fredag, augusti 31, 2007

Ett litet belåtet postscriptum

Jag har lyckats med att också uppfinna fältarbetsuppgifter för A-kursens introduktionsövning, liksom exkursionsuppgifter i Gävle även om jag ännu inte har pärmen. Men å andra sidan har jag åtminstone fått tag i telefonnumret till den som kan avslöja var den är...

Åter på epostbanan

Vid 13-tiden vaknade LU:s epost till och jag har ägnat merparten åt dagen åt det mysteriet. Först på förmiddagen att ringa runt för att ta reda på om det är min dator, LU:s servrar eller Bredbandsbolagets som är kajko. Sedan att inhämta det jag förlorat i tid eftersom många meddelanden förstås hade kommit just för att eposten inte var tillgänglig. Det finns en egendomlig relation mellan tekniska fel/heldgsmöten och tillströmningen av epost, som alltid når en höjdpunkt just när det är som mest olägligt.

Jag har även igårkväll gjort en slutredigering av programtexten som studentrepresentanten och jag arbetade med. Den har jag sedan tillgängliggjort för min studentreferensgrupp i Facebook för att få input kring behovet av en sådan och ev polish av formuleringar. Studenter är universitetslärarens bästa vän!

Till min stora glädje har jag efter lunch också lyckats med att mata in i webbschemat fredagsmöten för mina studenter på A-kursen i Uppsala där de under egen maskin ska diskutera undervisning och kurslitteratur för att tillsammans kunna stöta och blöta frågor. De som de inte själva har svaret på får de passa vidare till mig. Jag har också tudelat tentan i en hemskrivningsdel och en salsskrivningsdel. Hemskrivningen betygsätts med G, medan salsskrivningen betygsätts med G-VG. Varje delkurs ska avslutas med att studenterna under inläsningsveckan får bearbeta sina kunskaper i en kort hemskrivning där de diskuterar föreläsningar, analysövningar och kurslitteratur utifrån studiemålen. Sedan blir det blindtest på salstentan och en andra mer koncentrerad essä kring ett av mig definierat problem.

Den ena pedagogiska tanken är att denna modell ska assistera de studenter som drabbas av salsskrivningsfrossa genom att hemskrivningen kan påverka slutresultatet i gränsfall och viceversa förstås. Hemskrivningen inlämnas dagen efter salsskrivningen ifall de vill rusa hem och jobba igenom den ordentligt en gång till ifall de känner sig osäkra på utfallet av salsskrivningen. Den andra att hem/salskrivning ska ingå i enbearbetningscykel med basgruppsmöten med protokoll och frågeställande varje vecka, hemskrivning som stöd för bearbetningen av kurslitteraturen inläsningsveckan och en utslagsgivande salsskrivning då förmågan att utan stöd resonera kring en begränsad fråga prövas. Jag föreställer mig att detta borde leda till flitigt deltagande i undervisning, lika flitigt läsande och ett fördjupat lärande. Jag kan ju ha fel - men tror det inte.

Exkursionspärmen för Gävle är fortfarande borta. Den som troligen hade den sist tycks ha bytt epostadress utan att meddela den nya och finns inte heller sökbar i Eniro. Just what I needed.
I övrigt väntar jag en besökare när som helst och har därför inte ro att skriva på min uppsats. Jag får framställa instruktion för A-kursens fältarbete i slutet av nästa vecka i stället, främst att nu välja byggnader som de ska jobba med arkitekturanalys kring. Det blir nog nationshusen för de ligger nära campus (och mitt hem) och möjligen något mer tillägg. Samma grupper ska också bilda basgrupper för veckomötena och på så vis får de studerande en tredje bonus: de lär känna kurskamraterna.

Bredbandsbolagets fel

att jag inte kommer åt min epost i Lund enligt LDC Helpdesk, den hjälpsamme personen frågade omedelbart vilken netprovider jag hade och upplyste mig om att "de jobbar på det". Jag kan inte påstå att jag se fram mot att så småningom få en klump med viktiga meddelanden som krävt svar omgående i värsta fall nästa vecka...

torsdag, augusti 30, 2007

Serverkrasch vid Lunds universitet?

Alltsedan jag drog igång datorn vid 18-tiden har det varit stört omöjligt att nå LU, allt ligger nere och är otillgängligt: LU:s hemsida, webbmailen, CED:s intranät och imapservern. Min slutsats är att något hemskt inträffat eller också är det bara serverbyte. Men det är hemskt ovanligt. Jag som epostberoende känner mig så klart nervös över detta, vem vet vilka högar av viktiga meddelanden som hopar sig i cyberrymden och aldrig når fram varken till mig eller från mig till mina arbetskamrater där?

Små annotationer

Jag märker på bloggen att hösten kommit, eftersom jag har mindre hjärnkapacitet pga av ett snabbare arbetstempo att avsätta till intellektuell reflektion utanför arbetet. Det betyder många dagboksinlägg och färre diskussionsinlägg framöver misstänker jag. Det är mycket praktiskt detta med möjligheten att spara utkast.

Egentligen hade jag tänkt tvätta håret och ta en ordentlig dusch imorse, men det blev kattvätt pga tre telefonsamtal på raken från kl 8 till strax efter nio. Först ringde dagens lunchkamrat för att bestämma tid och plats, jag blir upphämtad. Medan vi fortfarande samtalade ringde mobilen. Jag avslutade på landlinan och bytte till den. Det var en entusiastisk projektledare som ville:

a) att jag skulle föreläsa i samband med den vandringsutställning som kommer till Stockholm med en rekonstruktion av Giottos fresker i Scrovegnikapellet
b) att jag skulle rekommendera fler föreläsare

Det här tyckte jag lät kul och frågade därför med darrande stämma när utställningen skulle vara? Tre veckor från slutet av november och in i december, vilket lät betryggande för då har min undervisningsdel minskat radikalt. Alltså tackade jag ja. Sedan diskuterade vi andra namn, men eftersom hon är amerikan om än svensktalande enades vi om att det var enklare att jag skickade deras epostadresser till henne via mailen i stället för att försöka bokstavera muntligt. Det har jag gjort.

Men när vi lagt på luren och jag hunnit ta ett steg mot badrummet ringde min mamma som är maniskt noggrann med att tala om var de befinner sig för att berätta om den bilutflykt de ska göra idag. Och när hon ändå var i luren ville hon veta vad nytt jag hade att berätta, så då fick jag återberätta det förra telefonsamtalet.

Sedan kunde jag äntligen sätta mig ner och öppna eposten, som jag funnit att jag helst bör läsa en gång på morgonen och en gång på kvällen för att inte drunkna i den. I synnerhet som jag nu har tre konton att hålla reda på: mitt privata, min lundaepost och nu uppsalaeposten.

Jag besvarade det som behövde besvaras och skickade även en förfrågan till en företrädare i arkitekturämnet i Uppsala och bad om tips på lämpliga exkursionsuppgifter i Gävle för studenternas räkning. Till på torsdag måste jag ha upprättat en lista och även om jag jobbat där ett år betyder inte det att jag automatiskt vet vad som är tillräckligt omskrivet för att ge dem uppgifter som håller dem tillräckligt sysselsatta.

För en stund sedan kastade jag in den näst sista laddningen tvätt och kan äntligen sätta min Robomop från Claes Ohlsson i arbete. Jag kan rekommendera den varmt, jag har börjat prata med den som om den vore ett husdjur där den flitigt och utan att klaga tar väck damm från mitt golv. Den surrar endast litet lågt i bakgrunden. Den äldre modellen som jag har reas för 229 kr såg jag och den nya kostar drygt 300.

Ja, så har jag ju också tagit bloggpaus en stund som ni ser för att rensa hjärnan, jag ska även hämta ut ett paket där avin kom igår. Det tar sällan mer än 15 min eftersom jag bor nära videobutiken som tjänstgör som postkontor här.

Det känns skönt att slippa packa resväska för att resa iväg till undervisningen och avstressande att veta att jag har tillgång till hela min arsenal av gammalt underlag och hela mitt referensbibliotek - inte bara det som ryms i bagaget. Mina klädval blir också allt piggare; idag har jag ljusbblå tröja, orange kort kjol från HM och ett par tights i turkos bredrandade i svart. Hurra för det nya strumpmodet! Det är femton år sedan det fanns så skojiga varianter.

Några timmar senare:

Min bästa väninna som jag åt lunch tillsammans med på Kungsgrillen tog min färgrika klädsel med upphöjt lugn. Hon vet att konventioner är det värsta jag vet. Hon hade varit på Manilla på Bonniers årliga författarmottagning, så jag har fått veta allt om de andra som också var där. Men det tänker jag inte föra vidare. Inte heller var Paolo Roberto har tatueringar och vilka motiven är, vilket han berättade för mig vid kaffet efter en bisarr middagsbjudning som vi båda var inbjudna till utan att riktigt begripa varför för några år sedan.

Jag och min väninna gjorde ett försök att gå på Konserthusets "Öppet Hus", men kön som ringlade runt hörnet var lång och luften slightly nippy i dag så vi avstod. I stället besökte vi en del affärer, men utan att göra inköp annat än på Lush - där jag införskaffade fyra badbomber att ha i beredskap inför min stressade septembermånad och en ansiktsmask. Så hoppas jag att den senare inte ger allergiska reaktioner, Lush gör ju inte djurförsök. Just nu envisas Blogger med att ge mig dubbla radbyten vid styckebrott vilket är rätt irriterande. De går att ta bort efter ett tag, men är litet envisa.

Via butiksrundan passerade vi även Hugos där vi tog varsin café macchiato. Tjejen som betjänade oss hade nog inte jobbat där länge för vi fick den största espresso någon av oss sett på länge utan att säga till om dubbel sats, vi betalade för en enkel... Sedan hem där jag lämnade Lushinköpet + de glasögon jag hämtat från Synsam. Begreppet terminalglasögon ger litet konstiga och obehagliga associationer i mitt huvud, men onekligen underlättar de arbetet vid datorn och kommer att bespara mig nackbesvär och tillhörande huvudvärk framöver. Arbetsgivaren är skyldig att stå för sådana, jajamen. Bågarna är av blå metall. Det känns litet underligt att se så bra på datorskärmen.

Packade därefter ned min laptop i ryggsäcken och gav mig av till UB som i Uppsala heter Carolina Rediviva, oftast kallat enbart Carolina och om man har bråttom Carro. Där hittade jag en doktorand i idéhistoria som jag känner och förstörde hans tidningsläsningsstund med att konversera honom alltmedan jag inväntade den studeranderepresentant jag skulle träffa för remissarbete. Vi fick sedan tillstånd att sitta i det inre rummet som egentligen var avstängt därför att caféets innehavare parkerat en rokokosoffa tillfälligt där som ingen fick sitta i. Det fanns andra sittmöbler också. Han äger en antikaffär och brukar möblera UB:s fik med fina 1800-talssoffor och bord, en gång också med ett antikt kinesiskt porslinsfat som jag höll på att riva ner eftersom den stod på en hylla bakom min rygg!

Studeranderepresentanten och jag diskuterade ivrigt vårt uppdrag, hon hade varit flitig och tagit fram mer information och gjort ett utkast som jag ikväll ska bearbeta. Trots allt är det jag som har lön för att göra sådant här. Vi skrev delvis in det på plats dock och upprättade en översiktlig tabell över det tänkta kandidatprogrammets förlopp, men det saknas en ingress som bör innehålla honnörsorden: breddad rekrytering, anställbarhet, hållbarhet, EU-perspektiv och arbetsmarknadsanpassning m.fl. Som faktiskt för en gångs skull är alldeles sanna! Jag avser att framhäva att förslaget är framtaget med studentstöd.

Tillbaka hem, handla ingredienser till morgondagens middag och läsa eposten. LU:s server ligger nere förargligt nog, men till all lycka hade mina kolleger svarat till mina andra två konton. Den som jag efterlyste material till Gävleexkursionen från meddelade att hon lämnat över en hel pärm till institutionen. Till vem var litet oklart. Alltså lät jag stafettpinnen gå vidare och epostade the usual suspects om de visste var den fanns. Där har jag något senare fått svar från den kursansvarige som skulle undersöka saken. Tacka vet jag internet, där kan man lägga upp material så att alla kan nå det och så att det inte går förlorat. Vi behöver mao en gemensam plats i servern för undervisningsunderlag för att rationalisera arbetet.

Däremellan har jag skakat mattor och omhändertagit Robomoppen som gjort sin insats i mitt städprojekt. Att avbryta den under arbete för att slå av den är som att fånga en snitch, så jag föredrar att låta den löpa sin tid ut. Nu återstår slutdammsugning av mattor och skurning av golv. Eftersom jag har långt hår sedan ett par år tillbaka så hårar jag av mig som en hund numera. Jag har även kastat tre påsar med sopor och hängt den allra sista tvättomgången.

Nu ska jag älga iväg till institutionen och fiska upp förra årets exkursionsrapport, så kanske jag får tillräcklig ledning av den för att lägga upp årets Gävlebesök, innan jag äntligen tar mig tid till en ordentlig dusch med hårtvätt. Jag räknar med att det är utopiskt att tro att jag hinner med bådadera imorgon. I synnerhet i beaktande av den ickeföraktligt långa lista med saker att göra som finns i min mobil så att jag inte glömmer något. Idag hann jag bara med en punkt, än så länge i varje fall.

onsdag, augusti 29, 2007

Tur som en tokig?

Sist jag var på min arbetsplats i Stockholm landade jag ju som vi sett mitt i en födelsedagsmottagning. Den här gången var det personalpub som var på tapeten. Visserligen ägde den rum efter arbetstidens slut, men den förbereddes i köket (2 dörrar från det tjänsterum som jag sitter i) med glada konversationer och slammer från lunchdags och framåt.

Eftersom det var kvavt inne hos oss var vi tvungna att sitta med dörren öppen för att få luft och kunde inte utestänga ljudet, vilket var litet störande för mig som är van vid en tyst och stilla arbetsmiljö. Tur att jag var där just idag då jag kunde få mig till livs ett glas rödtjut, litet saltade nötter och trevlig samvaro en stund efter jobbet. Otur att det återigen var svårt att koncentrera sig på skrivandet. Det var det där med gungorna och karusellen.

Innan partajet bröt ut hade jag något försenat kunnat sammanstråla med min nya doktorand. Att vi hade haft mycket ett konstruktivt samtal var båda eniga om efteråt. Det är kul som handledare att få den sortens feedback och jag hoppas innerligt hon har mod nog att säga ifrån de gånger hon inte får ut det hon velat av handledningen. Själv ser jag fram mot minst ett par års intressanta och spännande diskussioner kring just det avhandlingsämnet. Det tilltalar mig genom att det resulterar i en biografiskt inriktad monografi med genusperspektiv som också har en enligt vår gemensamma uppfattning mer generell betydelse.

Att orda om det jag skriver är inte meningsfullt, så merparten av dagens arbete lämnar jag därhän här i bloggen. Däremot kan jag ju konstatera att jag idag, hurra, nådde fram till konklusionen som jag har att arbeta vidare med på fredag.

På vägen till mitt jobb imorse hade jag turen att träffa på en bekant på tåget som var på väg till Centralpalatset där ett av departementen ligger som han är knuten till. Jag blev därför inbjuden att följa med på en improviserad guidetur i huset och fick se hur det ser ut idag. Centralpalatset är ritat av Ernst Stenhammar kring sekelskiftet 1900 och interiören har haft jugendmålningar. Vissa fanns kvar i entrén. Det var Stockholms första byggnad som exklusivt ritades för att användas som kontorshus. Eftersom det lär figurera i min undervisning på B-kursen var det kul att med egna ögon få se det invändigt. Tyvärr är det mest fragment kvar av den ursprungliga inredningen, en del dörrar, innertak, vissa golv och burspråkspanel. IKEA-möblerna såg litet malplacerade ut i de rum som hade kvar äldre trädetaljer.

För övrigt sov jag återigen illa förliden natt, men tröstar mig med att jag säkert kommer att sova som en klubbad säl när jag nu strax ska lägga mig efter en lång dag. Väl hemma har jag förstås ägnat mig åt att besvara den epost som anlänt under dagen, vilket jag inte kan göra från min arbetsplats i Stockholm. Där finns inga oskyddade trådlösa nätverk nämligen och jag arbetar på min egen laptop som inte är ansluten till intranätverket. Jag har också besvarat de första studentfrågorna i min blogg avsedd för detta: http://konstvet.blogspot.com De kom via epost men jag bedömde att de hade allmänintresse och svarade huvudsakligen därför i bloggen så andra kan dra nytta av dem. Nu ska jag läsa litet andra bloggar och sedan gå till sängs. Tomorrow is another day.

tisdag, augusti 28, 2007

Nya Picasaalbum tillgängliga

  Ikväll har jag skapat några nya Picasaalbum (se länk intill i listan på höger sida) med foton på arkitektur och skulptur från Östergötland respektive Strängnäs 2006. Litet inkongruent är den benämningen med ett landskap och en stad, med tiden när jag samlat ihop ett antal årsalbum ska jag också organisera om dem efter ort.

I östgötaalbumet finns foton från bl.a. Alvastra kloster, Heda kyrka, Örberga kyrka, Herrestads kyrka, Rogslösa kyrka, men också Nyköping eftersom jag och min kompis passerade där på vägen(jag vet att det ligger i Södermanland).

Att lägga upp dessa medeltidskyrkor fungerar litet som upptakt inför nästa veckas föreläsning för mig, jag har dubbelpass då med nordisk romansk och gotisk arkitektur. Det har jag inte föreläst om sedan 1998, men jag har kvar pärmen med material så det reder sig och en del eget bildmaterial. I övrigt finns många bra foton i Wikipedia och Wikimedia Commons. På bilden ser ni ett foto ur Strängnäsalbumet: prinsessan Isabellas gravtumba i domkyrkan.
Posted by Picasa

Jag bara måste...

berätta om dagens roligaste referers till min blogg. Någon kom till den genom att googla rödbetsrecept, någon annan genom sökordet gummihandskar och en tredje genom att googla efter frasen plocka kantareller samt den fjärde på kombinationen Ragnarök och biljetter. Den senare har därefter återkommit under dagen och uppenbarligen läst fler inlägg, för inte kan just det som handlade om mitt biljettinköp till Ragnarök vara så intressant att det måste läsas fler gånger? Men kanske är det jag som har konstig humor som fnittrar förtjust över att kunna se dessa upplysningar...

För att parafrasera filosofen Descartes som sa: jag tänker alltså finns jag - Everyday Bi säger: jag hittas av Google alltså finns jag!

Att samla trådar

Nu har jag under förmiddagen hunnit med att:

1) upprätta kontakt med min nya doktorand i Uppsala och bestämma tid för handledarsamtal

2) få klartecken på att institutionen kan förvärva utlovad dator (MacBook Pro) med program för min räkning att ha som arbetsdator, däremot återstår att ta reda på hur beställningar görs, ett delsvar har jag fått, väntar på fler, har fått tips från IT-ansvarige vid EP om kända buggar, andra macanvändare som jag nogsamt sparat i en särskilt mapp på datorn osv

3) konfererat med min Utvecklingskonferenskollega ang kommande kommittémöte i Lund då jag inte kan vara med, men lovat att skapa dagordning, ang utskick till de papergivare som inte lämnat in något (deadline var 25/8)

4) epostväxlat med ett antal konferensdeltagare som glömt sina inloggningsuppgifter och därför skickat sina papers direkt till mig eller som hört av sig om anstånd

5) epostväxlat med svenska deltagare i vicerektors-mötet om forskarhandledning och forskarhandledarutbildning som nu också fått den info som skicats ut från Bryssel till resten av Europa

6) återigen kunnat konstatera att sökfunktionen i Outlook är fullständigt oanvändbar, den klarar inte ens av att hitta avsändare som man sitter och tittar på! Men jag har löst problemet, i stället för att använda sökraden överst ska man markera den person vars eposter man vill hitta och sedan högerklicka och säga sök avsändaren - då kommer de upp! Det förutsätter förstås att man har ett färskt meddelande från denne att utgå ifrån, eller kan hitta ett äldre, vilket ibland är en hake då jag sällan kommer ihåg när jag fått något

7) boka in en lunchtid nästa vecka med den äldsta av mina guddöttrar som idag blev universitetsstuderande [paw riktit]

8) parallellt med detta har jag gjort korta avbrott för att kasta in en ny hög med tvätt i maskinen och för att hänga den som är ren, nu åker sommargarderoben in i klädkammaren på förvaring tills nästa år, trist med de plagg jag knappt hann använda när nu vädret var så grinigt i år, hur allt nu ska rymmas, jag har ju fyllt på garderoben i nästan samma takt som jag rensat ut i sommar - för att inte tala om sommarskorna, skoskåpet är tämligen fullt redan

9) nu drar jag ur internetkontakten och ägnar mig åt mitt paper i stället.

10) nu har jag skrivit intensivt från kl 14 till 16:30, ögonen svider efter att jag stirrat på datorskärm i 2,5 timme med alldeles för litet vätska i kroppen, för även om jag inhandlade vatten var det först för en timma sedan som jag tänkte på att börja dricka det...

11) middemiddemiddemiddagsdags, ungsstekt fisk med ugnsbakade grönsaker och potatis, allt blir klart samtidigt, mycket praktiskt

12) idag råkade jag inte ut för något missöde under matlagningen lyckligtvis, däremot hällde jag litet tvättsåpa bredvid plastbubblan som den skulle landa i men å andra sidan blev tvättkorgen den stod på desto renare efter avtorkning

13) sedan ska jag fortsätta skriva fram till kl 21 då jag bryter för att koppla av så att jag kan sova gott i natt, eftersom jag allra helst ska gå upp kl 7 för att hinna med 8-tåget

Det blev för övrigt inte varmare än 12.8 grader idag.

Plötsligt...

insåg jag varför jag hade huvudvärk igår - jag drack ju inget vatten på hela dagen! Nu tar jag mig tid att gå och inhandla en 1,5 liter mineralvatten att tuta i mig idag.

Kamikaze

Den förbaskade kycklingen jag tillagade igår lever! När jag skulle lägga kycklingfilé nr 2 i mikron för att värma upp den slungade den sig ner på golvet och sprätte quinoafrön överallt. Jag måste dammsuga igen!

måndag, augusti 27, 2007

En dag i Bis liv

Morgonen började med att jag hade tänkt ringa ett viktigt telefonsamtal innan jag skulle iväg till inst och dagens möten. Men Norton tänkte annorlunda. En varningsskylt poppade fram som uppmanade mig att uppdatera till Norton Internet Security 2007 och fjärran vore det mig att inte följa detta goda råd. Tyvärr tog det rätt lång tid innan programfilerna var nedladdade så att laptoppen kunde arbeta på egen hand sä därför kom jag litet försent till morgonens kollationeringsmöte.

Vi kollationerade oss i två timmar, men det kändes som om alla behövde rusa igenom sin information. Sedan var det lunchdags innan nästa möte skulle börja. Men eftersom min dator jobbade ensam hemma med att installera Norton behövde jag ta mig dit och se att allt var väl. Det var det, så jag tog med mig en halv paj, litet salladsgrunk och återvände till inst. Där hann jag äta halva lunchen innan nästa möte började.

Skälet till det mötet var det remissförslag som skickats ut ang inrättande av fler program i humaniora med tydlig arbetsmarknadsanknytning vid UU. Det fanns fyra förslag och en uppmaning att svara på frågor kring dem samt att ev föreslå fler program. Vi var eniga om att ett program behövdes där konstvetenskap är huvudämne. Så jag fick chansen att förmedla ett förslag som Catharina kläckt under ett besök i Uppsala tidigare: "Kulturförmedling och entreprenörskap". Det nappade alla på efter litet diskussion. Så får vi se vad som händer när det går vidare till fakulteten. Med litet grubbel lyckades vi också komma på valbara kurser i vårt utbud som passade in i övriga föreslagna program.

Detta möte tog slut redan efter en dryg timma och jag och den trevliga studerandrepresentanten fick i uppdrag att precisera hur en sådan kurs kunde se ut. Det visade sig nämligen att hon lyckligtvis gått en entreprenörsutbildning på Högskolan i Dalarna. Kunde inte vara bättre. Jag tar det som ett gått omen. Hon var litet orolig först över om jag menade ett rent yrkesförberedande program, men jag försäkrade att vad jag tyckte var viktigt var att få in teoretiska aspekter via huvudämnet och att ovanpå det lägga en orientering i färdigheter och förmågor i ekonomi, juridik, projektledning och management som kunde ge en start, sk. verktygskurser. Då blev hon nöjd och talade entusiastiskt för förslaget. Student Power!

Från två till halvtre ägnade jag mig åt att få en snabbtur i mina kommande undervisningslokaler under kollegers ledning. Mellan halvtre och tre åt jag andra hälften av min lunch. Klockan tre utbröt ett sherryparty med anledning av invigning av en stenristning med institutionens namn och logga som förvärvats med professorns s.k. morgongåva. Tillträdande professorer i Uppsala får en disponera en slant som de förfogar rätt fritt över.

Vid fyra-tiden var muntrationen över och jag slog mig ner för att söka rätt på en bättre text till C-studenternas kommande designseminarium. Och hittade guld direkt! En underbar artikel om "Designing the Morality of Consumption: 'Chamber of Horrors' at the Museum of Ornamental Art 1852-53". Den blir perfekt att diskutera designbegreppet kring och frågan om god smak (maktperspektivet passar fint in också). Med ledning av det smakfostringsförsök som då gjordes tänkte jag vi skulle diskutera hur sådant sker idag. Bra för kritiskt tänkande.

Just nu har jag drabbats av huvudvärk, det slog till litet överraskande när jag kom hem. Men en Ipren gör att det släpper snart förhoppningsvis. Jag tror det hör samman med mitt behov av terminalglasögon, men de får jag först 30 augusti. Idag är jag särskilt glad över att ha hittat en lundensisk kollega, Marita, både i en bloggkommentar och dessutom fått en Facebookinbjudan att bli vän. Jättekul! Det som bekymrar mig mest med att sluta i Lund är hur jag ska kunna hålla kontakten med de goda kamrater jag fått där.

Efter middagen ska jag för övrigt sätta min Robomop från Claes Ohlson i arbete med att dammsuga golvet medan jag sorterar tvätt och städar bort de sista småprylarna som ligger på borden i mitt Livsrum.

PS Förmodligen så att jag inte ska drabbas av hybris när det gick bra under dagen, så har det mesta som kunnat gå snett med middagslagandet gjort det. Det började med att jag gick ner och handlade ingredienser till min "kyckling med skördesallad".

Kom hem, tittade i receptet och blandade för enkelhets skull ihop sesamoljan, soyan, chilin och vitlöken i min minimixer. Sedan lyckades jag med konststycket att i stället för att hälla detta över kycklingen stjälpa ut hälften över arbetsbänken. Eftersom den senare var ordentligt rengjord igår rullade jag helt sonika kycklingen i det som låg där för att sedan hälla det som var kvar i mixerbehållaren på rätt ställe. Torkade upp.

Skivade fänkålen, såg mig om efter zuchinin, hmm, zuchinini? Insåg plötsligt att jag bara hade tre och inte fyra saker med mig från affären. Zucchinin hade troligen inte följt med bandet hela vägen ner i kassan utan blivit kvar högre upp. Med kycklingen i ugnen sprang jag på raska fötter till affären och efterlyste min zucchini, som faktiskt låg kvar i kassan. Hem igen, tärna zucchinin. Insåg då att jag borde satt igång quinoan tidigare eftersom den ska koka ca 15 min. Den fick bli al dente.

Babyspenaten som jag skulle blandat ihop med fänkålen och zucchinin efter att ha kokat den är kvar i sin påse. De tidigare missödena gjorde mig så distraherad att jag glömde bort dem.

Dessutom har hösten kommit idag, definitivt.

söndag, augusti 26, 2007

Dagens bloggbesökare kommer från..

Stockholm, London, Helsingborg, Flyingeby, Habaja i Estland, Uppsala och Lund. I alla fall enligt IP-adresspåraren. Usch, jag måste sluta med det här, men litet småroligt är det, eller hur? Åtminstone är jag ärlig med att upplysa den som inte vet det hur lätt det är att spåra IP-adresser och därmed besök på hemsidor. Vi lämnar spår efter oss där vi rör oss i cyberrymden vare sig vi vill det eller ej.

Parfym


Igår hade jag tänkt skämma bort mig med en engång ansiktsmask från Parfymeri L i Uppsala. Den jag tänkt köpa hittade jag inte, däremot hade de ställt fram nya saker på sitt reabord. Det var litet förödande för plånboken, men då visste jag inte vad jag vet nu. Eftersom jag inte tittat ordentligt på posten i fredags märkte jag inte då att avsändare Uppsala universitet saknades bland lönebeskeden. Antagligen hade jag behärskat min konsumtionslusta i så fall.

Men det var verkliga fynd jag gjorde för halva priset: två hudkrämer från l'Oréal (så kan jag ge den ena till mamma i födelsedagspresent i oktober), en handkräm (också åt mamma, eftersom jag nästan aldrig handdiskar), en härlig hudkräm som förlänger solbrännan och det finaste - Very Irresistble Givenchy Summer Sun. Den senare köpte jag lika mycket för flaskan som för innehållet. Bilden på den ser ni ovan. Jag tycker den ser ut som en roligare och mindre överväldigande Turning Torso, eftersom den är i glas och har glada färger.

Ja, och så hängde det med ett läppstift från Lancôme i serien Color Fever nr 102 (Electro Flash Orange) på ordinarie pris, också i det fallet lika mycket för färgen som för "förpackningens" skull som ni ser intill (mitt läppstift är dock inte rosa). Mycket elegant design. Även om jag för några år sedan hittade ett orange läppstift, så har jag inte varit helt nöjd med det eftersom det torkar ut läpparna i stället för att mjuka upp. Lancôme har också en mörkare orange, som jag kanske skaffar mig. I övrigt har jag en bred palett sedan tidigare. Jag måste också köpa deras "Destiny Cube" när min fulla lön är mig tillhanda.

Min avsikt är att ha både Eau de Toilette-flaskan och ett urval läppstift som matchar mina kläder stående på tjänsterum, så att jag när jag känner för att piffa till mig inför en föreläsning enkelt kan göra det. Annars använder jag sälla make-up och absolut inte ögonmakeup annat än för kvällstillställningar, ingen foundation överhuvudtaget, möjligen litet vanlig hudkräm och puder ovanpå. Den som vill få mer pondus genom att se äldre ut i vissa situationer rekommenderas att använda hela arsenalen den gången. För makeup döljer inte, utan markerar linjer i ansiktet just pga av den konstgjorda yta som den skapar och som syns extra bra i dagsljus eller i välupplysta rum.

lördag, augusti 25, 2007

Kalle Stropp


kom på besök idag en kort stund och lät sig vänligen fotograferas.

Annars har jag läst en stor del av dagen, så att jag kunnat byta skönlitterär bok. Den utlästa presenterar jag någon annan dag när det faller mig in.

Ja, så har jag städat i köket litet grann. Imorgon ska fortstta med den sysslan.

Och så kom det inget lönebesked från Uppsala universitet. Tur att jag har annan anställning också, annars hade det kunnat bli besvärligt så här i räkningsbetalningstider. Varför blir det alltid så här vid byte av arbetsgivare?

Förresten, en ny ikon har dykt upp i editorn - man kan numera lägga till video ser jag. Kul! Då ska jag använda min kameras QuickTime-funktion någon gång.

Min balkongträdgård

fredag, augusti 24, 2007

What Tarot Card am I?


You are The Moon


Hope, expectation, Bright promises.


The Moon is a card of magic and mystery - when prominent you know that nothing is as it seems, particularly when it concerns relationships. All logic is thrown out the window.


The Moon is all about visions and illusions, madness, genius and poetry. This is a card that has to do with sleep, and so with both dreams and nightmares. It is a scary card in that it warns that there might be hidden enemies, tricks and falsehoods. But it should also be remembered that this is a card of great creativity, of powerful magic, primal feelings and intuition. You may be going through a time of emotional and mental trial; if you have any past mental problems, you must be vigilant in taking your medication but avoid drugs or alcohol, as abuse of either will cause them irreparable damage. This time however, can also result in great creativity, psychic powers, visions and insight. You can and should trust your intuition.


What Tarot Card are You?
Take the Test to Find Out.

Många inlägg idag

Den som så önskar kan botanisera nedan mellan fånigt quizresultat, utläggning om statistikprogrammen för bloggen och rekommenderade hemsidor för spårande av IP-nummer, en dagboksanteckning och två presentationer av böcker jag läst som släpat efter. Jag funderar på att ta bort etikettern bokanmälan och recension och ersätta med bokpresentation för det är mer egentligt. Allt är mindre spirituellt skrivet än om jag varit något mindre trött. Morgondagen är vikt åt städning, tvättning och möjligen litet läsning, annars mer redigeringsarbete.

Vilken historisk personlighet är du?




logo
Hvilken historisk personlighet er du?

Mitt resultat:
J.R.R. Tolkien
Du er mannen bak fantasysjangeren, og den moderne tids aller mest populære eventyrforteller. Din fantasi er enorm, som også din kunnskap om historie, språk og kulturer. Du er en skapende person, og du kommer til å skape mye stort i ditt liv, og bringe glede til mange hjerter.
Ta denne quizen på Start.no

Susnet.se och dess äventyrliga värld

Som en del läsare kanske sett har jag inspirerad av Camillas tips lagt in besöksräknare både från susnet och från G o o g l e A n a l y t i c s (jag vill inte förleda de som söker denna tjänst att hamna i min blogg i stället. Som mest har jag haft 66 besök under den vecka då Camilla länkade till ett inlägg i min blogg. Annars är mina besökstal rätt modesta, men jag är redan uppe i 43 så det förra rekordet kanske tangeras i helgen.

Det roligaste med dessa tjänster är att man också får olika typer av statistiska rapporter, de kompletterar varandra. Från susnet får man också en rapport via epost varje morgon om hur många som besökte bloggen föregående dag. Av den kan man utläsa IP-nummer och net provider, men jag har bara lyckats lista ut vilka besök som jag själv genererat. Majoriteten besökare är från Sverige.

Flertalet är återkommande och även om jag inte vet exakt vem som står bakom en viss IP-adress så kan jag gissa mig till vilken skara det är som är flitigast. Fast det tycks finnas en och annan mer som kommer tillbaka. Spännande! Går det att ta reda på namnet på den som finns bakom IP-adressen? Nej inte än så länge, såvida inte netprovidern avslöjar det, vilket väl knappast kan inträffa annat än vid mycket speciella omständigheter. Om misstanke om brott finns möjligen. Netprovider kan vara Telia, Bredbandsbolaget, och ComHem vilka är de vanligaste besökarna till min blogg. Faktum är att enligt GA så har till och med en Sony Ericsson K800i en mycket kort stund varit inne på bloggen. Allt som är udda är ju desto intressantare.

Skulle man behöva ta reda på vem som varit inne på ens blogg eller hemsida av något gott skäl, kanske för att bli av med en spammare så kan man få fler upplysningar på följande sajter:
WhoIs.com där man får adress till netprovider.
På http://whatismyipaddress.com/ får man upp en Google Map med den ort som den sökta IP-adressen befinner sig på och man kan också söka vilka servrar världen över som den färdas genom. Awsome. Gratis. Kul. Den hittade två besökare i Helsingborg, en i Lund, tre i Uppsala och en i Stockholm sist jag såg efter. Det är inte säkert att det är rätt, eftersom det är en betaversion så kan den korrekta platsen diffa. Jag lär inte lägga ner tid på att försöka para ihop IP-adresser med kända personer i min vänkrets, men jag tyckte var en lagom kuriosasysselsättning en gång.
Samma sak kan också göras på http://www.web-stat.com, men det är en betaltjänst där som man kan testa en månad gratis ifall man är nyfiken och vill veta var i världen ens besökare befinner sig ner till vilken stad datorn befinner sig i.

Det anges i den ifall läsaren gått via "referral" och hemsidan uppges, och det är så jag vet vilka som tagit sig in i min blogg från Camillas t.ex. Någon annan för ett par dagar sedan hade kommit via sökmotorn IceRocket. När jag klickade på den länk som uppgavs visade det sig den ursprungliga sökningen hade gällt "Roms bästa café" som jag ju skrev om tidigare. Min kompis Hilda kan jag identifiera eftersom hennes netprovider vanligtvis är arbetsgivaren, så det är rätt transparent. Sedan har jag funnit ett par mer mystifierande ursprungsplatser i England, en kommersiell netprovider och en akademisk, båda i London enligt IP-spåraren. Är det någon som av lurats av det engelska namnet eller är det en förutvarande student som anat vem som ligger bakom vardagsbiet? Vem vet.

Ett tappert försök att arbeta...

Ibland är det som förgjort, alla goda föresatser till trots så blir det inte som man tänkt sig. Idag hade jag planerat att sitta och skriva på min arbetsplats i Stockholm. Det började förstås med att jag låg sömnlös till halvtre av någon outgrundliga anledning, vilket betyder att jag varit trött och seg som kola i pallet hela dagen. Jag missade förstås det halvniotåg jag siktat på pga av trötthetsseghet och kom först iväg med det som gick tio över nio. På tåget började jag läsa Giddens för att göra någon nytta.

Väl framme hälsades jag förtjust av kolleger som inte sett mig sedan försommaren och så lockades jag ut på morgonkaffe på gården. Det var trevligt och koffeinet behövdes sannerligen. Väl inne med uppkopplad laptop och medtaget arbetsmaterial tog jag itu med den text jag slutbearbetar just nu. Klockan elva kom det första avbrottet då högvakten med musikkår marscherade förbi utanför fönstret. Det ekar duktigt ska jag säga mellan husväggarna när de trumpetar och står i.

Så småningom var de förbi och en relativ tystnad lägrade sig över rummet, dvs bortsett från trafiken utanför som bullrar en del. Då kom den första kollegan in i det rum vi delar. Vi utbytte några ord och så fogades hennes tangentbordsklickningar till det övriga bakgrundsljudet som successivt utökades av att andra kolleger började strömma till lunchrummet under högljutt tal. If you can't beat them, join them. Det var lika bra att bryta för mat, så jag hämtade mezebox på Östermalmshallen - urgod - tillsammans med en annan kollega från rummet mittemot.

Jag återvände till mitt arbete, där jag för en stund var ensam tills dess att sagda kollega kom in och hade ett koleriskt utbrott över besvärliga administratörer. Det tog ett tag innan hon avreagerat sig färdigt, man måste få göra sådant givetvis. Jag återgick till mitt arbete, men si då kom kollega nr 2 som också delar samma rum med oss två in och kollega nr 1 upprepade sin litania en gång till om än inte lika utförligt. Litet samtal. Kollega två undrar: ska ni vara med på födelsedagsmottagningen kl tre? Ja, vad ska man göra? Klart man deltar.

Med alla dessa avbrott blev det inte många stunder sammanhängande redigeringstid kan jag konstatera. Så bortsett från att jag ska städa imorgon behöver jag kompensera tidsbortfallet idag. Det är nog bäst att jag lägger mig tidigt, så att jag får sova ordentligt inatt i varje fall.

Artemis Fowl and the Lost Colony

Denna bloggs läsare undrar antagligen om jag alls läser något annat än barnböcker, deckare och facklitteratur. Visst gör jag det, men för tillfället har jag flera sådana i min pipeline så detta lär inte bli den sista i sin genre som jag presenterar. Detta är den fjärde boken i en barnfantasyserie om det unga geniet Artemis Fowl.

När vi träffar honom i den första boken är han en superintelligent ung ligist som tillsammans med sin livvakt Butler planerar allehanda smarta rififikupper. I samband med en av dem kidnappar han älvan Holly Short och upptäcker att det finns en parallellvärld inne i jordens kärna där allehanda sagoväsen lever i högönsklig välmåga. Att andra inte känner till det beror på deras välutvecklade magiteknik som gör att de kan sudda ut minnet av sig själva hos den som stött på dem. Holly är i själva verket en slags älvvärldens James Bond och ingår i dess hemliga polis. En överbegåvad kentaur är deras Q och uppfinner allehanda magiska hjälpmedel som ska skydda älvpoliserna under deras uppdrag. Givetvis går allt snett.

I den fjärde delen stöter Artemis Fowl ihop med en lika genialisk flicka i hans egen ålder som planerar att kidnappa en demon...

Serien är humoristisk, med rappa repliker och som sagt roliga paralleller med Bondfilernas värld. Älvornas magiska egenskaper ger utrymme både för äventyr och glada skratt. Gillar man barnböcker, humor och fantasy ska man inte tveka att bekanta sig med Artemis Fowl och hans världar. Den finns översatt till svenska ifall man föredrar det, men eftersom en del lustigheter är svåröversatta rekommenderar jag det engelska originalet. För hur ska man översätta namn som Diggins Mulch och Doodah Day på ett meningsfullt sätt?

Ritual, Politics and Power

Egentligen är det sällan som jag tar mig tid att läsa en hel fackbok, men den här gången tyckte jag den var så intressant att jag hade svårt att lägga den åt sidan. I ett tidigare inlägg, Aha-upplevelse, har jag redan gjort en kort analys utifrån Kertzers resonemang.

Bortsett från att jag fått en betydligt bättre förståelse för många företeelser i politik och arbetsliv, så slog det mig också att politiska ritualer är ett viktigt tema i den deckare jag just nu läser - The Janissary Tree. Men mer om den senare.

Att sammanfatta Ritual, Politics and Power är faktiskt rätt svårt, eftersom den är rätt komplex. I korthet så är den tydligt sociologiskt teoretisk, utvecklar begrepp, och exemplifierar resonemangen med konkreta exempel. Enkelt kan man säga att den dekonstruerar ritens/ritualens symboliska betydelse för att skaffa makt, behålla makt, kämpa om makt och fråntas makt. Med rit menar förf allt mänskligt symbolladdat beteende som är socialt standardiserat och repetitivt.

Riten fungerar identitetsskapare och meningsskapare, den hjälper oss att förstå och tolka omvärld och samhälle och människors plats i den. Inte minst tjänar riten det hierarkiska samhällets behov av att markera sociala skillnader. Exempel på profan rit som jag beskrivit förut är promotion och disputation som både kan sägas vara övergångsriter. I det senare fallet ska den som önskar övergå från ett stadium till ett annat, ickedoktor blir doktor, delta i en symbolisk intellektuell duell med en opponent. Det är rätt kul att betrakta dessa akademiska högtidligheter med Kertzers bok som lins.

Författarens huvudtes är att maktens ritualisering till skillnad från vad många andra sociologer hävdar inte bara är något som hör hemma i förfluten tid eller i s.k. primitiva samhällen. Han diskuterar flera utmärkta exempel också från vår tid, mest påfallande är kanske diplomatins ständiga sysslande med protokollsfrågor. Krig har utbrutit kring frågan om vem som ska sitta bredvid vem vid matbordet. Att vi tenderar att inte identifiera dem som riter hör enligt honom samman med att vi är så vana vid dem att vi inte kan se dem för vad de är.

Som allmänbildande bok kan jag varmt rekommendera den för vem som helst som gärna vill förstå sin omvärld bättre - och sig själv.

torsdag, augusti 23, 2007

Det goda livet på landet


Igår var jag och hälsade på Catharina som jobbar på Skokloster. Något jag lovat, och lovat, att göra utan att komma till skott. Det är väl någon latent sävlighet som manifesterar sig eller också konsekvensen av min deadlinefyllda almanacka, sommar eller ej. Men iväg kom jag till slut i min vita springare (dvs min Hyundai).

Catharina hade tagit en ledig dag och bjöd på natur och kultur och trevligt sällskap i lycklig förening, men något bad blev det inte vid Bagarboberget för det blåste pålandsvind och vattnet såg både kallt och uckigt ut. Det var dock soligt och med tiden blev det riktigt sommarvarmt. I stället åt vi vår medhavda picknicklunch på bergsknaggen ovan den lilla viken, maten bestod av en jättegod potatissallad som Catharina tillrett i förväg, innan vi åter hoppade in i vita springaren för att köra längre in i skogen. Tanken var att ta oss en bra bit in för att spara tid så att vi kunde ägna dess mer tid åt att plocka kantareller.

Vi höll på att bli kvar där. Medan vi glatt tjattrade och bilen rullade allt längre in i skogens dunkel blev vägen smalare och geggigare. Rätt vad det var kom vi till ett ställe där en otäck skogsmaskin plöjt vad som såg ut att vara ett synnerligen djupt hjulspår. Men det var svårt att avgöra pga av den brunmöljiga vattenyta som bredde ut sig i hålet. Vi stirrade skräckslagna på den och jag sa eftertänksamt att jag nog inte vågade köra igenom där.

Bara ett alternativ återstod - backa tillbaka till den vägkorsning vi passerat som det tycktes alldeles nyss. Men som alla förstår hinner man ett bra stycke också på en liten slingrig skogsväg, så gläntan låg betydligt längre bort än de tio meter jag föreställde mig. Ingen möjlighet fanns att vända heller, så vi satte igång den besvärliga proceduren att ta oss tillbaka långsamt baklänges.

Catharina sprang bakom bilen och semaforerade livligt för att indikera om jag borde styra mer åt vänster eller åt höger för att inte kasa ner i diket eller skrapa upp sidan på bilen med gråsten som gick i dagen bredvid vägen. Det är länge sedan jag behövt backa längre sträcka än ut från min parkering, så det tog ett tag och många false starts innan vi tagit oss tillbaka de femtio metrarna till gläntan vid korsningen. Men till slut var vi där utan vidare malörer. Desto retligare var det när det visade sig att enda felet med vägen var just den sönderkörda bit vi inte vågade oss på, i övrigt var den alldeles utmärkt och torr när man väl gått förbi.

Till fots tog vi oss alltså vidare och kilade som nosande hundar fram och tillbaka ut på små skogsexkurser, men inte längre än att vi hittade tillbaka till vägen igen, för att se om vi inte skulle hitta litet svamp. Och nog hittade vi flera svampar som inte var kantareller, bortsett då från den som var halvrutten, de två där bara svampfoten återstod eftersom någon egoistisk människa plockat den före oss och den en enda kantarell som undgått andra jägares ögon genom att dra ett brunt blad över sig, men mig lurade den inte. Den ansade vi och stekte till middag när kvällen kom, delande systerligt på de delar som inte var maskätna.

Utöver det hittade vad vi tolkade som en fornborg och en hassel, men det visade sig senare att de nötter Catharina plockade var bevånade och eftersom hon är en god vegetarian slängde hon nötterna och dess invånarna i soporna. Frid vare med dessa larver. Efter ett par timmars skogsvandring, faktiskt såvitt jag kan se utan att få fripassagerare i gestalt av fästingar på oss, valde vi att återvända för att i stället bli kulturella. Det konstiga var att det bara tog ca 20 min att gå tillbaka till bilen samma sträcka som tidigare tagit två timmar när vi irrade runt och sökte svampar.

Nästa etapp blev Skoklosters slott där vi tittade in genom gallret på ätten Wrangels kistor. Vi borde förstås reflekterat över vår dödlighet, men vi är nog båda som konsthistoriker miljöskadade så i stället diskuterade vi litet kort formspråkets variation. Sedan övertygade Catharina Skokyrkans guide om att vi var en ädlare sorts turist som kunde betros med en ficklampa och eget oövervakat besök uppe längs den s.k. nunnegången. Jag slog bara i mitt huvud en gång i valvbågarna.

När vi väl nått allra längst in och identifierat ett medeltida valvanfang på vägen återvände vi ut och tog oss nerför den smala, branta tegelspiraltrappan. Sedan besåg vi resten av kyrkan, tittade på medeltida inventarier och beundrade särskilt Wrangels insatser vid slaget vid var det nu var som finns avbildat i Wrangelska gravkoret.

Ett snabbesök på slottet hann vi också med, mest för att nyttja toaletterna, men där hann vi in på utställningen som bl.a. beskriver byggnadstekniken och sedan hälsade vi på Vertumnus samt skärskådade nyfiket en av guidedräkterna som är en kopia av en klänning buren av Anna Maria von Haugwitz, CG Wrangels gemål. Första gången jag besökte Skoloster slott var jag i tonåren och det var på en semester i södra Sverige. Då blev jag så förtjust i Vertumnus att jag köpte en affisch som sedan prydde mitt flickrum tills jag flyttade hemifrån.

En glass i solen och sedan in i bilen för att köra den korta sträckan till den romanska kyrkoruinen vid Flasta där vi drack five o'clock tea. Det är en mycket fin och relativt välbevarad ruin, kyrkan måste ha varit en av de största på sin tid i landskapet.

Vår tur avrundades med ett besök vid Slottsskogens brygga, men den låg i skugga så vi uteslöt bad för andra gången och gick i stället en förhoppningsfull runda i en planterad skog där träden stod i givakt i raka rader och där vi tänkte att vi KANSKE skulle hitta kantareller. Men nej, däremot sken den lågt stående kvällssolen på ett trolskt vis över den gröna mossan och jag ångrade djuuupt att jag inte tagit kamera med mig, förglömmande den jag har i mobilen som vanligt.

Vid en långsam genomkörning i Idealbyn tittade vi på de särpräglade, barackliknande hus som TM byggt för sitt utopiska samhälle och förundrades över att något så märkligt finns så nära Uppsala. Jag hoppas kunna intressera studenter för att skriva om det. Det borde gå att få ut minst 3-4 uppsatser utifrån olika frågeställningar, däribland en jämförelse med Järna. När jag får bestämma mer vid konstvetenskapliga institutionen i Uppsala ska jag återinföra projektarbetsformen.

Dagen avslutade vi med att äta en enkel pastamiddag med kantarellsås - jo, Catharinas hyresvärdinna lät oss ta av hennes torkade för att dryga ut. Hon kastade en blick på oss när vi kom in, hälsade och frågade om jag var Catharinas syster vilken jag fann synnerligen smickrande med tanke på hur mycket äldre jag är. Fåfängligheters fåfänglighet. På verandan beundrade vi sedan solnedgången som var helt spektakulär med en sol som sjönk under horisonten i ett bad av varmt orangea lågor. Utsikten vetter mot Mälaren från en höjd och det var bara så vackert.

Till sist gav jag mig av tackande nej till det trevliga erbjudandet att titta på en streakad Bollywoodfilm - jag har fått lära mig hur man kan se på film via alluc.org, säkert olagligt - och till det äta popcorn med grillkrydda. Jag är kanske konservativ i överkant, men det senare är jag lite skeptisk till, men jag har säkert fel och det är jättegott.

Efter denna snabba quiz ska det bli spännande att se om jag får godkänt på min Skodagstentamen, väl godkänt vågar jag inte tro på efter att ha glömt vad slaget som Herman Wrangel var med om hette.
(Är det bara jag som maniskt rättar korrekturfel i min blogg?)(Fotot är från Wikipedia)

Men inte riktigt än...

Jag kunde inte låt bli att berätta om dagens underligaste komplimang, i varje fall tror jag det var avsett så. Efter lunchen satt jag vid ett utecafé med min bästa väninna när en manlig bekant passerade som hälsade och sedan förtjust utbrast: "Vet du om att när man går in i egyptiska avdelningen på museet i Gustavianum så står det tjusig mumie innanför dörren(om det nu var till höger eller vänster) som ser precis ut som du!".

Jag måste gå dit i helgen och se efter. Ifall den ser ut som mig ska jag be att få ta ett foto och lägga upp på bloggen i stället för drakbilden.

onsdag, augusti 22, 2007

tisdag, augusti 21, 2007

Apropå eibons lyckade fest i lördags

Jag minns ett tillfälle på G r i p s h o l m (stavat så får inte turister upp denna blogg i stället för slottets hemsida vid en sökning :-)), då det var kungamiddag och galaföreställning på 1700-talsteatern - vi guider arbetade som allmän handräckning. När storheterna begett sig därifrån och den festen var över började vårt partaj. Då slog vi runt med tillresande kockar och andra deltagare. Jag lär ha väckt en av mina kolleger vid 5-tiden på morgonen för att be henne om mitt telefonnummer som jag vid det laget inte kunde erinra mig, eftersom någon av de tillresande som jag pratat med hade efterfrågat det... Vi hade hur kul som helst, även om detaljerna var litet suddiga dagen efter. Då skulle jag egentligen ha arbetat, men jag låg i soffan med en 1700-talsklänning draperad över ansiktet och sov hela dagen Jag drack inte så mycket vill jag påpeka men hade legat i som en gnu och haft ansvarsfulla uppgifter att sköta den dagen, så när spänningen väl släppte räckte det med fingerborg alkohol för att jag skulle bli överförfriskad. En av mina större bedrifter den dagen som jag är särskilt stolt över var när jag övertalade den lokala ICA-butiken att sälja kräftor innan kräftpremiären, eftersom de kräftor som skulle använts till middagen som dekor krossats under transport.

Studentportalen

Och så dagens id: idag, den sista smällheta sommardagen, har jag gått kurs och suttit inomhus i en källarlokal vid en dator där jag lärt mig använda Studentportalen vid UU. En alldeles utmärkt inrättning som nu uppdaterats. Något motsvarande finns inte vid LU. Där kan man kommunicera direkt med sina studenter, lägga upp länkar till tidskriftsartiklar men också till annat, ladda upp filer osv. Den kan även integreras med Ping Pong som är Uppsalas Luvit. Jag lovar att lobba hårt för anammandet av Studentportalen, så att studenterna får sin information samlat.

Rödbeta också!

För några dagar sedan köpte jag ett kvarts kilo primöra rödbetor. Sedan har de legat fram till nu, då jag tillredde dem med hjälp av ett recept ur Laga Lätt som verkligen var urgott: kryddig rödbetssallad med bacon. (Vegetarianer kan byta bacon mot tofu kan jag tänka mig, marinerad sådan vill säga). Det gör att jag känner stor tillförsikt inför de återstående två rödbetsrecept jag har kvar att pröva i denna tidning.

Mitt intresse att laga fler rödbetsrecept beror på att jag raskt inhandlade ytterligare ett kg små, mjälla rödbetor idag inspirerad av den goda middag som det första receptet gav mig. Ifrågavarande nummer av Laga Lätt (agusti - obs snart ersatt i hyllorna med septembers) kan varmt rekommenderas inte bara för rödbetsrecepten. Det finns många, många fler snabblagade nyttiga recept som får snålvattnet att rinna på en person som tycker om god mat, men har ont om tid. Länk till hemsidan ovan leder till ett recept på inlagda marockanska citroner som verkar lockande.

(Även ICA har just nu ett receptblad med laxfjäril med rödbetor och krassesås.Bara ett tips till i förbigående.)

För den som inte är van rödbetstillredare så kommer här litet tips. De ska inte skalas innan de kokas, för det gör man efteråt så att färgen inte blöder bort i vattnet. Det är bara blasten som ska skäras av, men lämna 2 cm av samma skäl. Enklast är att ta på sig ett par gummihandskar och gnida fingrarna mot den kokta rödbetan, så glider skalet av hur enkelt som helst. Jag har dock övergått från att nyttja traditionella diskhandskar till att använda plasthandskar som Apoteket försäljer. De senare kostar inte mycket och kan därför komma väl till pass också för annat, som att rensa avloppet i dusch/badkar från hår och annat päckel. De går att använda fler gånger än en. Låt dock rödbetorna kallna en aning så att du inte bränner fingrarna.

Skälet till min övergång till Apotekets plasthandskar är att min snälla, pensionerade och mycket energiska mamma när hon hälsar på hos mig gärna vill hjälpa till i köket (och lika gärna avlasta mig med att städa). Antagligen borde jag säga nej till det senare, men ska sanningen fram så är det inte alltid jag hinner med att städa i den utsträckning jag skulle önska. Det finns roligare saker att göra.

Ibland råkar det bli just mina rödbetsgummihandskar hon använder för att ta upp kletiga saker ur vasken med. Det känns inte helt hygienskt acceptabelt att skala rödbetor med dem efteråt, även om hon sköljt av dem. Då har jag brukat inhandla ett par nya helt raskt och påpekat att DESSA ska bara användas till rödbetsskalning, vilket hållit ett tag tills hon blandat ihop dem igen. Till slut hade jag väldigt många par gummihandskar. Så hittade jag Apotekets plasthandskar som är mycket billigare och därför kan kastas bort när de råkat användas till fel syssla utan dåligt samvete. Så jag rekommenderar dem varmt till den som eventuellt har liknande problem med att andra i hushållet eller gäster inte kommer ihåg att vissa gummihanskar är reserverade exklusivt för rödbetsskalande och andra till läbbigare sysslor!

måndag, augusti 20, 2007

Dagens middagssallad

enligt Bi: en kvarts påse provensalsk sallad, två stänglar skivad blekselleri, några hastigt stekta sockerärter, en mozzarella, tre överblivna små stekta korvar skivade, fyra skivade rädisor, rostade pumpakärnor och solfrosfrön ett par msk. Över det ett par msk salladsdressing på dijonsenap, vit balsamico, rapsolja, salt och peppar samt några blad basilika. Mums. Ät gärna en skiva grovt bröd till.

Röriga dagar

blir det ibland, dit hör denna måndag. Första timman på arbetsdagen ägnade jag att skriva ut min Outlookalmanacka för att kunna kollationera den mot våra nätscheman som tack vare idogt arbete av mig och kolleger nu ligger ute på nätet. Det har skett en del förändringar här och var nämligen så en uppdatering är av nöden.

Likaledes gick jag in och ägnade mig åt redigering av vissa programprunkter i schemat, som att utveckla ett och annat läsbeting samt skriva något om syftet med undervisningstillfället. Det behövs mer av det senare, men Rom byggdes inte på en dag och lärmål snyter man inte ur näsan hur lätt som helst.

Eftersom jag ska på opera i höst och se Ragnarök med några operaintresserade wagnerianer i min vänkrets föll det på min lott att boka biljetter. Så kl fem över nio ringde jag Operan för att undersöka om det gick än - övriga höst/vårbiljetter skulle släppas först kl 12 i kassan i Stockholm under högtidliga former. Jag hamnade i en telefonsvarare och drog slutsatsen att jag fick ringa senare.

När denna ersättning för morgonfika var uträttad var det dags att röra litet i den uppsaliensiska grytan. Här finns nämligen för hela universitetet en sk Studentportal dit alla kurser är kopplade och som fungerar, eller ska göra, som informationsnav gentemot studenterna. Imorgon ska jag gå kurs och lära mig använda SP från min ända som lärare och i fredags hade jag upptäckt att det krävdes ansökan om behörighet för att komma åt den. Det var en ren tillfällighet att jag kom in på en hemsida där denna upplysning stod. Varför det inte finns en folder eller en pärm som nyanställda ges där det all nödvändig startinformation står begriper jag inte. Antagligen finns det för få informatörer anställda.

Själv är jag av uppfattningen att om man ska få universitetslärare att använda sig av nya IT-lösningar, så ska man göra det så enkelt som möjligt. Min rekommendation är: ge alla lärare grundläggande behörighet och steppa sedan upp nivån vid behov. Andra kan nog tänkas krokna om de först måste genomgå byråkratiskt processande innan de får tillgång till den och riskerar att därför aldrig komma igång. I synnerhet kan jag se mig själv sloka som en lilja om jag kommit till kursen imorgon och insett att nähä, det krävs ytterligare något för att få tillgång till redskapet.

Jag fyllde i en blankett sent fredag eftermiddag och till all lycka var ställföreträdande prefekt upp på inst för att förbereda något eget i helgen och han skrev på när han var där. Efter det misslyckade försöket att boka operabiljetter fick jag tag i den på Learning Lab som skulle bevilja behörighet. När jag förklarat att jag vill jobba med SP i skarpt läge under kursen imorgon bad han mig faxa över ansökan och för en stund sedan fick jag bekräftelse på att han tilldelat mig behörighet. Jag vet inte hur mycket tid jag ägnat åt att tillskansa mig sådana praktiska redskap nu i augusti, men många timmar är det.

Sedan övergick jag till att röra i den lundensiska grytan. I natt hade jag första stressångestattacken över hur i fridens namn jag skulle få allt att gå ihop med Utvecklingskonferensen. Särskilt som jag har mycket undervisning i september och sannolikt behöver ägna mig åt den på heltid den första månaden. Somna kunde jag först efter att jag kl 01:00 stigit upp och på ett papper skrivit ner vad som enligt min mening behövde göras i en snart framtid.

Efter att ha konfererat en halvtimme med min bitr projektledare i Lund i förmiddags kände jag mig avsevärt lugnare igen. Sedan upprättade jag en checklista och skickade den till henne samt fyrade av en del emails med förfrågningar till andra som behövde göras. Av erfarenhet vet jag att mina nerver blir lugnare när jag uträttar något konstruktivt. Det verkar som Valium på mig.

I september ska jag alltså hinna med att undervisa nästan varje dag i Uppsala de första tre veckorna. Den 13/9 som till all lycka inte är en fredag för då hade jag varit vidskepligt orolig ska jag ha tre pass, en föreläsning och två seminarier. Annars har jag vanligen 1-2 per dag med några få undantag. Det är konsekvensen av att jag är den enda arkitekturhistorikern som finns anställd, övriga är "bild/skulpturmänniskor".

Men det är inte nog med det. Jag ska till Lund också 19/9 och vara där i tio dagar för att arbeta på CED. Den 20-21/9 är jag huvudansvarig för ett sk SANBOL-möte då vicerektorer från halva Europa ska ha sitt terminsmöte i Lund och få sig till livs "the Swedish model for doctoral supervision".

Egentligen var det en annan kollega som skulle tagit hand om arrangemanget, men av goda skäl entledigades han från det och jag tillfrågades i stället eftersom det inte fannas någon annan som kunde fixa det. Denna förfrågan kom i slutet av april...ett program hade jag klart i slutet av maj.

Veckan drefter på torsdag 27/9 inträffar vid LU en högskolepedagogisk Utvecklingskonferens som sagt och dagarna innan dess ska jag arbeta med sista minutenförberedeler. Innan jag reser ner behöver jag för övrigt hinna med att redigera och lägga ut en uppdaterad version av abstraktvolym, program och lokalschema. När jag nu ska hinna med det. Sent om kvällarna är väl svaret.

Jag stannar kvar 28-29/9 eftersom två doktorander i Lund som varit där ungefär lika länge som jag disputerar dagarna efter varandra. Men sedan får jag resa hem. Mån-tis veckan efter ska jag på exkursion med C-studenterna så det blir vad man kallar "a tight fit".

Efter denna exkurs återvänder jag till min dag idag. När jag uträttat ovanstående var klockan tolv. Jag kom inte fram till Operan när jag prövade igen, upptaget, för fullt i telefonkön. Åt, gick iväg till min frisör, fick håret klippt och tonat (jag gillar inte min naturliga hårfärg, den är för ljus och oansenlig). Kom hem, drack kaffe, ringde operan och lyckades få biljetter både till Ragnarök och till hela Nibelungens Ring som går i vår som maratonföreställning varje vecka i en månads tid (fyra delar). Tog itu med eposten. Återgick till schemakollationering. Tog paus vid 17-tiden för litet bloggande och middagsmat, men ska återvända till detsamma och jobba vidare ett par timmar ikväll för att kompensera för frisörbesöket.

Ur en universitetslektor vardag.

söndag, augusti 19, 2007

Fullmatade söndagkvällar

För min egen del har sommaren varit bra ur TV-synpunkt och då särskilt söndag. På TV2 har "Life on Mars" gått kl 21:15 med sista avsnittet ikväll. Upplösningen var oväntad och rolig. Tänk att man kan lära sig gilla en TV-serieknöl som Gene Hunt? Att Sam Tyler är sympatisk och likeable behöver man egentligen inte säga. Serien om snuten som hamnade i koma 2006 och vaknade upp 1973 rekommenderas till den som inte följt den, den kommer säkert på DVD snart.

Kl 22 har jag bytt kanal till Tv4+ för där går den engelska SF-serier Torchwood, en spinoff från Doctor Who. Torchwood är en hemlig installation i Cardiff som har till uppgift att lösa problem med aliens, en variant på MIB kan man säga. I senaste avsnittet löser de problemet med världens undergång...

Vill ha!!!!



T650i

Wikipedia, yttrandefriheten och det källkritiska sinnelaget

Ibland stöter jag på nyhetsrapportering som väcker tankar. Så är det med nyheten att någon representant från respektive CIA/FBI och Vatikanen redigerat wikipediauppslagsord. Mest nyfiken blir jag på att få veta vilka förändringar som gjorts av den ena eller andra parten för att bättre kunna bedöma innebörden av förändringen. Detta kan man faktiskt få veta genom att gå till respektive uppslagsord i wikipedia och läsa diskussionssidan.

Även om ett uppslagsverks författare förväntas eftersträva saklighet så är varje sådan artikel en tolkning, eftersom all historieskrivning är konstruktiv till sin karaktär. Det sker ett urval bland fakta, dvs vilka ska tas med resp uteslutas, vilka ska anses relevanta och viktiga och vilka är oviktiga eller irrelevanta, vilka kan anses källkritiskt belagda och vilka är spekulativa? Vilka källor kan anses pålitliga eller ej generellt sett? Av fakta/data flätas en berättelse samman som alltid omfattar en tolkning och en värdering, som i sin tur påverkar fortsatt faktasamlande och tolkande. Det är ett hermeneutiskt kretslopp med utrymme för vinklingar åt ett eller annat håll, även om det normalt inte är något vi tänker på när vi slår upp ett ord i NE eller någon annanstans.

Det mest spännande med wikipedia i det sammanhanget är att diskussionen om vilket faktaurval som är mest representativt och vilken tolkning som ska bli gällande sker för öppen ridå. Diskussionens vågar kan svalla högt. Så är inte fallet med andra uppslagsverk, där bara en officiell sanning kan göra sig hörd även om den säkerligen föregåtts av liknande osynliga redaktörsdiskussioner. Wikipedia är mer dynamisk och demokratisk. Den innehåller ett konsensusförfarande som utgår från människors rätt att bilda sig en egen uppfattning och människors rätt att ställa olika uppfattningar mot varandra. Vad som konstituerar neutralitet och saklighet är under ständig förhandling och diskussion.

Varje wikipediaanvändare kan själv ta del i de samtal som blommar upp och avge sitt omdöme. Att slå upp ett ord behöver inte innebära okritisk passiv konsumtion, utan det kan bli en del av en lärprocess i sig - samma gäller författandet av uppslagsordsartiklar. Själv läser jag ofta inte bara det som står i själva uppslagsordet, utan också det som står under diskussionsfliken för att bättre kunna bedöma värdet av artikeln. Det är nämligen där kampen förs om vilken tolkning som ska råda. I Wikipedia möjliggörs aktiv kunskapsbildning med spelrum för eget kritiskt tänkande och personligt ställningstagande just genom att diskussionerna är offentliga. Det får mig också att undra litet över andra uppslagsverk och hur pålitliga de i själva verket är? De kan se pålitligare ut genom bristen på transparens när det gäller tillkomst och förändringar av uppslagsord, men är det de egentligen? Är det inte öppenheten som saknas? Just genom att jag där konfronteras med argumentativa röster så tvingas jag att börja reflektera själv och att börja värdera de källor som artikeln bygger på. Det sker mer sällan då jag bara får slutprodukten, dvs en okommenterad "så-är-det"-artikel.

Uppslagsord om vilka det råder konflikter kring det innehållsliga och dess korrekthet låses för ändringar tills dess att det uppstått konsensus om deras validitet. Det finns ett frågetecken, men problemet löses inte i wikipedia av att någon överordnad instans griper in och avgör saken, utan genom argumentation mellan engagerade deltagare. Så här står det på uppslagsordet Gerry Adams idag, vilket jag blev glad över:

The neutrality of this article is disputed.
Please see the discussion on the talk page.
Please do not remove this message until the dispute is resolved

Jag uppskattar öppenheten och att få bära det ansvar som läggs på wikipedias användare att vara skeptiska och kritiska mot det som står där. Svårigheten med att skriva uppslagsordsartiklar framstår tydligt när man läser diskussionssidorna och man förstår att det egentligen inte finns något som är självklart. Wikipedia innebär som jag ser det en utmaning mot uppslagsverkens hegemoniska konstruktion där kunskap är något som bestäms av experter som sedan förmedlar en "rådande sanning" till alla andra. I wikipedia är kunskap något människor bygger tillsammans och den processen är genomskinlig, där fråntas vi inte skyldigheten att tänka själva och rättigheten att bidra till att utveckla kunskapen vidare gemensamt.

Den berättelse som en historieskildring utgör kan aldrig vara helt värderingsfri oavsett sakligheten, eftersom den utgår från människors föreställningar om hur världen är beskaffad och bygger på hypoteser, antaganden, teorier och förgivettaganden. Att vara kritiskt tänkande är att vara medveten om vad som finns under ytan och att kunna identifiera befintliga diskurser.

I wikipedia är det därför viktigt att själv granska den argumentation som ligger bakom en framställning av ett visst förlopp eller en karakteristik av en viss person´eller en viss definition av ett begrepp eller vad det nu kan vara för att sedan ta ställning. Detta ställningstagande kan i sin tur senare modifieras eller upphävas om andra argument eller fakta som motsäger den presenteras och förefaller bärkraftiga. Är argumentationen stringent och logisk? Vilka data/fakta bygger den på? Finns det uteslutningar? Vilka världsbilder ligger bakom?

PS Ifall någon mer än jag undrar så hade enligt citerad loggbok på diskussionssidan under Gerry Adams-uppslagsordet en okänd anställd vid Vatikanradion för ett år sedan raderat ett stycke där det refererats till en tidningsartikel där det påståtts att en anonym källa hävdat (= alleged, valet av detta ord signalerar den halvt spekulativa karaktären ) att Adams fingeravtryck skulle ha påträffats på en bil som senare användes vid ett politiskt mord 1971. Stycket återinsattes omedelbart av en tredje person för att i sin tur raderas någon tid senare av en fjärde person osv. De senare kombattanterna om detta stycke kom inte från Vatikanen, utan hörde med ett undantag till den grupp som tydligen sysslat med editeringen av sidan. Jag måste erkänna att jag själv skulle vara ytterst tveksam att inkludera en sådan uppgift i ett uppslagsverk utan bättre stöd än en sensationsartikel i en tidning, åtminstone tills dess den bekräftats av en mer pålitlig källa. DS

lördag, augusti 18, 2007

Ibland hinner man

inte riktigt med bloggosfären, men det betyder väl att jag inte är beroende direkt. Så det är ju bra.

I stället har jag prioriterat arbete och ett annat sällsynt nöje, eftersom det tar tid: jag "simmar" och då menar jag inte sådant man gör i vatten utan Sim 2. Jag har installerat senaste extensionpaketet, OK, jag erkänner, jag är barnslig. Jag tycker det är kul att bygga hus, inreda dem och att tussa samman simmar i hushåll och se hur det klarar sig. Men, som sagt, det är tidskrävande att komma någon vart. Jag har också prioriterat en uppsättning gudbarn ikväll som var solo och bjöd in mig på middag. Det var gott och framför allt tillfredställande att samtala med dem och diskutera deras liv och intressen.

Det finns massor med goda snabblagade rätter i Laga Lätt-tidningen för övrigt. Åter till sista "benet" med schemaläggning på webben.

fredag, augusti 17, 2007

Inte skolans fel?

En av dagens nyheter var att Tjernobylnedfallet påverkat studieförmågan (läs intelligensen/koncentrationsförmågan, framgår inte riktigt vad som avses) hos de som föddes 1983-1988. Lärarnas Riksförbund kan andas ut, sossarna kan andas ut, det var inte skolans, pedagogikens eller politikernas fel att fler som är födda det intervallet underkänts än de som inte är det - felet kan tillskrivas haveriet i en sovjetisk kärnreaktor! Hmmm...

Att segla mellan Schylla och Charybdis

Jag kan inte låta bli att knyta an till min aha-upplevelse om klädsel och spåna vidare. Eftersom kläder är viktiga som sociala markörer, så signalerar de vilka sammanhang vi vill tillhöra. Komplexa sociala kontexter som ett universitet eller en högskola komplicerar valet av plagg och kombinationerna av dem. Ska jag tydligt ställa mig i den akademiska kollegiala fållan och genom kläderna visa lojalitet mot arbetskamraterna eller ska jag på ett lika tydligt sätt signalera solidaritet med mina studenter i hur jag klär mig? Ska jag markera kollektivistisk samhörighet eller individuell särart?

Här finns med andra ord ett riktigt koordinatdiagram med x och y-axlar och motsatta poler att placera in sig i. Att manövrera rätt kräver fingertoppskänsla och att veta vem man vill vara. I Lund studerade jag mina arbetskamrater och mina studenter, sedan handlade jag en ny välavvägd garderob utifrån det. Om mina shoppinginsatser är lika välavvägda nu vet jag inte, höstterminen får avslöja det.

Lyckad insats

Så där, pengarna till sista depositionen är räddade ur aktiemarknadens garn. Och jag hann även med att att på tio minuter göra en blixtutryckning för att personligen hämta inloggningsuppgifterna från ITS på Polacksbacken. Detta eftersom internposten tydligen kan ta flera dagar på sig och jag behöver kunna komma åt min mejl och min internetID bl.a. vid den kurs jag ska gå kommande tisdag. Nu lunch: durumvetespagetti med räkor och gräslök i en dressing bestående av olivolja, pressad lime och 1 tsk chipotlepasta. Kan rekomenderas, gott, med sting och tar ca 10 min att laga.

I börsrasets spår

Jag begriper inte varför det alltid ska bli börsras precis när jag behöver mina fondbesparingar? Sist det blev en kraftig nedgång var för några år sedan när jag beslutat mig för att renovera köket. Jag hade till och med bestämt mig för vilken sorts granitskiva jag skulle ha som arbetsbänksmaterial och tagit kontakt med snickare för en offert på en professionell ombyggnad. Då föll aktiemarknaden som en sten!

Och det blev plan B som genomfördes: pappa-mamma-Bi-byggt kök med standardurval från IKEA. Pappa mätte, gjorde ritningar och gav mig ett förslag på vilka produkter jag behövde för ett rationellt kök - det som fanns i lägenheten var original från 1967! Jag och mamma monterade skåp, jag blev riktigt duktig på det kan jag stolt säga. Vi var mycket bättre än min pappa på det. I likhet med de flesta andra karlar vägrar han att läsa bruksanvisningar för IKEA-monteringar, vilket jag och min mamma däremot gör med stor uppmärksamhet. Medan min pappa vanligen måste bygga IKEA-möbler två gånger, räcker det med en gång för mig och min mamma eftersom vi gör rätt från början. Det blev ett snyggt, praktiskt och mer rymligt kök, ja, köksvrå är väl mer egentligt, men någon granitskiva blev det inte.

Originalköket var direkt opraktiskt inrett, inte särskilt snyggt längre och bra slitet. Det enda jag egentligen sörjde var skåpdörrarna i solitt trä, men de skulle inte passa moderna skåp. Dessutom hade upphängningarna börjat ge med sig och flera av dörrarna hängde snett och vint. Några nya gångjärn som fungerade och orkade bära upp dem var svåra att hitta.

Den här gången är det tydligen min avsikt att skaffa större bostad som genererat en stor världsomspännande finanskris - jag är en jinx, det bara är så. Jag ber världen om ursäkt för mitt tilltag att vilja ha en större bostad. Nu gäller det att rädda undan tillräckligt för att klara av nästa inbetalning i sept om ett år då 10% av köpesumman ska betalas. Lån vill jag undvika, räntorna ska ju gå upp. Så idag blir det bankbesök och omplacering enligt modellen rädda vad som räddas kan!

Igår hörde jag förresten brak ute på gården, tittade ut och såg att ännu en granne valt bekvämlighet före kulturarv genom köksrenovering. Skåpväggar yrde över balkongräcket hos grannen ner på gräsmattan. Vissa äldre köksinredningar kan vara trevliga att behålla, men om de är helt ofunktionella ser jag ingen anledning att göra det. Sentimental är jag inte, men romantiker emellanåt.

torsdag, augusti 16, 2007

Mitt musikliv just nu

Just nu lyssnar jag på schlagers från 1910-30-talet med enstaka undantag. De är fantastiska! Tänk så vilka fräcka visor mina mor- och farföräldrar lyssnade till. De är lärorika, t.ex. att solbrännan blir fin av cocktails med gin och vermouth... I samlingen som min bästa väninna skapat åt mig ingår t.ex.:


  • "En stilla flört" med Gull-Maj Norin

  • "En herre i frack" med Gösta Ekman d.ä.

  • >"Det är så hälsosamt och stärkande i fjällen" (jag vet precis vem som ska få en kopia av den!) med Lennart Hagvall

  • "Jazzgossen" med Karl Gerhard

  • "Om man kunde kyssas per telefon" med Hilmer Bergeling

  • "Godnattvalsen" med Ulla Billqvist

  • "A Nightingale sang in Berkeley Square" med Vera Lynn
m. fl.

Några favoritcitat:
Gull-Maj Norin: "Varför försaka en enda stilla liten flört, flörten kommer kanske aldrig tillbaka, varför försaka en enda stilla liten kyss, kyssen kommer kanske aldrig tillbaka /.../ erfarenheten kostar dig ingenting..." - hon har ju så rätt så, eller hur?
Och förstås den gudomliga Zarah: "Jag har blivit mycket, mycket bättre nu på gamla dar" med omkvädet "den som spar, den har sin framtid kvar" som är tankeväckande...
Billie Holiday: "in Lapland Lapps do it, let's do it, let's fall in love" kan jag sympatisera med genom min geografiska anknytning.

Min nostalgitripp ikväll ska avslutas med "Intermezzo" med Gösta Ekman d.ä. hos goda vänner. Såna män görs inte längre...det kanske är tur...för vad skulle man med en nedknarkad, men vacker man till? Se bilden ur Wikipedia, nog kan man väl fangirla denna man på avstånd - även om han varit död några decennier?


Men tji fick vi! "Intermezzo"-bandet var försvunnet, troligen kvarglömt i sommarstugan är arbetshypotesen. Så det fick bli "För hennes skull" från 1930 i stället som var den första svenska ljudfilmen med sång och dansnummer. Här spelar Inga Tidblad den kvinnliga huvudrollen och Gösta Ekman den manliga.

onsdag, augusti 15, 2007

Om bloggens väsen - en fråga om makt


En blogg är ett mellanting mellan självbiografi och semioffentlig brevskrivning. Den är riktad inte till en specifik adressat, utan till den som vill läsa - eller ingen. Det är en demokratisering av möjligheten att bli sedd och erkänd. De flesta läser både självbiografier och biografier med stor förtjusning, jag har skrivit en själv så jag vet, liksom tryckta dagböcker och brevsamlingar. Det ger mig rysningar längs ryggraden när jag känner igen mig i någon som är död sedan länge genom det denne skrivit. Att läsa den heliga Theresa av Avilas självbiografi skriven vid mitten av 1500-talet var bland det häftigaste upplevelser jag haft i den vägen. Hennes karaktär slog ner dödens väggar mycket effektivt genom hennes högst personliga sätt att berätta sitt livs historia. Ett av Berninis mest kända skulpturverk som ses härintill föreställer henne i extas, att bli vän med henne genom hennes egen livsberättelse är enastående.

Dessa publikationer betraktas inte som otillständiga ingrepp i människors integritet, utan som legitim kunskapsförmedling. Ingen fnyser över dem och förmodligen beror det på att tryckta biografier handlar ofta om kända människors liv, om kulturpersonligheter eller om politiker. "Intressanta" människor i vår kulturkanon har någon bestämt. Emellanåt dyker det upp levnadsbeskrivningar över obemärkta historiska personer som vi intresserar oss för därför att vi får veta något om hur det var att leva i en viss tid, en viss kultur eller en viss stad - men för att anses intressanta bör personen helst inte vara nydöd.

Bloggen som företeelse oroar kultursnobbar i viss mån. Många fnyser åt den, gärna i TV-soffan, andra vanliga människor hakar på för att inte verka som en kulturell barbar. Skälet till skepsisen tror jag är att den devalverar den genre jag beskrivit ovan eftersom den är inklusiv i stället för exklusiv. Alla kan bli hjältar/hjältinnor i sin egen personskildring. Dessutom upptäcker man snart vid läsning av bloggar att också vanliga människor kan uppleva intressanta saker eller kan vara goda berättare helt enkelt, också det är förstås skrämmande ur ett exklusivitetsperspektiv. Om den alldeles vanliga människans liv håller för att läsas i realtid och i verkligheten som det utspinner sig, så får det givetvis konsekvenser.

I grunden handlar det om makten, dvs makten att definiera sig själv, eller att överlåta åt någon annan att definiera ens identitet eller besluta över om man är nog intressant för att visas upp inför allmänheten. Att någon gräver där den står och skriver sin egen historia handlar om "empowerment", att överlämna makten att definiera sin identitet till en professionell författare handlar om motsatsen - att frånhända sig makt. Att skriva själv är självvalt, att bli biograferad är någon annans val. Biografering handlar om att sålla, att välja och välja bort. Slutprodukten är alltid en konstruktion och i viss mån fiktion i egenskap av delsanning och tolkning även om den vilar på faktagrund. Att själv vara den som gör urvalet leder till att konstruktionen i varje fall motsvarar självbilden.

Är verkligen Karen Blixen Fineckes liv och levnadsöde intressantare än min farmors som blev utackorderad på socknen vid sju års ålder tillsammans med den syster som var närmast i ålder när deras pappa dog? Det tror jag inte, också i den "lilla", ospektakulära människans liv finns något att lära och något att identifiera sig med. Min farmor, som för övrigt bar det högst vanliga namnet Anna Johansson som gift, är död sedan många år och fick aldrig möjligheten att välja om hon ville berätta sin historia eller ej - men det får jag! Och jag skulle så önska att även hon fått möjligheten för då hade jag fått veta mer om vad som rörde sig i min farmor än vad jag idag vet. Så välkommen till mitt liv som hund, jag bloggar, inte för att jag förväntar mig en stor publik, det är inte det som är poängen, utan för att få skriva min egen historia vare sig den läses av få eller många.

Disclaimer: Jag använder inte bloggen för att trampa på andra, kritisera dem offentligt, berätta pinsamheter som andra begått eller för att berätta saker om dem som jag vet att de inte vill få spritt. Gör inte mot andra , det du inte skulle vilja att de gjorde mot dig. Det handlar om förtroende och även här om rätten att få definiera sig själv och sin identitet - bara för att jag bloggar har jag inte rätt att ta ifrån någon annan den. Allt utövande av makt, i detta fall ordets makt, kräver etisk reflektion. Jag väger inläggen på guldvåg, ibland redigerar jag dem om jag har en känsla av det skulle kunna misstolkas, och undviker att nämna namn såvida jag inte vet att det är OK. Om du hör till mina vänner och bekanta och läser min blogg, markera gärna i en kommentar om det går bra att jag avslöjar din identitet eller om du föredrar att vara anonym (kommentarerna kan ju skrivas anonymt).

Internet, internet

Vad gäller Upunetkontot som jag gnölat litet om i en tidigare post, så har det krånglat. Till slut visade det sig att problemet var att jag redan i december 2004 fått konto som sedan inaktiverats, eftersom jag aldrig använt det och inte visste jag om det heller. Förmodligen gick det med automatik i samband med att jag fick passerkort och inst tänkte väl inte då på att vidarebefordra inloggningsuppgifterna.

Jag var inte heller intresserad av Upunetkonto då, det räckte liksom med eposten på LU. Imorgon eller övermorgon ska jag få pappret som ger mig tillgång till hela den uppsaliensiska akademiska digitala världen och det är inte försent. Nästa tisdag ska jag gå kurs om Studentportalen och lära mig hur jag kan skapa ett kursbibliotek där med de artiklar som studenterna på A-kursen ska läsa. Hurra! Fram för IT! Mera IT till folket!

Dessutom har jag upptäckt att även om jag metermässigt befinner mig närmare min trådlösa router när jag sitter på sängen (som alltså dubblerar som sittmöbel i min mycket lilla lägenhet) så är åtkomsten sämre än när jag sätter mig på balkongen och arbetar vid det bordet. Mycket märkligt.

Mitt territorium

Och jag refererar inte till min blivande lägenhet, utan till denna blogg.

Inom parentes sagt, en lång parentes, eftersom det är inflyttning senast maj 2009 hoppas jag på att ha utvecklat mitt privatliv tills dess, kanske någon vill dela det och lägenheten med mig? Hur många pumpar jag än går på fortfar jag att vara optimist: "Some day he'll come along, the man I love..." Men han måste inte vara "big and strong" som i visan för det är jag så det räcker. Det är nog med intelligens, för utseende och ålder är jag inte petig med, det är ytligheter, fåfängligheters fåfänglighet. Dessutom är det så att det den ena tycker är snyggt, tycker den andra är fult, så länge vi inte talar om Markus Schenkenberg och hans gelikar.

But I digress, möjigen till följd av kvällens vin. Camilla och jag diskuterade detta med blogg när vi sågs. Framförallt att "lämna ut sig", att våga vara personlig och uppriktig, precis så ytlig eller vardaglig som man är. Riskerna det för med sig. Och jag insåg att jag i likhet med Rhett Butler kan säga "frankly my dear, I don't give a damn". Förmodligen av samma skäl som när Zarah Leander sjöng "det blir bara bättre på äldre dar". Fördelen med fler år i samlingen är att man blir allt mindre bekymrad över att göra bort sig - roar de dem, så inte skadar det mig och vad betyder detta om hundra år anyway?

Den som vill följa mitt livs såpa är välkommen, men jag tar mig rätten att själv leva mitt manus till den och att ta upp vad jag vill. "Honi soît qui mal y pense" som Edward III sa när han lämnade tillbaka grevinnans av Salisbury strumpeband som hon tappat i en dans.

tisdag, augusti 14, 2007

Flitigt bi

Jag är nöjd med mig själv. Idag har jag inrättat en ny blogg - "fråga fröken" som ska användas för utbildningsfrågor. Förhoppningsvis fungerar den som avsett. Det ser ut som om jag till sist imorgon ska kunna erövra UpUnet-konto och därigenom bli en existerande människa vid Uppsala universitet. Fancy! En eftermiddag har jag också ägnat åt att redigera en beskrivning av Malmbergets kyrka som blev beställd men aldrig publicerad, men som nu, till sist verkar bli det - hurra!

Och jag har varit på bio med min bästa väninna sedan många, många år tillbaka (folk tror ibland vi är tvillingar) för att se Venus, där en åldrande Peter O'Toole (en gång stilig Lawrence of Arabia, en film som rekommenderas) spelar en gammal snuskhummer till skådespelare som går in i en tvetydig relation med sin jämnåriga skådiskompis systerdottersdotter spelad av Jodie Whittaker. Hon är inte Guds bästa barn hon heller och båda försöker utnyttja situationen och varandra maximalt, men samtidigt i detta spel hittar de så småningom fram till människan bortom all förställning. Hans sista levnadsår blir lyckligt och hon utvecklas från en trulig brutta till en mogen kvinna genom detta möte över generationsgränser.

Det måste sägas att filmen inte är det minsta sentimental och skådespelarinsatserna något utöver det vanliga. Det var synd att det bara var sju personer i hela biosalongen. I en scen reciterar O'Toole "Shall I compare thee to a summer's day" så att det springer små kalla möss längs ryggraden. Klicka på länken och läs hela dikten - du död, var är din udd? Även Shakespear blev gammal, men vad spelar det för roll? Vanessa Redgrave gör en liten, men gripande roll som O'Tooles skådespelares fd hustru. Vill ni ha äkta romantik with warts and all - se den här!

Nedan har ni Peter O'Toole i sjuttioårsåldern som Maurice Russel i Venus och som den dramatiske snyggingen i Lawrence of Arabia. Med filmen blir det lättare att inse att det är personen är densamme oavsett ålder och att vi alla blir gamla - jäkligt fort! Det är vi längre tid än vi är unga faktiskt.

En tagg i mitt kött

Men inte på det vis Paulus metaforiskt avsåg, utan högst konkret. Min ros på balkongen har vissnat ner, dvs blommorna, och när jag klippte bort de som dött och litet spinnangripna grenar (nyhet, har aldrig hänt tidigare, däremot bladlöss) så fick jag en vass tagg i mitt högra pekfinger som tydligen stannade kvar och gör det litet svårt att skriva just nu. Det gör ont av bara den. Någon dag ska jag fota min vildvuxna balkongplantering och lägga ut en bild, men inte nu.

måndag, augusti 13, 2007

Mzzzzzzz

Jag har myggbett överallt från inatt i Lund. Natten innan surrade bara en ensam och skrämd svärmare kring, men igår kom traktens alla malariamygg på besök. Inte kunde jag sova heller då det surrades envist runt mitt huvud. Jag är vansinnigt less på att ligga vaken till halvtre varannan natt, det säger jag bara!

Som grädde på moset fick jag dessutom skavsår på mina tår av de nya espadrillisarna och mitt nagellack på stortårna gnuggades av på insidan av dem. Tittar man in, vilket jag avråder, så har de a nice coating i varierande toner av rött, blodrött och nagellacksrött. Så tills vidare får jag ha mina fula vardagssandaler, det är mina enda skor som inte skaver mer.

Jag återbördades hem i eftermiddags med följande souvenirer: ett exemplar av 3rd revised edition av Stokstad's Art History (huvudbok på A-kursen) som väger minst fem kg, två par skor som jag nämnt, en figurnära och djupt urringad röd klänning där midjan sitter där den ska och som jag hann köpa i all hast i morse, ett par nya örhängen med tillhörande halsband från shoppen på Sturup som har en frestande stor avdelning med smycken från Pilgrim, en vansinnigt god filmjölks- och sirapslimpa från Klostergatans och från Bengtssons Ost två förpackningar pottost och en lagrad Bengtssons Slanka. Med tanke på all tid jag tillbringade på inst är detta anmärkningsvärt. Två kuddar från min bofasthetstid som inte rymdes sist var också med.

På vägen hem hade jag tur. I receptionen satt i morse en ung man som vänligen bar ner min vid det laget tämligen tunga resväska. I tarmen på väg in i flygplanet hörde jag någon ropa mitt namn, det var en manlig bekant från Uppsala. Vi återsågs efter landning för att göra sällskap in till Uppsis. Men flygbussen kommer snabbare än väntat så han hann inte ta ut pengar, så då betalade jag hans biljett med mitt klippkort. I retur lyfte han in och ut min resväska ur bussen samt drog den nästan ända hem till mig, eftersom han bor i närheten. Vi tyckte båda vi hade gjort ett bra byte av tjänster. De två böcker jag läst ut får jag presentera imorgon.

Sov gott!

Bioblogg

Den som läser min epost kommer med tiden att kunna pussla ihop en slags biografi över mig. Det är en kul tanke att pilla in ett och annat minne i den litet här och där, ibland i ett inlägg och ibland i en kommenar.

Kommentarslabyrinten

Det är urkul att få så många kommentarer, i synnerhet då statistiken som ni ser längst ner på sidan inte är så överväldigande. Vad jag däremot inte har begripit är hur man ska lokalisera kommentarerna i bloggen efter att ha godkänt dem. Visst, jag kan läsa dem i påannonsering i eposten, men då är de ju inte i anslutning till den text som de angår. Alltså räknar jag vanligen hur många de är, noterar namnen, och - letar...

söndag, augusti 12, 2007

Om flygbussar

Att ta sig från Lund till Sturup i lagom tid till flyget är nästan en omöjlighet, antingen får man finna sig i att vara på flygplatsen ett par timmar i förväg eller också får man finna sig i att nätt och jämnt hinna checka in sitt bagage. Tumme ner!

Apropå filmen Indochine

Erfarenhet har gjort mig skeptisk när det gäller romantisk kärlek som den presenteras i fiktionens värld. Det är mycket glest med grodor som blir prinsar och med 'knights in shining armour'. Här kommer litet dikter av den ytterst sarkastiska poeten Dorothy Parker på tema män och kärlek.

Indian Summer

In youth, it was a way I had
To do my best to please,
And change, with every passing lad,
To suit his theories.

But now I know the things I know,
And do the things I do;
And if you do not like me so,
To hell, my love, with you!

Poängen med denna dikt som jag läser den är: Varför offra något när det visar sig att man sällan får något i gengäld? Alltid värt att tänka på, liksom på Askungens systrar som högg av både tå och häl för prinsens skull när de provade skon av glas, men inte hjälpte det! Här följer två dikter av henne (DP inte Askungen) med den typiska torra humor som hon strödde kring sig:


News Item

Men seldom make passes
At girls who wear glasses.

Experience
Some men tear your heart in two,
Some men flirt and flatter,
Some men never look at you,
And that clears up the matter.

Och en avslutande aforism av henne:
I had been fed, in my youth, a lot of old wives' tales about the way men would instantly forsake a beautiful woman to flock around a brilliant one. It is but fair to say that, after getting out in the world, I had never seen this happen.

Fler aforismer och alla hennes dikter finns på följande sajter: Wikiquote och Poemhunter.com

Söndagslunch

Tack Camilla! Det var roligt att ses igen och diskutera allt från mode via studieteknik till bloggens funktion (som synes kan man samordna sig i geografin också). Det blir nog ett personligt inlägg om nyttan/vådan av bloggar av det till slut. Vi åt macklunch på café kan tilläggas, mindre nyttigt förstås än gårdagens sallad.

Mitt hårddiskkopierande gick snabbare idag än igår, delvis därför att jag kunde lämna datorn och gå iväg och det trevligt i stället för att rastlöst titta på hur den kastar små kuvert från en mapp till en annan. Kvart i tre en mulen dag, vad hitta på? Jo, jag tror jag hämtar grejer på andra lundensiska arbetsplats som inte fick plats i min resväska i juni så kan de komma med den här gången. Faktum är att jag tog största resväskan för att klara av det. Tiden räcker för fotoexpedition i Malmö förutsatt att det fortsätter att vara uppehållsväder.

Reflektioner till bildanalys

Nu har jag lagt till några egna reflektioner i den bildanalys jag startade igår, efter ett par inlägg dykt upp. Välkommen att läsa och reagera på mina resonemang, verkar de övertygande och relevanta?

lördag, augusti 11, 2007

Facebook och blogg bra tidsfördriv

I varje fall när man som jag sitter och kopierar filer med ett USB1-uttag till en extern hårddisk. Det tar sjuhundra år och inte kan man släppa datorn någon längre stund för då loggar den ur och slutar kopiera. Men med dessa två förströelser och det sociala liv jag får på köpet så är detta en tolerabel lördagkväll. Jag tror emellertid att jag måste fortsätta imorgonbitti, tråkigt, jag hade hoppats hinna klart ikväll och kunna fota i Malmö/Köpenhamn imorgon. Amendment: Camilla vill äta lunch med mig imorgon! Kul!! Det vill jag absolut! I mitt bildarkiv finns inte ett enda foto från Västra Hamnen eller Turning Torso. Pinsamt.

Masala House i Lund

Möjligen är det jag som tidigare varit ouppmärksam, men jag har inte förut sett denna restaurang. Kanske är den verkligen ny. I varje fall var maten god, jag har ätit pappadums med mangodip som intro och som huvudrätt mixed sizzled, dvs lerugnsgrillade skivor av kyckling- och lammfilé + en präktig prawn och ris förstås. Till det en mycket mäktig och god mangolassi. Min mage är proppfull och kjollinningen känns betydligt snävare än före restaurangbesöket.

Köket ligger invid entrén och öpnnar sig för matgästernas blickar. Det var både avslappnande och intressant att kunna sitta och titta på medan kockarna donade med min måltid. Inte bara gott, utan också prismässigt tilltalande med rätter som ligger mellan 100-150 kr, lassin kostade 25 och pappadumsen 15. Rekommenderas, den får 3 chillisar av mig.

Eftersom jag bor på Lunds äldsta, men billigaste och minst moderna hotell (Ahlström) ligger det nära till hands att äta måltiderna ute någon annanstans. Jag vill tillägga att jag är mycket fäst vid Hotell Ahlström, som är utomförträffligt. Mysigt men med den nackdelen att badrum och toa ligger i korridoren och är gemensam för alla på varje våningsplan. Någon matsal finns inte, alltså får man sin frukost på bricka direkt till rummet - det däremot tycker jag är lyx - när bestämmer man själv. Annars är hotellpriserna rasande höga i Lund, så detta är en pärla om man vill ha lagom med komfort. Rummen är prydliga, rätt stora, med tvättfat och TV, behövs det mer?