söndag, mars 23, 2008

Hobby inte hobbit

Jo, tro det eller ej, jag har skaffat mig en hobby! Jag började sjunga i en pytteliten, anspråkslös kyrkokör i Uppsala i S:t Lars katolska församling i februari. Vår körledare är hemskt duktig och mycket tålmodig med oss. Vi har tre tenorer, två basar, tre-fyra altar och lika många sopraner. Egentligen är alla altar sopraner, men utan altar går det ju inte. Så körledaren föredrar att placera säkra kvinnliga sångare oavsett tonhöjd som altar.

Under påsken var vi många fler som tydligen inte regelbundet ingår, t.ex. riktiga sopraner. Naturligtvis har livet kommit emellan så jag har bara hunnit med att öva tre gånger sedan jag började, men var trots det välkommen att sjunga med ändå. Påskafton var extra kul, då sjöng vi bland annat kanon! Åhörarna hävdade att kören lät bättre än vanligt, så jag förstörde i varje fall ingenting med min medverkan :). Jag har alltid velat pröva på körsång, så jag tänker kämpa på också om det blir oväntade avbrott i repetitionerna pga andra åtaganden för min del.

lördag, mars 22, 2008

Bakdatering

Det här syftar på att jag i vanlig ordning när jag upplevt mycket inte har hunnit med att berätta om det här. Veckan före veckan före påsk var osedvanligt tätpackad. Föreläsning på måndag om svensk 1800-talsarkitektur. Snabbt hem för att kasta ner litet kläder i en resväska och så iväg till flygbussen ut till Arlanda.

Skälet var att jag tisdag och onsdag den veckan skulle ner till mitt extrajobb i Lund och undervisa 40 blivande forskarhandledare om deras plikter. Första dagen var jag faktiskt litet seg ska jag erkänna. Men dag två lyfte det och på slutet verkade majoriteten mycket nöjda. I varje fall tackade de och applåderade. Mitt fokus kom att ligga på regelverket och det krävdes en hel del systematiskt för att förklara konsekvenserna med att lagstiftningen när det gäller forskarutbildningen ändrats 1 juli 2007. För medicinare som ofta doktorerar mitt i sin yrkesutövning kan det dessutom vara svårt att se skillnad på arbete och utbildning, liksom på klinisk handledning och forskarhandledning. Det var också en fråga som kom upp till diskussion. Till nästa gång i maj hinner jag med att repetera mer och dessutom är jag på plats några dar i förväg och har tid att mentalt landa i kursen. Det är splittrande att undervisa på många olika saker parallellt.

Tack vare en god vän som för närvarande har hyreskontrakt på en central bostad hade jag inte många minuters promenad på morgonen till kursen. Det är också en mycket fin lägenhet med takfönster i köket. Där bor jag i maj med.

Redan andra kursdagen flög jag hem igen. För på torsdag skulle jag föreläsa 12-14 för att hinna med ett tillräckligt tidigt tåg så att jag inte missade Vitterhetsakademiens högtidssammankomst. Kronprinsessan skulle nämligen övervara det för att dela ut medaljer och priser. Då måste man vara på plats på utsatt tid, annars får man inte komma in. Detta både av etikettsskäl och av säkerhetsskäl. Orsaken till min närvaro var att min förutvarande doktorand skulle prisbelönas för sin avhandling och han hade bjudit in mig att vara med på hela paketet från prisutdelning till kalaset efteråt. Det var jätteroligt hela vägen. Här finns officiella foton från evenemanget.

Enda bekymret var att när det väl bestämdes att jag skulle med så var det försent att boka om lokalerna för min föreläsning. När jag bad om att få den framflyttad en timme, för det var allt som behövdes för att jag skulle klara det tidsmässigt, så fick jag därför en bokning där vi var i en lokal första timman och sedan skulle flytta till en annan lokal den andra timman. Så det blev ett rätt så rörigt undervisningspass då vi skulle bege oss mellan lokalerna och jag dessutom ställa i ordning apparaturen för bildvisning två gånger efter varandra. Det kändes sparsamt i överkant, även om det är nödvändigt att skära ner på utgifterna. Jag ber studenterna om ursäkt för detta och hoppas de ändå fick ut något av sessionen.

Ett hus växer fram



Min nya bostad som jag flyttar in i mot slutet av detta år börjar ta definitiv form. Nu står faktiskt ett hus där jag i somras fotograferade grundgrävning. Man ser det på vänstra sidan i översiktsfotot, det till höger är Uppsalahems hyreshus. Min kommande bostadsrättsförening har namnet Fyrisäng och det är det gulaktiga hus som finns på nästa bild. Namnet anspelar på kolonilotterna som tidigare låg på området.



Även om de två husen ser ut att sitta samman på fotot så gör de inte det, men avståndet är inte stort mellan dem. Därför är jag glad att jag inte valde att köpa en hörnlägenhet för där kan grannarna se in till varandra i och med att det finns fönster också på gavlarna. Min ingång kan jag inte plåta eftersom de blå byggbarackerna står ivägen. En närbild av fasaden ger kanske ändå en känsla av hur det kommer att te sig.

fredag, mars 21, 2008

Mina första vacklande steg i yrkeslivet

Jag har humanistisk utbildning och jag har nog sällan haft det tråkigt i mitt liv. Faktum är att det lett till att jag hela tiden ställts inför nya, intressanta utmaningar. En del har ålagts mig, men mycket har jag hittat på alldeles själv! Eftersom min yrkesväg slingrat sig framåt på ett tillfredställande sätt kan jag inte låta bli att avslöja något om den och mitt entreprenörsförhållningssätt till tillvaron.

Mitt första jobb fick jag som gymnasist. Min mamma såg en annons i NSD där de sökte turistvärdinnor till Gällivare turistbyrå inför sommaren. Jag sökte, jag kom till intervju, bevisade att jag kunde kommunicera på engelska, tyska och franska samt var service-minded - och fick jobbet! Jag behöll det också som feriearbete under mina första studieår vid universitetet. I Gällivare arbetade jag sammanlagt fyra somrar, tre månader välförtjänta pengar varje år.

Det var ett roligt arbete, man träffade många intressanta människor och lärde känna nya intressanta arbetskamrater bakom disken också. En av de som arbetade första året med mig sa med stort allvar: "Kom ihåg att du är Gällivares och Malmbergets ansikte utåt. Som du bemöter besökarna kommer de att uppfatta våra orter." Jag la det på minnet och vinnlade mig om att vara mycket trevlig. Det är bra att vara trevlig. Man får så mycket igen. En gång bjöd jag till och med ett amerikanskt par hem att äta middag med mig och mina föräldrar - som tog det förvånansvärt bra. De hade uttryckt en önskan om att få veta hur svenskar lever. Det var en kul kväll, men jag träffade dem aldrig igen.

När jag flyttade till Uppsala beslutade jag mig för att söka samma befattning där sommartid. Eftersom jag redan hade meriten av att ha arbetat som turistvärdinna och ägnade mig åt humanistiska studier ansågs jag som en klockren anställd. Arbetsgivaren visste vad den fick och behövde inte lära upp mig. Där arbetade jag tre somrar som turistinformatör. Lustigt nog sprang jag på en av mina förutvarande kolleger i Lund en dag för något år sedan som kände igen mig. Efter litet bläddrande i mitt inre kartotek kände jag igen honom också. Även han hade sedermera blivit akademiker och universitetslärare, fast i litteraturvetenskap.

En del underliga uppgifter föll på mig, som den gången då det kom ett amerikanskt filmteam som skulle porträttera Sverige och Uppsala. Min uppgift var att valla dem runt till olika turistmål, som domkyrkan, Gustavianum, slottet osv. Producenten kastade en blick på mig och sedan beslutade han raskt att jag skulle vara med i rutan, någon annan behövdes inte. Så jag har stått framför Uppsala högar och berättat om vikingatid och folkvandringstid inför ett kamerateam från CBS - och blivit televiserad i miljoner amerikaners hem.

På samma sätt har jag senare då jag var museilärare på Drottningholms slott berättat om det inför TV-kameror när Good Morning America sändes därifån. Radiointervjuer har jag också utstått. Bland de första om hände mig som nyanställd turistvärdinna var att jag beordrades av chefen att låta mig intervjuas om Pelle Svanslös-vandringarna. Mina minnesbilder från barnaårens läsande av böckerna var suddiga minst sagt och inte hade jag gått med på någon vandring heller. Jag intervjuade mina kolleger och lyckades till min egen häpnad utföra uppdraget väl.

Arbetsuppgifterna var varierade, via folk tillrätta, berätta om sevärdheter, boka hotellrum, skapa reseplaner, sälja fiskekort, sälja båtbiljetter, sälja vykort, men också att räkna kassa, redovisa inkomster, göra kassaavslut, uträtta bankärenden m.m. Jag lärde mig alltså väldigt mycket som jag också senare har haft nytta av.

Utan mina turistvärdinnekunskaper skulle jag till exempel aldrig ha klarat av att lägga upp exkursioner för mina studener. Inte heller skulle jag kunna informera på ett riktigt sätt om vårt utbildningsprogram i kulturentreprenörskap om jag inte hade haft möjligheten att arbeta som informatör och lära mig av det vad som fungerar och vad som inte fungerar. Det underlättar också för mig i mitt jobb som universitetslektor att jag kan flytta över från mitt eget till andras perspektiv och se saker från ett annat håll. Yrken man prövar på behöver inte hänga samman, de kan vara nyttiga ändå.Det är viktigare att man arbetar än vad man arbetar med för allt bidrar till kompetensökningen. Man ska suga i sig all erfarenhet som varje anställning ger, det finns alltid något att lära.

Lär er ännu en sak av detta - den som inte söker får inte heller jobb! Men den som söker och är duktig och ambitiös och har rätt profil får jobbet!

Hug an IB kid day

Jag är en dålig människa. Jag har adderat eventet Hug an IB kid på Facebook - men har inte kramat någon idag. Jag överväger att göra ett överraskningsbesök hos min guddotter för at infria mitt löfte. Å andra sidan fick hon sig en kram i tisdags när vi sågs med anledning av vårt Sweeney Todd-biobesök. Det kanske räknas. Filmen var makaber, men också bra. Mardrömsframkallande kanhända. Min guddotter tyckte jag var vek när jag erkände hur läskig jag tyckte den var.

Detta blogginlägg är skrivet på Långfredagen, men publiceras senare. Det beror på att jag redan skrivit ett jättelångt inlägg om vårt kandidatprogram i kulturentreprenörskap som jag gärna vill blir uppmärksammat av mina läsare först. Jag funderar på att lägga in en sekvens med sökord i det som Kultur, utbildning, program, humaniora arbetsmarknad osv för att få riktigt många sökträffar i Google och andra för marknadsföringseffektens skull. Det är ett skitbra program - men hur förmedlar man att det finns? Utan pengar för annonser? Jo, via nätet.

Kandidatprogram i kulturentreprenörskap - humanist, javisst!

Senaste nytt är att nu i mars antogs den fulla utbildningsplanen av historisk-filosofiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet. Nu finns således ingen återvändo. Programmet är sökbart på studera.nu, en webbplats har skapats som ger mer information vid konstvetenskapliga institutionen (klicka på rubriken till detta inlägg och du kommer dit). Och jag har gått in i en fas som marknadsförare. Det känns så himla skönt att vara den som kläckt idén (i samarbete med andra förstås, nothing comes of nothing, tack till alla!). Det innebär att jag med tillförsikt anser att jag kan prångla ut det till allmänheten utan dåligt samvete. Som humanist har man matats med desinformationen i media att arbetsmarknaden är dålig vilket påverkar ens eget självförtroende negativt och än värre, det skrämmer bort potentiella studenter i onödan. För det är inte sant!

Dessutom sitter SYO-konsulenter och aktivt avråder från humanistiska studier ute i landet, vilket kan vara en viktig anledning till att studenttalen är i vikande. Detta trots att kultur hör till de samhällssektorer inom EU och i vårt land som expanderar snabbast och har flest och mest varierade ingångar till arbetsmarknaden. Utbildning i humaniora kan löna sig, så det så!

För visste du att "humanisternas arbetsmarknad är bättre än sitt rykte"? Så står det att läsa i Lunds universitets personaltidning. Det har utförts en undersökning som visar att humanister får nästan lika kvalificerade arbeten och lika hög lön som teknologer och ekonomer (LUM 2/2008, 21). Detta gäller dem som avslutar sina studier med en examen. Inte de som skriver en halv C-uppsats och lägger av eller aldrig bryr sig om att hämta ut sitt formella intyg på sin kompetens.

När vi nu lägger till de delar i form av praktiskt orienterade kurser, praktik, arbetsmarknadsseminarier och uppmuntran att skriva uppsatser som är relevanta för ens kommande arbetsliv kan vi nog stryka "nästan" om några år. Självförtroende är viktigt för att lyckas och när omgivningen hela tiden förmedlar myten om humanister som förlästa, opraktiska individer är det viktigt att i utbildningen kontra den destruktiva påverkan på individen som det leder till. Därför vill jag i vårt program tydligt markera att humanister också kan ha kunskaper som är nyttiga i ett ekonomiskt perspektiv. Turistnäringen växer, företagen globaliseras, allt samverkar mot att humanistisk bildning måste bli en allt viktigare kunskapsgren.

Men för att våga ta språnget och bli konsult inom något kulturområde som intresserar måste man tro att man faktiskt har det som krävs och som behövs för att lyckas. Detta ska vår verktygstermin ge.

A. Studenterna får i programmet lära sig hur man startar eget, hur man driver ett litet företag, hur man hanterar ekonomifrågor osv. Det är nyttiga saker att kunna också om man väljer att inte arbeta som egenföretagare eftersom de generellt efterfrågas av arbetsgivare inom statlig, regional och kommunal förvaltning liksom det privata näringslivet också. De behövs om man ska klara av att driva ett konstmuseum, en musikagentur, en modetidskrift eller vad det nu kan vara som lockar.

B. Studenterna får i programmet lära sig hur man planerar projekt, driver dem, finansierar dem och utvärderar dem. Genom att kunna detta blir de goda projektledare och jag och ni som läser detta vet så väl att det idag är mycket vanligt med projektuppdrag på arbetsmarknaden. Det gäller också traditionella arbetsgivare. Man kan få i uppdrag att arrangera en musikfestival, en utställning, skapa en kompetensdatabas, ordna en konferens m.m. För att göra detta smidigt och på ett lyckat vis behövs kunskaper i ekonomi och projektledning,

C. Studenterna får i programmet lära sig att kommunicera strategiskt. Att kunna sälja sin produkt och sina kunskaper, färdigheter och förmågor till uppdragsgivare och arbetstivare är en mycket väsentlig färdighet förutan vilken man inte kommer långt på arbetsmarknaden. De lär sig samtidigt sälja de "produkter" de ansvarar för att förmedla som de exempel jag nämnde ovan. De lär sig att bygga nätverk, att tänka kritiskt, att tänka strategiskt och att fungera väl socialt, att förstå vikten av samarbete. De ska lära sig skriva CV och på så vis få upp ögonen för att teoretiska studier inte är allt som behövs, utan att allt de gör under studietiden kan ha betydelse för framtiden.

D. Studenterna får inom programmet genom studiekamraterna kontakter med likasinnade - ett embryo till ett nätverk. Kanske föds idéer om gemensamma entreprenörsföretag just dår! En företagskuvös! Mina viktigaste kontakter har det senare i livet visat sig vara just de människor som jag tidigt lärde känna i mina studier, men också andra i samället utanför universitetet. Därför ska det ingå obligatoriska arbetsmarknadsseminarier där yrkesutöver av skilda slag kommer och berättar om sig, sin verksamhet och svarar på frågor. Vem vet, kanske en framtida mentor eller arbetsgivare finns bland dem? Den praktiktid på fem veckor som ska ingå breddar kontaktytorna. Många undersökningar visar att just praktik har en viktig roll att spela för ungas inträde på arbetsmarknaden. Visar man framfötterna där kan man nå hur långt som helst.

E. Studenterna ska uppmuntras att skriva arbetsmarknadsinriktade innovativa exjobbs-liknande uppsatser med teoretisk skärpa och kritisk akribi i stället för navelskådande traditionella uppsatser som bara vetter mot en smal publik. Uppsatserna ska givetvis publiceras på internet. Ett exempel på hur en sådan uppsats skulle kunna se ut finns vid Lunds universitet, Discourse as a tool of change at Aljaféria - a case study of how to develop the mediation of an architectural heritage site.

F. Studenterna ska uppmuntras och ges tid att ta egna initiativ och fylla på programstudierna med aktiviteter som de tror ytterligare spär på deras meritlista. De ska få vara våra medarbetare när det gäller att bygga sina egna studier. Jag är medveten om ropen på att fylla arbetsveckorna med lärarkontakt, men är långt ifrån säker på klokskapen i detta. Ju mer jag gör, desto mindre gör mina studenter och desto mindre lär de sig och desto mer passiva blir de. Visst kan det vara nyttigt med mer vägledning, men inte nödvändigtvis mer föreläsningar.

Är inte detta bästa sättet att se till att ungdomarna idag får kontroll över sina egna liv? Med självförtroende, innovativitetsanda, aktivt förhållningssätt till sin framtid kan de eerövra världen och själva bestämma över hur de vill gestalta den. Allra bäst, det som de tycker är kul: konst, musik, mode, textilhistoria, etnologi, kulturhistoria, kulturarv, kulturbyggnader, arekologi - behöver inte vara en fritidssysselsättning, det kan bli deras livsuppgift att arbeta med i stället. Allt i ett, nöje och jobb förenat. Så blir livet mer tillfredställande och roligt.

Tja, det är är mina förhoppningar, jag hoppas att mina premsumtiva studenter kommer att hålla med mig och arbeta lika aktivt för sin egen framtid genom sina studier som jag gjort genom att utveckla detta program - my brainchild, my gift to future generations! För jag är genom detta återigen en kulturentreprenör - fast inom universitets väggar och som utbildare.

onsdag, mars 05, 2008

Operagalopp

Aldrig i mitt förutvarande liv har jag varit på Kgl Operan i Stockholm så tätt tidigare, på tre veckor blir det fem föreställningar inalles. Det beror på att jag med ett par väninnor går hela Nibelungen-cykeln. Men den tänker jag inte kommentera förrän vi nått slutet med Ragnarök på lördag. Låte det vara nog att konstatera att det är en enastående upplevelse.

Däremot sköt jag in "un petit morceau" i form av Glücks Orphée i Berlioz 1800-talstolkning tillsammans med mina C-studenter ikväll. Min klocka valde att sippa efter kl halvfem, då var den i takt med tiden, men när vi var vid operan upptäckte jag till min förfäran att den gick 10 minuter efter helt plötsligt. Vi var fem minuter före utsatt tid och jäktades av personal upp - ouvertyren måste ha satt igång 19:25 kom vi fram till eftersom allas klockor (utom min då) visade på 19:27 när vi satte oss.

En av tjejerna har scenografin som uppsatsämne, fast nu när jag sett föreställningen gav jag klartecken till henne att utvidga till helheten med ljus, kostymer och aktion. De var alla sex tagna av upplevelsen, inte minst de som aldrig förut varit på opera. Alla var förundrade över hur billigt det var och hur mycket nöje man får ut av de 40 kronor som lyssnarplatserna kostar. Flera sa sig vilja se mer opera. Jag har gjort en viktig insats för kulturen.


Scenografin och kostymerna är utförda av Marie-Louise Ekman och nog känner man igen hennes konstnärssignum tydligt med absurditeter, groteskerier, egensinnighet, värme och humor. Regi av Mats Ek som även inkluderat en hel del balettinslag naturligt och givande. Det ingår långa orkesterpartier. Med tanke på den blivande uppsatsen ska jag inte göra en handledarspoiler i form av egen analys, utan bara konstatera att denna version av operan till alla sina delar är originell och tilltalande. Goda sånginsatser, skicklig orkester. Väl värd att se, två föreställningar återstår i vår. Påskdagen i år ger TV en special från repetitionerna för den som vill veta mer.

Efter tre Wagnerföreställningar, den ena längre än den andra, kunde jag bara utbrista förvånat: så fort det gick! Två timmar inkl paus var alldeles lagom mitt i arbetsveckan. Imorgon väntar gotiken. Nyss hemkommen ylar plötsligt en kall vintervind som en vargflock utanför fönstren. Små flingor föll redan över oss på väg från Uppsala C. Stormen nalkas.

söndag, mars 02, 2008

Föreläsningsvånda

Imorgon ska hålla mitt livs första föreläsning om romansk arkitektur (europeisk ditto). Den som föreställer sig att en universitetslektor tar en ny föreläsning med en klackspark tar fel. Varje ny föreläsning känns som en tentamen. När jag först tänkte ordet romansk kände jag hjärnan bli slät och blank, vad säger man om romaniken egentligen? Vad sa min lärare en gång i tiden? Vilken berättelse kan jag skapa av den? För det är på gammal kunskap och hastigt bläddrande rekapitulation i böcker som den måste vila, någon tid att sätta sig in mer i ämnet går inte. Det finns inte utrymme för det i min tjänstgöring - för jag är INTE beredd att på en halvtidslön göra en heltidsinsats så det så! På 24 timmar måste jag bli expert på ämnet.

Lyckligtvis började minnet kvickna till igen någorlunda när jag letade rätt på bilddatabasen hos Society of Architectural Historians, jag kände igen exempelbyggnaderna så väl. Länge leve kanon! Men jag tycker det är synd att jag inte har tillgång än till mina egna diabilder av romanska kyrkor i Toscana. De är så fantastiska och något helt annat än de franska pilgrimskyrkorna längs vägen till Santiago de Compostela. Dessutom är de rätt okända, ingen tar upp dem i de handböcker som skrivs. Så med dem kommer jag att kunna utforma något eget.

Nu vilar i varje fall ett stort urval bilder i min Mac. Nu återstår bara att strukturera upp dem och skapa en powerpoint att tala kring. För den som inte vet så motvarar en 2 x 45 min föreläsning ca 20 sidor skriven text. Det ni! Det ska jag åstadkomma imorgon mellan kl 8 och kl 13.30 - föreläsningen äger rum kl 14.15-16.