lördag, december 30, 2006

Julkollaps

Även om jag inte blev sjuk lagom till julafton det här året, så insåg jag när jag började slappna av dan före dopparedan att jag egentligen nog var himla trött. Så jag har sovit en stor del av julhelgen och även en del av mellandagarna. Egentligen skulle jag skrivit flitigt på min antologiuppsats, men det blev mer kvartsflitigt om man säger så. Man måste ju dessutom vårda sig om sina sociala kontakter, vänner är viktiga.

Julafton-Annandagen ägnade jag åt mina föräldrar, åt julbord, löste korsord, öppnade julklappar, läste litet grann, tittade på Sagan om Ringen, följde med och hälsade på en av deras tidigare arbetskamrater som flyttat ut i nytt hus på landet. Jag är helt nöjd med klapparna, som bestod av en ny necessär av en modell som gör det möjligt att hänga upp den på en krok. Den har mängder med fickor invändigt och kan enkelt krokas upp på handtaget till resväskans julställning. En ny stekpanna har jag också fått, liksom en ny digital hushållsvåg. Uppmuntrar till kommande matlagningsäventyr. Det finaste var kanske det sidentäcke som jag länge åtrått, dvs stoppat med siden! Oerhört lyxigt.

De gångna mellandagarna har jag kryssat mellan mina egna vänner och deras vänner. Assisterat med granskning av en engelsk summary tillsammans med en väninna till te och kakor. Kelat med hennes råttor, jo, hon har sådana som husdjur, lånat DVD med en science fictionserie som dessvärre inte överlevde första säsongen. Förstår inte varför, Firefly är mycket bra. Har sedan dess träffat sammanlagt tre katter som visade stort, smickrande intresse för mig...vad det nu kunde bero på.

Varit på middagsbjudning hos ännu en god vän tillsammans med andra vänner och bekanta. Träffat min i Bryssel bosatta kusin på Arlanda som var in transit från sitt föräldrahem i Norrbotten på väg till Belgien. Varit på bio med ytterligare en god vän för att se Marie Antoinette och sedan haft postbiosittning hemma hos en av hans vänner. Inom parentes sagt gillade jag filmen. Ett ämne som kom upp var att i stället för nyårslöften utnämna teman för varje nytt år: en av deltagarna hade just avverkat det lekfulla året och funderade på att 2007 kunde ges namnet det lyxiga. Väntar just nu på ytterligare en god vän som ska hämta mig med sin bil för besök ute i en stuga vid Ekerö.

Är det konstigt att jag inte hunnit med annat än sporadiskt författande?

Förresten hittade jag ett värdepapper vid hemkomsten - ett anställningsbrev från min kommande nya arbetsplats. Nu väntar jag bara på att överklagningstiden ska vara till ända, den är tre veckor, så kan vi börja löneförhandla, diskutera höstens undervisning och annat spännande.

God jul och gott nytt år till världens alla bloggare och bloggläsare.

onsdag, december 20, 2006

Jullunch i kubik

Jag hyser stor tacksamhet mot mina tålmodiga studenter. Eftersom jag såsom tillhörande en ny sorts resandefolk måste planera i mycket god tid, så bestämde jag datum för handledningsträffar med mina studentgrupper redan i september. Mestadels fungerar det, för till all lycka är jag en frisk sort, men emellanåt uppstår olyckliga kollisioner. Jag missade den ovanligt tidigt lagda första julllunchen på konstvetenskapen första veckan i december pga ett tidigare planerat sammanträde med lika upptagna människor som därmed inte gick att flytta på. Sedan såg jag ut att missa jullunchen på min andra arbetsplats också pga handledningsträffarna.

Men hjärtevarma som de är tillät mig båda grupperna att rumstera om litet i almanackan. Igår handledde jag på förmiddagen mina D-studenter i stället för som tänkt var på eftermiddagen. Sedan var jag med om ett kursutvecklingsmöte och kl 14 kunde jag tillsammans med de övriga sätta mig ner och äta sedvanlig julkost. Det blev mitt livs i tid längsta jullunch för vi bröt inte taffeln förrän efter kl 22! Och trevligt var det.

Imorse hade jag dock lätt huvudvärk som jag åtgärdade med Alvedon, sedan var det bara att köra föreläsning som vanligt. Det blev inte riktigt optimalt, får försöka göra bättre ifrån mig. i morgon Inte hann jag tillräckligt långt, så det blir att inkräkta litet på postmodernismen. Eftermiddagen var jag helt enkelt tvungen att ägna åt att besvara epost och skriva ihop CFP-inbjudan, dessvärre hann jag inte mer än det. Väl hemma på kvällen prioriterade jag sen middag och att läsa klart den avhandlingstextbunt som en av mina doktorander ventilerar imorgon eftermiddag.

Det återstår därmed en hel del på min "att göra-lista", mest akut imorgon bitti är att kasta ner saker i resväskan och dammsuga hastigt. Sedan springa iväg till institutionen och göra i ordning tentan - för pinsamt nog flög den helt ur mitt huvud. Förslag på föreläsningsrubriker och läsanvisningar till vårschemat hann jag inte heller med, så det får jag tänka över och skicka iväg innan jag somnar. Det hade nog varit bäst att avstå från jullunchen, är min efterkloka tanke.

måndag, december 18, 2006

Uppsatser vart jag ser,,,

Ja, den rubriken summerar liksom tillvaron nu. Mina fem C-studenter har alla producerat text, fyra av dem nästintill färdiga uppsatser. Det återstår bara litet städning. Jag hann i förmiddags inte läsa igenom alla, bara två av dem, men jag lusläser två till ikväll och postar med kommentarer. Imorgon förmiddag blir det D-uppsatser som står på programmet.

Jo, förresten, förfrågan har anlänt från Uppsala - vill jag börja arbeta där? Svar JAA!!! Nu vidtager förhandlingar om tillträdesdatum och löneanspråk. Det förra blir nog 1 augusti av praktiska skäl. Har tittat på schemana och suckar lätt, bortsett från en del nya försök till hippa rubriker tycks innehållet och pedagogiken i princip vara detsamma som på min tid. It's time to rock and roll! Framförallt vill jag få ha synpunkter på lärmålen eftersom jag ska undervisa efter dem resten av mitt yrkesverksamma liv.

Nu ska jag läsa uppsatser, the show must go on!

söndag, december 17, 2006

Noa och jag

I Uppsala var det noll grader och frost på en träspång vid Centralstationen. I Lund är det samma väder som när jag for förra veckan, har jag varit härifrån eller är det en illusion? Kanske hallucinerar jag mitt Uppsalaliv? Men nej, jag tror inte det, mina blöta skor motbevisar hypotesen. Det är dåligt upplyst längs gångvägen från Scheelegatan till mitt lundensiska chateau, med svart asfalt blir näst intill omöjligt att uppfatta pölarna förrän man kliver i dem. Egentligen hade jag tänkt skriva ut C-uppsatsmanusena (fem st x 20-25 s) ikväll, men med droppsura skor kändes det inte som ett tilltalande alternativ. Så nu sitter jag här och tittar på ett skandalprogram om Folkpartiets skandalomsusade datorintrång - Johan Jakobsson lär till och med ha hackat in sig på partikollegers epost! Vart tog ideologerna vägen i politiken? Och var kommer alla falska strateger ifrån?

Järnspikar!

Jag har glömt min mobil hemma och här sitter jag på flygplatsen. Tur att jag skaffade mig en väckarklocka som komplement för ett halvår sedan. Undrar om det handlar om undermedvetet försvarsbeteende med tanke på att jag samtliga kvällar denna vecka måste läsa C-uppsatser, D-uppsatser och tre avhandlingskapitel. Då blir inte mycket tid över för någon form av socialt leverne. Till yttermera visso är mina tjänsterumsnycklar på avvägar, men med stor sannolikhet ligger de på skrivborde i Lund. Annars vet jag inte alls var de kan ha tagit vägen, men måste väl rumstera om på mina bord hemma i Uppsala när dessa fyra dagar avverkats. Det är strax boarding time och jag måste stänga av datorn. Den lundensiska julruschen är strax förhanden.

Stiltje på västfronten

Inget protokoll kom med posten i fredags. Det gör det mindre sannolikt att den tjänstetillsättningen blir klar före jul. Blir den inte det kommer det att dröja in på det nya året eller rentav in på nästa termin, eftersom universitet vanligen bommar helt under jul/nyårsuppehållen. Med tanke på att jag redan har inte bara en utan två anställningar i Lund, så har jag också två chefer och två arbetsledare som också vill veta hur det blir med vårterminen.

Igår ägnade jag mig åt att kopiera intygsbilagot fram till klockan ett, sedan promenerade jag med min mamma ut till mina föräldrar för att äta en mycket sen lunch. Var åter först fram på kvällskvisten. Idag präglas dagen av packning, nu ska jag ner och sköta min lundensiska fögderi ytterligare fyra dagar innan jag kan ta det lugnt. På roliga fronten: jag har en bunt kandidatuppsatser att läsa som är nästintill färdiga att läggas fram!!! Vi ska diskutera dem måndag eftermiddag.

fredag, december 15, 2006

Better safe than sorry

Såvida inte dagens post innehåller det efterlängtade protokollet från rekryteringsnämnden får jag inte ledigt den här helgen - heller! Då måste jag gå igång och kopiera bilagorna (intyg m.m.) till den ansökan jag lämnade in epostvägen igår till Stockholms universitet. För säkerhets skull.

Dags att fortsäta effektuera gårdagens punkter på arbetslistan. Hann även med att svara Catharina via epost fram på nattkröken. Ska delta i projektmöte från kl 13 idag, hoppas det går fort. Nu ska jag lägga in studenter i kurswebben, har inte hunnit med det den senaste veckan, och returnera böcker till UB. Sedan är det troligtvis lunchdags.

torsdag, december 14, 2006

Halvdagsrapport

Det visade sig att själva ansökan med meritförteckning kunde lämnas in via epost, så då gjorde jag det nyss efter att ha ägnat mig åt intensiv revidering. Tyvärr glömde jag skriva på den Till Rektor, men jag antar att ingen fäller mig på det. Jag får se till att det står på pappersversionen som inte behöver gå iväg förrän nästa vecka. Men då blir det mina föräldrar som får straffkommendering att kopiera alla bilagor. Hepp! Nu ska jag äta en försenad lunch. Jo, jag hann med att eposta min ena doktorand om registerfrågan. Den andras kuvert med avhandlingskapitel hinner jag möjligen med på vägen till mitt eftermiddagsmöte. Catharina hoppas jag kunna slussa in i programmet mellan mötet och middagen.

Dagens id

Idag vänder jag på det! I stället för att avsluta med att tala om vad jag gjort under dagen ska jag punkta upp vad jag ska göra. Så kan jag själv gå in här och titta i minneslistan:

1. För säkerhets skull snabbt sno ihop en ansökan till lektorat i Stockholm i arkitektur och bebyggelsehistoria. Det är nämligen sista ansökningsdag idag.
2. Posta denna + det lästa och kommenterade avhandlingskapitlet till en av mina doktorander
3. Hitta på föreläsningar till vårens B-kurs med utgångspunkt från schemats övriga rubriker och anbefalld kurslitteratur som jag dessutom ska välja kapitel för studenters läsning ur, litet knivigt blir det med tanke på att lärmål saknas...
4. Svara på Catharinas handledningsfråga
5. Returnera böcker till UB innan de skickar mig en räkning på dem (jo, så illa är det, jag är spärrad för nya lån)
6. Skriva inbjudan till CFP (Call for papers)för konferensen jag är projektledare för
7. Ringa den av mina doktorander som ska disputera i vår och ge förslag på snabbare registerhantering
8. Delta i förprojektmöte kl 15
9. Gå på middag hos en god vän (varför och varför lovade jag det???)
10. Egentligen börja läsa en tredje doktorands tjocka bibba med avhandlingskapitel, som ska ett avhandlingsseminarium kring den om en vecka, men jag tror knappast jag hinner med det idag.

Igår när jag skulle kolla fotnoter på Carolina på morgonen höll det projektet på att stupa pga Nobelpristagaren Orhan Pamuks besök - det var knöktjockt i A-salen där Hedvig Elisabeth Charlottas dagbok står i referenshylla. Men litet bönande ledde till att jag fick gå förbi avspärrningarna och hämta den. Pamuk såg jag emellertid aldrig från min placering bredvid en kopiator i bibliografigången, men senare rapport avslöjade att han är jättelång, axelbred, slank och himla snygg - samt lagom oseriös, han fnittrade genom hyllningstalet och vinkade dessutom till publiken med båda händerna bakom ryggen på hyllningstalaren!

onsdag, december 13, 2006

Tips - Googles Picasa webbalbum

För den som gärna fotograferar och lika gärna vill göra bilderna tillgängliga på ett enkelt vis i sin blogg finns möjligheten att samköra Googles program Picasa 2 och antingen blogga bilderna eller klistra in en länk till ett webbalbum i bloggen (http://picasaweb.google.com). Så här:

tisdag, december 12, 2006

Vänstra sidans problem

Jag tror jag vet varför jag a) har mycket mer välutvecklade muskler längs ryggens vänstra sida och b) samtidigt är stelare där. Det beror på mitt resväskesläpande till och från flygplatser. Eftersom jag är högerhänt behöver jag ha den handen fri att ta fram plånbok, bära paraply, kånka på matkasse eller vad det nu kan vara. Då återstår bara vänsterhanden att släpa resväskan med. Nu när jag vet att resväskesläpande är en muskelbyggande aktivitet ska jag hädanefter fördela gracerna lika och använda också högerhanden. Jamän!

Blogggenomgång

Jag har ingen aning om vad klockan är, har just suttit och läst vänner/studenters (tycker det är ett utmärkt sätt att förvärva nya sådana av det förra slaget) bloggar och haft roligt. De skriver så underhållande och kvickt till skillnad från mig, men det bjuder jag på. Idag har jag setat i Stockholm och arbetat synnerligen flitigt, har dessutom läst två inledande kapitel i en bok och inser att det måste inarbetas fotnoter till den. Han tänker som jag författaren, det betyder att jag tänker rätt om en massa principiella frågor rörande arkitektur! Hurra! Hurra! Hurra! (Skånskt trefaldigt leve om någon nu trodde det saknades ett hurra).

måndag, december 11, 2006

Helgledig

Sistlidna helg kom jag till en punkt då jag faktiskt blev tvungen att ägna mig åt andra människor och inte bara åt arbete. Lördagen ville min mamma gå ut med mig och för att börja julshoppa. Med tanke på hur tålmodigt hon denna höst gått med på att ge markservice och tvätta den tvätt jag inte har haft tid med att tvätta själv kunde jag bara inte säga nej. Sedan skjutsade jag hem henne, åt middag med mina föräldrar, hjälpte min pappa med att identifiera diabildsmotiv - tro det eller ej, de katalogiserar alla mina 14.000 diabilder som det blivit genom åren och digitaliserar dem nu åt mig. Merparten föreställer byggnader och målningar.

Denna den andra adventssöndagen deltog jag i mässan, gick ut med två goda vänner efteråt och fikade. De övertalade mig att ät lunch med dem också och att gå på biomatiné, dock inte the swashbuckling kind utan en högkulturell tysk film - De andras liv. Den handlar om östtyska Stasi-samhället och var fantastiskt bra, utmärkt skådespeleri, utmärkt scenografi och en rörande handling som väckte allehanda filosofiska, etiska och politiska tankar till liv - för att inte tala om paralleller till vår tid och hur skör frihetens tråd kan vara. Rekommenderas varmt.

Denna dag måste jag medge att jag ägnade åt mig, på förmiddagen gick jag på massage. Det är faktiskt mycket friskvård för mig som tillbringar så mycket tid vid datorn. Jag var stel som en pinne på vänstra sidan av kroppen och tillsammans med massösen försökte vi komma på vad jag gjort för att bli det. Sushi till lunch fick mig att känna mig ännu sundare. Hem och tackla artikeln igen, hade tänkt arbeta hela kvällen med den, men så blev det inte.

Vid halvniotiden ringde en väninna som jag inte har talat med på flera månader. Skamlöst pratade vi fram till halvelva och bytte nyheter, beklagade oss, och pratade av oss. Hon långpendlar hon med, jag hoppas att även hon kan meritera sig tillbaka hem igen vilket jag hoppas blir fallet för min del alldeles snart. Som vanligt har mitt sociala liv klumpat ihop sig på begränsad tid, mer följer senare i veckan. Imorgon ska jag till Stockholm och ämnar sitta mycket koncentrerat och skriva där - dvs vid mitt arbetsbord på min tredje arbetsplats.

torsdag, december 07, 2006

Mingel som kunskapsform

Man lär sig mycket när man reser, särskilt om man är socialt lagd. Min medresenär på flygbussen skulle med samma kvällsflyg som jag. Att stå i regnet och invänta en buss som aldrig kommer leder närmast automatiskt till bildande av en tillfällig pakt mot livets eländigheter. Väl ombord tog samtalet fart riktigt rejält. Det visade sig att hon arbetade på ett reklamföretag i Östersund som heter Begripligt. Skälet till att även hon väntade på flygbussen vid Ideon berodde på att hon varit där för att hålla föreläsning.

Hennes företag saluför något så fascinerande som Mingelskolan, dvs de lär ut hur man minglar strukturerat under handledning. Det ni! Vi svenskar är dåliga på att mingla. Vi står gärna och trycker blygt i ett hörn eller flockas med våra närmaste bekanta i stället för att ta tillfället att träffa nya människor vid sociala evenemang. Vi utmärker oss också för att vara trögrörliga i mingelsammanhang, vi står för länge och pratar med samma personer. I Mingelskolan får man lära sig nya mingelvanor som hjälper en att skapa spännande och nyttiga nätverk.

Ni förstår att jag liksom bara sög i mig denna kunskap som jag fick ta del av. Hädanefter kommer jag att se på mingling med en helt ny, kanske mer professionell, blick och ta den mer på allvar. Innan vi skiljdes på Sturup, jag skulle ju bagagedroppa, medan hon skulle ta med sitt i handen, konstaterade min medresenär att regnet haft en god konsekvens med sig - vi hade fått chansen att mingla framgångsrikt. Japp! Det var därför jag fortsatte av bara farten och konverserade paret bakom mig, jag ska bli en framgångsrik minglerska.

Det visade sig lustigt nog, livets synkroniciteter är märkliga, att hon hade kontakter med ett stylingföretag (kan man nog kalla det) som heter Stylt och finns i Göteborg. Min ena doktorand skriver faktiskt om detta företag i sin avhandling! Besynnerligt. Hon hade varit på mingelparty i deras nya lokaler i Göteborg, de blomstrar tydligen. Det som mest imponerat på henne var det chokladfall i fyra avsatser som var huvuddekorationen. På en sarg runt om stod skålar med frukt och jordgubbar som man kunde ta och doppa i chokladen. Alla fylkades kring denna plats.

Skälet till detta starka intryck var den aromatiska doft som chokladfallet svepte över deltagarna, det speciella ljud som det åstadkom och den trevnad som skapades då gästerna stod och artigt hjälpte varandra torka bort choklad ur ansiktet. Vi enades om det här måste vara en ny trend på gång där fler sinnen får samverka på en sensuellt vis för att skapa behagliga upplevelser - bort från okularocentrismen och in med det multisensoriska som jag brukar säga till mina studenter när det gäller arkitektur.

Röd våg

En kollega myntade idag detta begrepp som karakteristik på en dag då allting går fel. Passar utmärkt. Imorse hängde sig datorn ohjälpligt i början av undervisningspasset. Den stod på 9:23. Jag prövade allt för att få igång den men inget hjälpte. Min andra kollega som undervisade tillsammans med mig skötte studentredovisningarna, medan jag meckade med datorn. Till slut gick jag efter tio minuter ner och hämtade vår IT-ansvarige. När vi kom upp hade den dumma datorn vaknat till liv förstås!

Efter undervisningen begav jag mig iväg till en arbetslunch med planläggning inför Utvecklingskonferensen. Åt pastasallad a la greque, dvs med fetaost. Resten av eftermiddagen admin i form av kursredovisning. Dags att bege sig till min bostad här nere. Det regnade, till all lycka låg paraplyet i handväskan. Städade upp litet, stoppade ner en del saker jag glömt lägga i resväskan tidigare. Tittade på klockan och kom fram till att jag nog utan besvär skulle hinna med den tidigare flygbussen.

Det regnade fortfarande. Allt fuktigare om fötterna, särskilt efter att ha råkat kliva i en del pölar pga mörker, travade jag iväg mot hållplatsen på Ole Römers väg. I god tid hade jag lyckats identifiera hållplatsen och där stod jag nu och slogs med mitt fladdrande paraply i regnet och blåste. Och stod. Och stod. Och väntade. Och väntade.

En resenär till dök med tiden upp. Vi väntade, vi väntade, och blev allt blötare - hon hade inget paraply, men ingen buss kom. När det gått tio minuter efter avgångstid började vi diskutera den frånvarande bussen. Allt blötare blev vi. Tjugo minuter efter avgångstid tog jag fram mobilen och ringde Skånetrafiken. Mannen i andra ändan lät förundrad, bad om mitt telefonnummer och lovade ringa upp när han tagit reda på vad som hänt bussen. Två sekunder senare kom den faktiskt. Sällan har en buss sett så vacker ut. Torr var den invändigt också. På grund av trafikstockning i centrala Lund hade den blivit kraftigt försenad.

Väl framme vid Sturup slutade det inte där. Baggage drop hade förstås hunnit stänga precis och skulle inte öppna igen förrän en timma före planets avgång. Hallen var full av semesterresenärer på väg till främmande land som satt överallt där det fanns något att sitta på. Först köpte jag en grillkorv med bröd på Pressbyrån och godis. Det kände som om jag förtjänat det. Jag ställde mig resignerat vid Baggage drop längst fram i den kö som ännu inte bildats. Efter ett tag kom ett trevligt äldre par och ställde sig efter mig. Vi konverserade om ditt och datt medan vi väntade. Väntan är min arvedel i livet börjar det kännas som.

En stor skylt annonserade att nu kunde man id:a sig med fingeravtryck, ett i Baggage Drop och ett vid gate - inget fotoID nödvändigt. Kul tänkte jag. Det kan ju kompensera för de dyngsura fötterna och den halvtimmeslånga väntan att få lämna sitt bagage. Men tro det eller ej, den förbaskade fingeravtrycksmätaren vägrade att fungera när jag parkerade mitt finger på den. Den var stendöd. Fram med körkortet. När kvinnan bakom om mig prövade hände något, apparaten började blinka frenetiskt, men inte hon heller nådde hela vägen. Hon var för torr om fingret hävdade avläsaren. Där lämnade jag denna fascinerande apparat med ett fnys.

Nu väntar jag på ett plan, gångtuben ut har inget i andra ändan och det borde ha stått där sedan en halvtimme tillbaka. Minst. Förseningar är också dagens melodi vid sidan av krånglande elektronik.

onsdag, december 06, 2006

SkitWord

Bäst att lägga till ett versalt W så betydelsen står klar. Min ograverade admindag då jag skulle hunnit så mycket blev till en kamp mot Microsoft Words idiotiska handlande utan min förskyllan. Jag skulle "bara" fixa det sista på samlingsvolymen av högskolepedagogiska rapporter från i höstas. Det föll i november därför att dumWord av någon för mig oklar anledning omformaterat alla rubriker i nivå 2 till rubriknivå 1! Vilket ledde till en ytterst bisarr 10-sidig innehållsförteckning när jag skulle autoskapa en sådan.

Min tid hade då runnit ut för sånt arbete och jag fick vänta till nu. Öppnade dokumentet och kunde konstatera att inte bara rubrik 2 var felformaterad, utan alla punktlistor hade omvandlats till vanlig text och dessutom hade rubrik 3 fel typsnitt genomgående. Argggghhhh!!! Det var bara att börja om på nytt igen med hjälp av Visa Disposition.

Med tiden blev jag klar med det och bad därefter en databegåvad kollega om råd när det gällde mitt andra bekymmer. Adobe Acrobat upphörde i november att vilja kommunicera med mitt Wordprogram, däremot har det gått utmärkt att pdf:a andra filer. Med tiden hade jag tre datakunniga personer kring mig som föreslog allt från möjliga enkla lösningar till tämligen drastiska av formateringsart. De enkla funkade inte och de drastiska var jag inte intresserad av. Per telefon fick en av dem tag i en fjärde som faktiskt lyckats få AA och MW att tala med varandra igen på hans dator relativt enkelt.

Problemet var att MSWord helt på egen hand hade inaktiverat de dll-filer som AA behöver för sina plug-ins. Lösningen var att gå in i MSW information om Word och där aktivera dem igen. Nu tycktes allt frid och fröjd, jag pdf:ade mitt dokument nöjd och glad, och skickade det till den tjugomannastarka mottagargruppen. Sedan skulle jag snabbt försöka hinna med litet kursredovisning för densamma - och då upptäckte jag att det var en rapport för litet i samlingsvolymen. Arrrgggghhh nr 2!

Kontrolläsning avslöjade vilken det var, en vidare undersökning i mappen där den låg avslöjade att avsändaren sparat den på ett sådant sätt att den inte var doc-taggad. Alltså gick det inte att öppna den inifrån masterdokumentet eftersom Word inte såg den. Jag prövade med att helt enkelt skriva till .doc efter dess namn och se, dök den inte då upp snällt synlig. Detta problem kan bero på tre saker: avsändaren har en Mac som inte taggat rätt, avsändaren har någon form av Open Office eller liknande eller att avsändaren petat in en extra punkt i dokumentnamnet och då tror datorn att allt som följer därpå är en tagg till ett konstigt okänt program. Vad som var för handen här har jag inte orkat ta reda på.

När jag nått så långt fick jag lämna allt för att springa till ett sammanträde kl 16, återvände kl 18, samlade in min dator och litet andra papper och gick hem. Här har jag i lugn och ro redigerat den felande rapporten eftersom den inte omformade sig efter mallen automatiskt och skickat ut en ny, fullständig slutvolym. Nu är det dags för en sen middag, sedan ska jag packa eftersom jag flyger hem imorgon kväll och inte har något hål under dagen för den sortens sysselsättning. Går det tillräckligt snabbt kanske jag hinner med ytterligare en redigeringsuppgift ikväll, som jag skulle gjort idag men inte hann pga av denna kedja av felaktigheter.

tisdag, december 05, 2006

Smäckad dag

Vad jag skulle behöva är vad jag får imorgon - en hel oinbokad arbetsdag att hinna ikapp både det ena och det andra. Idag var en styckad dag, gemensam föreläsning med kollega på förmiddagen, eposthantering, lunch, ett par timmar till litet mer eposthantering, ytterligare ett par timmar kringvandrande mellan diskuterande studentgrupper. De verkade ta itu med sin uppgift med stor frenesi i de flesta fall, efterläsningen sker på torsdag.

Jag hör inte riktigt till den sort som klarar av att utnyttja tiominutershålen utan att bli okoncentrerad. Men imorrn blir det andra bullar av. Några egna funderingar eller tankar har liksom inte haft tid att utvecklas.

måndag, december 04, 2006

Undervisningssnärj

Igårkväll råkade jag åter ut för insomna och låg vaken fram till 2-tiden innan jag slocknade. Imorse när jag vaknade kändes det som om något slagit mig mellan ögonen med en klubba. Jag var såååå trött att jag hade problem med att begripa hur jag skulle slå på lamporna i föreläsningssalen, koppla ihop datorn med projektorn osv. Värst var nog att jag blev litet ostrukturerad under föreläsningen. Sjutton också, men ibland är det så, jag var i varje fall där. Man ska glad över det lilla. Hoppeligen blir det bättre imorgon.

Efter litet noggrann efterforskningar har jag kommit fram till att den ansökan till FORMAS som jag hade tänkt jäkta fram till den extra utlysningen 11 december sannolikt mår bättre av att få vänta till i maj. Ett par medsökande blir inte klara med sina examina förrän i februari-mars och det försvagar chanserna att få projektmedel. Det taktiskt bättre att vänta. Jag är medveten om att ett halvår är långt i dens liv som inte har något omedelbart arbetsinriktat att ta tag i under våren, men samtidigt om chanserna ökar är det i slutändan värt det. Under mellantiden coachar jag gärna debutanterna i detta med ansökningsskrivande och annat.

söndag, december 03, 2006

Det är advent

Fast jag måste medge att jag nog aldrig har haft så litet juliga känslor som det här året. Det beror på att jag sitter och ugglar i ett litet möblerat hyresrum, stort som ett studentrum ungefär. Det lämnar inte mycket plats för mikromotion. Adventselljusstake har jag i varje fall. Den köpte jag förra hösten för att pigga upp mig. Adventsmässa har jag varit på i St Lars. Men det är inte riktigt samma sak som att vara himma! Där har jag en adventsstjärna i fönstret varje år som är lika gammal som jag. Den har hängt i mina föräldrars hem sedan jag var lindebarn. När min mamma ville ha en ny och tänkte kasta den gamla övertog jag den raskt.

Igår blev det till slut inte skrivet så mycket, vare sig av det ena eller andra. Jag kom fram till att vad jag behövde var att läsa litet skönlitterärt, spela litet datorspel sedan i övrigt tänka och planera. Det måste man också göra, det går inte bara att agera och reagera. Idag blev det mer av riktigt arbete, jag har byggt en lagom lång PP om arts & crafts/art noveau för morgondagens föreläsning. Däremot har jag svårt för att förbereda det som ska ske på tisdag, jag har nämligen svårt för att hålla mer än en föreläsning i huvudet.

lördag, december 02, 2006

Halvledig helg

Nu har jag en ögonskenligen ledig helg, men jag inser förstås att jag behöver bearbeta min Bernadotteuppsats och dessutom bidra litet mer till kursplaneringsuppgiften på den nätkurs i pedagogik som jag går. Men innan dess ska jag gå till ICA Tuna för att handla och panta petflaskor. Så har jag ju också fått ha sovmorgon, ätit frukost i sängen och tittat på Doctor Phil på 4+ (barnprogrammen vid den tiden var riktade till allt för små barn, annars försmår jag dem inte)! Det känns rätt luxuöst. Att fortsätta läsa Jonathan Strange and Mr Norell vet jag inte om jag törs, jag kan fastna i det och då blir det inget av de andra nödvändiga projekten. Sedan var det ju den där ansökan som ska vara inne 11 december... Därmed krymper den lediga tiden väsentligt.

Idag ska jag ha min nya stickade Staff-klänning som jag mesmeriserat köpte på Kanorika i torsdags. Den har massor med lurv både nedtill, som ärmmuddar och runt halsen, vilket känns extra gosigt. Färgen är dess största nackdel, spräcklig i gammelrosa och vitt, men det var den enda som hade M kvar.

Min stukade fot gjorde rätt ont igår, men av min pappa fick jag lära mig som barn att fotledsstukningar går över fortare om man använder foten. Annars stelnar den bara. Då tvivlade jag på det, men nu i vuxen ålder är det lättare att ignorera intial smärta och stelhet och bara traska på. Så det var vad jag gjorde. Två timmars föreläsning, faktiskt av monologisk art för att hinna med att förklara ett minimum om arkitektur och historism, då jag stod och vandrade runt hela tiden drog sitt strå till stacken. Efter det kändes fotleden mycket bättre.

Eftermiddagen ägnade jag åt utvärderingen av forskarhandledarutbildningen inför nästa kursstart som två av kollegerna drar igång nästa vecka. Vi möblerade om rejält i arbetspassen, men det tycktes mig som vi kom fram till ett mer transparent upplägg. Läste och besvarade sedan eposten, lade ut förmiddagens föreläsning på nätet och gick till min andra arbetsplats. Ägnade sedan hela kvällen åt en av mina magisterstudenter som behövde konstruktiv hjälp i sitt arbete. Åt middag, tittade på the Bone Collector och somnade.

Måndag har rekryteringsnämnden sitt sammanträde. Så får vi se.

torsdag, november 30, 2006

ET wants to go home

Imorse fick jag veta att jag rangordnats som etta på det lektorat som jag sökt i Uppsala. Nu återstår rekryteringsnämndens beslut 4 december. Lektorstillsättningar påminner svagt om Idol till strukturen eller möjligen hundutställningar, man väljer ut en tättrupp som får framträda speciellt - Best in Show-kokarden hägrar. För den som inte vet hur det hela går till så finns de två sakkunniga som har till uppgift att läsa allt vetenskapligt de sökande skrivit, bedöma deras pedagogiska och administrativa kvalitéer. De skriver ett utlåtande där de sammanfattar allas meriter och jämför dem för att slutligen rangordna. Tidigare utan provföreläsning och intervju, numera med, och då sker rangordningen efter det.

Men det stannar inte där. Sedan ska en rekryteringsnämnd granska utlåtandena och även kasta ett getöga på insända handlingar samt åhöra provföreläsning och utföra intervjun. De behöver inte ta hänsyn till de sakkunnigas rangordning, de kan välja vem som helst av de tre-fyra i tättruppen. Om de gör det brukar stort rouhaha utbryta med överklaganden. Till sist om ekonomin är skral som nu finns alltid en viss risk att tjänsten trots allt inte besätts eller att beslutet bordläggs till någon gång i framtiden när ekonomin ser ljusare ut. Spänningen är med andra ord inte slut än. Så det är bara att inte ta något för givet utan sträva vidare. Det ska jag göra nu genom att förbereda morgondagens föreläsning.

Fåfängans pris

Idag stukade jag foten. Det är mitt eget fel som köpt stövletter med hög klack. Jag hade varit och köpt sushi. Skosulorna blev väl litet fuktiga och halkiga efter att ha trampat stadens gator, och när jag klev in i köket trampade jag litet snett på högra klacken. Det räckte, foten vek sig som en fällkniv. Det gjorde inte så ont till en början, men nu på kvällen är det värre.

Tur att Voltarensalva är receptfritt numera. Frågan är bara hur jag ska kunna sova i natt. Det blir väl att ligga på rygg med benen rakt utsträckta för så fort jag rör vid något med fotknölen gör det infernaliskt ont. Mest bekymmersamt är det med morgondagens föreläsning, men det är bara att bita ihop tänderna. I värsta fall får jag ringa efter taxi om jag inte kan gå sträckan - det är trots allt en halvtimmas promenadtid i rask takt ner till institutionen.

Ms Bean malör

Igår fastnade min tjänsterumsnyckel i vår tjänstetoaletts lås!!! Jag satte in nyckeln i låset, vred om och där satt den! Jag kände mig som en lurk till riddare som med våld försökte bända loss svärdet i stenen utan att vara värdig. En av mina studenter försökte hjälpa mig, vi knixade med det invändiga vredet, vi ryckte, drog, lirkade, ja allt. Till sist var det bara att lämna den sittandes där eftersom klockan var över fem och vaktmästaren gått hem för dagen. Till all lycka hittade jag en kollega som kunde låna mig sin nyckel att låsa min tjänsterumsdörr med.

Städerskan lär ha blivit mycket irriterad över att nyckeln blockerade dörren, men lyckades efter ännu mer lirkande faktiskt få loss den. Jag fick tillbaks den imorse. Nyckeldilemmat hindrande mig dock inte från att ha kul på kvällen, jag lät mig lätt övertalas att följa med mina magisterstudenter på thairestaurang för att äta middag. My social diary är inte direkt överfull när jag är i södra landamären.

onsdag, november 29, 2006

Kroniskt tillstånd?

En slutkommentar över mitt vojande den senaste tiden. En av mina väninnor sa lakoniskt en gång om min arbetssituation: Så länge jag känt Bi har hon antingen haft mer eller ännu mer...

Men jag driver fortfarande myten om att nästa månad blir lugnare för att inte helt tappa sugen. Det finns undersökningar som visar att det har en välgörande effekt på den reella stressen. Så det så.

tisdag, november 28, 2006

Tid att pusta

Tillbaka i mitt andra liv tio dagar framåt, börjar så smått erinra mig vad jag inte hann med att uträtta sist. Det kräver gott minne att hålla bollar på tre ställen vid liv. Stressen från ansökningsarbetet har lagt sig. Det hör till de outtalade sorteringsmekanismerna inom den akademiska världen att det saknas möjligheter att lära sig hur ansökningar ska göras. Det är en PBL tenta med "an illstructured problem" som det heter.

Igårkväll höll jag min sista kurskväll i Uppsala. Det var litet trist att skiljas från kursdeltagarna, en liten men mycket intresserad grupp på nio personer som med stort engagemang deltagit, läst flitigt alla böcker - en del såg riktigt sönderlästa ut. Examinationen har varit kontinuerlig, undervisningen har mest bestått av samtal, besvarande av frågor och av korta miniföreläsningar emellanåt.

Ämnet har varit nedslag i kyrkoarkitekturens historia utifrån olika perspektiv. Sista gången hade jag förmånen att kunna erbjuda en gäst som är expert på svenska kyrkans liturgiska perspektiv, ärkebiskop emeritus Gunnar Weman som disputerade förra året. Jättetrevlig och vem kan ämnet bättre? Det är dessutom oerhört skönt att dela lärarskapet med någon mer, det blir bättre dynamik i seminariediskussionen. Men jag är trött, det har varit litet för mycket denna termin. Men det är min enda chans att få undervisa i sådant jag är intresserad av och har forskat kring.

Jag flög ner nu på förmiddagen, läste mina kandidatstudenters uppsatsutkast och hade grupphandledning hela eftermiddagen. Det var hemskt kul att träffa gruppen igen. Att få följa tankearbetet och författandet är spännande och givande. Imorgon är det dags för magisterstudenterna.

måndag, november 27, 2006

Med ögona i kors

Jag vill sova, jag vill vara ledig - nån gång!!!! Nu har jag ägnat tre dagar med benäget föräldrabistånd åt att få ihop allt som krävs för en lektorsansökan - någon måste stapla specimina, fotokopiera intyg osv. Det är inte litet det. Man ska förklara sin vetenskapliga profil, man ska tala om vad man vill forska om i framtiden, man ska göra en pedagogisk reflektion som bör bygga på lärandeteori, man ska kopiera och ta fram minst 3 exemplar av det mesta man publicerat, därtill 2 exemplar av det man skrivit men inte publicerat, man ska göra en fullständig publikationsförteckning, man ska göra en särskild lista över åberopade skrifter och man ska ställa samman en meritförteckning.

Det är den sista som nästan brukar sänka mig, eftersom kraven på hur den ska vara uppställd är helt olika vid samtliga högre lärosäten. Alltså ska den byggas om från grunden varje gång! De gör det med flit! Annars tycker jag nog att det borde finnas en rimlig statistisk chans att några liknar varandra eftersom det som efterlyses i form av innehåll trots allt är detsamma. Men där lyckas de att ha olika rubriker för samma sak och olika ordningsföljder dememellan. Konsekvent. Det är en närmast masochistisk sysselsättning att ägna en hel helg åt om inte tre år i Rom med 40% forskning hägrade i fjärran.

Jag fick en idé i varje fall när jag sysslade med detta om hur problemet kan lösas till båtnad för alla. Varför inte skapa en portal av samma slag som forskningsstiftelserna har med ett gemensamt internetbaserat formulär där den sökanden knappar in sina meriter och levererar elektroniskt. Man skulle till och med kunna göra som på den gamla goda tiden när det bara var tillåtet att städsla tjänstefolk vissa tider på året och utlysa tjänster bara vissa perioder.

Sedan kunde man ha samma sakkunniga som roterade terminsvis på alla tjänster i samma ämne i stället för att ha en ny uppsättning folk för varje utlysning som alla ska läsa och bedöma samma skrifter. Det är ju vanligen så att sökfältet består av samma personer och ser ungefär likadant ut för varje utlyst lektorat med den skillnaden att av de 16-20 sökanden faller någon varje gång bort som får ett jobb. I min modell kunde de sökanden bara ange prioriteringsordningen för de sökta tjänsterna och sedan kan de sakkunniga rangordna, jämföra med priolistan och därefter fördela de för tillfället lediga tjänsterna mellan de högst placerade så att folk blir någorlunda nöjda. Ungefär samma system som när man söker kurser. Man skulle till och med kunna ha en fast ansökan liggande där och bara gå in och komplettera sina meriter vartefter. Sedan när det dyker upp tjänster skulle den kunna laddas ner för bedömning. Även vikariat skulle kunna tillsättas med samma underlag.

Men dessvärre är det nog bara jag som är intelligent och pragmatisk nog att förorda ett sådant enkelt förfaringssätt. Tänk att 30 maj logga in på www.sokauniversitetslararjobb.nu och stöka undan allt i ett svep. I stället för att behöva ha 10 x 3 paket med skrifter ute i cirkulation skulle det räcka med ett. (Ingen idé att klicka på "länken" ovan - den existerar bara i min fantasi, men o vad tilltalande den ser ut!)

lördag, november 25, 2006

Vad har jag egentligen uträttat?

Den frågan ställer möjligen de få läsare denna tämligen tråkiga blogg har sedan jag senast plitade i den. Jag har haft inte bara en strukturångestdag utan två! Jag är strukturfreak, och jag undrar om det inte är matematikern som sticker upp sitt dinosauriehuvud ur mitt limbiska system tvingande mig att skapa den mest slimmade och välkomponerande texten. Mitt teoriavsnitt börjar nu se ut som en tjusig ekvation med alla bitar på plats och jag känner mig lika stolt som Einstein. Om någon annan begriper vad jag ser vet jag inte, men när jag skrivit klart gör de förhoppningsvis det. Men det hann jag inte med denna gång. Strukturångesten tvingade mig att ägna mig åt min epost tisdag-onsdag medan bakhuvudet arbetade. Torsdag tog jag dator och arbetsmaterial med till min arbetsplats i Stockholm för att fly epost, blogg, telefon, mobil, post, ja alla distraktioner som livet bereder en när man kämpar mot sin strukturångest. Sedan skrev jag systematiskt och koncentrerat i flera timmar. Klockan halvfyra var jag färdig, efter att ha filat sedan tio på två sidor, deletat, lagt till, skrivit om, flyttat.

Då gav jag mig av till Kulturhusets utställning Uppenbar(a)t - Bilder av Jesus. Hmm. nu råkade jag komma åt nån knapp så att allt jag nyss skrev blev raderat. Skam den som ger sig. På kvällen skulle jag delta i en paneldebatt tillsammans med några andra. Jag blev inbjuden i min dubbla kapacitet av katolik och konsthistoriker. Den ortodoxe prästen hade hoppat av, övriga kom: Hanna Stenström, en kvinnlig teolog och präst i Svenska kyrkan och den muslimske poeten och redaktören Muhammad Omar. Hanna känner jag sedan jag var doktorand. Muhammad var en trevlig ny bekantskap, klyftig och vältalig. Själv hade jag begynnande migrän, så jag gjorde mindre väsen av mig än jag annars gjort. Så mycket till debatt blev det inte. Vi var eniga om att Kulturhuset får ställa ut vad de vill och att bilderna inte upprörde någon av oss, uppvuxna som vi är i det svenska samhället med dess öppna tradition.

Utställningen hade genomgått viss censur. De mest chockerande bilderna hade uteslutits, vilket måste känts surt för curatorn. Men de var av boken att döma bra få. Merparten av verken, för det var konstfoto det mesta, ägnade sig åt att föra dialog med konsthistorien genom att bygga på konventionella, kända målningar som Lionardos nattvarden - gäsp! Sådana kan vara kul, men de här är så pass nötta och använda att de inte blir roligare bara för att de används ännu några gånger. Just den fanns i flera versioner, allt från det välkända fotot med ynglingarna med Downs syndrom (som dock definitivt har en poäng) till Andres Serranos fotopolyptyk av vattendränkt gipsmodell av densamma. Ja, och så den med Sopranos förstås. Very funny, haha, är vad jag säger om den sista. Just den har man valt att ha på baneret utanför Kulturhuset. Varför frågar jag mig?

Men Serranos nattvard gillar jag, inte för motivets skull utan snarare trots det. Den är fyndig och den är visuellt spännande med vattenbubblorna som verkar krypa runt den mörka figurgruppen. Det fanns några fler, tre stycken som fångade mig pga sin känslomässiga närvaro: en kvinna med ett barn i sin famn i ett palestinskt flyktingläger och en ung latinamerikansk pojke. De tar jag med mig i min inre reflektion. Egentligen finner jag faktiskt Dan Wolgers undrande, underfundiga dialoger med Bibeln, evangelierna, Jesus och Gud betydligt mer intressanta att meditera över. Som "Änkans skärv", en tenntallrik med en rundel utskuren ur den.

Efter det åt jag middag med en väninna som var med som "moraliskt" stöd under debatten och övernattade i hennes lägenhet i Gamla Stan i Stockholm. Fredag bröt migränen ut på allvar och sedan var jag sänkt. Lördag har jag ägnat åt att arbeta med min ansökan till Romlektoratet som jag måste skicka senast måndag. Hoppas beslut kommer om Uppsala snart! Det har utlysts tre halva, nya lektorat i Stockholm - 2 på KTH och 1 vid SU - som jag måste söka om jag inte får det på hemmaplan. Sedan kom en extra FORMAS-utlysning, den ansökan måste vara inne 11 december, SU-lektoratet ska vara inne senast 16 december, de vid KTH i januari tack och lov! Sysselsättningsbrist råder inte på min horisont. Tisdag kommande vecka flyger jag ner till Lund igen. Då blir det säkert mer bloggande. Jag har inte så mycket annat att roa mig med om kvällarna.

Jag och andras dagböcker

Möjligen skulle jag hinna skriva mer i min egen blogg om jag ägnade mindre tid åt andras bloggar? Men det är ju så roooooligt att läsa dem! Allas personligheter läcker ut över sidorna som purpurfärgat bläck. Vars och ens blogg säger inte bara genom det som står utan också hur det står så mycket mer om individen har jag kommit fram till.

Jag och dagböcker

När jag var liten fick jag varje år en ny dagbok i julklapp av en av mina fastrar några år i rad. Förloppet var detsamma varje gång. Jag skrev varje dag en vecka, sedan glesnade det ut, blev allt kortare och så tog det slut. För några år sedan hittade jag dessa dagböcker med sina ointetsägande anmärkningar om vädret, dagens middag och annat tråkigt. Låt mig uttrycka det så här, andras dagböcker må vara deras bästa vänner som de anförtror allt. Inte mina. De hatade mig förmodligen där de låg bortglömda i en låda. Nu märker jag samma trend med bloggen, ska bli intressant att se om jag kan bryta min barndomsovana. Blogg är ju roligare. Men även om jag skriver mer har de samma karaktär, inte är det direkt rakt ur hjärtat det som kommer in i den. Så har jag alltid varit en hit-men-inte-längre-personlighet, fast litet mindre numera. Riktigt utlämnande blir jag nog aldrig. Jag är privat bara, så enkelt är det, öppen, men privat.

måndag, november 20, 2006

Det är måååndag kväll

Och den har varit en förvirrad och något improduktiv dag. Försov mig imorse rejält, talade i telefon en längre stund förmiddags med min bästa väninna - tänk vad länge vi kvinnor behöver samtala med varandra för att bestämma lunchtid? Men så har hon varit bortrest till Istanbul två veckor, jojomen, och då får vi båda talabstinens.

Sedan uppstod problem med en hemsida som min mamma ansvarar för. Den har förvunnit trots att räkningen är betald till webbhotellet. Man kan ju inte neka sin mamma support eller hur? Efter ett låångt samtal visade det sig att domännamnet kapats av ett Hong Kong-företag som snabbt köpt det när det dröjde någon mikrostund för länge innan betalningen för det kom in. Det piratföretag av det slaget gör är att de köper upp existerande domännamn för att sedan sälja dem väldigt dyrt till den egentliga ägaren. På stående fot beslutade vi att helt sonika strunta i det domänbamnet - låååång näsa - och skaffa ett nytt. Haha!

Nästa kris stod en av mina doktorander för (känns lyxigt att ha flera när de nu blir allt färre inom humaniora). Jag ska orda mer om det, men vi hade ett givande och trevligt lååångt telefonsamtal och problemet löste jag. Ja, så var det lunchdags och min väninna ringde på dörren. Vi gick till Kungsgrillen här i Uppsala. Det är ett fantastiskt hak som funnits på samma plats, med samma neonskylt sedan 1930-talet nån gång. Det känns faktiskt som om det alltid funnits och kommer att finnas om än Karlstad står under vatten i framtiden. Där åt vi deras specialitet - två ägg! Ja, till dessa två ägg hör förstås ett par potatisar, strimlad skinka, inlagd gurka, riven morot, isbergssallad och majonnäsdressing. Jag kan ha glömt något. Mums. Låter äckligt, men är outgrundligt gott.

Eftermiddagen var min. Postade ett intyg. Hämtade ut ett bokpaket från videobutiken som numera är vårt postkontor. Känns fortfarande konstigt. Försökte vittja lån på UB, men de krävda böckerna var envist oåterlämnade. En av dem hade varit "under transport" sedan i maj enligt databasen. Det tyckte bibliotekarien var märligt. Så ock jag. Han skulle undersöka det hela. Får vänta tills på fredag eller så. Resten av tiden har jag ägnat åt mitt abstract för Melbourne, även kvällen, det tar tid att tänka och att få ihop något som förhoppningsvis låter spännande nog. CV skulle de också ha. Nu är det bara att vänta och se om jag får krama koalor i januari 2008.

söndag, november 19, 2006

Bror Hjorth är alltid het

Även om det kändes hemskt stressigt tidigare i år att ha tre konferenser i mars, juli och september med tre helt olika papers så är jag nu glad över det. Sparar mycket tid och dessutom kan jag använda mig av nya konferenser som språngbräda för fortsatt utveckling av dem tills dess de omvandlats till uppsatser. Nya synvinklar lär säkert komma av det också. Det blir vid närmare eftertanke Bror Hjorths altartavla, framställningsprocessen och receptionen av densamma som blir mitt förslag till bidrag vid CIHA i Melbourne.

LUVIT är fortfarande offline

Det känns hemskt improduktivt. Idag är det söndag.

Nu ska jag försöka se vilket av mina tre färdiga konferensabstracts på engelska som passar in på CIHA-kongressens teman.

lördag, november 18, 2006

Vid närmare eftertanke...

Det kanske inte är normalt att en lördagkväll vilja se sina uppsatsskrivande studenters veckorapporter? Förmodligen inte. I shall immediately go and get myself a life! Eller åtminstone gräva fram en deckare att läsa. Alternativt ta itu med att skriva abstract för konferens i Melbourne. Tänk så mycket roligar saker det finns att göra.

Se nu tittar lilla Bisan in igen!

Nu har jag varit försvunnen från blogg, epost och internet i två hela dagar! Det beror uteslutande på den intensiva ämneskonferens jag varit med om. Igår var det kvällsmingel direkt efter mötesdagens avslut, så det fanns ingen tid att gå hem och nervöst sparka igång eposten. Att träffa kolleger från hela landet var uppiggande, kvällsminglet skojigt och det tog slut först vid halvett.

Tre trevliga studentfuktionärer som hjälpt med praktiska bestyr deltog och de talade jag med flitigt under kvällen. Detta inte sagt för att ställa in mig hos studenter i gemen, utan därför att de hade så intressanta saker att berätta. I Uppsala har det startats en konstvetenskaplig studentförening, Salongen, där det ska anordnas exkursioner och yrkesförberedande aktiviteter. Lysande idé! Vill bara nämna detta. De vill hemskt gärna ha kontakt med andra motsvarigheter i andra delar av landet, eller utanför.

Nu när jag är inom hemmets fem väggar föll min tanke förstås på mina studenter och jag tog raskt itu med att försöka logga in på våra kurswebbar. Men tji att det gick! LUVIT är guasto ikväll, springer inte alls (för att citera Ronja Rövardotter.) Så här sitter jag nu neurotiskt tuggande på naglarna, ohyggligt nyfiken på veckorapporterna som lades in under gårdagen och kommer inte åt dem! Buuuhuuuuu! Det är så spännande att följa processen.

torsdag, november 16, 2006

Returresa

Nu har jag visat upp mig. Haft ett trevligt och allmänbildande samtal till lunchen då jag fick tips om en artikel som kan vara av intresse för mig i ett tidigare nummer av Bulletinen. Sedan har jag läst litet och tänkt litet samt blivit upplyst av personalchefen att forskning visar att distansarbetare lider av att inte bli sedda. Hon tenderar att glömma bort att jag har arbetskamrater vart jag än är. Det är nog få distansarbetare som har ett så socialt rikt arbetsliv som jag.

Vid 15-tiden blev jag rastlös och bestämde mig för att återvända till Uppsala. Jag vill ikväll dels hinna med att läsa om "Fusk och plagiat" samt göra min bloggandel kring det på den kursen. Sedan vill jag ta itu med att komplettera min text med schema theory-resonemang och föra en diskussion om hur komplext mänskligt beteende är, hur viktiga våra inre schemas är för vårt beteende och hur svårt det kan vara att ända på dem. Den får ingå i teoribiten tills vidare, som jag också vill börja bryta sönder nu och börja sprida ut respektive korta ner. Jag skulle helst vilja komplettera med hänvisningar till Norbert Elias lilla, men utmärkta sociologiska studie av det franska hovlivet.

Att provföreläsa

Är en konstig sak. Förr var det bara professorer som gjorde det, eller rättare sagt aspirerande sådana. Numera gör också tilltänkta lektorer det. Vi var fyra stycken som skulle framträda. Uppgiften var att kring ett valfritt ämne utforma 30 minuters provföreläsning riktad till A/B-studenter i konstvetenskap. Jahapp. Evenemanget skulle äga rum i Nya konsistorierummet i Uppsala universitetshus. Utöver rekryteringsnämnden var lärare och studerande vid sagda institution välkomna.

Gissa hur många studenter som vågade sig till detta sammanträdesrum uppför de höga trappstegen och genom den vördnadsbjudande entréhallen? Inga? Ja just det! Rätt gissat. De enda levande studenter som fanns på plats var studeranderepresentanter, s.k. utbildningsbevakare. I övrigt bestod auditoriet av mina gamla lärare i konstvetenskap, några nyare doktorander i ditto och en gravallvarlig rekryteringsnämnd. Tala om försvårande omständigheter. Om någon kan ge ett tips om hur man bär sig åt att visa pedagogisk skicklighet för människor som har i uppdrag att delta med pokeransikten så är det mycket välkommet!

Varför inte dela ut ordinarie föreläsningstillfällen och videofilma i stället? Interaktivitet med åhörarna är ju i princip omöjligt i denna situation. Nu gick det rätt bra ändå, även om det med nödvändighet blev jag som fick prata. Intervjun kändes mer krystad, frågorna tämligen breda och vaga, därmed svårbesvarade på den korta tid som stod i anspråk. Sakkunnigutlåtandena med rangordningen kommer förhoppningsvis med post nästa vecka, beslut skulle fattas 4 december. Det är bara att bita på naglarna ett bra tag till.

Nu kom vi ini en tunnel, få se om jag kan lägga in det här. Sparar i wordpad först för säkerhets skull.

Livets vindtunnel

Sitter på tåget på väg till min arbetsplats i Stockholm ca 2 timmar senare än jag tänkt mig. Det blir så ibland när man har tre olika, nej fyra, nej, fem, arbetsgivare och någon av dem inkräktar på tid avsedd för någon annan. Kände att jag bara inte kunde börja arbeta redan här, efter att ha haft så intensiva dagar att jag inte haft en enda sekund ledig för min blogg börjar mitt mitt tänkande bli slightly unravelled. Jag repar mig nog.

Därför förföll jag till bloggläsande i stället och ser att min stress delas av mina studenter, de som bloggar vill säga. Jag är inte ensam. Bra känsla. För tillfället susar emellertid det uppländska landskapet förbi utanför mitt fönster medan jag skriver och vi har nyss lämnat Märsta bakom oss. Det är bara att hoppas att mitt bredband borta klarar av att behålla signalen så att jag inte blir utsparkad från bloggen helt oväntat efter en lång välformulerad sådan. Jag tror den får bli flera delar faktiskt, för säkerhets skull. Låt detta vara prologen.

lördag, november 11, 2006

Förlorat örhänge

Vet inte var det ena tagit vägen och det var ett relativt nytt par i silver som både var dyra och som jag älskade innerligt. Båda hängde i vardera örat igårmorse, men sedan på kvällen då jag skulle lägga mig saknades det ena. Förlusten är så retfull att jag har svårt att koncentrera mig på att arbeta med min provföreläsning, eftersom mina tankar ständigt återgår till frågan: har jag tappat den där vi hade vårt möte, tappade jag den på restaurangen där vi åt på kvällen eller föll den av ute på stan? De två första alternativen är mycket troligare, antagligen har kroken fastnat i halsduken och seda dragits ut när jag rättat till den senare. Morr!

I selen

Efter torsdagens långsamma upptakt kom en desto intensivare fredag. Löste på förmiddagen ett examinationsproblem och snabbläste inlämnade manus, så många jag nu hann med inför eftermiddagens projektträff. Det är förbaskat svårt att få vissa människor att begripa att det faktiskt ibland är så att det inte finns någon tid kvar på dygnet att förbereda möten ens med bästa vilja i världen. Den gångna tiden har varit av det slaget. Andra må orka med att med uppmärksam blick läsa och kritiskt kommentera manus in på nattkröken, men det kan inte jag.

Mitt höstschema vad min lärarhalvtid angår blir vanligtvis avgjort redan under vårterminen, så ock denna gången. Då finns inte så mycket manöverutrymme kvar med en sträng tidtabell för antologiutgåva som beslutas efteråt i juni. Där är det beräknat färdigbokdatum som ger övriga tider bakåt sett och tyvärr, tyvärr, krockar projektmötes- och inlämningstider sorgligt nog med mina lundensiska åtaganden.

Den 1 december ska vi vara helt finis med våra manus och 15 december ska vi träffas och diskutera bildtexter. Det betyder att min uppsats måste vara klar 27 november för sedan börjar min salsundervisningsperiod i Lund. Däremot kommer jag att hinna med att läsa manus ordentligt för första gången, eftersom jag då har ca 10 dagar när jag faktiskt har arbetstid som forskare. Övriga deadlines och möten har effektivt krockat med mina undervisningsperioder då det faktiskt inte finns plats alls för annat. Men det blir säkert bra med allt med tiden.

torsdag, november 09, 2006

Ställtid

Ginseng i all ära, rätt vad det är tar adrenalinet slut och då hjälper ingenting annat än vila. Vaknade imorse halvnio och identifierade ett tydligt behov av att koppla av. Det har tagit sig uttryck i shopping bl.a. Först hämtade jag ut mina nya glasögon: lila titaniumbågar med genombrutna skalmar, mmmm. Icke att förglömma att jag ser bättre vilket kommer att leda till mindre huvudvärk. Sedan spårade jag ur.

Var och varannan person på gågatan bar på en papperskasse med texten "Victor & Rolf". Det fick mig att dra åt H&M. Men trängseln kring Victor & Rolf-stängerna, ledde till att jag svängde av åt höger där min blick föll på en alldeles vanlig icke-kollektions-H&M kjol: brun, klockad, fiskbensmönstrad. Precis vad jag behöver. En lustig kort kavaj hörde till, men den passade inte min långa rygg. Öppet köp löste problemet med att de R&V hungriga kunderna i stora flockar blockerade provrummen. H&M:s hemsida gör mig för övrigt sjösjuk.

Längs vägen passerade jag MQ och där i fönstret hängde en stickad, kornblå tröjklänning (får man väl kalla det). Återigen vek mina fötter av alldeles av sig själva och vandrade in i butiken. Efter fruktlöst letande hittade jag en personal som upplyste mig om att enda exemplaret var i skyltfönstret. Min sorgsna blick vid denna tidende fick henne att vänligt erbjuda sig att ringa MQ i Gränby och fråga om de hade medium kvar. Det hade de. Tjugo minuter senare satt jag framför ratten på väg ut att prova och sedan köpa den. Efter det blev det lunch och litet mer seriös verksamhet, lämna och hämta böcker på universitetsbiblioteket.

Och resten av eftermiddagen vandrade jag runt och funderade över min kommande provföreläsning. Tog fram min MindMap över idealdesign-kurs, exporterade till PowerPoint och vips var jag in business. Det blir nog bra. Även om jag har projektmöte imorgon eftermiddag hinner jag med den lördag nu när grunden är lagd.

Duracellkaninen studsar på

En förmiddag av diversearbete och stimulerande pedagogisk diskussion följdes av betygsättning av tentor på tre kurser, handledning en timma med en student som gick mer entusiastisk än hon kom, lunch samtidigt med bibliotekarien och trevligt samtal, focusgruppsmöte om genusperspektiv i undervisningen och könsmedveten pedagogik, prefektsamtal i ömsesidig välvilja, litet städning, litet epostbesvarande och sedan var det dags att äntra flygbussen.

Ett litet hinder uppstod, jag kunde inte hitta den. I tidtabellen stod att den skulle gå från Kårhuset som ligger fem minuters promenadväg från min ena arbetsplats. Jag gick dit uppåt, men insåg att i en regnig kväll som det var kunde det bli besvärligt att leta upp hållplatsen. Såg mig om bland de olika vägalternativen och gick ner mot höger där jag anade en hållplatsskylt i dunklet, men nej, inte där. Gick åt diametralt motsatt håll och kom så småningom in på nästa väg, fann en hållplats, men nej, inte där. En dam som väntade på bussen pekade raskt ut ännu en kur som låg 500 m bort. Stressad eftersom jag kom iväg litet sent från jobbet släpade jag mitt pick och pack dit, och där stod "Flygbussarna. Endast avstigande". Mina ögon började vidgas av förfäran och jag blickade desperat åt höger och vänster för att se om det gömts undan någon annan hållplats jag inte sett.

Då kom ingående flygbuss på väg mot centrala Lund. Jag knackade på dörrglaset, fick tala med chaffisen som medlidsamt informerade om att den rätta busskuren låg ännu ett stycke bort dold bakom en kurva. Men, sa han, den har nog redan gått. Luften gick ur mig, men desperationen som lyste kring mig väckte hans altruism och så sa han: "jag ska köra ut till Sturup och hämta nästa last som ska in till Lund, du kan få åka med mig". Så det slutade väl. Efter att alla inkommande resenärer släppts av fick jag åka i ensamt majestät ut till flygplatsen och kom fram i mycket god tid. Tack du goda busschaufför ur djupet av min hjärta! Det gav mig förutsättningen att nu sitta vid mitt eget ägandes skrivbord och blogga om dagens nervnupp och att lära mig krympa huvuden med hjälp av "Illustrerad Vetenskap".

tisdag, november 07, 2006

Maratondagen

Är märkligt pigg trots en dag med möten och grupphandledning från 8:30 till kl 19:00 utan paus borträknat de tio minuter jag och mina studenter gick till SOL-centrum för att köpa kaffe vid 14-tiden. Lunchen åt jag medan vi inledde kandidatträffen. Många bitar har fallit på plats både i det ena och det andra. Stor uppslutning, alla 12 uppsatsskrivande studenter var på plats pigga och glada varav en via Skype från ett internetcafé i Zaragoza i Spanien. Om det är stoff varur urbana akademiska legender skapas vet jag inte vad som kan krävas. Litet sprakigt ibland, och jag fick sufflera eftersom vi inte alla kunde vara samlade kring datorn. Kändes som när Edisons första telefoner togs i användning. Allra roligast, vi har nu ett gemensamt återkopplingssystem med veckorapporter och uppdaterade uppsatsmanus som läggs in successivt.


Fast lokaler för konferensen har vi inte riktigt hittat än, men förhoppningar finns om en lösning. Konferenswebben ser ut att bli smart och praktisk. Nu återstår litet admin imorgon, städa upp i Tomtens verkstad (dvs efter fohandledarkursen), fylla i tjänstledighetsansökan, rapportera in betyg. delta i fokusgruppsmöte i ledningsgrupp för jämställdhet och ha prefektsamtal - ja, och dammsuga förstås. Resväskan är i stort sett packad, så om jag går upp halvsju imorgon hinns slutstädet med då. Hepp!

måndag, november 06, 2006

Jag har hittat några!

Studenter vill säga, en hörde av sig via epost och en annan hittade jag via Skype. Nu är det nog bara två som vidmakthåller tystnad. Möjligen befinner de sig i epostskugga. Ikväll har jag tittat igenom de litet disparata dokument som inlämnats, men som ger god indikation på var de befinner sig i sitt arbete.

Annars har dagen ägnats frenetiskt rusande hit och dit. Morgonmöte på jobbet, följt av epostbesvarande, tidbokningar, policysamtal, och titt på nyfödda tvillingar - jag fick hålla en en!!!

Arbetslunch inför eftermiddagsmöte om nätkurser, som resulterade i en mycket intensiv diskussion och viss frustrationsventilering. Mitt intryck är att det var nyttigt för deltagarna att se att de inte är ensamma med sina bekymmer. Lärosätenas dåliga ekonomi kastar slagskugga över en verksamhet som påtagligt dras med statussvårigheter i den traditionella akademiska miljön.

Fick rusa till vad jag trodde skulle vara ett styrelsemöte, men det visade sig ha lagts i oktober i stället. Säkert har jag fått besked om det, men glömt föra in ändringen i min almanacka. Fördelen var att jag fick tid att ägna förberedels inför morgondagens handledningsträffar och kunde skriva ut en del underlag att ta med hem. Efter en sushi från ICA - tänk vilken kulinarisk utveckling som skett - har jag läst och begrundat dem, men också gått igenom inlämnade hemtentor för bedömning och respons. Nu är klockan sent liden, så här ska nattas.

söndag, november 05, 2006

Söndagen löper mot sitt slut

Tog sovmorgon och läste fram till lunch. Efter min frugala måltid samlade jag ihop mig och gick ner till institutionen för att vittja epost och kurswebb på uppsatstexter. Skörden var litet mager, delvis pga att universitetets epostserver inte släppt fram meddelanden som kommit under eftermiddagen förrän nu på kvällen. Litet finns i varje fall att diskutera på tisdag, kanske kommer det in något mer. Dessutom var det dags att gå igenom inlämnade reaktionspapers från kandidatkandidaterna och ge litet kortfattade återkopplande kommentarer till dessa rapporter. Kursen har ur mitt perspektiv sett blivit mycket lyckad, tisdag hoppas jag få tips och förslag till förbättringar av studenterna. Nu börjar uppsatsskrivarperioden på allvar.

För min del har kvällen ägnats kultfilmen Starsky and Hutch som jag inte sett förut. Absurd.

Regnig Halloween

Vilken tur att jag inte har haft några mer grandiosa utflyktsplaner, eftersom det regnade rejält igår stora delar av dagen. Mest har jag sett fram mot helgen för dess möjligheter till systematiskt "hinna ikapp"-arbete. Som min kloka pappa alltid hävdat: "det är inte det arbete du hinner med som skapar stress, utan det du inte hinner med!". Igår avslutade jag min deckare, sedan tog jag tag i Utvecklingskonferensen och funderade fram ett förslag till struktur för konferensdagen. Den har jag lagt på Google Docs and Spreadsheets som är ett utmärkt arbetsredskap för samarbetsprojekt. Sedan tog jag itu med att avsluta redigeringen av de högskolepedagiska rapporter som de 24 deltagarna åstadkommit. Det blev en volym om nästan 200 sidor av goda reflektioner och idéer till förbättringar av deras undervisning. Flera kan ge inspiration till andra, som befinner sig i likartade situationer.

Var är mina studenter?

Den här terminen är inte bara fullmatad utan övermatad med med salsundervisning på A-kursen i september och december, med fem kandidatstuderande och sju magisterstuderande att handleda och tentera på diverse kurser, med en doktorand att handlededa och tentera, med 24 universitetslärare att undervisa och examinera i högskolepedagogik, med 40 universitetslärare att undervisa i ämnet forskarhandledning, med en utvecklingskonferens i högskolepedagogik att leda och med redaktörs- och författarskap för/i en forskningsantologi som ska färdigställas senast slutet av november. Det är något av en intellektuell sumibrottning vad tid och engagemang angår.

Ska det gå ihop krävs det att var man gör sin plikt i rättan tid och där framstår universitetslärarkollektivet som föredömen. De gnäller men leverar när de ska, särskilt doktoranderna. Men så har de ju drillats i deadlinetänkande som förstärkts alltmer under utbildningens gång vid universitetet.

Forskarkollektivet är inte riktigt lika bra på deadlines, men så har de ju en arbetstillvaro som liknar min med undervisning och administration som löper parallellt. Även om de inte är helt klara och alla befinner sig i litet olika stadier, så levererar även de texter i mer eller mindre färdigt skick och de gör allt de kan för att hänga med. Min bedömning är att vi som pga att deadlineplanen inte riktigt matchar våra övriga tvingande deadlines kommer att bli klara ett par veckor efter utsatt tid. Nu gör det inte så mycket, språkgranskaren kommer ändå att ta ett manus i taget. Skälet till förseningen beror på individuella tidslinjer där andra deadlines i yrkeslivet påverkar denna, så det är förlåtligt.

Så var det då studenterna... Här glappar det rejält på sina håll., dock inte alla Att det gör det för deltidarna som samtidigt ska ta hand om familj och arbete är fullt begripligt, men varför det gör det för heltidarna är en gåta för mig därför att kommunikationen varit obefintlig från flera av dem.

Att man kan råka ut för svårigheter som påverkar förmågan att uppnå en deadline förekommer, men att inte uppdatera lärare och gärna också studiekamraterna kort om vilka problem som uppstått är inte acceptabelt. Både av hänsyn till dem, men också för att de kanske kan stödja i en besvärlig situation! Jag vet i varje fall att jag inte kan underlätta, eller stödja om jag inte vet vari problemet består. Det går alltid att förhandla mål och arbetsinsats, så att livet går ihop för den enskilda studenten på den här nivån.

Oavsett orsak är det ju så att studielivet i vissa avseenden, bl.a. detta, ska simulera arbetslivet och där duger inte "sticka-huvudet-i-sanden"-taktiken. Då får man sparken eller dåliga vitsord. Förståelse kan man visst få och det går ofta att omförhandla uppdragets omfång eller karaktär. Ickekommunikation från mig eller andra ger lätt intryck av nonchalans. Det är därför jag med jämna mellanrum skickar peptalks via eposten, eftersom min tilldelade arbetstid inte medger annat än kollektiv kommunikation. Jag förstår att mina studenter gärna skulle vilja höra min röst individuellt, men det måste finnas ett mycket tydligt skäl för att jag ska kunna avsätta tid till ickeplanerad handledning eller stödsamtal. Framförallt, det kan bara ske på begäran och det måste vara kopplat till den egna insatsen där min input kan förmodas göra en skillnad.

"Men är det inte min ensak vad jag gör och inte gör i mina studier?" hör jag för mitt inre öra upprörda studentröster säga. Detta föreställer jag mig för att det nog var vad jag hade tänkt i samma ålder. Numera har jag förstått att studier aldrig kan ses bara som ett personligt eller privat projekt eftersom de finansieras av samhällsmedborgarna.

Visst är studielånet lågt, men det är inte den enda penninginvesteringen som skattebetalarna gör. Till kostnaden för en studieplats finansierad av välvilliga andra medborgare hör också lärarlöner, lokalkostnader, undervisningsmaterial, IT-stöd, biblioteksresurser osv. De allra flesta studenter investerar av egna medel bara en mycket liten del av vad utbildningen kostar, medan den största delen går från andra människors lön. Staten är vi, samhället är vi, att vi gemensamt beslutat att satsa på andras utbildning är inte en självklarhet. Att få studera är inte bara en rättighet, det för med sig skyldigheter. Det finns ett engelskt ord som väl karakteriserar vad jag anser är mitt ansvar som studerande "accountability", dvs redovisningsplikt.

Jag studerar parallellt med mitt arbete och jag kommer att göra mitt yttersta för att slutföra den kursen inom utsatta tidsramar pga att den finansierats skattevägen. Jag anser att jag är skyldig mina sponsorer skattebetalarna detta. Så gissa vad jag gör sent om kvällarna? Läser kurslitteratur och deltar i undervisning över nätet.

fredag, november 03, 2006

Spännande tider

De senaste tre dagarna har varit arbetsamma, men inte utan sitt mått av spänning. Att blogga har jag liksom inte orkat. Vi är tre som varit kursledare på forskarhandledarkursen som gått av stapeln.

Mot slutet av onsdagen pep min ena kollegas mobil just när vi höll på att avsluta förberedelserna. Det var min andra kollega som var i Mellansverige och såg ut att bli kvar där pga snöstormen. Min närvarande kollega och jag tittade stressat på varandra, eftersom vi tre tänkt och förberett olika insatser. Till all lycka pusslade SJ ihop det så att den frånvarande kollegan tog sig hem mitt i natten. Heroiskt nog dök denne upp första kursdagens morgon trots bara få timmars sömn och gjorde en lysande insats. Detta ovanpå en lika heroisk tid vid kopiatorn 3 dagar i sträck inpå nattimmarna. Att vara universitetslärare innebär ofta hårt arbete som sällan syns. Det är inte bara att ställa sig på podiet och börja prata.

Våra två kursdagar har varit heldagar med korta "pratpass" och förberedda diskussionsfrågor som omväxlar med efterläsningar. Kursen blev lyckad och avslutades idag. Vi var nöjda och trötta. Nu är det en långhelg som väntar. Hoppas butikerna är öppna för jag har inte hunnit köpa mat tidigare och insåg nyss att jag glömt göra det ikväll också, eftersom jag kopplat av med en criminovel: Patricia Cornwell, Predator med rättsmedicinaren Kay Scarpetta i huvudrollen. Mörka, äckliga, spännande och skrämmande är de ord som faller mig in.

tisdag, oktober 31, 2006

Klimatchock

I Uppsala var det kallt den senaste helgen, frost på biltaken och 2-4 grader om dagarna. Igårnatt då jag landade var det 10 grader varmt, värmeslag hotade eftersom jag klätt mig i lager på lager.

Är inne i en hektisk period just nu, med fulltecknad almanacka. Somnade vid halvtvåtiden och var tvungen att gå upp kl 7, eftersom förmiddagen var reserverad för programkommittémöte inför Lunds universitets Utvecklingskonferens i högskolepedagogik. Jajamen, här rör det på sig rejält inom detta viktiga område. Mer om det vartefter.

Min lunch bestod påvert nog av två ostfrallor, majsbröd, så litet nyttigt var det, eftersom det öste ner vid halvett då jag hade kunnat gå ut och köpa sushi på Sparta. Eftermiddagen var reserverad åt förberedelse av kommande forskarhandledarkurs torsdag-fredag - båda heldagar, Allhelgonaaftonen till trots. En av mina kollegor hade gjort en enstående insats bl.a. på kopieringssidan över helgen. Imorgon blir det koncentrerat, intensivt förberedelsearbete för min del om återstående uppgifter ska bli utförda, som t.ex. att skapa OH-plaster för miniföreläsningar och efterläsningar. Men det blir nog en hyfsad kurs om än tiden är snålt tilltagen.

Som vanligt alldeles försent i säng ser jag, jag var helt utslagen av en monumental trötthet mellan 19-20 innan jag började kvickna till igen. Som Stenmark sjöng: Hä bar å åk!

måndag, oktober 30, 2006

Vardagliga variationer

Ett syfte med min blogg är att etablera personlig social närvaro framförallt visavis mina studenter och öppna ett fönster mot akademikerns tillvaro. Det kan ju ha viss betydelse för om man vill fortsätta eller inte, eller hur långt man vill ta sig i "academia land". Jag är fullt medveten om att jag både som student och doktorand hade en ganska diffus och tämligen oriktig uppfattning om vad våra lärare/handledare egentligen sysslade med. Det är ju lätt att tro att läraren bara ska ägna sig åt det som fört denne samman med en viss uppsättning studenter. Att visa vad som pågår i kulisserna och vilka andra personer och arbetsuppgifter som också kan ställa krav på närvaro och uppmärksamhet är därför viktigt för att undanröja missförstånd. Den här dagen är rätt bra som exempel på den splittrade tillvaro som en disputerad doktor har.

Förmiddagen har ägnats två sysslor.

Först har jag assisterat en av de doktorander jag handleder med att besöka dennes tjänsterum och leta rätt på inkrävda biblioteksböcker pga dennes frånvaro från sin arbetsplatser i ett antal månader. Eftersom jag livligt understött och påhejat deltagandet i denna utlandskurs. ser jag det som min uppgift att också underlätta frånvaron - där har vi handledaren som goofer. Observera den eleganta anonymiseringen. Balansgången mellan att vara personlig och privat i bloggens värld är särskilt viktig för en lärare, i synnerhet när det gäller de studerande som man har kontakt med.

Vid återkomsten har jag laddat ner dokument från Trygghetsstiftelsen och ringt dem för att ta reda på villkoren för doktoranders omhändertagande av dem efter det att studiestödet tagit slut. Orsaken är tvåfaldig. Jag vill veta för att veta vilka rättigheter de doktorander jag handleder har i och med att TS avtalet ändrades i år. Men jag måste också veta eftersom jag i dagarna ska medverka i en obligatorisk forskarhandledarutbildning som jag kreerat med kolleger.

Eftermiddagen kommer att ägnas förberedelse av ett föredrag om kyrkoarkitektur under 1700-1800-talet. För denna typ av verksamhet är det framförallt bildletandet som äter upp det mesta av förberedelstiden. Det kan ta timmar!

Två timmar efter att det är avslutat sitter jag på ett plan på väg till min andra arbetsplats. Rörlig är bara förnamnet på min yrkesverksamhet.

söndag, oktober 29, 2006

Vanity Fair - kort recension

Efter att ha avnjutit ännu en sinnligt tilltalande film idag - chokladfabrikens inre får ju en att känna godissötman på tungan - känner jag mig oerhört nöjd med min lediga dag. Vanity Fair med Reese Witherspoon i huvudrollen som Becky Sharp och en helkvinnlig produktionsbesättning var fantastisk!!! Rekommenderas varmt för alla. Ett underbart förvaltande av en bok som jag älskade redan som tonåring. Utmärkt rollbesättning, skickliga skådespelare rakt över. Regissören visade sig vara Mira Nair, kvinnan bakom Monsunbröllop, en oerhört sensuell Bollywoodproduktion som också den är enastående. Färgerna, förmedlingen av taktila kvaliteter genom synen är mästerlig i hennes filmer och påminner mig om att jag ännu inte sett Almodovar senaste, en annan varmt sensuell filmskapare. Måste åtgärdas. För att inte tala om "Djävulen bär Prada". Nair visar sig här vara en lämplig arvtagerska till radarparet Ivory/Merchant som gjort så många njutbara filmer av liknande slag. Hemsidan (se länk ovan) rekommenderas.

The tide is high - and I'm moving on


Egentligen borde jag flitigt förberett morgondagens kvällsundervisning, men upptäckte att jag inte kan samla mig. Antagligen försöker mitt huvud tala om för mig att den behöver litet ställtid.


Sovmorgon, men ändå tidigt uppe pga omställningen till vintertid. Började dagen med att äta frukost och titta på Kalle och chokladfabriken. Precis vad man ska göra en söndagmorgon. Den är dessutom lika rolig varje gång. Jag hittade inte någon bra Oompaloompa så det får räcka med Willy Wonka själv.
Sedan mässa, också väldigt relaxing, delvis för att tankarna får en chans att driva, vilket egentligen inte är meningen, men ändå. "På en liten smutsig bakgård i de saligas kvarter ska vi spela du och jag en kort minut innan gårdskarln Sankte Per oss motar ut. Inga fina vita vingar har vi fått som dygdens lön, våra skära små pyjamas passar inte i miljön". Det är jag det. Gloria får jag nog inte heller. Men, vad är det för fel med skära pyjamas? Egentligen?


Rände iväg med mitt manus till Housing a Dynasty till inledaren till antologin. Härlig promenad i ett plötsligt vinterkallt Uppsala. Om det är det pga Golfströmmens uppstannande vet jag inte, men det tycks bestickande för se hur fort temperaturen rasade i år. Tre tomater frös i natt på min balkong.
Eftermiddagen har jag ägnat åt att irra runt obeslutsamt innan jag tog mig samman och packade inför morgondagens kvällsflyg till Sturup. I den ligger mina nya boots - spetsiga höga klackar, hemskt oseriösa, såååå snygga. Peter Kaiser han vet hur man tillverkar tuffa skor han, även om han bara är ett varumärke och har varit död i säkert hundra år. Bekväma dessutom vilket är skälet till att jag numera nästan bara köper detta märke, dvs vardagsskorna är av märket Think! Detta mest som en aside till Camilla om hon orkar läsa det här. Hittade inte mina boots på webbsajten dessvärre.

Lyssnar på reggaemix och flyter kring i bara varande - det var länge sedan och det kommer att dröja ett bra tag innan det blir ledig dag igen. Nu duggar dödlinjerna väldigt tätt de kommande 14 dagarna. Men det lär väl ge blogginnehåll utöver sena arbetskvällar. Middagen tror jag att jag intar till Vanity Fair, en film kan aldrig vara fel sätt att ta vara på ställtiden. Tänk om Thackery anat att hans bok skulle bli en optimal chickflick?

Mina inspiratörer

i bloggens värld är mina studenter en tidigare och två nuvarande, alla tre skriver riktigt underhållande texter och vi kan hålla kontakt genom korsvis läsande/kommenterande, såååå kul, checka in!:

http://annerfeldt.blogspot.com/

http://ruinlover.blogspot.com/

http://thebookofeibon.blogspot.com/

Födelsedagar har duggat tätt

Den senaste veckan har jag firat tre födelsedagar, en 18-årsdag, en 45-årsdag och en 50-årsdag.

Alla lika roliga att vara med om, även om myndighetsfirandet lockade fram en och annan rörd tår i gudmorsögat. En fågelunge till på väg ut i stora världen. Måste lära henne blogga så vi kan hålla kontakten. Hon fick en box med tre vampyrfilmer, eftersom hon är lagd åt Goth-hållet. Hennes mormor såg litet skrämd ut över presenten. Apropå blodsugare, hon och hennes syster som jag också är gudmor åt introducerade mig för en rolig läsupplevelse - Darren Shan-serien - för ett antal obestämda år sedan. Och nu senast för "Låt den rätte komma in". Mycket bra. De ser till att jag inte heller får en försoffad musiksmak. Den yngre guddottern har tagit med mig på rockkonsert - Morrissey. De ser till att utöka mitt huvudsakligen klassiskt inriktade CD-förråd både med hans skivor och med the Libertines. Forever young är mitt motto.

Den igår minns jag bäst för den var ju senast, inte minst eftersom jag var volonterat att skaffa en gruppresent. Det blev en lilablommande rosmarinbuske av en särskild sort med rankor, som ser ut som något från yttre rymden, och en korg med italienska läckerheter därtill. Min alldeles personliga present blev en spa-korg från Bodyshop. Mottagningen var kul, där träffade jag bekanta som jag inte sett på flera år. Det gör mindre nuförtiden än när jag var yngre, huvudsakligen för att åren går så himla fort numera. Skälet är den uppstyckade arbetstiden med massvis med korta deadlines. Man tar ett djupt andetag i början av september för att andras ut det i nivå med julklappsutdelningen. Sedan tar man ett nytt andetag efter nyår och drar nästa i juni. Somrarna som oftast är dödlinjefria känns helt underbart långa i gengäld. Fast inte lika långa som när jag var 12.

Väninnans sexåriga dotter delar intressen med mig, hon har två Tamaguchi och jag en. Hon visade mig vid mottagningen hur man spelar spel på den fram tills det började dyka upp barn. Hon är mycket duktigare än jag i det, vilket stämmer till eftertanke. Min tamaguchi sover just nu. Den har dygnsrytm som en student och brukar vakna vid 20-tiden och somnar vid 9-tiden. Det har vissa fördelar. Den kan pausas över natten och den sover över dagen och behöver varken matas eller bajsas då.

fredag, oktober 27, 2006

Hör dödlinjen svischa förbi

Med uppbjudande av mina sista krafter och med användande av varje uns grå massa i hjärnan har jag lyckats att bli 75% färdig med min uppsats Housing a Dynasty. Av någon underlig anledning behövs alltid "bara" en vecka till för att bli helt klar, men det är å andra sidan avsevärt bättre än behöva några månader extra. Inte hann jag äta middag heller medan jag kämpade på.

Vid halvnio-tiden gav jag upp i insikt om att en timma till inte skulle göra så stor skillnad, den skulle inte bli helt färdig. Började förbereda den enda måltid jag hittade ingredienser till: dubbeläggsomelett med en handfull fryst vaxbönor, ditto bladspenat och några torkade tomater. Med ost och kryddor borde det bli ätbart tänkte jag samtidigt som jag kastade in en frusen vitlöksbaguette i frysten och satte omeletten på spisen med dess innehåll.

Då - ringde telefonen. En halvtimmas konversation senare petade jag dystert i mig en något vidbränd, torr omelett som mest mest påminde om en pizzabotten till konsistensen och knaperbränt bröd. Det var inte den uppringades fel, väl vetande att jag fått telefonsvararmeddelande med uppmaning att ringa upp och väl vetande att jag inte gjort det pga skrivstressen sa jag glatt i luren: "nej du stör inte alls!"

Så här på kvällen strax före läggdags märker jag också att jag är frusen och har litet ont i halsen, vilket jag intensivt hoppas beror på halsbränna och inte på förkylning för det har jag INTE TID MED!

torsdag, oktober 26, 2006

As times go by

I detta nu när jag snabbläser memoarer, dagböcker, brev och andra skrivna fragment som vittnar inte bara om förgångna tider utan också om vårt behov att skapa berättelser av våra liv. I bloggens tidevarv är detta än mer tydligt manifesterat. Mest intressant är väl om bloggarna blir efemära eller om de får leva vidare när bloggaren är borta.

De texter jag läst de senaste dagarna präglas starkt av författarens karaktär, så starkt, att personen känns märkligt levande. De livsöden som funnit vägen till tryckpressarna är dessutom ofta mycket intressanta, fulla av dramatik och äventyr också i vardagen. En del bekymmer kan jag dela tvärs över det gap på tvåhundra år som skiljer oss åt, andra är tidstypiska men ändå begripliga.

Att vara sjuk i början av 1800-talet kan inte ha varit en sinekur, läkekonsten bestod fortfarande i hög grad av kvalificerade gissningar och högättade patienter hade inte sällan sina egna uppfattningar om vilka kurer som borde föreskrivas. Av ordinerade behandlingar var brunnsdrickning den mest vanliga. Att följa den sjukes utvärdering av än det ena, än det andra mineralvattnet, dess bouquet, dess sprudlighet, dess smak, dess temperatur sett i ett hälsoperspektiv är bara det fascinerande. I synnerhet som man var tvungen att resa långt för att nå till de olika källorna, ansträngningen i sig sågs som en garant för effektiviteten i behandlingen.

Min tanke går automatiskt till Lokaflaskan i mitt kök och det känns litet slafsigt att kunna köpa färdigtappat hälsovatten i butiken litervis. Mina aristokrater som säger sig tillfriskna pga sitt mineralvattendrickande skulle nog känna sig snopna om de såg den, kanske litet bedragna.

Lösenordsproblematiken

Mitt största problem med att hålla bloggen igång - bortsett från att jag just nu arbetar från 8-23.30 ibland längre vissa dagar - är svårigheten att minnas ännu en inloggningsuppgift. Förhoppningsvis sätter den sig så småningom. Undrar om jag är ensam om detta dilemma?

onsdag, oktober 25, 2006

Förebildens problem

Tja, när jag nu rekommenderar mina studenter att skapa bloggar för att hålla kontakt med studiekamrater, handledare, vänner och andra och med sina studier måste jag nog själv börja föra en. Vad kommer att stå här? Jo, scener ur mitt vardagsliv blandat med funderingar kring min forskning. Min arbetsrytm kommer att bli lättavläst och alla kan förstå varför jag ibland inte svarar prompt på mejl. Here we go! Idag växlar jag mellan att mejlledes föra dialog med mina kolleger i Lund om en forskarhandledarutbildning som vi planlägger och arbeta med min uppsats "Housing a Dynasty" om Karl XIV Johan's sätt att bebo Kgl Slottet i Stockholm. Det blir en nyläsning av gammalt material och memoarer från 1700-talet utgör just nu studiematerialet. Mitt umgänge består därför mest av sedan länge döda aristokrater. Fast det kan vara svårt att tänka sig det, eftersom deras personligheter och röster är så tydligt närvarande i det som de skrivit.