söndag, januari 28, 2007

En ny musikvärld har öppnat sig

Vad alla medelålders personer behöver är tonåringar i deras liv som kan uppdatera dem på musikfronten. Vad skulle jag göra utan Alice? Då skulle jag inte fått uppleva lyckan av att blogga medan jag lyssnar på Franz Ferdinand. Inte heller hade jag fått uppleva Magic Numbers en fredag kväll på Katalin. Vi har samma musiksmak uppenbarligen och jag slipper leta efter banden, hon och hennes storasyster hittar dem åt mig.

Magic Numbers-konserten var fantastisk på många sätt. Jag blev påmind om hur litet som skiljer generationerna post-40-tal åt egentligen. Även om medelåldern var 23 ungefär så fanns det påfallande många i publiken som var 40 och uppåt. De äldsta verkade vara kring 60: Woodstock- och 68-generationen. Och varför inte? Det var 40-talisterna som uppfann den moderna rocken. Visst, 30-talisterna gav oss Bill Haley, Tommy Steele och Elvis som började det hela. Men deras musiksmak förefaller ha tillbakabildats efter ungdomen. De som föddes på 40-talet har varit trogna den nya musiken, här har Calle Jularbo inget att hämta. Och vore det inte bra konstigt om Bob Dylan och Bruce Springsteen på äldre dagar plötsligt skulle revertera och lyssna på amerikanska motsvarigheter.

Jag gillar dagens popmusik, möjligen spelar det in att det finns påtagliga nostalgiska 60-tals- (OK, före min tid delvis, men ändå) och 70-talssound som ekar i dem. Och discomusiken ska vi inte tala om, där har inte något alls hänt sedan 1978 - egentligen. Med andra ord, generationerna är närmare varandra än någonsin förut. På konserten i fredags deltog följaktligen hela familjer från mormor till yngsta tonårigen. Vi trängdes alla framför scenen och dansade energiskt.

Tonåringar på min tid hade varit skandaliserade om vuxna hade varit med på samma konsert, och förfärade om det varit deras föräldrar. Något har hänt! Men det märks också på studenterna som är betydligt mindre lagda för ålderism än vad vi var i motsvarande ålder. Men så markerar inte folk åldersrevir på samma sätt längre, varken neråt eller upppåt. Det är betydligt roligare utan tvekan, och nyttigare, för alla. Man är ju den man blev vid 25 resten av livet faktiskt, så varför hänga upp sig på yttre ålderstecken? De är ju bara till för att skylta att här kommer en person med mer erfarenhet (förhoppningsvis) som kan fungera som mentor för de som är på väg in i vuxenlivet. Det behövs fler bryggor, inte färre som leder människor genom livets tidsresa.

torsdag, januari 25, 2007

Jag har hittat den!!!

Mitt CFP har rematerialiserats, jag kom inte ihåg fel, jag börjar inte bli senil dement i förtid. Det var bara det att jag råkat sticka ner den i fel mapp under en utskriven PP om learning abilities and learning activities. Men efter all nervpåverkan väljer jag att gå upp tidigt imorgon och redigera då i stället. Jag kanske hinner med att skriva ett paper till nästa veckas konferens och slipper stå och svamla förberett? Huzza!

Nervnupp

fick jag idag, när jag upptäckte att jag tagit med mig en gammal annoterad version av CFP i stället för den senaste! Är det inte så att man kan bli galen för mindre? Jag har varteviga papper om konferensen med mig, skrynkliga förvisso och naggade i kanten, men med, - utom just det vitala papper med anteckningar för redigering. Hur jag lyckats blanda ihop versionerna förstår jag inte. Hoppas någon snäll kollega kan rädda mig genom en mindre ytundersökning i mitt skrivbords kökkenmödding.

För att undvika hjärnblödning av ilska över min klantighet ilade jag till bloggen. Den har sina funktioner, avstressande till exempel.

Vidden av min stressiga situation nu kanske framgår bäst om jag säger som så att varje minut jag inte kan ägna åt den redigering som jag avsett göra idag går till andra uppgifter. Som att betala räkningarna (däribland kåravgift till Blekinge Tekniska Högskola där vårens pedagogiska kurs går), att installera EndNote på ytterligare en dator och att avinstallera en skrivare vars drivrutiner pajat så illa att när den är inkopplad så kraschar den samtliga Microsoft-produkter. Jag undrar vad Hewlett Packard har emot Bill Gates egentligen? Han har ju donerat miljarder till vaccinationsprogram i tredje världen så han är nog en god människa egentligen.

Ett djupt men kort andetag...

sedan ner i arbetets kökkenmödding igen. En rolighet var installationen av EndNote där universitetet i Lund skaffat sitelicens för alla sina lärare. Den används för att det ska gå fortare att skriva och för att noterna ska bli enhetliga (inte heller jag måste jag medge finner fotnotsskrivande särskilt kul). EndNote och jag kommer inte helt överens, men den underlättade faktiskt skrivprocessen genom att man i dess databas kan skriva in alla sina referenser, markera dem och sedan ge kommandot sätt in. Viss redigering i slutet är nödvändigt, men ska det gå undan så hjälper den till. Däremot klarar jag inte va att få den att importera referenser på rätt sätt från ELIN. Mycket frustrerande. Den kände igen den första efter litet trixande, vet inte vad jag gjorde, och lade in den, men inte nästa - trots att jag följde instruktionerna i manualen. Förmodligen behöver jag gå en kurs under våren i EndNote-hantering. Även om mitt normala sätt att lära mig ny software brukar bestå i "Learning by doing" finns det vissa gränser när programmen är komplicerade.

fredag, januari 19, 2007

Klimatchock - igen!

Även om det var litet svalt i Lund, så var det inget emot kylan i Uppsala. Burrrrr! Vitt på marken var det också. Tryckte mig tätt intill varmluftselementet i Arlandabussen.

Som vanligt var resan äventyrlig. Först var flygbussen 15 minuter försenad, drygt, igen! Den var dessutom nästan fullsatt redan när jag steg på vid Kårhuset. Men det gjorde inget, utöver att jag blev litet nedkyld redan där, för när jag hastat igenom säkerhetskontrollen på Sturup visade det sig att flyget var en timma försenat. Vad annat att göra än att beställa en Salsaburgare med bröd och pommes frites och tröstäta?

Köpte en roman, The Historian, som tycks vara en vampyrberättelse. Den är välskriven och riktigt spännande än så länge. Turbulent i luften när vi lyfte, väl uppe i luften bad piloten om ursäkt för förseningen och meddelade sedan muntert att vi hade stark sidvind - 34 sekundmeter - vilket enligt honom var rekord för det planet. Vi som satt i planet utbytte ängsliga blickar, thanks for sharing this with us! Men orkanvindarna ledde inte till mer än en ytterligare en kvarts försening.

Hemma vid elvatiden i Uppsiskalupsis, vilket är normalt när jag brukat ta det senare flyget ut. Jag som tagit en tidigare avgång för att komma hem i mer anständig tid, men det verkar inte som om det är meningen att jag ska få det. Morr.

torsdag, januari 18, 2007

Egentligen borde jag...

ha somnat för länge sen. Men efter att ha slötittat på Afterlife och sedan på en fängslande dokumentär som en amerikansk filmare gjort om sina föräldras hemliga liv kunde jag inte låta bli att läsa mina vänners bloggar och skriva litet själv. Veckan har varit grym. Diverse problem som andra haft har inneburit att jag dragits in i dem och vad som från början såg ut som en lugn vecka blev allt annat än. Tisdag och onsdag tvingades jag uträtta det jag borde sysslat med på arbetstid på kvällen av det skälet förskjutet till kl 17-21.

Idag torsdag tog jag mig hem redan vid 18-tiden, men kände starkt behov av att koppla av i den nya säng som min hyresvärdinna ordnat medan jag var borta över helgerna. Den är bred, lagom hård och inte det minsta ranglig. Hade varit än roligare om det inte vore för det faktum att jag sannolikt behöver säga upp den till sommaren. Med merparten av jobbet i Uppsala känns det litet übermäktigt att betala 2000 kr i månaden för en lägenhet som jag kommer att använda endast sporadiskt.

Dagens ljuspunkter:
1. konferenslokalerna är kirrade, I've struck a deal
2. tentorna är inlämnade, det ligger en mäktig hög på golvet, ca 70 tror jag
3. betygsrapporterna är inlämnade från veckans ventileringar - om någon läser över min axel så...alla klarade sig igenom, fattas bara annat
4. hann prata igenom min arbetssituation med en kollega, dvs jag har för mycket, och kanske har vi hittat en lösning
5. hann uträtta steg ett för att åstadkomma denna lösning, dvs fråga den tilltänkte avlastaren

Dagens mörkpunkt:
- kunde inte aktivera mitt studerandekonto på BTH där jag i vår ska gå en nätkurs i handledning på nätkurser, kongenialt

Måste upp imorgon kl 7 för att packa, städa undan och sedan ha planeringsmöte kl 9.30 om kommande forskarhandledarutbildningar. Mera admin på eftermiddagen, sedan hem, hem, hem, fram till 4 februari. Ibland känner jag mig som Moses på berget Nebo när han blickar ut över det heliga landet som han inte överlever tillräckligt länge för att komma in i. Låt oss hoppas på bättre resultat för min egen del.

tisdag, januari 16, 2007

All time record

Så här länge har jag aldrig klarat av att föra dagbok tidigare. Personbästa.

Nu när jag är åter i selen igen är det dags att fortsätta blogga. Reste ner till Skåne söndagkväll. Jag hade tur och lyckades pricka in en flight som gick från Arlanda timman innan stormen nådde dit, medan den bedarrade under tiden vi gick in för landning på Sturup. Bortsett från litet turbulens i slutet var det en alldeles lugn flygning. Litet märkligt är det att oväder mestadels inte märks uppe i luften. Enda gången det märktes rejält var när jag flög till Chicago. Det blev oväder över O'Hare-flygplatsen lagom till inflygningen och planet föll handlöst 20 m rakt ner i en luftficka. Vi tvingades gå ner i Detroit efter att ha cirklat två timmar för att tanka. Ingen fick lämna planet.

Igår var det internkonferens på ett av mina jobb hela dagen, samtidigt regnade det in epostmeddelanden som jag frenetiskt försökte besvara i kisspauserna. Epostare måste ha en särskild radar som avslöjar när mottagaren har svårt att hantera en rik skörd. Det kom in drygt 50 på en enda dag! Igen! På kvällen hade vi personalfest för att välkomna ny chef och tacka av den som gått i pension. Mot slutet var vi fem kvar, två som jammade på gitarr och spelade gamla rockgodingar medan vi andra doade, sjöng med i de texter vi kunde, själv bidrog jag flitigt med att skaka ett skärt plastägg med rasslande grus i takt med musiken. Vi hade hur kul som helst.

Imorse var jag dock litet trött eftersom jag kom sent i säng, men strävade djärvt vidare med att ventilera uppsatser hela förmiddagen. Efter en sen lunch ägnade jag mig åt fortsatt epostbesvarande och ett alldeles för långt samtal med en arkitekt som ville rådfråga mig om en byggnadsantikvarisk fråga i relation till mitt avhandlingsobjekt. Vid fasadrenovering har man upptäckt rester av gul färg i putslager som tycks konsistenta med dateringen till Agi Lindegrens restaurering 1906. Visste jag något om hans färgval för exteriören? Har någon av hans andra kyrkor gul fasadputs? osv.

Old sins cast long shadows, jag disputerade för snart tio år sedan. Det är bara att gräva upp de minnesbilder man har. En dispyt hade blossat upp huruvida den framskrapade färgen skulle rekonstrueras exakt som den föreföll eller om man i beaktande bl.a. av vår tids färgsättning i området kunde justera tonen något så att den passar bättre in.

Resten av dagen och en stor del av kvällen ägnade jag mig åt att ta fram nätburna artiklar med genusperspektiv för vårens grundkurs där antologin med sådana uppsatser är slut på förlaget.

tisdag, januari 09, 2007

My very own peculiar Aristocratic Title

My Peculiar Aristocratic Title is:
Her Exalted Highness Duchess Bi the Blue of Durdle Door
Get your Peculiar Aristocratic Title

Glest

med bloggandet har det blivit. Arbetsvardagen har slagit mig i bakhuvudet med en klatsch. Eposten duggar ner, bara idag har det nog kommit in ca 50 meddelanden att läsa och i de allra flesta fall ge respons på. Därtill har jag frivilligt schematiserat ventileringarna på C-kursen som ska äga rum nästa vecka. Det är nog att få en att slita sitt hår. Precis när jag trodde jag fått till det visade det sig att en opponentuppgift hamnat på fel plats. Det är tur att jag kan trösta mig med Queens Greatest Hits, nästa vecka 16 januari kommer jag att mumla "Another one bites the dust" vartefter ventileringarna är färdiga. Möjligen kommer studenterna i retur att sjunga "Killer Queen" i kör. Sedan har jag pysslat en del med Utvecklingskonferensen och så har jag mitt segskrivna antologimanus som långsamt blir mer färdigt. Men det känns som i en mardröm när man försöker hinna ikapp någon som hela tiden förflyttar sig successivt längre bort. Min - förhoppningsvis - sista skrivuppgift på nätkursen i distanspedagogik med IT-stöd i Linköping är inlämnad. Nästa termin blir det "Handledning på nätkurser" - mammas gata. Nu måste jag återvända till mitt antologiförfattande.

tisdag, januari 02, 2007

Firefly

Jo, jag har fått låna filmen också, dvs Serenity, och min helgsekvens känns rätt lyckad (se kommentaren till föregående inlägg i bloggen). Om USA koloniserar yttre rymden är cowboy-temat inte alltför långsökt - en revertering till tidigare förebild. Tittade igår på fyra avsnitt, ett till frukost, ett till lunch, gjorde avbrott för nyårskonsert i Universitetshuset och avslutade kvällen med två avsnitt till. Däremellan läste jag ett manus till en bok som kritisk läsare. Nu ska jag arbeta på förmiddagen med LU-stuff, sedan äta lunch och gå på bio - igen - med en annan av mina guddöttrar med vilken jag delar fantasyintresse: Eragon.