söndag, december 16, 2007

Command Decision

En av mina favoritförfattare är Elizabeth Moon, en fd amerikansk marinkårssoldat, som både skriver sci fi och fantasy. Första gången jag läste något av henne var när hon var medförfattare till ett par volymer tillsammans med Anne McCaffrey, Dinosaur Planet-serien tror jag det var, senare skrev de tillsammans även Sassinak m.fl.

Litet senare blev jag medlem på en utmärkt epostlista för intresserade läsare av feministisk sci fi. Även kända författare visade sig vara med på den, däribland J M Stirling som jag hade en dispyt med. En brasiliansk deltagare efterlyste någon som ville överta fantasytrilogin The Deed of Paksenarrion av Elizabeth Moon och jag tackade glatt ja. Den kom omgående med post helt gratis och förgyllde min sommar, eftersom den visade sig vara en av de bästa fantasytrilogier jag läst efter Sagan om Ringen.

Paksenarrion är herdeflickan som blir legosoldat och utför diverse stordåd som ondskans motståndare. Moon skriver alltid om beundransvärda kvinnor who rise to the occasion, som är äventyrliga, självständiga och auktoritativa. Paksenarrion var Moons första gestalt och skildringen av hennes utveckling från en krigsromantiserande tonåring till en klarhövdad legosoldat är mästerlig.

Moons bakgrund som marinkårssoldat, klicka här för en biografi, gör hennes krigsskildringar, trots att de utspelar sig i fantasien eller i en fiktiv framtid, oerhört spännande och realistiska. Inte skadar det att de dessutom är mycket välskrivna. Hon har fått alla stora utmärkelser som finns i sci fi vilket är högst välförtjänt: Hugo, Nebula, Arthur C Clarke och senast Heinlein Award. Hennes sci fi romaner hör till sk hård SF och utspelar sig på rymdstationer och rymdskepp.

Den som känner behov av att ha tuffa kvinnliga förebilder att följa kan jag rekommendera hennes sci fi-sviter varmt. Hennes hjältinnor är smarta, duktiga strateger, modiga och skickliga rymdkaptener med tydliga personligheter. Av hennes serier har jag läst alla delar av Heris Serrano-sviten som följer den kvinnliga rymdkadetten med samma namn genom karriären till den punkt då hon blir överbefälhavare inom Space Force. Sedan får vi följa hennes brorsdotter Esmay Suiza i en självständig serie genom hennes öden och äventyr.

Command Decision hör till en tredje sådan svit om den rika rymdhandelsdottern Kylara Vatta som vill bli rymdkadett, men råkar ut för diverse missöden som leder till att hon i stället blir rymdhandelsman. Efter en piratattack mot hennes hemplanet beslutar hon sig för att öppna eget krig mot rymdpiraterna. En och annan himlar säkert med ögonen och fnyser över denna intrig, men Moon har förmågan att göra sina världar och sina hjältinnor trovärdiga. Det är omöjligt att inte identifiera sig med dem. Inte skadar det heller att hon är en mästare på cliffhangers och att skriva en berättelse som drivs framåt med stor energi inifrån sin egen logik.

Gillar man Pirates of the Caribbean Sea så vill jag nog påstå att man kommer att gilla serien Vatta's War och dess föregångare. Till min stora glädje har jag tre volymer kvar att läsa, enda problemet är att de är så fulla av action att jag knappt kan lägga ifrån mig dem. Det betyder att jag läser ut dem alldeles för fort! Just nu fingrar jag på Engaging the Enemy och funderar på om jag VERKLIGEN ska börja med den redan, eller om jag ska ta något mindre rafflande sista arbetsveckan före jul.

fredag, december 14, 2007

Lusse lelle

Idag har jag kryssat mellan aktiviteterna. Imorse lussefirande på Carolina med skönsjungande bibliotekarier, somliga med ljus i händerna, andra med strutar på huvudet och ett par med gråa lösskägg som sig bör. Sedan fika på Carolina och beundrand av tända kristallkronor med levande ljus.

Iväglockad därefter att lyssna på Nobelpristagarna i fysik på Ångströmslaboratoriet. Begrep inte mycket, men båda var charmiga. Mitt sällskap dit som är professor fixade in oss i Siegbahnsalen med hänvisning till denna status trots att dörrvakten först hävdade att det var fullt, men det gällde tydligen bara studenter. Vi satt ungdomligt uppkrupna i en trappa och lyssnade andäktigt.

Bokade hotell i Sydney inför den stundande Australienresan, nedräkning snart. Sedan lusseglögg på institutionen där studenterna hade gjort fina pepparkakshus: norsk stavkyrka, Barcelonapaviljongen, Vanna Venturi House, förhistoriskt mammutbetshydda och - Flogstahus!

På kvällen kom jag plötsligt med fasa på att jag glömt att ansöka om visum för Australienresan och såg i fantasin den ryka. Men det visade sig att aussies är pragmatiska och praktiska för man kunde skaffa sig det via nätet på två röda minuter.

Disputation

Idag har det varit disputation och den gick bra: Cecilia Strandroth tog sin doktorsexamen med glans med en alldeles utmärkt avhandling om fotografisk historiografi. Med tiden kan man se det med ett ögonkast, också utan att läsa. Ikväll var det disputationsmingel, men eftersom jag redan tackat ja till en årsavslutningsmiddag på Lingon blev det bara en hastig titt in. Från början hade jag planerat att både delta i minglet kort, äta middag och sedan återvända. Den som vill veta hur det gick, om jag kom dit eller ej, kan läsa mer nedan.

Jullmiddag med Signums redaktion

Middagen drog ut på tiden och sedan örsk ja et gå tillbaka till Engelska parken utan gick hem i stället. Har blivit bjuden på gravad hälleflundra, renytterfilè och chokladtryffel + utvalda viner till varje rätt. Tänkte på Cecilias mottagning med snacks och bestämde mig för att bortsett från att jag inte får träffa gamla vänner som deltar, så tror jag nog jag drog det längsta strået. Sällskapet jag åt i var också trevligt, en annan del av mitt liv.

onsdag, december 12, 2007

Checka in tomtenissan

Länk
Elf your self, god jul!

Modern traviata

Igår var jag på opera i Stockholm - La Traviata. Fantastisk inscenering i samtida miljö, litet tunn tenor, mer hyfsad sopran, men vad de saknade i volym tog de igen i dramatisk intensitet och känsla. Jag snyftade frejdigt i sista akten när det sorgliga slutet nalkades. Scenbilden var ultra cool. Under ouvertyren visades på filmduk fasaden på en skyskrapa innan man så att säga gled in i den penthouse-våning där första akten utspelade sig i en dekadent partymiljö. Innan operans slut hann Violetta och Alfredo sms:a varandra på mobil till och med! I sista scenbilden befann sig Violetta på gatan tillsammans med en annan uteliggare framför ett stort skyltfönster utanför den skyskrapa där hon brukat gå på fest. Lysande idé!

En av mina vänner blev så upprörd över Alfredos pappa som övertalar Violetta att offra sin lycka med Alfredo för att rädda hans ära att han på skämt utbrast. "Låt oss gå till sceningången och döda pappan!!!" Vi instämde i sentimentet, men avstod så klart från gärningen! Pappan är övermåttan gräslig.

Modern traviata

Igår var jag på opera i Stockholm - La Traviata. Fantastisk inscenering i samtida miljö, litet tunn tenor, mer hyfsad sopran, men vad de saknade i volym tog de igen i dramatisk intensitet och känsla. Jag snyftade frejdigt i sista akten när det sorgliga slutet nalkades. Scenbilden var ultra cool. Under ouvertyren visades på filmduk fasaden på en skyskrapa innan man så att säga gled in i den penthouse-våning där första akten utspelade sig i en dekadent partymiljö. Innan operans slut hann Violetta och Alfredo sms:a varandra på mobil till och med! I sista scenbilden befann sig Violetta på gatan tillsammans med en annan uteliggare framför ett stort skyltfönster utanför den skyskrapa där hon brukat gå på fest. Lysande idé!

Rentändning

Egentligen borde jag ha tagit en bild från den rentändning jag var på i söndags. Men jag hade inte mobilen till hands. Det var en upplevelse att stå på en vinterkall, lätt frusten veranda och sjunga Rudolf med röda mulen medan rentändningen ägde rum.

För den som undrar över detta fenomen så hade den kompis som bjöd in mig nu för första gången en gång många år sedan ur en katalog beställt vad hon trodde var en kul liten julprydnad att ställa i hörnet invid julgranen. När den kom fastnade den för det första i tullen och visade sig för det andra vara jättestor: en tomtesläde dragen av renar med lampbelysning av amerikanskt snitt. Den blev väldigt dyr till slut, men de fick loss den från tullen efter att ha betalat införselavgifter, moms och säkert någon straffskatt. Varje advent ställs den upp i trädgården, vänner bjuds in på glögg, soppa och ett glas vin, höjdpunkten är sedan när ljusen som smyckar slädekipaget tänds till ljudet av allsång som sagt.

WEP

Jag avskyr min WEP-kod till det trådlösa nätverket, för nu har BÅDA mina bärbara datorer glömt den - samtidigt! Alltså tvingas jag ha en lång nätsladd slingrande sig genom vardagsrummet. För även jag har glömt min WEP-kod och tappat bort lappen den stod på.

fredag, december 07, 2007

The final frontier

Nu ska jag komma med en bekännelse. Ända sedan späda år har jag velat resa ut i rymden, se jorden insvept i vita, ulliga moln, se stjärnhimlen spraka utan atmosfäriskt dis. Rymdvandra. Bo i en rymdstation. Gå på månen. Gärna möta utomjordingar, men kanske inte riktigt på samma sätt som i Liftarens guide till galaxen. Det vore tråkigt om jorden blev utraderad för att lämna plats för rymdens största, tjaaa, säg, shoppingcenter?

Min favoritscen i Independence Day är för övrigt dårarna på skyskrapans tak i Los Angeles. Dessutom gillar jag Jeff Goldblums sarkastiska stil och med tanke på att hans rollgestaltningar är mycket lika är det bara att förmoda att han spelar sig själv. But I digress!

Inte ens som späd tös har jag väl föreställt mig att jag skulle komma dit på riktigt. Tur att det finns SF.

Anchors away

Utbildningsplan har gått iväg för beskådan och feedback till alla som är närmast berörda. Eftersom mitt epostprogram trilskades fick jag iväg den rätt sent på dagen. Får vi se vad övriga har att säga om FLÄR:en framförallt och om en hel termin med praktik och verktygskurser i småföretagande, projektplanering och strategisk kommunikation. Borde vara en självklarhet, men man vet aldrig.

Ett par förslag till andra illustrationer av programbladet har också förpassats till PTB. Det som använts i korrekturen bestod av ett foto in i en föreläsningssal genom ett runt fönster där tre-fyra ensamma studenter satt i ett hav av tomma stolar. Inte särskilt attraktivt. Museipedagog i barockklänning på Skokloster eller cello av is är motförslagen, men jag räknar med att båda kan användas i olika sammanhang som visualiseringar av vad utbildningen går ut på.

Ett paket hämtade jag ut idag med Norrbottens Museums Årsbok 2007 där jag har kunnat publicera en uppsats, hurra! Det såg jättefint ut.

Studenterna har fått PP:ar för de senaste föreläsningarna, dvs de fick allt jag HADE tänkt visa om datorn i föreläsningssalen fungerat som den skulle. Men vi har konsekvent förlorat 15-20 min föreläsningstid varje gång den senaste delkursen.

The Historian avslutade jag igårkväll, spännande hela vägen. Fast slutet var abrupt. Undrar om författaren tröttnade på skrivandet? Eller tyckte att jakten var mer intressant att berätta om än upplösningen.

Ikväll har jag gett mig själv ledigt och har lagat god mat samt ätit framför ett till avsnitt av Dr Who - singelflickans dream boy, vem vill inte ha en Time Lord med en tardis att resa mellan tid och rum? Så har jag lyssnat på musik litet grann och påbörjat en ny spänningsroman - SF som omväxling.

Nu ska jag skriva ett intyg, medan jag med ett öga tittar på Independence Day eftersom jag har svårt att avstå från de få SF-filmer som visas. There has to be someone out there, men vi kan ju hoppas på välvilliga aliens och inte sådana som i den här filmen.

Med andra ord - just another day.

Anchors away

Utbildningsplan har gått iväg för beskådan och feedback till alla som är närmast berörda. Detta lyckades jag med vid 18-tiden ikväll, eftersom mitt epostprogram trilskades.

Nostalgia goodies

From the roaring seventies!

Spontan självantändning

Den här började surra i huvudet på mig idag: "alone again, naturally". Very depressing indeed. Men så träffade jag min fd på videobutiken som doftade rejält med sprit till den grad att jag undrade om det kunde leda till spontan självantändning. Och log...

onsdag, december 05, 2007

Teaching machine

Åter i trampkvarnen, två seminarier och två föreläsningar på tre dagar + igår en trevlig lunch på EBC-restaurangen med en matematiker på datavetarsidan som jag lärt känna nyligen. Seminariet med grupp 1 blev riktigt lyckat. Alla grupper utom en använde tiden väl till att diskutera frågorna som ställdes och andra frågor i anslutning till ämnet (poängen med byggnadsarv och byggnadsarvsvård). Den som inte gjorde det ägnade tiden delvis åt att lära sig steppa av en i gruppen. Säkert gav det behållning det med, men när smågrupperna på slutet kort redogjorde för sina diskussioner insåg nog steppgruppen att de inte använt tiden helt optimalt...

Som vanligt krånglade inloggningen i föreläsningssalen, som vanligt kom jag och teknikern överens om att det borde undersökas. Hur jag nu skulle hinna med det med all undervisning. Att föreläsa 12-14 är inte optimalt, varken studenterna eller jag själv är riktigt på topp när vi inte fått mat. Själv fick jag i mig min lunch först vid tretiden, eftersom jag direkt efter föreläsningen behövde hämta en nyinstallerad dator tillsammans med den som ska använda den.

Utbildningsplanen är nästan klar, fredag knäcker jag lärmålen. Imorgon undervisar jag 9-11, 12-14. Jag tar med mig ett par äpplen vid detta tillfälle för att inte gå under av hunger. Det är när jag inte ätit som jag tenderar att bli seg och hör tungan slinta. Nu ikväll har jag faktiskt haft fritid! Jag var god gudmor och deltog i en förevisning av WAM-aktiviteter på Katte. Förkortningen har inget med vitt ariskt motstånd att göra, utan kan uttydas som Writing, Art and Music.

Tre timmar med variationsrik underhållning, en halvtimmespaus däremellan. Mest musikframträdanden, men också en liten utställning med olika produkter: teckningar, korta skönlitterära texter, foton och stickningar m.m. iPod-vanten var fantastisk liksom ett par sockar randade i turkos och grönt som hade passat mig perfekt färgmässigt. Imponerade stort gjorde eldslukartruppen som trots kallt, regnigt väder uppträdde mycket tunt klädda - att ha mycket kläder kan vara farligt i den verksamheten. De var verkligen urduktiga! Tjejrockbandet Puck på slutet var också en höjdare. Föregångaren, ett gosseband, bevisade att pojkar gillar oväsen :).

Sammantaget var det fantastiskt att uppleva alla dessa kreativa och engagerade ungdomar, men jag undrar vart de tar vägen? Eller är det våra malande föreläsningar på universitetet som till slut knäcker spontaniteten och glädjen? Kanske ska jag se steppdanslektionen som ett sundhetstecken, något fick de ut av seminariet trots allt, kanske fick de ut en bonus.

The Historian är jag inte slut med än, det är 50 sidor kvar, men nu är timman sen och jag måste upp senast halvåtta imorgon för att vara på plats i tid i lärosalen.

söndag, december 02, 2007

Hemmavid igen

Så var jag hemma igen från Skåne. Det konstiga var att jag trots det höga tempot hade en känsla av att ha varit på semester, förmodligen ett resultat av miljöombytet och att bara ha EN uppgift att ägna mig åt. Alla fyra kursdagarna gick hyfsat väl med tanke på omständigheterna och igår kunde jag alltså flyga hem.

Som avskedsgåva fick jag två flaskor Pro Secco som blev över från minglet i samband med Utvecklingskonferensen, men tanken på vad som kunde hända i resväskan med två flaskor bubbly där valde jag att inte acka dem. De står nu i en hylla och väntar på nästa tillfälle jag åker ner så ska jag bjuda mina trevliga kolleger på det.

Min rara hyresesvärdinna som är väldigt eko-minded hade huset fullt av plantor av vilka jag fick sticklingar. De ryms inte hos mig, så de ska jag försöka sätta i krukor på jobbet. Alltid trevligt med grönt.

En väninna till henne hade ställt ut krukväxter i trädgården över sommaren, men av någon oklar anledning rymdes de inte längre hemma hos henne. Så min hyresvärdinna hade förbarmat sig över dem. Bäst vi tittade på dessa så fick vi ögonen på en stor, kletig mördarsnigel som klättrade på julrosens stam. It met a sticky end!

På planet läste jag ut den mycket korta deckare betitlad The Magyar Venus som jag tagit med mig och läst några sidor i sänder sent om kvällarna. Triumf! Eftersom jag läst fler böcker av den författaren visste jag vad jag kunde vänta mig. Den som vill ha mysig underhållning och en bok som man kan lägga ifrån sig utan att sträckläsa men ändå vill avsluta rekommenderas läsa Lyn Hamilton. Denna bjöd på ett trivsamt mysterium med humoristiska inslag och huvudkaraktären är en kvinnlig antikvitetshandlare från Toronto. Litet ond bråd död, men mest dominerar pusselbitsletandet. Den här gången blev hon inblandad i verifieringen av proveniensen hos en 25000 år gammal venusfigurin vars äkthet ifrågasatts...

Med mig hade jag även The historian som jag fortfarande inte hunnit igenom än, men så är den på ca 700 sidor liten, tätt tryckt text. Men det gör inte så mycket, eftersom den består av rätt korta kapitel med flera historier i olika tidsskikt sammanflätade med varandra så behöver den litet längre tid för att man ska hinna smälta och hålla reda på alla intriger. Den är jättespännande!