällen.

Första tillfället var när jag skulle gå över gatan och klev snett när jag skulle upp på trottoarkanten. Min gamla judoträning kom väl till pass. Jag lyckades i stort sett vika ihop mig som en bälta och falla rätt. Stukade högra långfingret och skrapade båda knäna.

Andra gången var på kvällen när jag var trött efter att ha rivit monter. Restaurangen vi gick till hade golv i olika nivåer och trappor klädda med svart sten. I dunklet såg jag inte detta när vi kom, så jag klev ut i tomma rymden och föll handlöst. Där var för trångt för att falla rätt, så nu har jag en blåmärkt fot och lätt stukad vänsteraxel också.

När jag samlat mig ska jag försöka boka tid hos husläkaren för att kolla upp fingret. Det andra börjar sakta ge med sig.

I övrigt var det kul, såg många kändisar och lärde känna den svenska ambassadören vid den heliga stolen (Vatikanen). Mer följer.

lördag, september 26, 2009

onsdag, september 23, 2009

Halvdebut som debattartikelförfattare


Någon gång i livet ska man skriva debattartikel. Själv har jag gjort det tre gånger. I min ungdom skrev jag en i facktidningen ang arbetsförhållandena på mitt dåvarande sommarjobb. Arbetsgivaren blev arg, men det blev en rejäl löneförhöjning för de som arbetade där och bättre pauslokal. Den gången var jag riktigt sarkastisk.

Sen skrev jag något inlägg i UNT som doktorand. Men det minns jag pinsamt nog inte längre vad det gick ut på, så det kan inte ha varit så viktigt :). Nu har jag gjort det igen vid mogen ålder - men för ett mycket gott och viktigt ändamål. Idag trycktes mitt och Ilonas debattinlägg i UNT.

Vi har båda fått positiv feedback, alla hittills har uttryckt sitt gillande - och det verkar ha tagit skruv ordentligt. I alla fall har vissa politiker tänkt om, vilket framgick vid kvällens samrådsmöte. Och det blev sagt på ett sådant kategoriskt sätt att folkpartiet helt enkelt inte kan backa från det som sades. Inte utan att förlora trovärdighet i varje fall. Det lagda förslaget är i varje fall nu dött såvitt man kan begripa. Den hårdhänta exploatering som föreslagits ersätts med stor sannolikhet av ett något mindre drastiskt. Men allra helst vill jag att den gröna oasen och det kulturhistoriskt viktiga området får vara orört. Se på foton - vilka skönhetsvärden skulle inte gå förlorade om det byggdes sjuvåningshus här!



Av detta lär vi oss att det faktiskt kan komma något gott ut av att skriva en debattartikel. I synnerhet om den är saklig och kommer i rättan tid. Av statistiken på UNT:s hemsida framgår att vår debattartikel är de som kommer som god tvåa idag på mest lästa artiklar! YEY!

måndag, september 21, 2009

Mitt Alexandria-bidrag på Fotopedia



Jag hade förmånen att få följa med en universitetsdelegation på besök på Svenska Institutet i Alexandria i våras. Några av de bästa fotona finns numera tillgängliga på det visuella uppslagsverket Fotopedia.

Saker som livet lärt mig

1. Även om en person inte genererar lika mycket kompost som en familj på fyra så ruttnar kompostmaterialet lika fort vilket innebär att man måste gå ut med den lika tätt som andra.

2. Det tar lika lång tid i allmänhet att laga mat åt en person som åt flera. Och det tar definitivt lika lång tid att städa upp efter sig. Oavsett hur trött man än är efter att först ha lagat, sen ätit middagen så måste man alltid diska efteråt själv.

3. En person har ingen att dela vardagssysslorna med, utan måste göra allting själv. En person har inte färre antal vardagssysslor utan precis lika många.

4. En person har större utgifter än den som lever med någon/några andra för det finns ingen att dela dem med. TV-licensen kostar lika mycket oavsett hur många som tittar på TV i hemmet. Telefonabonnemanget är lika dyrt. Hyran eller månadsavgiften för bostaden kostar lika mycket.

5. Trots att en person således inte har mer fritid än andra egentligen, därför att den inte kan dela vardagens sysslor med någon annan tror ändå omvärlden att så är fallet. "Du som inte har någon annan att ta hänsyn till kanske kunde skaka bössa, vakta dörrar, jobba över, ta över X sysslor...." Listan kan göras oändlig.

måndag, september 14, 2009

Mitt första accepterade Fotopediabidrag



Jag la även in ett flertal "pages" med gotländska kyrkor, men av någon anledning varken syns de eller är sökbara. Antagligen så gjorde jag fel där, men grundjobbet är gjort - det är bara att skapa ett nytt album, kopiera över texterna och lägga in samma foton där. Huvuddilemmet är att den är kopplad till engelska wikipedia, så innan jag kan få bidraget att gå vidare behöver jag skapa uppslagsord där för de kyrkor jag vill lägga in. Suck.

Mitt on-the-go-bloggande har stannat upp. Av någon anledning började appsen efter att jag uppdaterat iFånens OS att krångla, så förmodligen är det bara att vänta på uppdatering innan jag kan fortsätta med det. Dubbelsuck!

fredag, september 11, 2009

Mums


GeoTagged, [N59.86698, W17.61709]

Kycklingtagine med ostronskivling samt ugnsstekt sötpotatis och gulbeta is tha shit som amerikanare säger! Kommer snart recept på en matblogg nära mig.

Expanderar redan


GeoTagged, [N59.86721, W17.61704]

Har köpt fullversionen av blogredskapet så jag kan ladda upp foton och geotagga mina rörelser :). Testar bild från chokladprovningen.

Blogging on the go!

Nu har jag tagit steget - jag har installerat en bloggeditor på min mobil. Så nu ska det bloggas när inspirationen slår till i stället för när jag har datortillgång hemma på kvällen. Lajbans!

söndag, september 06, 2009

En ordinär söndag

Idag är en rätt vanlig söndag, bortsett från att jag var på en rolig fest igår med utbildningsinslag och kom hem vid halvtretiden ungefär. Stupade i säng, vaknade vid 8 första gången, ville tryna en stund till och nästa gång var klockan 10. Inte riktigt meningen, men det var rätt skönt. I festens utbildningsinslag ingick att ställa sitt eget horoskop, att pröva på litet magi, att lära sig skilja på olika mineralier, halvädelstenar och ädelstenar m.m. Kul upplägg!

Har man haft kul större delen av en lördag, så återstår det att på söndagen ta hand om de mer vardagliga aspekterna av helgen. Nu skriver det jag ägnar mig åt, så får vi se hur hela bilden ser ut. Det blir inte en lista, utan en inre monolog a la Virginia Wolff.

Frukost i sängen med veckans deckare, som är en rolig pastisch på Agatha Christie. Den följdes av ett söndagsförmiddagsbadbombsbad (svenska är ett roligt språk) dit veckans deckare följde mig (se listan över lästa böcker för titeln, finns i höger marginalen rätt långt ner).

Nu är det dags för dagens allvar, jag har skapat en attgöralista, sen får vi se vad jag hinner med av den. Inledningsvis har jag sprejat badkaret med rengöringsmedel. Det behövs efter en badbomb eftersom Lush-produkter kan innehålla allt möjligt (senast tygfjärilar och blomblad) och alltid färgar av sig på insidan av badkaret. Den här lämnade en gulaktig rand efter sig.

Lakanen som jag kastade i tvättmaskinen igår och som inte blev färdiga innan jag skulle bege mig iväg till partypartyt har jag nu förpassat vidare till torktumlaren. Eftersom jag förtvättat grönt tyg som torktumlats alldeles innan var en rengöring av tumlarens filter nödvändig. Vatten behövde också hällas ut ur behållaren. Nu mullrar den snällt i bakgrunden. Lakan tar så pass lång tid att torka, liksom handdukar, att jag inte hänger dem på ställningen utan tumlar. Annars är jag sparsam med det, både av ekonomiska skäl och av ekologiska - man ska inte dra el i onödan.

Nu tillbaka till badkaret för att gnugga rent. Sen ska toastolen, tvättfatet och den elektriska tandborsten rengöras. Badrumsmattan bör jag antingen skaka av över balkongräcket (stackars grannar, men någon piskställning har vi inte fått) eller över badkaret. Det kan vara tvättdags rentav. Måste förstås kommentera kommentarer på Facebook först några minuter :). Man vill ju inte vara asocial!

Mina röda handdukar har också åkt i tvättmaskinen. De måste dock tvättas separat eftersom de luddar av så mycket. Även när de hänger på handdukstorken luddar de, så mestadels när jag använder dem blir de flesta vita ytor i badrummet övertäckta av fint rött ludd. Någon gång ska de väl upphöra med det, men inte just nu tycks det.

När man städar badrummet inser man lätt att man glömt sätta på hudkräm. Jag använder det sällan, så det är inte någon rutin. Men nu när jag gnuggade tvättfatet och såg mig i spegen ovanför var det uppenbart att huden var en aning torr. Så jag tog tillfället i akt att försöka göra av med en burk Oréal som stått ett tag. Faktum är att jag hunnit med att handla ny flera gånger innan den gamla tagit slut. Så jag har bestämt mig för att förbjuda mig detta tills jag använt upp de jag redan har!

Enligt badrumsmattans VDN-märkning ska den tvättas i 40 grader, så den åker in i maskinen efter handdukarna. Den vita ödla som utgör dekoren är grå! Jag vill nog inte tvätta något annat med den så här första gången. Resten av mattan är nämligen svart. Jag ska nog också ta fram nya handdukar och hänga upp innan jag glömmer det.

Såg just på klockan på datorn att den nästan är två. Armbandsuret är bara besvärligt att ha på medan man städar. Rätt vad det är dränker man den. Då ska jag ta en lunchpaus. Låt se, vad finns i kylen? Och frågan är om jag inte ska ta fram en köttbit eller frysta rester, så jag har middagsmat är det är dags för det.

Hoppsansa, jag har visst ätit upp ostpajen redan. Vad finns då? Inte många råvarutillbehör alls i kyl och frys. Jag tillgriper nog smörlenade ägg (kokas, skalas, finhackas och mosas med smör, saltas, peppras) med Serranoskinka, några skivor stekt halloumi och haricot verts. Middagen blir mer genomtänkt. Måste köpa gräddfil och äta matjessill imorgonkväll.

Nu blev det himla vackert väder, eftersom jag inte får ta långpromenader för sjukgymnasten tills min akillessena tillfrisknat får jag väl helt enkelt öppna dörren till den franska balkongen i köket och sitta där och njuta en stund. Och läsa förstås! Men jag måste titta till tvättmaskinen. Den har stannat mitt i programmet! Och hade förstås hakat upp sig på något vis. Slog av den, satte den på sköljning och tömning. Mycket irriterande.

Givetvis hade underlakanet krupit in i överlakanet - so much for energy conservation! Nu får jag helt enkelt tumla det separat. Sen handdukarna. Badrumsmattan och en svart bag som jag haft med mig i det fria är nu i tvätten också. Solen försvann förresten rätt snabbt, nu regnar det.

Vid det här laget har jag tömt diskmaskinen, laddat den ånyo, polerat den keramiska spishällen och i en burk samlat ihop de torkade kantarellerna som legat kvar i ugnen i avaktan på tid att ta vara på dem. Nu ska jag vika ihop tyger som blivit över efter det att min guddotter sytt kläder åt mig, en över- och en undertunika. Det som är kvar kan bli till byxor eller en tvåfärgad linneklänning i grått och grönt.

Nu är det definitivt dags att ta rast. Eftersom jag missade Cranford-serien i julas pga alla resor till akuten med min sjuka pappa tänkte jag börja se den nu. Visserligen går den i repris på TV, men jag har redan köpt den på DVD så då får det bli den på tider som passar mig. Elisabeth Gaskell är en av mina favoritförfattare och jag har läst alla de titlar som getts ut i klassikerutgåvor av Penguin sen förut.

Litet mer köksstök, usch, har kvar att gå ut med soporna och att dammsuga innan jag kan ta kväll. Middag: kalvfilé (man gör små fynd i frysen) med ugnsrostade morötter och potatis.

Twitteruppdateringarna försvann

Jaha, nu verkar twitter ha kommit fram till att omdirigering dit är bättre än att ens twitteruppdateringar visas i bloggen. Så tröttsamt, poängen var just att visa dagar hinner man bara skriva 140 ord och då är det bra med den blogguppdatering som Twitter-rutan kan erbjuda.

söndag, augusti 30, 2009

Fästingbesök

I torsdags kväll var jag ute på landet med en god vän på skogspromenad och när jag kom hem vad hittar jag spatserade på ena handen och på glasögonen? En fästing vardera! Usch! Jag krossade både raskt och rusade in i duschen, där jag sköljde av mig mycket, mycket noga. De väntar ofta med att bita sig fast någon dag, så det finns chans att bli av med dem med rask insats. Dessutom verkar de inte gilla mig så där jättemycket, för än har ingen gjort mer än skeptiskt vandrat runt på min hud utan att bita.

onsdag, augusti 26, 2009

Frusen skuldra

Nej, jag har inte haft den liggande på is i kylen. Jag har drabbats av ett syndrom med det namnet. Men sjukgymnasten säger att prognosen är god, det brukar gå över efter 1,5 år ungefär med behandling. Och som hon tröstande konstaterade så har första halvåret redan gått.

Jag råkade ut för detta strax efter min flytt och har sedan haft ont, men inte kommit iväg på undersökning. Nej, det är inte riktigt sant. Jag rådfrågade husläkaren i mars som bara sa att jag ska hålla rörligheten uppe. Så jag har försökt efter bästa förmåga. Simma är bra, då måste man göra vida rörelser. Det gjorde mer ont i vintras än nu. Denna åkomma har tre faser, infrysningsfasen då man har jätteont (känner väl igen det), frusenfasen (mindre ont, men stel) och tiningsfasen (då man återfår rörelseförmågan och styrkan).

Nu gör jag övningar med kvastskaft och dinglar med armarna allt enligt sjukgymnastens anvisningar. Sjukgymnasten knäckte till tre låsningar i bröstryggraden också, vilket gav mig mer styrka igen i armen. Jag får också akupunktur vilket känns konstruktivt och dessutom hjälper det mot smärtan och gör att det läker fortare. Detta är nämligen en nervskada.

Huvudproblemet med frozen shoulder är att man får begränsad rörlighet i skulder- och axelparti. Alltså kan jag inte dra upp dragkedjor i ryggen och bara med svårighet knäppa behån goda dagar efter uppvärmning och träning. Det är nog lika bra att jag bär iväg med klänningar som har dragkejdan bak till Myrorna :(. För att inte tala om vilka problem jag hade förra helgen när jag skulle försöka backa tillbaka längs en skogsväg. Inte lätt med stelt skulderparti inte.

Som om detta inte vore nog har jag även drabbats av en nervkapselinflammation i akillessenan, dvs hälen, vilket effektivt förhindrar konditionsträning. Jag ska öva tåhävningar och knapra Voltaren i tre veckor för att mota den. Och jag som skulle börja ett nyttigare och hurtigare liv på Nautilus. Pah!

Kursinternat på Steningevik

Nu har jag varit på det sista kurstillfället på ledarprogrammet för kvinnor vid Uppsala universitet. Det tog formen av ett två dagars internat på Steningeviks konferenscenter, som ligger några hundra meter bort från det praktfulla Steninge slott som härrör från barocken. Tyvärr hann jag inte med att gå dessa hundra meter dit, så jag kan inte bjuda på bilder från slottet, men jag har varit där tidigare och det finns många vackra rumsinredningar att njuta av. Dessutom produceras numera också konsthantverk där och de har också utställningssverksamhet på Steninge. När ni läst klart detta blogginlägg rekommenderar jag er de länkar som jag tillfogat till båda ställena (klicka bara på namnen första gången de dyker upp).

Kursinternatet var en underbar upplevelse från början till slut och jag ska försöka ringa in alla aspekter. Temat för vår träff denna gång var kommunikation och vi ägnade nästan en hel dag åt att diskutera och få lära oss mer om detta av en logonom. Dessutom kommer alla som vill att få en entimmaskonsultaton med henne separat. Jag har redan skickat mail och bett om det. Den andra dagen ägnade vi diskussioner och förberedelse av mentorsprogrammet som ska vidta och pågå under ett år. Jag tycker den delen blir spännande, jag har haft informella mentorer, men aldrig någon som haft det som ett strukturerat uppdrag.

Det är först och främst en fantastisk känsla av bekräftelse när ens arbetsgivare dels låter anställda få kvalificerad kompetensutveckling av det slag som hela programmet utgör, dels gör det med stor generositet och omtanke om hela människan. Mina dubier om Uppsala universitet har till viss del skingrats tack vare denna upplevelse. Jag har lärt mig mer om organisationen och om ledarskapets särskilda problematik. Jag känner mig mer uppskattad och jag känner mig uppmuntrad att fortsätta vara en ledare, dock än så länge utan chefsposition.

Jag tycker nämligen att det är kul att vara ledare och det går att leda i många olika sammanhang. Inte minst vill jag stödja mina studenter att utvecklas till bättre ledare genom att ge dem chansen att dela ledarskapet med mig, ge dem förtroendet och vid behov vara ett uppmärksamt bollplank. Jag önskar att alla kunde få vara med om det! Eftersom ledarprogrammet ska gå flera gånger kommer också fler kvinnliga lektorer än mig att få chansen.

För det andra är det en intressant upplevelse att få bo på ett svenskt konferenscenter av idag. Steningevik har särskilt gott renommé och det med rätta! Man måste tydligen boka in sig ett år i förväg. Jag hade gärna stannat kvar ett par dagar till och än hellre haft råd att bosätta mig där en vecka för intensivt skrivande. Det är en mycket inspirerande miljö, vackra omgivningar och välutrustade faciliteter. Hotellrummen är rymliga och välmöblerade, sköna sängar, bara synd att man inte hinner uppleva dem mer när man som vi mest är upptagna av vår kurs.

Restaurangen enastående, lunchbuffén måste ätas för att tros, kakbuffén vid eftermiddagskaffet osannolik och flerrättersmiddagen kalasgod. Vi fick också vara med om en chokladprovning och jag lärde mig mer om denna äda produkt och hur man undvikar att luras spendera pengar på undermåliga produkter. Läs ingrediensförteckningen, undvika dyra choklader som bara innehåller Forestaro - den har nämligen knappt någon arom och måste hårdrostas tills den blir riktigt bitter för att vara ätlig. Ät i stället criollo och trinitario, som har smak! Valrhona har criollobaserad choklad. Faktum är att jag ännu känner mig mätt :). På Steningevik fanns också badbrygga, där fanns bastu och en liten pool med vågmaskin att pröva sina krafter mot. Baddräkter, handdukar och badrockar tillhandahölls som en självklarhet.

Nu är det säkert någon avundsjuk jantelagare som grumsar och undrar över varför just vi blivit så bortskämda och var det verkligen nödvändigt med alla den där lyxen? Svaret är ja! Faktum är att vi borde lyxa till det mer i utbildningen generellt. Det finns många undersökningar som tydligt visar att lärande är starkt beroende av vårt känsloliv - starka känslor leder till större reciptivitet och kvalitativt sett bättre lärande - minnet fungerar också bättre om situationen har väckt starka känslor. Vi minns bara de soliga somrarna och de som var exceptionellt regniga - eller hur? Så varför inte koppla på mer av sånt som kan generera positivt känslogensvar? Morötter är mer humant än piska!

För mig innebär det också fortbildning inom kulturentreprenörskap att vara med och kunna studera en sådan här anläggning. Många av mina studenter kommer att starta egna "aktivitetsbolag" som Steningeviks ägare kallar det, som har till affärsidé att erbjuda goda upplevelser till sina kunder. Detta ger mig idéer att förmedla vidare, inspiration att lägga fram för studenterna som kan hjälpa dem att hitta vidare i yrkeslivet och framförallt hitta rätt!

För att återkomma till känslor och lärande. Vi borde t.ex. kanske bjuda våra studenter på god choklad vid föreläsningarna för att hjälpa dem att vara mer uppmärksamma, lättare ta in det som sägs och minnas det bättre! Jag ber därför min förmodade janteläsare att vara mindre missunnsam och i stället tänka ut ett sätt att ge sina studenter/vänner positiva känsloupplevelser, för det skadar i längden en själv mer än andra att vara missunnsam. Gläds i stället åt andras framgångar, gläds åt att de har de bra. Ingen har det bara bra i livet, utan i bakgrunden finns i alla människors liv problem som du inte ser, som balanserar och förhindrar bortskämdhet rätt så effektivt.

Stort tack till Kompetensforums fantastiska personal som förverkligat programmet och gett det ett utvecklande innehåll, stort tack till alla som bjudit på sina kunskaper vid kurstillfällena, stort tack till fakulteten som valde ut mig bland en stor grupp sökande att få delta och stort tack till universitetsledningen som ställt medel till förfogande för att bekosta programmet. Jag lovar, det kommer inte att ha varit förgäves!

måndag, augusti 10, 2009

Jag bor i en CAD-illustration


I varje fall är det mitt dagliga intryck när jag från min balkong blickar ut över vår innergård i det som är mitt nya hem. Det är förresten inte bara jag som har den upplevelsen utan varje arkitekturkunnig person som jag har haft hemma hos mig har spontant fällt liknande påpekanden. Det ser fint ut, men får mig att associera till The Sims. Men varför? Jag tror det beror på flera olika faktorer i gestaltningen och jag tänker försöka ringa in dem här genom en kritisk granskning och beskrivning.

Byggnaderna och gården bildar tillsammans en onaturligt regelbunden form med vassa ortogonaler som tycks dragna med lasersikte. Mittpartet av gården består av en stor gräsmattebeklädd yta omgiven av breda gångstråk som i sin tur avgränsas mot huskropparna med meterbreda remsor gräsmattor kantade med buskar. Gräsgården i mitten omgiven av gatlyktor som är tända nätterna igenom är kanske tillsammans med ortogonaliteten och färgsättningen det som mest skapar overklighetskänsla, som om man blickar in i en virtuell värld.


Gräsmattan är indelad i fyra zoner av sneda stråk med buskar och med runda markeringar där träd väl är tänkta att planteras så småningom. I en av de två inre zonerna finns en liten lekplats anlagd med karusell, markgunga och sandlåda - men till formatet inte större än att den på sin höjd kan locka fyra-femåringar. Bortsett från flickan på bilden som rastade sin katt i kopplat är det bara ett barn till som jag sett använda lekplatsen. Och då inte särskilt länge.


I de andra zonerna finns ett litet plattbetäckt område där det ställts upp en träbänk med plats för högst 2 personer. Två av bänkarna vetter mot husen och den tredje bortersta mot ån. Mest absurd är den bänk som omedelbart framför sig har en av de avdelande buskraderna, i min fantasi ser jag framför mig när de vuxit upp hur man där sitter och tittar in i en häck. Alla bänkarna ser nakna, sårbara och ensamma ut. Vem vill sitta där och känna sig utsatt för allas blickar från de omgivande uteplatserna? Eller är meningen att ge plats för den som så önskar att spana på grannarna som om balkongerna vore scener?

Mina associationer går till reträttgårdar och sanatorier när jag tittar på gården. Den är inte tänkt för annat än flyktig samvaro eller enskild kontemplation. Visserligen ryms ett par personer på varje bänk, men att sitta där invid den andre utan möjlighet att ta sig före något verkar inte inbjudande. Att föra samtal är inte lätt, ljudet förs till alla som befinner sig runtom. Det skulle möjligen gå att ställa dit ett bord framför varje bänk för att göra det möjligt för något att hända. Men någon mer bänk ryms inte, vilket hade kunnat skapa mer inbjudande avskilda rum i rummet. Mer oskyddat än så här kan man svårligen tänka sig. Inte heller finns det plats för en grill, så att man kan äta tillsammans.

Min känsla är att den som planerat gården helt enkelt saknat förmåga att föreställa sig vad en sådan skulle kunna användas till utan endast sett den som en estetisk designuppgift. På hela sommaren har bara ett enda par slagit sig ner på en bänk, den nedanför mig. De var ute och tittade på området, eftersom de hade tänkt sig att flytta in i ett grannhus. Vi satt och tittade på varandra från vardera utkiksplatsen, jag på min balkong, de på sin parkbänk. Det blev ett slags socialt chicken race. Till slut kunde de inte sitta kvar i tystnad utan frågade hur det var att bo här. Att inga grannar slagit sig ner där bekräftar min uppfattning att inte bara jag utan även dem uppfattar gräsgården som ett inte särskilt inbjudande ingenmansland.

Husen i min BRF kan stilbestämmas till nyfunkis och ser även de en aning overkliga ut. De tycks mig inspirerade av den tidiga modernism som lanserades i bostadsutställningen i Stuttgart 1926-1927 då det byggdes ett idealområde benämnt Weissenhofsiedlung. Till den utställningen ritade Mies van der Rohe, Le Corbusier och andra av modernismens giganter bostadshus.

Våra gårdshus har dock en mer ovanlig avslutning uppåt; ovanpå det som tycks vara ett plant tak sticker något som ser ut som en rad småhus i brunbetsat trä upp avslutade med svagt lutande vita pulpettak. Det skapar en livlig och varierad avrundning. Där finns de största lägenheterna inhysta med terrasser åt två håll. Hade jag haft råd skulle jag köpt en av dem.

Husfasaderna i min BRF är i likhet med de tyska förebilderna i huvudsak putsade i äggskalsvitt. Ännu är de ganska rena, men man kan se svaga spår av smuts efter byggnadsarbetena intill. De har detaljer i färg som mjukar upp intrycket: brunbetsade väggar av trä på balkongerna, terrakottaröda paneler under fönstren på gathuset och på gårdshusen gråputsade rektanglar som inramar vissa av fönstren på ett asymmetriskt vis. De grå panelerna ger bitvis intryck av starkt stiliserade fönsterluckor som ger en svag, falsk reliefverkan.

Fasaderna är så släta som möjligt med svagt indragna fönster, bara de yttre fönsterblecken, stuprännorna och de små ventilationsrörsgallren mellan våningsplanen bryter den släta ytan. De är avfärgade i matt silverton vilket förtar intrycket av tredimensionalitet och gör dem mindre påträngande. Balkongerna är infällda i huskropparna, utskurna ur fasaden som strängt vinkelrätt ramar in dem. Träväggarna förtydligar balkongernas område och gör att de blir till mörka gluggar som skarpt kontrasterar mot allt det vita omkring dem. Allt som allt ger detta ett grafiskt intryck pga bristen på plasticitet, dvs tydlig tredimensionalitet.

Husen ligger också osvenskt tätt, flygelhusens kortsidor ligger närmare gathusets hörnlägenheter än vad som är brukligt. Man kan se rakt in i grannens lägenhet tvärsöver gångvägen som skiljer byggnaderna åt, man får tydlig SIM-känsla. Det var något jag tog hänsyn till vid val av lägenhet; den vetter inte rakt mot någon annans utan öppnar sig mot ån. Priset jag får betala är brist på solljus, eftersom tvåorna invid förkroppas i fasaden så att de bildar en risalit. Solen hinner försvinna bakom den väggen redan vid halvtiotiden på morgonen. Luften måste vara redigt uppvärmd för att jag ska kunna sitta ute någon längre tid. Balkongerna är större än vad som brukar vara standardmåttet, de bildar egna tydliga rum. Tätheten har en intressant verkan, den skapar intimitet. Faktum är att folk hälsar på varandra och konverserar från balkong till balkong. Trevligt om än ovant.

fredag, juli 31, 2009

Terminalglasögonen återfunna igen...

Man ska aldrig säga aldrig lyder ordspråket. Glasögonen låg i skarven mellan förarsätet och dörren i bilen. Tjohej!

Och Harry Potter nr 6 var mycket spännande!

onsdag, juli 29, 2009

Terminalglasögonen försvunna igen

Den här gången ligger de dock inte kvarglömda i en påse. Jag misstänker att de fallit ur min bröstpåse för glasögon när jag igår packade samt hivade kassar och kartonger med pärmar som skulle från en arbetsplats till en annan. Frågan är bara var någonstans efter vägen föll de ur och vem tog dem tillvara och var är de nu?

måndag, juli 27, 2009

Bilvård

Ibland måste man ta hand om sin bil och ibland har man turen på sin sida. I fredags bytte jag vänster lampa fram och kände mig rätt nöjd. Besiktningen på måndag borde ju gå galant. Eller hur? Med ett undantag gjorde den det, under helgen trots att bilen stått stilla på parkeringen så hade en parkeringslyset gått - det högra. Mycket märkligt.

Jag tog helt sonika vägen förbi samma verkstad som sist för att nu byta denna. Det gick raskt och smärtfritt, mekanikern noterade då att också den andra p-lyktan var svag och frågade om jag ville byta den med en gång. Jajamen, var mitt svar. När jag nu ändå var där tog jag tillfället i akt att fråga om det fanns en biltvätt i området. Det gjorde det inte, men om jag ville kunde jag få tvätta den själv hos dem.

Jag tittade dystert på mina dyra blå linnebyxor och rynkade pannan bekymrat, tänkande att det nog får bli en annan dag. Då kom en kollega till honom förbi och sa att om jag ville det kunde han ta sig tid att tvätta den. Ja tack sa jag!

Vad behövdes? Jag mumlade något om underredet, jag var ju ute och körde på landsvägar som förvandlats till lervälling andra helgen i juni - dvs den då det kom 137 mm regn totalt. På bilprovningen hade de som vanligt lyft upp den för att titta undertill och nog var den bra skitig.

Kanske litet motortvätt föresog han? Och en snabb dammsugning av det inre. Jag nickade entusiastiskt. Sedan fick jag en kopp kaffe, medan bilen fick en ordentlig rengöring. Billigt, smärtfritt, manuellt med omsorg och jag behövde varken stå i kö eller boka tid. Det tog en halvtimma max och nu ser den ut som ny! Stort tack till denna godhjärtade och initiativrika bilmekaniker!

The Warden

Den litet mer litterärt bevandrade läsaren av min blogg inser förstås att den roman jag just nu läser inte skrevs 1994 - det är bara min utgåva som är från det året. Anthony Trollope författade sin roman redan 1855! Jag gillar hans sätt att skriva, lätt ironiskt, om gestalter som ofta ställs inför etiska dilemman. Inte minst hans parodiering av pre-rafaliterna och de sk esteterna är synnerligen underhållande för en konsthistoriker. Utöver sina 47 böcker är han känd för att ha uppfunnit brevlådan, eller i vart fall introducerat den i England när han arbetade vid Posten. Jag såg just i Wikipedia att några av hans romaner blivit TV-serier, de vill jag lägga mina vantar på!
Om du uppskattar Dickens, Eliot eller Gaskell rekommenderar jag varmt Trollope som utmärkt komplement. The Warden är den kortaste av hans romaner och finns faktiskt i fulltextversion på Wikimedia Commons, klicka på titeln i början av meningen så hittar du den.

fredag, juli 24, 2009

Flitig

...i det lilla i varje fall, nu har jag fått ordernummer så jag kan hämta en ny fjärrkontroll från Teliabutiken. Den förra var stendöd när jag kom hem. Jag har också fått reda på att den Gateway som Telia skickade mig inte behöver returneras för den fanns inte med på deras orderförteckning. Konstigt. Eftersom jag inte har ADSL skickar jag den vidare till goda vänner. Jag har också fått förklarat för mig hur jag sannolikt kan få min trådlösa router att fungera.

Sedan åt jag lunch, åkte till Bilpartners och bytte lampa i bilen samt turistshoppade på Nelins: pumpa hurra! Och lite krukväxter, tre miniatyrrosor till balkongen, en lavendel, en ormbunke och ett palettblad. Det kommer att se betydligt trevligare ut när jag får ut dem. Fast först har jag insett att jag måste göra något åt bladlusinvasionen som skett och som drabbat flera krukväxter - giftpinnar med gödsel, det är grejen!

Nu återstår att hämta sagda fjärr och att kolla om mina nya glasögon kommit. Jag förbättrar mitt seende på medelavstånd, vilket kan behövas när jag snart kan se mer än TV1 igen.

onsdag, juli 22, 2009

Hemma!

Jag har idag lyckats med att ansa balkongväxter, att utrota bananflugekoloni i köket, att bära ner två resväskor, en ryggsäck och ett liggunderlag till förrådet, att gå igenom högen med gamla kvitton + den post som kom medan jag var i Paris som jag inte hann med att göra något åt då. Den som vill följa min semesterberättelse får scrolla neråt - jag kan inte publicera blogginlägg från Kirjaluokta så jag skrev dem i Scribefire för senare publicering. Nu har alla förts in. Bilder finns till en del. Min läslogg som ligger mot slutet av sidan är också uppdaterad ifall någon vill leta rätt på spännande deckare.



Powered by ScribeFire.

torsdag, juli 16, 2009

Spisinköp

Vi har tyvärr varit tvungna att köpa ny spis, eftersom överugnen i den gamla gav upp för en vecka sedan. Grillelementens fästen hade spruckit. Nu kostade den gamla spisen endast 100 kr och var begagnad redan från början, så det kändes helt OK att planera inköpet. Den förra var dessutom en sjuttiotalsspis som tjänstgjort ett tag redan hos förre ägaren innan den köptes av mina föräldrar för 20 år sedan, så man får säga att vi verkligen fått valuta för den investeringen.

Den trasiga spisen ändrade våra planer, om inte nyinköp blivit nödvändigt hade vi tänkt åka och hälsa på släkten i Tornedalen. Nu blir det nog inte av för det är en resa på sammanlagt 54 mil. Det var verkligen tokigt och min äldsta moster blev verkligen ledsen över att  jag inte kom. Så jag får se om det går att ordna senare i höst. Kanske kan jag ta mig dit när föräldrarna är på väg ner i stället i slutet av oktober. Det går ju att åka tåg eller flyga till Luleå och sedan ta buss.



Powered by ScribeFire.

tisdag, juli 14, 2009

Fågelskådande

Inte för att jag är så bra på fåglar, men när jag ser en storspov känner jag igen den. På promenad med mamma hittade jag en nyspångad gångstig över myrar ner mot Langas. Vi gick ett stycke längs den varpå det brakade till bakom en buske och en drygt halvmeterhög grå fågel med lång krökt näbb lyfte mödosamt från den plats där den stått. Det var rätt fantastiskt att se hur den slog tungt med vingarna för att få luft att lyfta. Jag blev så paff att jag först glömde att kameran var med, tyvärr hade den hunnit ge sig iväg en bra bit när jag fick fart på den så mer än en mörk fläck på himlen kan jag inte visa upp som bevis.



Powered by ScribeFire.

söndag, juli 12, 2009

Rymlingar

12 juni
När jag tittade ut genom fönstret mot hamnen såg jag till min förvåning en röd plastdunk ligga och guppa strax utanför inloppet. Spontant utbrast jag: "vilket konstigt ställe att lägga när på!". Så tog båda jag och föräldrarna på oss skor och jacka för att gå ner och se efter om det var ett nät på driv. Halvvägs dit försvann plötsligt dunken ur siktlinje, den drev in bakom pirens yttre kant vilket såg mycket märkligt ut.

Väl uppe på piren såg vi en ensam plastdunk guppa kring längst inne i hamnen utöver den som nu sakta fördes ut över älven av vågorna. Då utbrast pappa: "Det är förstås K:s dunkar som bär upp hans brygga som gett sig iväg på rymmen!" Våra blickar gick till båthusen och bryggorna, visst var det så, där fanns dessutom ytterligare en dunk som slunkit under den rem som förtöjt den under bryggan som var på väg att flyta bort.

Vi räddade raskt tre dunkar totalt som var på väg att driva ut i hamnen och den fjärde som redan guppat iväg till hamnens bortre sida fiskade vi upp dagen därpå. Den jag först såg från fönstret var dock ett förlorat fall, så den är på väg nedströms i sakta mak i skrivande stund. Orsaken till dunkrymningen är att Vattenfall de senaste dagarna har sänkt vattenståndet så pass mycket att vissa av bryggorna, som t.ex. K:s hamnat långt över ytan och därmed gett flytdunkarna chansen att ge sig iväg.




Powered by ScribeFire.

fredag, juli 10, 2009

Från gäddrike till öringrike

Pappan drog idag upp fyra fina öringar på sammanlagt 1,5 kg, tre var riktigt stora. Det är litet skillnad från ifjol då han mest fick gädda när jag var här. Imorgon blir det färskstekt fisk på middagsbordet.



Powered by ScribeFire.

onsdag, juli 08, 2009

Stora Sjöfallet, Snöfällan och Jaurekaska


I onsdags kom två fastrar tillsammans med en av mina kusiner och hans fru på besök från Piteå. Efter lunchen visade vi björnidet vilket de fann lika intressant att titta in i som vi. Min kusin vågade till och med sticka in huvudet. Det var ordentligt urgröpt, riktigt välstädat och väggarna lika noga tillplattat släta som terrassen utanför lät han rapportera. 

Torsdag förmiddag åkte vi upp till Stora Sjöfallet, gick runt och beundrade de nyrenoverade hotellrummen. Tittade på bastun och på Carl von Rosens stuga som står kvar, men numera hör till anläggningen.

Sedan gick vi ner till udden som vetter mot det f.d. fallet och försökte lokalisera platsen för det blivande Naturumet, Snöfällan. Där fanns denna ofrivilligt skojiga skylt som Vägverket satt upp, dvs egentligen två skyltar, men eftersom den ena hängde över den andra blev innebörden något förskjuten...

Torsdag eftermiddag besökte vi Jaurekaska decauvillebana, rullade ut loket och visade det. Så gick vi hela vägen längs spåret de 1,2 km ner till fallen. Mannen som skjutsade över oss hade med sig två lapphundar som var synnerligen förtjusta i att åka båt. De njöt i full drag när vattnet sprejade dem i ansiktet, möjligen för att de svalkade ner dem eftersom de hade tjock svart päls. På kvällen hade vi livliga diskussioner om hur Överkalix ekonomiska dilemma ska kunna lösas.

Fredag efter lunch åkte gästerna hem igen, mamma och jag återgick till vår sommarrutin och vandrade en halv mil till Björkuddens brygga och en halv mil tillbaka igen. Att det varit kyligt och regnat de senaste dagarna har traktens orkidéer mått väl av!



Powered by ScribeFire.

tisdag, juli 07, 2009

Hjortronkris i höst

På vägen tillbaka från Porjus, passade vi på att se efter om det fanns några knutna hjortronblommor vid en myr som vi körde förbi. Men de få blommor vi såg hade bara blommat ut och aldrig knutit sig pga av torkan och värmen under maj-juni. Priset på hjortron lär bli skyhögt i år.



Powered by ScribeFire.

söndag, juli 05, 2009

Fallens Dag 2009



Även i år var vi ner till Porjus, eller som det heter på samiska Bårjås, för att vara med om dammsläppet. Ifjol var det kallt men soligt, i år både kallt och duggregn. Det var inte så mycket folk där, vilket med tanke på vädret och det magra festprogrammet inte förvånade.


Underhållningen bestod av Roger Pontare som sjöng för en tapper liten publik på 30-40 personer. Det fanns inget för barn eller ungdomar att göra eller för den delen turister.

På festplatsen fanns möjlighet att med tre bollar försöka slå hole-in-one - men med tanke på att högvinsterna bestod av bl.a. en liten kastrull och plasttuttar att ställa golfbollar på kändes det inte så attraktivt att ens pröva. I ett tält fanns tre loppisbord med saker som borde körts till återvinningen omedelbart, jag kan inte tänka mig att någon ville betala för skräpet. Vid ett bord såldes hembakt fikabröd, vid ett annat glödkakor, dessutom fanns ett lottstånd. Det var allt. I övrigt fanns följande snabbmat att välja mellan: thai, souvas och rökt röding. Vi köpte tre fiskar med oss hem av de senare, för att i stället luncha på Porjus hotell där det serverades ett utmärkt smörgåsbord.

Jag tycker det är märkligt att Vattenfall inte förvaltar detta utmärkta marknadsföringstillfälle bättre och skapar ett stort turisttilldragande arrangemang. Deras bidrag är en halvtimmas rekonstruktion av fallen och ett tal av en direktör om företagets planer för det närmaste året. Särskilt i år var det anmärkningsvärt då Vattenfall firar 100-årsjubileum!

Vi gick en bit längs Rallarstigen och hittade decauvillebanan, vilket var kul, liksom de rekonstruerade stugorna som visar hur rallarna bodde när de byggde dammen i början av 1900-talet. Besökte på Laponiaporten var till en början mindre givande än i fjol. Då fanns en fotoutställning där. Roligare blev det när vi hittade pärmen med bidragen till arkitekttävlingen om ett Naturum uppe vid Stora Sjöfallet. Det ska vara klar 2011. Vinnare var Wingårdhs kontor med Snöfällan, namnet givet av den innergård som är tänkt att fyllas med snö vintertid och vara grillplats om sommaren. Frågan är om och när snön smälter?



Powered by ScribeFire.

lördag, juli 04, 2009

Dimmornas gård

Ikväll har molnen legat lågt och regnet smattrat i återkommande skurar under dagen. Det har lett till att Björkudden varit insvept i dimma. Just nu när jag var på väg för att krypa i säng i min egen stuga började dimman lätta. Husen började försiktigt framträda och det såg ut som en hägring med de vita slöjorna som gled undan sakta. Mycket fantasy-betonat.



Powered by ScribeFire.

fredag, juli 03, 2009

Tre renar och ett björnide


Här är rätt tyst och tomt, så vidare värst rikt på sevärdheter är nämligen inte fjällvärlden. I fjol studerade jag fjällblommor, men i år har det varit torrt en månad så det är inte så många som slagit ut. Men litet finns att titta på. Igår på morgonpromenaden stötte vi på tre renar som vi såg på avstånd där de travade fram på Vägen Västerut.

Idag gick vi åt andra hållet längs samma väg för att titta på ett björnide som ligger alldeles intill dikeskanten ca 3 km bort och 0,5 km in i Stora Sjöfallet nationalpark. Det var intressant. Björnen hade grävt ut en stor grotta där en trädrot hålat ur en kulle och med jorden ordnat en prydlig terrass utanför. Lyckligtvis var idet obebott nu, men det innebär ändå att det finns björn i området vilket innebär att vi får vara försiktiga när vi är ute och går.



Powered by ScribeFire.

torsdag, juli 02, 2009

Seg internettrafik


Som vanligt har jag inte särskilt bra tillgång till internet här i fjällen, eftersom det inte går att koppla upp min egen laptop. Hade jag tänkt på det, så hade jag bett att få "låna" tillbaka min egen PC-laptop men det tänkte jag aldrig på. Min mac har nämligen inte fungerande telefonmodem, föråldrad teknik. Min mammas PC är seg av sig själv efter år av uppdateringar, televäxeln som V:a Kirjaluokta tillhör har inte kapacitet nog för internettrafik.

Byta ut dem? Gärna, meningen var att köpa ny dator åt min mamma, men jag hann inte med det att hjälpa till med det i våras. Det är alltså mitt eget fel att jag återigen sitter här med en rätt oduglig internetuppkoppling via telefonmodem. I bästa fall hinner jag med att kolla eposten, men bara det tar en förmiddag i anspråk tidsmässigt. Rätt enerverande för mig som använder internet till allt möjligt.



Powered by ScribeFire.

tisdag, juni 09, 2009

BRF:s första årsmöte ever

Ikväll missar jag en viktig begivenhet, pga en deadline hann jag inte med att ta mig iväg till BRF Fyrisängs första årsmöte. Förhoppningsvis kom dock några av dess 78 övriga inneboende iväg till det. Ibland bara går det inte att få ihop tiderna. Nu ska jag äta middag och inte tänka mer på det, jag får bara prestationsångest.

Maj månads läsning

Så förargligt! Jag har hittills lyckats med att lägga in de romaner jag läst sedan jag började skapa läslistor i bloggen - fram tills nu vill säga. I början av maj läse jag något som jag tog med och avslutade i Istanbul. Men vad var det? En lucka har uppstått som inte kommer att fyllas är jag rädd, för mitt minne sviker mig helt i denna fråga.

tisdag, juni 02, 2009

Konspirationsteorier i dagspressen

Så intressant. Se de underhållande konspirationsteorier som florerar i DN. Nivån på denna artikel är under all kritik. Skribenten är påfallande inspirerad av det Göran Hägg kallat den sista anständiga fördomen och dessutom inte någon särskilt god stilist. Detta är en extremt odemokratisk och tendentiös artikel.

Vad är nästa steg? Ska vi skilja civilingenjörs- och läkarutbildningen från universitetsutbildningarna också med motiveringen att de är yrkesförberedande? Svenska kyrkan är en av de största offentliga arbetsgivarna i Sverige, varför ska just den yrkesgruppen exkluderas från att kunna få högre utbildning vid statliga läroanstalter? Det strider dessutom mot Bolognaprocessens intentioner.

Öppna hellre upp programutbildningarna vid de teologiska fakulteterna, så att samtliga konfessioners yrkesutövande kan utbildas där - från frikyrkopastorer via SvK:s präster till imamer och rabbiner! Det vore verkligen att arbetsmarknadsanpassa de religionsvetenskapliga studierna i enlighet med Bolognaprocessen. Tyvärr är studentpengen för låg för att göra detta möjligt. Universiteten har inte råd att anställa alla de experter som skulle behövas.

Tidningarna borde uppmärksamma att Sverige har en religionsfrihetslagstiftning - inte en lag som föreskriver frihet från religion! Det senare skulle strida mot FN:s konvention om mänskliga rättigheter.

söndag, maj 10, 2009

På resande fot

Det här har varit en dag full av upplevelser och när jag nu för en gångs skull har trådlöst internet ska jag försöka blogga flitigt åtminstone den vecka jag är är by my lonesome self. När kursen startar nästa vecka lär jag inte hinna med att skriva är jag rädd. Jag hoppades på att kunna sitta bekvämt i sängen och blogga, skrivbordet på mitt rum är för högt i förhållande till stolen så jag får ont i axlarna omgående. Men internetkopplingen verkar vara ytterst nyckfull - ena minuten fullt utslag, nästa knappt en enda pinne. Mycket egendomligt. Men nätverket är öppet så det kanske sitter en turk i något grannhus och laddar ner film på institutets nätverk.

Turk? Säger läsaren kanske litet undrande. Jo, jag befinner mig i Istanbul dit jag reste ner idag. Det var en ovanligt intressant nedfart hit. Först glömde jag mitt försäkringskort som jag precis fått av institutionssekretaren och som statstjänstemän ska ha med sig. Detta har ingen förut upplyst mig om, men bättre sent än aldrig. Jag kom på det först när jag var nästan framme vid flygbussen. Eftersom jag var ute i god tid hann jag med att gå över till taxistället och ta en bulle hem, springa upp och ta fram kortet och sedan ner i taxin och tillbaka igen i tid till den flygbuss jag ursprungligen tänkt ta.

På flygplatsen försökte jag inhandla Karavan som hade tema Turkiet, men inte ens W.H. Smith med drygt 900 tidskrifter i sitt sortiment hade den. Däremot hade de en gräslig massa tidskrifter som såg mer eller mindre exakt likadana ut, mest ospecade dam- och herrtidningar. Dåligt!

lördag, maj 09, 2009

Dipity

OK, det här bara mååååste ni skaffa er. Det är en mycket intressant webbtjänst, som bygger på kronologiskt ordnat material. Man kan skapa och följa ett eget projekt, t.ex. Istanbuls historia och sedan knyta material till sin tidslinje. Behändigt om man vill komma ihåg vilket år en viss moské byggdes, då kan man till det året knyta ett foto av den som är lagrat på Flickr eller Picasa. Det är också möjligt att dela ett Dipity-ämne med andra - t.ex. modern arkitektur - och utforska det tillsammans. Jag känner redan lust att testa Dipity i undervisningen och be en studentgrupp pröva om den fungerar som ett bra läranderedskap.

Man kan också koppla den till de "social networks" man själv är med i, då uppdateras ens personliga tidslinje med det man gör. Som exempel kan nämnas att den kan knytas till Picasawebalbum, Twitter, din blogg, Last.fm osv. Den som har lust kan följa dina aktiviteter här och lyssna på samma musk, läsa dina blogginlägg, se dina senaste fotoalbum osv- Sedan kan man själv avgöra tillgängligheten förstås, hela världen eller bara de du väljer. Det kändes litet fantastiskt att se de låtar jag nu spelar på Spotify som i sin tur är länkat just till Last.fm dyka upp på min timeline. Än har jag inte lyckats få blogger att fungera, men det tror jag beror på att jag en tid haft den olistad och inte tillgänglig för sökmotorer.

söndag, april 26, 2009

Hinner varken twittra eller blogga

Vilket nog innebär att jag borde få ledigt snart på riktigt. April slukades av påsken, då inget särskilt timade, av tre dagar i Alexandria + en dag resa dit och hem, två dagar i Lund och tre dagar med mycket arbete i Uppsala. Allt detta får jag återkomma till. Tur att det är fler dagar i rad man är ledig nästa vecka.

torsdag, mars 26, 2009

Radera eller backa?

Av någon konstig anledning misstolkar min dator bakstegstangenten på Mac:en som används för att radera. Den tror att jag vill återvända till förra sidan. Toookigt! Och irriterande när det händer flera gånger på rad.

För övrigt skriver jag detta medan jag befinner mig i Facebook tack vare det smarta blogginterfejset Blog It. Mycket behändigt. Fungerar också för Twitter.

måndag, mars 23, 2009

lördag, mars 21, 2009

Last.fm

Sist att upptäcka den antar jag, Men oj vad mycket bra musik jag hittat på en och samma kväll! Till exempel KT Tunstall.

Ny favoritartist - Fiona Apple

tisdag, mars 17, 2009

Bloggande på rad

Nu har jag skrivit flera blogginlägg och bakåtdaterat (se nedan). Förra veckan var nämligen fullproppad med olika saker väl värda att lägga i denna dagbok. Nu när jag hittat "alternativ för inlägg" blir det så mycket enklare att rekonstruera de roliga veckorna då jag inte hinner med att skriva för att jag har så mycket annat för mig.

torsdag, mars 12, 2009

En ört dag

Min pappa hävdar med stor bestämdhet att på Pitebondska säger man att man har det ört när man har det stressigt och mycket att göra. I så fall har jag haft det mycket ört denna vecka. Inte nog med gymnasieinformation tre förmiddagar i rad, jag hade dessutom innan jag fick veta detta bokat in andra möten - samtidigt! Utan mina underbara kulturentreprenörsstudenter hade det aldrig gått vägen, men de ställde upp och var alldeles lysande i informatörsrollen.

Idag var det särskilt tätt i almanackan. Först iväg att se efter att det stod någon i montern, sedan vidare för att diskutera marknadsföring och trycksaker för konferensen i universitetspedagogik, därefter vidare till en lunch med andra anordnare av entreprenörsutbildningar i Uppsala och slutligen avrundning med att delta i ett HSV-utvärderingsbesök.

Informatören har skapat en mycket fin logga och snygg banner för konferensen i gult, rött och orange. Litet höstlövsartat. Arbetslunchen innebar kontakter med tek-nat-sidan och förslag lades om samverkande masterutbildningar i entreprenörskap där alla studenter läser minst en kurs tillsammans för att skapa synergier och nya konstellationer. En utmärkt idé. Även HSV-besöket tycktes gå bra, i alla fall kastade utvärderarna inte tomater på oss.

Efter det satt verkligen kvällens pizza på stan med en god vän och hans arbetskamrater fint! Bra avkoppling efter att ha sprungit som en hind mellan de olika mötena. Det enda jag själv hade bestämt till den dagen var i princip lunchmötet, allt annat uppstod som fait accompli som det bara vara att finna sig i.

onsdag, mars 11, 2009

Möte med The Great Creator

Det är lustigt, ibland sitter man hemma hela tiden för att sedan plötsligt få delta i en massa roligheter på löpande band. Idag till exempel fick jag en biljett till Reginateaterns gästbesök av en portugusisisk tremannateatertrupp som framförde sin pjäs The Great Creator. Den var hemskt rolig och handlade om Guds besvär med mänskligheten. Den byggde inte bara på repliker utan också på dråplig mim.

Skådespelarna var riktigt bra, till skillnad från vissa jag sett på Stadsteatern in hac civitas. De gick in i sina roller och framförde dem med stor övertygelse. Scenografin var spartansk: ett bord, en stol, en vinylspelare, en sopkvast och en massa kartonger. De senare användes för att gestalta allt från paradisets buskar till berget Sinai.

Efteråt blev jag även inbjuden att vara med på premiärminglet vilket var kul. Av en tillfällighet kom jag i samspråk med den portugisiske ambassadören och kunde äntligen få veta hur Guimaraes uttalas, dvs det är dit jag ska på konferens 2010 och jag tror det är lättare att ta sig dit om man vet det.



Powered by ScribeFire.

tisdag, mars 10, 2009

Hälsan själv

Universitetet erbjuder ibland sina anställda hälsokontroll inför mer jämna födelsedagar. För ett tag sedan var jag iväg och lämnade blodprover, idag var jag på återbesök hos Länshälsan. Mina hälsofaktorer var multipla enligt sköterskan. Blodtrycket var snarast lågt än högt, blod-, lever- och sköldkörtelvärdena utmärkta. Det enda att anmärka på var ett något förhöjt kolesterolvärde, men eftersom det inte finns någon i släkten som tycks ha blivit lidande på det i form av hjärt-kärlsjukdomar så spelar det ingen roll.

Det enda som oroade henne var om jag kände mig ensam, eftersom jag är singel men det är mitt minsta problem. Jag har ju så många vänner omkring mig som bryr sig om mig och är ständigt mitt uppe i olika sociala aktiviteter. Nog för att det kunde vara kul att dela sitt liv med en likasinnad, men man ska inte hänga läpp över det man inte har. Bättre att uppskatta det som faktiskt finns och det gör jag till fullo - mitt levnadsglas är därmed halvfullt i stället för halvtomt.



Powered by ScribeFire.

måndag, mars 09, 2009

Mission half accomplished

På ledarskapskursen jag går har vi fått uppgifter att lösa före aprilmötet - intervjuer med makthavare i universitetshierarkin. Hälften är nu avklarade, intervjuer med vicerektor och kanslichef. Att utfråga en manlig och en kvinnlig chef ger intressanta resultat, utan tvekan blir strukturella skillnader i mäns och kvinnors karriärmöjligheter mycket tydliga. Det är inget man blir lycklig av att se direkt.

Män promotas och slussas stegvis till högre chefstjänster av andra män om de uppfattas av andra män som dugliga, men kvinnor ska helst inte framstå som så dugliga som de är för då blir de ett hot och inte ett framtidslöfte. För det mesta promotas de inte heller på samma sätt som männen, utan har det betydligt svårare. Störst chans att ta sig fram har en kvinna som uppfattas som duktig, men oförarglig. De homosociala nätverk som bildas kring män med utbildning och bildning är starka, något motsvarande finns inte för kvinnor. Män ser män i huvudsak, medan kvinnor ser män och kvinnor - ofta i den ordningsföljden.



Powered by ScribeFire.

torsdag, mars 05, 2009

Min första egna konferenssession

Idag är jag glad. Jag har just fått besked att jag fått ett sessionsförslag antaget till den europeiska arkitekturhistoriker-konferensen. Hurra! Hattarna i vädret! Det ska handla om "Fictionalising the city". Ska bli intressant att se vilka abstracts med förslag till papers som jag får in.

söndag, mars 01, 2009

Utbildningsföraktande förslag

Den studiesociala utredningens förslag att begränsa studielånstiden till fyra år för att öka andelen studenter som tar examen är kontraproduktiv. Redan nu är systemet oerhört fyrkantigt och omänskligt. Det räcker med att en student blir sjuk och missar en tenta eller ett par så kan det vara kört. Jag har mött så många fall av det slaget under mina år som universitetslärare och det är alltid lika sorgligt att se.

Om politikerna vill förbättra den studiesociala situationen ska de i stället dubblera studiepengen, så att universitetslärarna får tid att både undervisa och stödja studenter som har problem. Idag finns knappt utrymme för det förra och absolut inte för det andra. Handledningstiden är bantad så mycket att den blivit meningslös! Det finns gott om statistiska undersökningar som visar att det finns ett tydligt samband mellan lärarledd undervisningstid och lyckade studieresultat. Studera elituniversiteten i England och USA i stället och ta lärdom av dem.

Att betrakta studier enbart som ett sätt att få lagom kunniga arbetare och tjänstemän i stället för välutbildade, visa människor visar på en människosyn som är skrämmande. Ett litet land som Sverige är beroende av att ha kreativa, mångkunniga och flexibla människor, inte inskränkta personer som bara kan något inom ett extremt smalt spår. Arbetslösheten kommer att spädas på eftersom arbetsgivarna inte vill ha så fåkunniga arbetstagare. Entreprenörskapstänkande fostras inte heller.

Tummen ner!

Kastanjehonung

Jag har fått en burk kastanjehonung i present av en Romfarare och är synnerligen nöjd med det. Den varianten brukar vara svår att få tag i här i Sverige. Så nu ligger jag i min säng och äter turkisk yoghurt med kastanjehonung ringlad över till söndagsfrukost och litet Roibos-te till. Min mage har varit i olag en del den senaste tiden så svart te känns inte riktigt rätt, inte heller müsli eller fiberrikt bröd. Kastanjehonungen har en syrlig smak som är ytterst uppfriskande och kommer från bikupor som stått i kastanjedungar. Det är fascinerande hur olika honung kan smaka beroende på vilken växtlighet som bina har haft tillgång till.

Jag har också hittat ett recept på hur man själv kan göra mandelmjölk, något som kunde köpas på tetra i italienska matvarubutiker. Även sesammjölk som jag inte prövat, men absolut ska. De här recepten finns i en kokbok på bokrean som jag kan rekommendera: Ät dig frisk med grön mat. I den finns också många utmärkta vegetariska recept som jag längtar efter att pröva när jag väl klarar av att äta fast föda igen. Sist jag hade någon form av magkatarr livnärde jag mig på Doktor Kousas Vetediet i en och en halv månad. Bläää. Jag har nu införskaffat densammes risdiet och därtill kostersättningspulver som använda av bantare. Lättsmält för magen bådadera.

lördag, februari 28, 2009

Dagens deckare


Den bok jag ska avsluta alldeles strax är skriven av Josephine Tey, The Man in the Queue som skrevs 1929. Den är gräsligt o-pc med en kriminalinspektör, den stilige Alan Grant, som är full av fördomar över människotyper som han delvis utgår från i sina deduktioner. Fördomarna är sannolikt typiska för sin tid, ibland dyker det dock upp en ironisk biton. De till trots är den bra - som alla hennes deckare. Jag vill inte göra en spoiler, så därför tänker jag inte säga mer om innehållet.

Hon skrev tyvärr inte så många kriminalhistorier, men alla är läsvärda. Tey var skotska och även om hennes romaner ofta är satta i London, så är det flera som får sin upplösning i Högländerna. Inte ens i wikipedia får man veta mer om hennes författarskap än att hon utöver deckare skrev teaterpjäser, av vilka bara fyra producerades. Jag rekommenderar inte den artikeln för den är dels alldeles för kort för att vara intressant, dels innehåller den spoilers om hennes romaner och ska man läsa en deckare vill man ju inte veta i förväg hur det ska gå!

Mina ena favorit är The Daughter of Times som också var den sista som publicerades under hennes livstid. Där har hennes huvudsakliga snok Alan Grant hamnat på sjukhus och för att roa sig själv löser han mordet på Richard III:s brorsöner i Towern med hjälp av historisk litteratur och samtida vittnesmål. Resonemanget är mycket övertygande. Rekommenderas för den som är intresserad av historia. Den brukar gå att få tag i antikvariskt eller classics-serier. Grant är en felande länk mellan Sherlock Holmes och senare intellektuella eller aristokratiska poliser som Dalgliesh och Lynley. Bådadera är till sin personlighet påfallande påverkade av Grant.

Min andra favorit heter Miss Pym Disposes och där är det en gästföreläsare vid en flickskola som löser brottet. Det är enda gången hon dyker upp i Teys magra produktion , men är en av de mest sympatiska kvinnliga amatördetektiver jag stött på. Jag misstänker henne vara Teys alter ego.

I besittning av telefoni och TV

Tack vare en god vän som är mer tekniskt begåvad än jag är mitt digitala system igång i alla dess delar nu. Det tog honom exakt 30 minuter att räkna ut hur jag skulle göra. Men nu när jag varit utan TV så länge fortsätter jag att läsa deckare av bara farten. Huvudsakligen för att jag insett att andelen lånade böcker var mycket större än jag trodde - fyra fullmatade 75 cm Billyhyllplan! Om jag så snabbt jag kan läser mig igenom dem kan jag få plats med mina egna...:).

Bokrean innebar ytterligare en laddning: biografier över Josephine och Oscar I, Europa och turken, Döden i Rom och två kokböcker, Toscana och Ät dig frisk (eller något ditåt). Den förra bara för att jag är så förtjust i italiensk mat, ja några recept kan jag kanske klara av, den andra för att den var full med enkla, goda vegetariska recept.

onsdag, februari 18, 2009

ENFP!!!

Japp, det är jag. Den individuella återkopplingen på Myers-Briggs testet vi gjorde i december ägde rum idag. Nu vet jag att jag är intuitiv, innovativ, kreativ med blick för det stora sammanhanget och för mönster. Ja, och så är jag tankspridd, missar detaljer och blir nojig av rutiner förstås. Inget gott som inte har något ont med sig.

Så här är jag!
* Extraversion: Uppmärksamhet främst riktad mot yttervärldens människor och ting.
* Intuition: Tar in information via det "sjätte sinnet" och ser det möjliga.
* Känsla: Fattar beslut grundade på personlig värdeskala.
* Perception: Föredrar att leva på flexibelt och spontant sätt.

Det är bara 5% av mänskligheten som är ENTP. I den grupp jag ingår i som gjorde testet finns bara en till med denna bokstavskombination. Känns både exklusivt och litet ensamt. Rättare sagt, det förklarar varför jag i hela mitt liv ofta känt mig litet perifer i förhållande till andra. Jag är det.

Upptäckte plötsligt att jag skrivit fel på en av bokstäverna, det var det där med detaljer...