torsdag, november 29, 2007

Hjärntom

Visst är det underligt? Om dagarna brukar jag ständigt och jämt få idéer till roliga blogginlägg att skriva. Vanligen i en situation då jag inte kan kasta mig över en dator och förverkliga det. På kvällen när tiden finns känns hjärnan plötsligt urblåst och allt jag minns är att jag på dagen hade kommit på något intressant att säga. Känner ni igen problemet?

Jag har nu idag fått i mig middag, mikrad pizza - det fick jag inte igår eftersom jag talade i telefon fram till kl 21. Då var det försent för riktig mat, så istället ilade jag upp till ICA Tuna och handlade en påse chips av märket Lays: Oriental fresh and spicy. Riktigt gott. Knaprade i mig den i sängen medan jag läste en av de två blivande magisteruppsatser jag lovat titta på som förutvarande studenter arbetar med. Inte hälsosamt direkt, men nöjsamt. Den andra uppsatsen ska jag strax ta itu med, men författarna måste invänta min hemkomst innan jag kan avge omdöme i och med att jag saknar internet där jag bor.

Min rara hyrestant som är pianolärarinna stod redo att ge mig en kopp te när jag slank in vid 22-tiden. Hon är verkligen gullig. Tidigare i veckan bakade hon morotskaka och ett par kvällar hittade jag en bit liggande på en tallrik i mitt rum när jag dök upp sent efter jobbet. Hon gror också egna groddar och matar mig med till frukost, däremot får inte de andra bed & breakfast-gästerna äta dem. Det får mig att känna mig priviligierad. En TV har hon ordnat också. Första kvällen såg jag en underbar intervju med Doris Lessing på Kunskapskanalen, så vill jag vara när jag är 80+.

onsdag, november 28, 2007

Lundensisk visit

För tillfället är jag nere i Lund för att vara kursledare. Det är mycket förarbete eftersom den kollega jag ska utföra uppdraget med dessvärre har haft andra saker att göra dagarna innan. Tors-mån har jag således ägnat mig åt massproduktion av handouts och nyframställning av overhead. Det är lättare över helgen när ingen är där och det går att ockupera alla borden i seminarierummet att lägga upp det på så man får överblick.

För att förenkla kopieringsproceduren till våren gör jag två uppsättningar av alla overhead och alla pappersoriginal så att vi kan verka oberoende av varandra. Det gäller att ta alla tillfällen att förenkla tillvaron för sig. Eftersom det råder brist på lärare som kan ta just den kursen så har jag lovat att köra ett tillfälle i vår.

Medan jag som mest intensivt försökte få ordning på röran av OH och tidigare handouts från föregående kurs i lördags lyckades jag med konststycket att förtränga en förutvarande student som jag själv kontaktat och föreslagit fika med. FÖRLÅT EIBON!!!! Så generad jag blir av att jag glömde bort dig! I synnerhet som du varit mig behjälplig med mycket. Det är bara att skylla på stressen. För usch vad slarviga vi var sist vi gav kursen, allt visade sig ligga i en salig röra.

En födelsedagsbjudning har jag dock klarat av i måndags kväll, utan att glömma bort att infinna mig. Likaså kom jag faktiskt ihåg att gå till min avtackning vid min gamla institution här i Lund, när vi räknade efter kom vi fram till att jag varit där i fem år – och jag som trodde det var 3,5!!! Tiden går som sagt. Det var hemskt trevligt. Det bjöds på tårta, tal och presenter – en fin Marimekko-skål i rubinrött, en bok om att leva långsamt som livsform (hmmm, jag lovar inte säkert att jag klarar av det) och en underbar liten liljekonvaljeplanta som får stå och pigga upp under kursdagarna.

Sedan har jag hunnit med litet kompetensutveckling trots allt, antagligen var det därför jag faktiskt kom ihåg både födelsedag och avtackning i måndags, dvs kopieringsberget var avbetat söndag kväll kl 22:30. Alltså kunde jag på måndag delta i föreläsning och större delen av en workshop om ”deterring and detecting plagiarism” i tentamens- och uppsatssammanhang. Det gav mycket att tänka på! Den hölls av Jude Carroll från Oxford Brookes University som beforskat området. Mer om det kan jag skriva en annan gång, rättare sagt, jag ska definitivt lägga in några inlägg på konstvetarbloggen om detta som studenter i framtiden kan ha gläjde av. Tänk vad den kan utvecklas och bli bra!

Jag har även hunnit läsa in mig igen på lagar, förordningar, policys och annat – det är alltför lätt att glömma detaljerna från gång till gång. Men det känns skönt att göra något som blir avslutat som den här kursen och att slippa ha en massa parallella arbetsuppgifter, här är uppdraget ett hela tiden.

Regnet har emellanåt piskat mot takfönstret i mitt bed & breakfastrum, men nu när det är minusgrader är det det snälla tassandet av snöflingor som möjligen kan höras. Båda delarna tycker jag känns lika mysiga.

söndag, november 25, 2007

Kulturalism

Förra veckan följde jag med till utdelningen av Lundequistska* priset som för övrigt tilldelades Åsa Linderborg. Min väninna som jag sällskapade dit med gissade på henne redan i förväg. Det serverades en fantastisk buffé, särskilt ostbrickan var helt otrolig och jag åt alldeles för mycket.

Medelåldern var hög bland Uppsalas elit som var där och då menar jag att många verkade vara bortemot 80. Två kvinnor i den kategorin drabbades av plötslig yrsel, den ena efter den andra. Först ordnades en stol åt den första att ta igen sig i, men strax kom någon och ville ta av henne den för att ge åt nästa yrseldrabbade kvinna. Men den försvarades bestämt av de förstas vänner och hon som hjälpte nr 2 fick ge sig iväg och leta upp en ny stol. Det gav ett litet märkligt intryck. Själv undrade jag om det klokaste inte hade varit att ropa i mikrofon efter läkare, för det hade ju kunnat handla om stroke. Men jag var inte inblandad i hjälptrupperna.

Som det brukar bli träffade jag en del som jag kände och en del okända. En man som jag presenterades för skakade hand med mig mycket kraftfullt, men han hade rätt liten och kompakt hand och lyckades bända upp min tumme så att det fortfarande gör ont. Rätt förargligt.

*Uppsalas största bokhandel.

Som en fransyska

Efter att ha klippt page fick jag den trevliga komplimangen som rubriken indikerar av en förutvarande student i Lund som råkade få syn på mig. Min tillfälliga hyresvärdinna i Lund undrade hur jag som var så ung hunnit med så mycket när jag berättat litet om mig själv och vad jag sysslar med. Mitt svar var: jag är äldre än jag ser ut. Hon trodde jag var 28-30 sådär.

Vi enades om att det nog berodde på genetiska förutsättningar och ett hälsosamt leverne. Jag har aldrig rökt. Jag har festat återhållsamt. Jag har alltid ätit relativt nyttigt. Jag har alltid vägt litet i underkant (utom nu möjligen). Jag har sovit ordentligt och lägger mig vanligtvis i god tid om kvällarna (mestadels utom vissa stressiga perioder). Jag har inte nyttjat makeup annat än till fest. Jag har sommarjobbat och därför inte varit ute i solen särskilt mycket. Inte heller har jag frekventerat solarier. Inte ens nu solar jag mig mer än högst 1 vecka i sträck på min semester, sedan underhåller jag det någon timma varje vecka. Brun blir jag bara jag går utanför dörren, så det räcker.

Mest förtretligt för kosmetikaindustrin är väl att jag inte ens använder hudkrämer särskilt ofta eller mycket. Det gör jag bara ryckvis ett par veckor då och då när jag tycker att jag ser anskrämlig ut för att sedan helt glömma det när tempot ökar. Min mamma rädar mitt badrumskåp någon gång om året och använder upp äldre bortglömda krämer. Men jag tror också att psykologisk disposition spelar in. Jag är oftast munter och glad, jag är ickeaggressiv normalt, jag är obitter, jag är nyfiken på livet, jag lever mycket i nuet.

Så sammantaget är ovanstående mitt recept för evig ungdom eller vart fall uppskjutande av ålderdom.

fredag, november 23, 2007

Tiden springer iväg...

Jag tyckte jag skrev i bloggen nyss, men det tycks ha gått nästan 10 dagar. Märkligt. Ska göra det imorgon.

onsdag, november 14, 2007

Vegetarisk lasagne

Min lasagne blev väldigt god, så receptet behöver förevigas.

Inhandla 1 paket färska lasagneplattor. Mixa 2 dl creme fraiche med 100 g fetaost (använd gärna den som är inlagd med oliv, paprika och chili), blanda i 2 msk insaltad kapris, gärna också rivet skal av en halv lime och krydda med litet grann Mesquitemix. Använd färdig tomatsås med italienska ostar. Gör bechamelsås inte på mjölk utan på Solhavre. Riv ost. Stek en näve champinjoner. Tina upp en dl spenat.

Olja in en liten långpanna. Dela lasagnen i fyra sektioner med en sax. Smeta ut hälften av tomatröran på bottenplattan, klicka på 1/3 av fetaoströran och lägg på nästa platta, gör sammaledes med den. På tredje lasagneplattan ska spenaten bredas ut, champinjonerna strös och det sista av fetaoströran duttas ut. Lägg på den fjärde och sista lasagneplattan, häll ut solhavrebechamellen över alltihopa och strö över några msk sesamfrön, hampafrön och smakrik riven ost. In i 225 graders ugn tills lasagnen fått färg. Låt sig väl smaka.

Produktiv och improduktiv tid

Myntets båda sidor, för att vara produktiv måste man emellanåt vara improduktiv. Idag var jag mycket produktiv fram till halvtre i varje fall. Och hann med att utforma en salsskrivningsfråga, läsa ett synopsisutkast och avge synpunkter, bestämma en mötestid, svara på epost jag inte hunnit med, förbereda ett annat möte genom att skriva ut en massa papper som behövdes som underlag och sedan gå till sagda möte.

Mötet ifråga var med en formgivare, Gyllene Snittet som drivs av Elina Antell, eftersom vi blev av med vår sättare till vår antologi som jag nog har nämnt i en tidigare post. Det var mycket lyckat, vi hittade varandra direkt och hon hade gjort några fantastiskt fina trädgårdsplanschverk (facs av André Môllet) med uppsatser osv som hon visade mig. Det är en företagare som jag genast kan rekommendera till den som behöver hjälp med sättning och med grafisk formgivning av det mer avancerade slaget. Att hon dessutom bor mittemellan mitt hem och min arbetsplats är alldeles förnämligt.

Vi åt en sen lunch och efter det hade jag tänkt vara än mer effektiv, men si, råkade jag inte ut för rejäl huvudvärk. Något som sällan händer mig. Så jag gick hem, tog en tablett och vilade bort den innan min bästa väninna som avtalat kom och hämtade mig för eftermiddagsfika kl 16. Har man jobbat dygnet runt som jag i två månader kan man skolka sista arbetstimman för dagen. Den 1,5 timman jag hade huvudvärk kommer jag att ta igen ikväll har jag tänkt.

Sedan måste jag erkänna att vi ägnade oss åt social shopping också, min väninna och jag vill säga. Något jag lärt mig av en av mina magisterstudenters uppsatser är ett genustypiskt fenomen för kvinnor. Rötterna ligger långt tillbaka i 1800-talet då de första varuhusen inträttades och var av de få platserna där ärbara kvinnor kunde umgås utanför hemmet. Gamla spår sitter i med andra ord, även om kvinnor idag har större rörelsefrihet.

Det blev ett besök på English Bookshop som jag inte varit in i på två månader. Naturligtvis köpte jag böcker, en som jag inte ska avslöja eftersom det är en blivande julklapp, en som är åt mig, när jag nu ska hinna med att läsa den! Det är en SF-roman som också är en slags deckare. Den har fått good kritik i The New York Times Book Review om texten på omslaget är att lita på.

Författaren känner jag inte till sedan förut, han heter David Marusek och boken har titeln Counting Heads. Det handlar om en designer i en avlägsen framtid som hör till det översta skiktet av mänskligheten med rätten att nanoteknologiskt bli odödlig. Tack vare en scanner som "malfunctions" identifieras han som terrorist och blir raskt av med sin privilegierade ställning. Sedan dras han in i ett thrilleräventyr när hans dotter dödas och han måste lokalisera hennes kryogeniskt frysta huvud för att rädda henne tillbaka till livet... Låter inte det rafflande så säg? Annars tuggar jag vidare på The Historian som tack vare de korta kapitlen är perfekt för en upptagen universitetslektor.

Ett par spetsstrumpor halkade också med i inöpspåsen, liksom på BodyShop SPA Wisdom Plunge and purify bath soak. Visst behöver en flicka detta efter en hård dag? En julklapp till mamman passade jag också på att köpa. Två stycken avklarade så här tidigt är inte illa. Jag nådde till och med över utgiftsgränsen för en gratispresent och fick en stilig röd necessär laddad med E-vitamindagkräm, en mascara i resestorlek, White musk eau de toilette och en liten burk Satsuma body butter. Allt detta kan jag ta med är jag reser till Lund nästa vecka och skämma bort mig med! Kändes som en storvinst. Prövade också mineralpuder på vägen hem, men de hade slut av min färg och får inte in mer förrän nästa vecka.

Nu ska jag undersöka om min fantastiska vegetariska lasagne är färdig. Ja, det är den! Bon appetit till mig!

söndag, november 11, 2007

Bonus material

Utöver videoklippet med Kaiser Chiefs i inlägget under detta som framträder med "I predict a riot" måste jag nu när jag hittat dem på youtube lägga in ett med mitt favoritband by far, som det finns rätt många videoklipp av. Via länken till min spellista kan de avnjutas. Klicka på högerpilen för att se videosarna i turordning eller välj någon enstaka genom att klicka på vänsterpilen så visas minirutor upp nederst i fönstret som man kan välja bland. Now - I give you the Magic Numbers:

.

Blir man inte glad så säg av att se och höra dessa underbara syskon? Jag har upptäckt mig själv som indie-poppare genom dem, tänk vad man inte vet om sig själv! De är bättre är Kaiser Chiefs - tycker jag.

Från arbete till roligheter - Kaiser Chiefs

Jag har faktiskt haft kul också i helgen ska jag raskt tillägga. Igår var jag på min första konsert på det berömda och beramade Fryshuset i Stockholm. Det var britpop-bandet Kaiser Chiefs med förband som gästade Sverige. Den omedelbara orsaken till mitt deltagande var som vuxen-eskort med två tonåringar av vilka det var trettonåringens allra första popkonsert live! Han var salig och stod med storasyrran framme vid scenstängslet, skrek, viftade och hoppade energiskt.

Själv hade jag börjat utveckla förkylning och valde att placera mig litet längre bort och avstå från hoppandet. Precis som tidigare på The magic numbers (ska lägga in en youtube-länk till dem med ovan) var det viss åldersmässig variation, vilket var intressant. Jag kände mig inte som ett UFO bland idel fjortisar. En kompis till tjejen frågade medan vi köade in vad jag tyckte om bandet varpå jag ärligt sa att jag aldrig hört dem. Hon blev litet konsternerad tills vi förklarat omständigheterna. Efteråt gav jag tummen upp för dem och har inhandlat några av låtarna som souvenirer från iTunes. Med min lektorslön är det rimligt att jag stödjer kulturarbetare genom att hederligt betala för mitt avnjutande av deras musik. Håll till godo med en youtube-video med dem:

Klappar mig själv på axeln

Tack vare roligheterna blir det här ett inlägg till med innehåll och inte bara en pausfilm from youtube. Jag ägnade tors-fre förliden vecka åt att äntligen få arbeta med forskningsprojektet - ilustrationsbeställningar. Vi har nämligen fått beviljat tryckningsmedel till vår engelska antologi.

En annan uppgift jag har haft och inte hunnit med är att kontakta formgivaren som skulle sätta volymen. Nu ringde jag honom och talade först med hans telefonsvarare, men morgonen efter ringde han up mig. Det visade sig att han lagt ner sitt företag och bytt yrke - till fingeravrtycksidentifierare. Det är en av de mer häpnadsväckande karriärbyten jag hört talas om. Jag fick dock rekommendation till en annan som jag raskt sökte upp i eniro och som hade sin epostadress länkad där. Så jag fyrade av en lika snabb förfrågan. Hon blev mycket överraskad över att faktiskt få ett mejl den vägen, men var positivt inställd. Hoppas på möte nästa vecka så att jag får ordning på "this slight snag".

I veckan har jag också lyckats att rensa bort ett dåligt skrivsamvete: Min andel av en samarbetsartikel till arrangören av den konferens i Växjö som jag berättat om tidigare. Den blev riktigt bra till slut och jag fick orsak att läsa delar av ett par böcker som jag inte hunnit med förut, som knöt an till vår problematik: hur den kyrkliga sociala ingenjörskonsten under andra halvan av 1900-talet påverkat kyrkobyggnaders religiösa stämningsvärde. Vi anlägger ett upplevelseperspektiv av fenomenologiskt slag vilket var roligt att få tillfälle att göra.

Slutligen har jag också lyckats sända iväg de sista kommenterade hemtentorna, så hoppas jag att det jag tar upp fungerar på rätt sätt. Antagligen kommer följdfrågor nästa vecka från hoppfulla alumner som ska skriva nästa hemskrivning. Vilket innebär att jag nästa helg sitter med den uppsättningen tentor. Ledig kommer jag nog inte att vara förrän tidigast i december igen, eftersom jag ska till Lund 21/11 och arbeta där månaden ut. Fullt ös med andra ord.

onsdag, november 07, 2007

Whirling Dervishes of Konya @ The Chicago Cultural Center

Illustrerar del av bloggtexten nedan.

The incredible shrinking blog

Kan man kalla den här. Det var längesedan jag var så uppslukad av arbete att jag inte hade tid att blogga. Men så är det den här terminen. Jag har en bestämd känsla av att jag nog gjort ett och annat därutöver, men är för trött för att komma på vad.

Jovisst, nu minns jag! Bio, jag har faktiskt varit på bio! Det är trots allt en månad mellan besöken och det är inte illa. Den här gången var det "Tillsammans är man mindre ensam" med Audrey Tatou bland annat. En charmig feelgoodfilm. Även om intrigen var lättgenomskådlig så agerade skådespelarna så bra, att man sjönk in i berättelsen ändå. Den handlade om en städerska, en vykortsförsäljare och en kock.

Hon bor i början av filmen på vinden i ett kyffe, men lär känna sin granne vyrkorsförsäljaren som också är en proletariserad greve som försöker upprätthålla litet stil. Han bor i ättens nyligen avlidne huvudmans stora lyxlägenhet medan bouppteckningen äger rum. Den delar han med kocken som är en ung kvinnokarl som fördriver den lilla fritid han har med flickor han plockar upp för one night stands och att hälsa på sin älskade mormor i hennes hus i förorten. Kontrasten mellan greve Philibert och hans vän kocken är drastisk. Av ett skäl som jag inte ska avslöja flyttar städerskan med tiden in hos dem, vilket skapar konflikter...

Rekommenderas!

Förra helgen var en konstnär som jag känner från Lund i Uppsala för att hänga sin utställning. Han ville gärna uppleva Uppsala nya konserthus där det ägde rum en Sacred Music Festival och frågade om jag hade lust att följa med. Så det gjorde jag. Dansande dervischer från Konya i Turkiet och en korsikansk manskör stod på programmet. Ovan ett klipp som visar Konyadervischerna, av någon okänd anledning fungerar det bara att publicera youtube-filer om jag skickar till egen post, däremot inte att lägga in url:en. Bättre live med dervisher. Mesmeriserande och avstressande. Den korsikanska kören A Filetta var otroligt bra också. Sångarna bildade den när de var i tonåren och har sjungit ihop i mer än 30 år. De har haft tid att bli riktigt skickliga. De förvaltar en speciell sångstil som finns på ön.