tisdag, oktober 31, 2006

Klimatchock

I Uppsala var det kallt den senaste helgen, frost på biltaken och 2-4 grader om dagarna. Igårnatt då jag landade var det 10 grader varmt, värmeslag hotade eftersom jag klätt mig i lager på lager.

Är inne i en hektisk period just nu, med fulltecknad almanacka. Somnade vid halvtvåtiden och var tvungen att gå upp kl 7, eftersom förmiddagen var reserverad för programkommittémöte inför Lunds universitets Utvecklingskonferens i högskolepedagogik. Jajamen, här rör det på sig rejält inom detta viktiga område. Mer om det vartefter.

Min lunch bestod påvert nog av två ostfrallor, majsbröd, så litet nyttigt var det, eftersom det öste ner vid halvett då jag hade kunnat gå ut och köpa sushi på Sparta. Eftermiddagen var reserverad åt förberedelse av kommande forskarhandledarkurs torsdag-fredag - båda heldagar, Allhelgonaaftonen till trots. En av mina kollegor hade gjort en enstående insats bl.a. på kopieringssidan över helgen. Imorgon blir det koncentrerat, intensivt förberedelsearbete för min del om återstående uppgifter ska bli utförda, som t.ex. att skapa OH-plaster för miniföreläsningar och efterläsningar. Men det blir nog en hyfsad kurs om än tiden är snålt tilltagen.

Som vanligt alldeles försent i säng ser jag, jag var helt utslagen av en monumental trötthet mellan 19-20 innan jag började kvickna till igen. Som Stenmark sjöng: Hä bar å åk!

måndag, oktober 30, 2006

Vardagliga variationer

Ett syfte med min blogg är att etablera personlig social närvaro framförallt visavis mina studenter och öppna ett fönster mot akademikerns tillvaro. Det kan ju ha viss betydelse för om man vill fortsätta eller inte, eller hur långt man vill ta sig i "academia land". Jag är fullt medveten om att jag både som student och doktorand hade en ganska diffus och tämligen oriktig uppfattning om vad våra lärare/handledare egentligen sysslade med. Det är ju lätt att tro att läraren bara ska ägna sig åt det som fört denne samman med en viss uppsättning studenter. Att visa vad som pågår i kulisserna och vilka andra personer och arbetsuppgifter som också kan ställa krav på närvaro och uppmärksamhet är därför viktigt för att undanröja missförstånd. Den här dagen är rätt bra som exempel på den splittrade tillvaro som en disputerad doktor har.

Förmiddagen har ägnats två sysslor.

Först har jag assisterat en av de doktorander jag handleder med att besöka dennes tjänsterum och leta rätt på inkrävda biblioteksböcker pga dennes frånvaro från sin arbetsplatser i ett antal månader. Eftersom jag livligt understött och påhejat deltagandet i denna utlandskurs. ser jag det som min uppgift att också underlätta frånvaron - där har vi handledaren som goofer. Observera den eleganta anonymiseringen. Balansgången mellan att vara personlig och privat i bloggens värld är särskilt viktig för en lärare, i synnerhet när det gäller de studerande som man har kontakt med.

Vid återkomsten har jag laddat ner dokument från Trygghetsstiftelsen och ringt dem för att ta reda på villkoren för doktoranders omhändertagande av dem efter det att studiestödet tagit slut. Orsaken är tvåfaldig. Jag vill veta för att veta vilka rättigheter de doktorander jag handleder har i och med att TS avtalet ändrades i år. Men jag måste också veta eftersom jag i dagarna ska medverka i en obligatorisk forskarhandledarutbildning som jag kreerat med kolleger.

Eftermiddagen kommer att ägnas förberedelse av ett föredrag om kyrkoarkitektur under 1700-1800-talet. För denna typ av verksamhet är det framförallt bildletandet som äter upp det mesta av förberedelstiden. Det kan ta timmar!

Två timmar efter att det är avslutat sitter jag på ett plan på väg till min andra arbetsplats. Rörlig är bara förnamnet på min yrkesverksamhet.

söndag, oktober 29, 2006

Vanity Fair - kort recension

Efter att ha avnjutit ännu en sinnligt tilltalande film idag - chokladfabrikens inre får ju en att känna godissötman på tungan - känner jag mig oerhört nöjd med min lediga dag. Vanity Fair med Reese Witherspoon i huvudrollen som Becky Sharp och en helkvinnlig produktionsbesättning var fantastisk!!! Rekommenderas varmt för alla. Ett underbart förvaltande av en bok som jag älskade redan som tonåring. Utmärkt rollbesättning, skickliga skådespelare rakt över. Regissören visade sig vara Mira Nair, kvinnan bakom Monsunbröllop, en oerhört sensuell Bollywoodproduktion som också den är enastående. Färgerna, förmedlingen av taktila kvaliteter genom synen är mästerlig i hennes filmer och påminner mig om att jag ännu inte sett Almodovar senaste, en annan varmt sensuell filmskapare. Måste åtgärdas. För att inte tala om "Djävulen bär Prada". Nair visar sig här vara en lämplig arvtagerska till radarparet Ivory/Merchant som gjort så många njutbara filmer av liknande slag. Hemsidan (se länk ovan) rekommenderas.

The tide is high - and I'm moving on


Egentligen borde jag flitigt förberett morgondagens kvällsundervisning, men upptäckte att jag inte kan samla mig. Antagligen försöker mitt huvud tala om för mig att den behöver litet ställtid.


Sovmorgon, men ändå tidigt uppe pga omställningen till vintertid. Började dagen med att äta frukost och titta på Kalle och chokladfabriken. Precis vad man ska göra en söndagmorgon. Den är dessutom lika rolig varje gång. Jag hittade inte någon bra Oompaloompa så det får räcka med Willy Wonka själv.
Sedan mässa, också väldigt relaxing, delvis för att tankarna får en chans att driva, vilket egentligen inte är meningen, men ändå. "På en liten smutsig bakgård i de saligas kvarter ska vi spela du och jag en kort minut innan gårdskarln Sankte Per oss motar ut. Inga fina vita vingar har vi fått som dygdens lön, våra skära små pyjamas passar inte i miljön". Det är jag det. Gloria får jag nog inte heller. Men, vad är det för fel med skära pyjamas? Egentligen?


Rände iväg med mitt manus till Housing a Dynasty till inledaren till antologin. Härlig promenad i ett plötsligt vinterkallt Uppsala. Om det är det pga Golfströmmens uppstannande vet jag inte, men det tycks bestickande för se hur fort temperaturen rasade i år. Tre tomater frös i natt på min balkong.
Eftermiddagen har jag ägnat åt att irra runt obeslutsamt innan jag tog mig samman och packade inför morgondagens kvällsflyg till Sturup. I den ligger mina nya boots - spetsiga höga klackar, hemskt oseriösa, såååå snygga. Peter Kaiser han vet hur man tillverkar tuffa skor han, även om han bara är ett varumärke och har varit död i säkert hundra år. Bekväma dessutom vilket är skälet till att jag numera nästan bara köper detta märke, dvs vardagsskorna är av märket Think! Detta mest som en aside till Camilla om hon orkar läsa det här. Hittade inte mina boots på webbsajten dessvärre.

Lyssnar på reggaemix och flyter kring i bara varande - det var länge sedan och det kommer att dröja ett bra tag innan det blir ledig dag igen. Nu duggar dödlinjerna väldigt tätt de kommande 14 dagarna. Men det lär väl ge blogginnehåll utöver sena arbetskvällar. Middagen tror jag att jag intar till Vanity Fair, en film kan aldrig vara fel sätt att ta vara på ställtiden. Tänk om Thackery anat att hans bok skulle bli en optimal chickflick?

Mina inspiratörer

i bloggens värld är mina studenter en tidigare och två nuvarande, alla tre skriver riktigt underhållande texter och vi kan hålla kontakt genom korsvis läsande/kommenterande, såååå kul, checka in!:

http://annerfeldt.blogspot.com/

http://ruinlover.blogspot.com/

http://thebookofeibon.blogspot.com/

Födelsedagar har duggat tätt

Den senaste veckan har jag firat tre födelsedagar, en 18-årsdag, en 45-årsdag och en 50-årsdag.

Alla lika roliga att vara med om, även om myndighetsfirandet lockade fram en och annan rörd tår i gudmorsögat. En fågelunge till på väg ut i stora världen. Måste lära henne blogga så vi kan hålla kontakten. Hon fick en box med tre vampyrfilmer, eftersom hon är lagd åt Goth-hållet. Hennes mormor såg litet skrämd ut över presenten. Apropå blodsugare, hon och hennes syster som jag också är gudmor åt introducerade mig för en rolig läsupplevelse - Darren Shan-serien - för ett antal obestämda år sedan. Och nu senast för "Låt den rätte komma in". Mycket bra. De ser till att jag inte heller får en försoffad musiksmak. Den yngre guddottern har tagit med mig på rockkonsert - Morrissey. De ser till att utöka mitt huvudsakligen klassiskt inriktade CD-förråd både med hans skivor och med the Libertines. Forever young är mitt motto.

Den igår minns jag bäst för den var ju senast, inte minst eftersom jag var volonterat att skaffa en gruppresent. Det blev en lilablommande rosmarinbuske av en särskild sort med rankor, som ser ut som något från yttre rymden, och en korg med italienska läckerheter därtill. Min alldeles personliga present blev en spa-korg från Bodyshop. Mottagningen var kul, där träffade jag bekanta som jag inte sett på flera år. Det gör mindre nuförtiden än när jag var yngre, huvudsakligen för att åren går så himla fort numera. Skälet är den uppstyckade arbetstiden med massvis med korta deadlines. Man tar ett djupt andetag i början av september för att andras ut det i nivå med julklappsutdelningen. Sedan tar man ett nytt andetag efter nyår och drar nästa i juni. Somrarna som oftast är dödlinjefria känns helt underbart långa i gengäld. Fast inte lika långa som när jag var 12.

Väninnans sexåriga dotter delar intressen med mig, hon har två Tamaguchi och jag en. Hon visade mig vid mottagningen hur man spelar spel på den fram tills det började dyka upp barn. Hon är mycket duktigare än jag i det, vilket stämmer till eftertanke. Min tamaguchi sover just nu. Den har dygnsrytm som en student och brukar vakna vid 20-tiden och somnar vid 9-tiden. Det har vissa fördelar. Den kan pausas över natten och den sover över dagen och behöver varken matas eller bajsas då.

fredag, oktober 27, 2006

Hör dödlinjen svischa förbi

Med uppbjudande av mina sista krafter och med användande av varje uns grå massa i hjärnan har jag lyckats att bli 75% färdig med min uppsats Housing a Dynasty. Av någon underlig anledning behövs alltid "bara" en vecka till för att bli helt klar, men det är å andra sidan avsevärt bättre än behöva några månader extra. Inte hann jag äta middag heller medan jag kämpade på.

Vid halvnio-tiden gav jag upp i insikt om att en timma till inte skulle göra så stor skillnad, den skulle inte bli helt färdig. Började förbereda den enda måltid jag hittade ingredienser till: dubbeläggsomelett med en handfull fryst vaxbönor, ditto bladspenat och några torkade tomater. Med ost och kryddor borde det bli ätbart tänkte jag samtidigt som jag kastade in en frusen vitlöksbaguette i frysten och satte omeletten på spisen med dess innehåll.

Då - ringde telefonen. En halvtimmas konversation senare petade jag dystert i mig en något vidbränd, torr omelett som mest mest påminde om en pizzabotten till konsistensen och knaperbränt bröd. Det var inte den uppringades fel, väl vetande att jag fått telefonsvararmeddelande med uppmaning att ringa upp och väl vetande att jag inte gjort det pga skrivstressen sa jag glatt i luren: "nej du stör inte alls!"

Så här på kvällen strax före läggdags märker jag också att jag är frusen och har litet ont i halsen, vilket jag intensivt hoppas beror på halsbränna och inte på förkylning för det har jag INTE TID MED!

torsdag, oktober 26, 2006

As times go by

I detta nu när jag snabbläser memoarer, dagböcker, brev och andra skrivna fragment som vittnar inte bara om förgångna tider utan också om vårt behov att skapa berättelser av våra liv. I bloggens tidevarv är detta än mer tydligt manifesterat. Mest intressant är väl om bloggarna blir efemära eller om de får leva vidare när bloggaren är borta.

De texter jag läst de senaste dagarna präglas starkt av författarens karaktär, så starkt, att personen känns märkligt levande. De livsöden som funnit vägen till tryckpressarna är dessutom ofta mycket intressanta, fulla av dramatik och äventyr också i vardagen. En del bekymmer kan jag dela tvärs över det gap på tvåhundra år som skiljer oss åt, andra är tidstypiska men ändå begripliga.

Att vara sjuk i början av 1800-talet kan inte ha varit en sinekur, läkekonsten bestod fortfarande i hög grad av kvalificerade gissningar och högättade patienter hade inte sällan sina egna uppfattningar om vilka kurer som borde föreskrivas. Av ordinerade behandlingar var brunnsdrickning den mest vanliga. Att följa den sjukes utvärdering av än det ena, än det andra mineralvattnet, dess bouquet, dess sprudlighet, dess smak, dess temperatur sett i ett hälsoperspektiv är bara det fascinerande. I synnerhet som man var tvungen att resa långt för att nå till de olika källorna, ansträngningen i sig sågs som en garant för effektiviteten i behandlingen.

Min tanke går automatiskt till Lokaflaskan i mitt kök och det känns litet slafsigt att kunna köpa färdigtappat hälsovatten i butiken litervis. Mina aristokrater som säger sig tillfriskna pga sitt mineralvattendrickande skulle nog känna sig snopna om de såg den, kanske litet bedragna.

Lösenordsproblematiken

Mitt största problem med att hålla bloggen igång - bortsett från att jag just nu arbetar från 8-23.30 ibland längre vissa dagar - är svårigheten att minnas ännu en inloggningsuppgift. Förhoppningsvis sätter den sig så småningom. Undrar om jag är ensam om detta dilemma?

onsdag, oktober 25, 2006

Förebildens problem

Tja, när jag nu rekommenderar mina studenter att skapa bloggar för att hålla kontakt med studiekamrater, handledare, vänner och andra och med sina studier måste jag nog själv börja föra en. Vad kommer att stå här? Jo, scener ur mitt vardagsliv blandat med funderingar kring min forskning. Min arbetsrytm kommer att bli lättavläst och alla kan förstå varför jag ibland inte svarar prompt på mejl. Here we go! Idag växlar jag mellan att mejlledes föra dialog med mina kolleger i Lund om en forskarhandledarutbildning som vi planlägger och arbeta med min uppsats "Housing a Dynasty" om Karl XIV Johan's sätt att bebo Kgl Slottet i Stockholm. Det blir en nyläsning av gammalt material och memoarer från 1700-talet utgör just nu studiematerialet. Mitt umgänge består därför mest av sedan länge döda aristokrater. Fast det kan vara svårt att tänka sig det, eftersom deras personligheter och röster är så tydligt närvarande i det som de skrivit.