lördag, maj 31, 2008

Borttappad tredje juni

Förmodligen är jag tröttare och mer förvirrad efter detta händelserika läsår än jag tror. De senaste dagarna har jag varit helt övertygad om att på den andra juni följer den fjärde juni. Först idag har jag blivit varse att jag mentalt raderat 3 juni från mitt medvetande. Det kändes verkligen skönt att få en extra dag just den kommande veckan eftersom det är så mycket som ska ske då.

Fira födelsedag

Min födelsedag sammanföll med promotionen. Så på förmiddagen deltog jag i denna akademiska festlighet där en god vän dessutom var promotor och en gammal lärare - in absentia - blev jubeldoktor. Det senare blir man när det gått 50 år efter den egna promotionen. Jag lär nog inte överleva tills dess. Men eftersom avlidna jubeldoktorer som inte nådde fram till målsnöret räknas upp så kommer jag i varje fall år 2047 att nämnas. Vilken underlig tanke! Det låter som en science fiction-framtid. Men å andra sidan föreföll en gång år 2000 minst lika märkligt och nu har det gått åtta år sedan tusenårsskiftet. Kvällen tillbringade jag på promotionsfesten. Ett inte fel sätt att förgylla födelsedagen på.

Bästa presenten fick jag nog av min ena guddotter - andra säsongen av Torchwood på DVD! Har inte jag världens bästa gudbarn? Förra året lagade hon Death by chocolate åt mig (efter önskemål från mig, den här gången agerade hon under egen ånga).

Jag tog mig hem...

efter en tuff vecka med mycket arbete. Först två dagar med forskarhandledarutbildning. Det gick utmärkt, goda betyg från kursdeltagarna i utvärderingen. På kvällen middag på Klostergatans Fisk - restaurangen kan rekommenderas - med lundensiska kolleger som en avskedsmåltid. Sorgligt och roligt.

Dagen efter blev det efterarbete med uppstädning av allehanda slag och sedan på torsdagen och fredagen ägde ämneskonferensen i konstvetenskap rum. Roligt igen att träffa många kolleger. Vi blev bjudna på en fantastiskt fin middag på Grand och jag fick då träffa ett par andra vänner som skulle på ett boksläpp på samma ställe. De kom för att heja på mig och personalen tryckte fördrinksglas i händerna på dem innan de hann säga att de inte hörde till sällskapet! Middagen god som alltid där och sedan hängde vi i baren en hel hop ett längre tag. Själv gick jag tidigare, men de andra fortsatte tydligen till ännu en bar. Så det var många trötta ansikten dagen efter.

Fredag kväll reste jag hem igen, dvs 23 maj. Sedan dess har det varit full rulle här i Uppsala också, med handledning av C-studenter och masterstudenter + ett högre seminarium som gavs av en av mina doktorander. Lägg ovanpå detta de sista två föreläsningarna på institutionen, en extern föreläsning, ett sammanträde om kandidatprogrammets fortsatta utveckling, och ett boksläpp så ser man förklaringen till att jag inte hunnit med att uppdatera bloggen.

söndag, maj 18, 2008

Ännu mer konst Öresund runt

Nu har jag åkt Öresund runt två gånger alldeles själv. Min värdinna reste nämligen till Turkiet igår morse kl 4:30, rättare sagt, hon lämnade sitt hem i min vård då för att att så småningom ta flygbussen halvfem. Jag överväger att åka på exkursion med studenter hit för här finns så mycket att se och korta avstånd.

Egentligen ska man enligt Öresundruntbiljetten få åka ett helt varv en gång, men den gäller två dagar så vad ska man göra den andra dagen om maninte har råd/lust att övernatta efter vägen? Alla tittade dessutom bara på biljetten den första dagen utan att klippa. Enda undantaget var ikväll när jag tågade hem. Då tittade den unga konduktrisen med stor förvirring på den, läste noga, såg lika undrande ut och klippte sedan resolut ett hål i den. When in doubt...

Men jag har följt anvisningarna i övrigt och rest in via ena ändan och ut genom den andra. Igår reste jag via Helsingborg till Helsingör och vidare till Humlebaek där Louisana ligger. Vad jag gjorde där vet du redan. Hem reste jag via Köpenhamn.

Idag gjorde jag tvärtom, först tåg mot Köpenhamn. Insåg att jag var på fel tåg men i rätt riktning (Helsingör eventually) och hoppade av i Örestad för att där byta till det som bara går till Nivå eftersom det andra inte stannar i Klampenborg. Gick av i Klampenborg, promenerade i det friska vädret ut till Ordrupgårds museum.

Åt en god lunchplatte, beundrade och fotade Zaha Hadids utbyggnad. Så småningom kommer foton på Hadids bygge när jag är hemma och har tillgång till min egen dator igen. Tittade på utställningen - varför Jeu de Paume när man kan se alla impressionisterna i Ordrupgård? Därtill fanns en utsökt samling med danskt guldaldermåleri och min favorit Hammershöj. En särutställning fanns också med anledning av att Ordrupgård fått köpa och inrätta som museum möbelarkitekten Finn Juhls fina modernistiska hem.

Tog buss till Klampenborg, tåg till Nivå och besökte Nivaagaards museum. Kaféet var betydligt enklare än i Ordrupgård, men jag har aldrig fått så stor bit mandeltårta förut någonstans. Där finns mer guldaldermåleri och dessutom en trevlig samling med renässans- och barockmåleri, t.ex. ett familjeporträtt gjort av Sofonisba Anguissola.

Varför Ordrupgård stavar sig med å och Nivaagaard med dubbeltecknat a vet jag inte.

lördag, maj 17, 2008

30 Cezanne + 60 Giocometti = en himla massa konst

Av rubriken framgår att jag sett storutställningen på Louisiana idag. Den var verkligen imponerande. Tyvärr rådde fotoförbud och som vanligt fanns inga vykort på det jag helst hade velat ta med mig som minne. Annars hade jag lagt upp fina bilder och skrivit en längre kritisk text om utställningen. Nu kan jag inte göra det eftersom det skulle bli tämligen obegripligt utan illustration. Men jag köpte i varje fall katalogen, mrrfff.

Hittills har jag bara sett Giacometti-skulpturer - de där långa, utdragna historierna - men här fanns också målade verk av honom. Det var kul. Cezanne var bättre än jag mindes från föreläsningarna, men sannolikt beror det på att diabilder inte förmår förmedla originalen på ett rättvisande sätt. Särskilt stillebenen var mycket vackra.

Återigen fick jag skäl att fundera över de nackdelar som finns med att undervisa om konst utifrån reproduktioner. Låt mig formulera det så här: ett foto av en målning gör den alltid platt (detta motsäger dock inte mitt behov ovan, bättre en platt repro än ingen alls). Något händer när den återges i annat medium som förvanskar den.

Djupet i Cézannes landskap framgår inte av fotografierna och de fantastiska frontalporträtt som Giacometti gjort där skarpa svarta linjer liksom slashar ytan förlorar sin vitalitet i katalogens illustrationer. Det som aldrig går fram i tryckta foton är den subtila ytrelief som blir följden av att färg läggs till färg. Denna finstämda skulpturala karaktär som de flesta målningar har är en konstitutiv del av konstverket och är oundgänglig.

Därför kan museerna lika gärna låta folk fota, man måste ändå se målningarna i original för att få den äkta upplevelsen.

Lundensisk visit igen

Nu är jag i Lund. Jag flög ner onsdag kväll och har arbetat hårt torsdag och fredag. Men varit rätt såt internetfri på kvällarna och i stället ägnat mig åt att prata med min väninna som jag bor hos. Hon - den avundsvärda - reser imorgon på 14 dagars semester till Side i Turkiet. Medan jag lägenhetsvaktar, eftersom jag ska vara här ända till nästa fredag.

Även om jag är här för att arbeta - ska ge en kurs mån-tis och delta i ämneskonferens tors-fre - känns det i alla fall som semester. Åtminstone får jag en hel helg ledig, för vi blev faktiskt klara med all förberedelse idag. Imorgon planerar jag att ge mig iväg till Louisiana med en bok på fickan och med nyfikna ögon för att se den stora utställningen med Cézanne och Giacometti.

Vädret är hyfsat bra. Igår satt vi utomhus och åt thaimat på kvällen. Litet svalt var det, men det gick. Det är i varje fall mer försommarvarmt än i Uppsala. Sedan drog vi oss hemåt och tittade på streamad film på kvällen. Tänk så fiffigt, nu vet jag hur man gör! OK vissa saker har jag tagit tid på mig att lära mig vad datorer och internet angår. Filmtittande hör dit.

söndag, maj 11, 2008

Plantjakt

Idag en dag utan arbete, jag har helgat vilodagen. Först mässbesök, sedan kaffe med smörgås på Fågelsången med två goda vänner. I min bil åkte vi sedan för att plocka upp min mamma på väg mot Svia handelsträdgård. Det är den bästa i Uppsala. Mer välmående plantor för trädgård, balkong och fönsterbräden finns inte. Man märker tydligt vilken kärlek som Svias ägare ägnar sina växter. Jag kommer att försöka vara lika kärleksfull mot de som jag köpt med mig till min balkong. Prisvärda är det också. De har alltid en fantastisk samling fuchsia-sticklingar för tjugo kronor så här års. Och flitiga lisor för tio kronor.

I min lilla trädgård finns nu en blåöga (slingerväxt), ett antal lobelior, nejlikor, dahlior, en stjärnöga, en viol, en snöflinga (krypare) och kryddväxter. De senare består av lavendel, salvia, rosmarin och timjan. På köksbänken står tre olika sorter basilika (thai, citron och vanlig) som väntar på stabilare sommarväder innan jag planterar dem ute. Sommarsallader, sommarsoppor och sommarmat i största allmänhet kommer att smaka extra delikat med egna färska kryddor.

Nyss regnade värmen bort och i veckan som kommer ska det bara bli tio grader! Det kommer att kännas underligt efter de senaste två dagarna då det varit 27 grader. Allt är grönt och frodigt, med värmen så har det känts mer som augusti än maj. Tur att det bara är maj, för jag vill njuta länge än av sommaren.

Ikväll uppfann jag en ny maträtt. Egentligen hade jag tänkt äta ruccola med citronmarinerad bresaola och färsk basilika; men på ICA fanns ingen sallad alls, bara tre ensamma påsar med babyspenat. Så jag tänkte till, för jag var sugen på bresaola, och tog en påse samt inhandlade smörgåskrasse för att få litet bett i smaken. Väl hemma skivade jag några överblivna körsbärstomater, några små mozzarelini, strödde på pinjenötter, pressade citron, klippte 3 skivor bresaola över allt och skivade parmesan över. Mmmmmmm!!!

Frukost på balkongen

Fåglarna kvittrar maniskt, kastanjen utanför mitt fönster har plötsligt långa gröna fingrar, ljuset silar mellan de gröna bladen och skapar lekande solkatter. När hände allt detta? Jag är lika förvånad varje år. Nu ska jag inleda säsongens balkongfrukosterande. Bättre att inta sina smörgåsar där med en bok i handen än framför Facebook.

fredag, maj 09, 2008

En alldeles vanlig dag

I punktform:
- revidera kursitteratur
- försöka lösa en schemakrock
- hämta scannade illustrationer
- äta lunch
- förbereda en powerpoint
- föreläsa
- hämta skor från skomakaren
- lämna en dator till verkstan
- äta middag med föräldrarna
- checka in på facebook
- titta på Indiana Jones och de fördömdas tempel (det inledande framförandet av Anything goes är fantastisk och den rappa fortsättningen är inte sämre, jag ser fram mot den kommande premiären på Indiana Jones nr 4)

Vem har tid med fika? It's all in a day's work.

Betygsätta lärare

Ensidig inriktning mot betygsättning av lärare utan uppföljning och åtgärdsprogram är mindre bra, men vid universitetet är kursutvärderingar högst normalt. Vi tar del i dem, försöker tolka det som står och åtgärdar det som går att åtgärda. Ett sådant kvalitetssäkringssystem med elevutvärderingar av undervisningen skulle behövas också tidigare i skolan.

Min erfarenhet från grundskola och gymnasium är att där finns dugliga, begåvade och kunniga lärare och sedan finns det motsatsen. De senare kan under årens lopp förstöra livet för många elever eller åtminstone ge dem sämre förutsättningar för vuxenlivet. Om eleverna får en möjlighet att uttala sig över kvaliteten kan skolans ledning ingripa och åstadkomma förändringar till allas båtnad. Risken finns också att elever som har haft dåliga lärare själva blir dåliga lärare eftersom de saknar goda förebilder.

För att exemplifiera ur mitt eget liv: tyska i gymnasiet. Första läsåret hade vi en utmärkt lärare som kunde språket och var en god pedagog. Andra året fick vi i stället en annan lärare som inte kunde tyska! Behöver jag säga något om följderna? Det gick inte att lita på det hon sa, eftersom hon för att dölja sitt handikapp (så ser jag det) ljög och hittade på egna konstruktioner och tyskade till svenska ord. Hon ordnade inga studieaktiviteter, utan satt mestadels av lektionerna utan att göra något alls. Vi fick inga läxor och inga skrivningar. Detta eftersom hon insåg att hon inte kunde rätta dem.

Vi klagade, men ingen trodde oss den gången. Något år senare kom samma klagomål och då följde en studierektor upp. Han insåg att vi slagit larm med rätta. Med det var ju försent för min klass. Alltså kunde jag när jag slutade gymnasiet motsvarande ett års tyska, inte två. Det har varit en stor nackdel för mig efteråt. Nu är jag språkbegåvad, så jag lärde mig mer än förväntat men inte var det skolans förtjänst.

Denna stackars människa sattes att undervisa något hon inte kan, men borde ha kunnat. Hon vågade inte tala om det för sina överordnade. Hade det funnits någon granskningsmekanism så hade vi inte förlorat ett läsår och hon hade sluppit mycket ångest. För givetvis är inte lösningen på bristfälliga kunskaper att avskeda en lärare utan att se till att denne får möjlighet att skaffa de kunskaper som behövs för att kunna utföra sitt arbete. Jag är säkert på att om hon erbjudits möjligheten att på arbetstid får kompetensplugga, så hade hon blivit glad över att få den.

Många lärare har otillfredställande ämneskunskaper idag, eftersom utbildningen är för kort. Andra har inte fått möjlighet att fortbilda sig under sin yrkestid och med tiden glömt mycket. De som blir lärare idag är inte alltid ljusen i klassen, eftersom yrket är nedvärderat och lönen låg. Att tro att de som antas oavsett hur låga betyg de har sedan tidigare plötsligt skulle kunna kompensera för tio års försummad utbildning är naivt och direkt korkat.

Nuvarande finansieringssystem som bygger på genomströmning motverkar också en kvalitetshöjning. Universitet och högskolor får ersättning för varje student som antas, men också för varje student som går igenom (ungefär 50-50). Det krävs att 75-80% tar sig igenom för att lärosätets ekonomi inte ska krascha. Detta har samma politiker beslutat som nu sitter och förfasar sig över bristande kvalitet. De har skapat ett korrumperande finansieringssystem och i stället för att ta ansvar för det har de i alla år försökt skjuta ifrån sig det och skylla på andra.

Incitamenten för att släppa igenom studenterna nästan oavsett kunskapsnivå är starkare än incitamenten för att sätta tydliga gränser. Valet står mellan att godkänna och att behålla sitt jobb eller att underkänna och friställas därför att inkomsterna blir för låga. Då är det svårt att föreställa sig den altruist som likt Gandalf är beredd att ropa: Ye shall not pass! till de med otillräckliga kunskaper. Det finns INGENTING utöver en stark personlig etisk hållning som motiverar underkännanden idag.

Det är ekonomiska överväganden och inte kompetenstänkande som styr på grund av systemfel som riksdagspolitikerna skapat. Ett korrumperande system kan inte leda till annat än korrupt praktik. Enda sättet att ändra på praktiken är att ändra på finansieringssystemet. Hur svårt kan det vara att förstå dessa orsakssamband?

onsdag, maj 07, 2008

One of those days och ändå inte

Fast egentligen blev det två. Måndagen var tänkt som en smått och gott dag för mycket, men blev rörig i överkant. En rolig sak hände mitt i förvirringen, på eftermiddagen fick jag ett fantasiskt generöst jobberbjudande på min andra halvtid av mer permanent karaktär. Den sysselsättning som jag nu har på den halvan utgörs av forskning och finansieringen tar slut vid årskiftet - eller kanske tidigare. Alltså har jag jonglerat olika alternativ, mitt dilemma nu är att jag lovat söka en ettårig projektanställning hos en annan utbildningsanordnare och är där redan inordnad i schemat. Zut! Varför kan jag inte klona mig?

Tisdag blev också rörig och förvirrrad. Båda doktoranderna som skulle dela seminarium hade datorer som inte var digital inridna, dvs de visste inte hur man gör och saknade den adapter som behövs för att koppla till projektorn. Det i sin tur ledde till att vi blev kraftigt försenade och seminariet tog 40 min längre tid än avsett.

Det i sin tur ledde till att en besökande betydande gäst som vi bjudit in från förvaltningen inte kunde hitta en själ när han dök upp vid 15-tiden. Vi informerades om detta per telefon av en bister sekreterare. Nu hade sagda sekreterare efter att ha fått förslag på 3 datum aldrig återkommit. Förmodligen trodde hon att vi inget hade att göra dessa datum och därför inte behövde informeras om vilket datum som satts. Det var dumt av flera skäl, ett att vi hade vissa projekt att presentera vilket kräver förberedelse, ett att vi behövde köpa in fikabröd och ett att det kan vara svårt att samla alla pga att majoriteten är undervisande lärare. Suck!

För att sluta på en happy note: jag har fått fakultetsforskningsmedel i fyra månader - tjohej! Professuren hägrar i den inte alltför avlägsna framtiden.

lördag, maj 03, 2008

Från The Tarnished Chalice till The Burry Man's Day

Äntligen lyckades jag ta mig igenom The Tarnished Chalice som jag tuggat mig igenom under april månad. Susanna Gregory skriver roliga deckare, men de är långa, dvs består av många sidor - 498 närmare bestämt. Med åren har jag fått allt svårare för tegelstensromaner och det hänger samman med min personlighet. Jag förlorar intresset för en bok om den tar för lång tid att läsa, så enkelt är det.

Många tycks gilla det där med tio sidor innan man somnar, men själv blir jag galen och klarar inte av att hålla reda på handlingen när en bok portioneras ut i så små partier. Det är som att färdas i Emyn Muils träsk. Den roligaste bok riskerar att bli tråkig. Gregory's böcker innehåller också en hel del stapelvara som hör till hennes sätt att fläta samman en historia. Så det finns förväntans effekter, men det hjälper inte! Långsamläsningen är lika enerverande.

Nåväl, intrigen urspelar sig på 1300-talet, mestadels Cambridge, men i denna har huvudpersonerna Broder Michael och hans vän läkaren och medicinläraren Matthew Bartolomew förflyttat sig ända till Lincoln. Katedralstaden befinner sig på randen av inbördeskrig mellan två stridande borgarfraktioner och biskopen har stora problem med ordningen i domkapitlet. Som vanligt strör författaren lik längs vägen och man behöver inte läsa många sidor innan det första mystiska dödsfallet inträffar.

Efter att ha strävat fram segt och uthålligt i 1300-talet är det en lättnad att den nuvarande boken utspelar sig i mellankrigstiden. Den hör också till den komiska genren, men på ett annat vis. Här är det en gift hjältinna, kallad Dandy, som löser mordgåtor, dock med hjälp av en manlig sidekick som är betydligt yngre än henne och i någon mån med assistans av sina väninnor. Själv är hon gift med en trist, men förmögen, skotte och bor på deras herresäte utanför Edinburgh. Dandy är en parodi på tidens roman- och filmfigurer, fåfäng, naiv, smart men samtidigt fluffyheaded. Det låter som en underlig kombination, men det hänger samman med att hon lever upp till sin tids kvinnoideal.

McPherson är en rapp och rolig författare. Man kan inte låta bli att gilla Dandy och skratta åt hennes förvirrade inre monolog som förmedlar handlingen samtidigt som den avspeglar Dandy's tankar om tillvaron. Den är på något vis en lättsam och komisk variation på Mrs Dalloway som skrevs av Virginia Wolf och, misstänker jag, är modellerad på den romanfiguren. En annan förebild är troligen de två väninnorna i Absolutely Fabulous som också visar stort släktskap med Dandy.

Jag har nog läst för många av Gregory's deckare som liknar varandra rätt mycket (jag har läst uppemot tio av dem tror jag vid det här laget), därför känns det bra att nu kunna slappna av med Dandy, Daisy och Buttercup i McPhersons bok (hennes tredje har just utkommit i paperback). Det kommer att ta några volymer innan jag tröttnar på henne också. Nu ska jag lämna min läsare ifred för att lyssna på Dolly Parton på TV2 och göra mitt drag i Scramble i Facebook. En behaglig lördagkväll med andra ord.

Ett bröllop och ett körframträdande

Nu ligger jag efter igen. Förra lördagen ägde bröllopet rum som jag nämnde i senaste inlägget. Solen sken och bortsett från några oväntade droppar strax innan vigseln var dagen vacker. Jag hade ett hedersuppdrag: läsa brudens text ur Höga Visan till brudgummen. Det gick bra, men så är det en underbara ord att få recitera. Inbjudan föreskrev jaquette, kilt eller vad man kände sig bekväm i, så alla klädde sig efter eget huvud. Två kiltade män närvarade utöver brudgummen. En av dem var klädd i en traditionell kilt, som består av 5 m tyg som sveps runt kroppen och sedan fästs över axeln med spänne och faller ner över bröstet. Inga sömmar!

Principiellt tycker jag det är underbart när två människor hittar varandra och passar så väl som min vän och hennes nya man. Att se dem tillsammans gör mitt hjärta lätt. Båda förtjänar också den lycka de funnit, som de två underbara människor de är. Vigseln i Björklinge medeltida kyrka var därför mycket rörande och högtidlig. Och jag kände mig hedrad både av att vara inbjuden, att få bidra med läsning och att få umgås med deras andra vänner. Alla hjälpte också till med att ordna festen. En grupp lagade mat, en grupp ställde fram och jag assisterade på slutet med disk och köksrengöring.

På söndagen var det dessutom dags för körframträdande i Enköping, så det var full rulle och för en gångs skull bara aktiviteter av fritidskaraktär den helgen. Men det betalar jag priset för den här veckan. Några timmar ledig var jag på Valborgsmässoafton, ett par timmar igårkväll, men annars har jag arbetat med att redigera en uppsats och idag med att rätta tentor. Imorgon ska jag skriva en ansökan, revidera kurslitteratur och göra klar bildtexter. Wahhhh!